Man vet det när man snackat om det ordentligt och när båda visat tillräcklig seriositet.

Själv har jag planerat ordentligt för min framtid. vi har byggt hus (med sovrum för 2 kids) och flyttat in först. Så nu kan vi erbjuda ett riktigt hem när vi väl skaffar barn. Har även pluggat så att jag kunnat fått ett schyrre jobb med bra lön så att vi kan försörja våra blivande barn. Har även jobbat några år nu så jag känner mig trygg på marknaden och har något att komma tillbaka till. Samt att vi får maxad föräldrarpenning. Allt detta skapar en trygghet och en bra grund att skaffa kids på, och det kommer vi planerat att göra om något år, när vi först boat in oss i huset och ser att allt funkar där.

Jag och min kille har vart tillsammans i 3 år och vi är nu 28år.

jag kan undra lite hur seriöst det är och hur et kommer att hålla om man varit tillsammans endast ett par månader och blir gravida direkt. men å andra sidan, det kan hålla till döden - man vet aldrig.

jag och min sambo har varit tillsammans i 4 år, men vi har varit tillsammans tidigare oxå så vi känner varandra väl.

Ja det är ju just det med trygg ekonomi och allting.

Min kille och även jag pratar om att plugga vidare,men de lär blir om "några"år…ja då går de kanske 2 år tills man orkar börja plugga igen,sen kanske man pluggar 3 år,sen kanske man ska jobba något efter de,då lär man ju inte skaffa barn förän man är närmare 30.

Men det är som du säger,bättre betalt,föräldrapenning ,boende.

Men bättre att skaffa barn senare i livet än att skaffa nu när man inte har mycket att erbjuda.

2#Ja pricis man vet aldrig,men dumt att chansa som vissa gör tycker jag.Själv tycker jag inte att man känner varandra så väl efter ett par månader så att man kan skaffa barn ihop,men som du säger vissa håller ihop ändå.

det är ju inget som säger att två personer som hållt ihop i 10 år som skaffar barn fixar det bättre än ngn som nyss träffats…

det är svårt att veta, för folk är så otroligt olika.

Det där e ju en väldigt vår fråga o svara på, är ju väldigt individuellt. Jag o min sambo "blev gravida" efter att ha varit tillsammans 3 månader. Vi ville båda ha barn, så det va planerat. Visserligen ha vi varit tillsammans tidigare för 8 år sen, så vi känner varann sen tidigare. Men kändes rätt, så vi skaffa barn ihop, trots att vi varit tillsammans så kort tid. (Zica föddes 2 dar före vår 1-års dag ihop) Här ha allt gått jätebra, o hoppat in i bebisverkstan igen… :)

Men som sagt, väldigt svårt att svara på vad som e rätt o fel. E ju inga garantier att ett förhållande funkar när man fått barn bara för att man har varit tillsammans i 10 år o planerat allt in i minsta detalj, för d blir inte alls som man tänkt sig sen endå… :)

Ja nej,jag formelerade mig nog lite dålig där,det har ni rätt i,finns ju ingen garanti hur man än gör;D

Maken och jag var tillsammans ett år innan vi bestämde oss. Vi levde ett ganska hektiskt uteliv på den tiden, men började känna att utelivets leda började söka oss…

En kväll på krogen satt vi i en soffa och tittade på varandra och undrade väl egentligen vad vi gjorde där nu igen. Nä, nu är det dags! sa vi, och åkte hem! Nio månader senare kom nr 1!

Det är 18 år sedan nu…

Vi firade fyra år tillsammans två veckor efter att lillan tittat fram. I år firar vi tioårsjubileum.
Har en jämnårig vän (27) som väntar sitt sjätte barn med samma kille, fick sitt första då hon var fjorton, blev gravid då de varit tillsammans i ett år. De är gifta och håller i hop i vått och torrt.

Ofta tycker man att man ska vara tillsammans i flera år innan man skaffar barn men det behöver inte alltid vara det bästa.

#9 27 år och sex barn! Jisses! Hon skall ju ha tapperhetsmedalj :-D

#10 Kan inte annat än hålla me… :) Känns som man ligger lite efter… haha…

Vi hade varit tillsammans i 9 år innan #1 kom…i år firar vi 13 år tillsammans :o)

9#Oj hon har legat i hårdträning hon;D

Jag anser själv att en rimlig tid är då man känner sig säkra på sitt förhållande och man vet att man ska stanna tillsammans, man vill ju inte ha barn och sen skiljas (om man är gift) Men det är väl upp till var och en tycker jag själv, det finns inga speciella "gränser" för hur länge man vart tillsammans.

 #9 Hårdträning där minsann =)

Vi har varit ihop 10 månader och bestämde skaffa barn i januari. Vi känner båda att vi passar ihop bra och båda känner det är bra tid för barn nu.

Jag o Mikke hade varit tillsammans i ca 3 månader när jag blev gravid…

#16 Ja då är du inte ensam vi dejtade i ca 5 månader innan jag "råkade" bli gravid med Nova i dag 5 år, men vi håller ihop fortfarande och det går jätte bra iaf.

#16 samma här blev gravid efter 3 månaders dejting. Det var väl inte så man tänkt sig det utan skulle ha, utb jobb, hus etc. Dock han jag plugga klart ngr månader innan vår första kom och nu sitter vi här 10 år senare med 3 barn, gifta, hus bil och allt känns hur rätt som helst sen första sekund vi träffades. Så det är inte alltid att man måste vara ihop ett visst antal år innan för att det ska bli rätt.

Har haft vänner som varit ihop i mga år o sen skaffat barn..det blev ingen höjdare för just det paret… var vana att bara ha varandra… så alla är vi olika…

Vi hade varit tillsammans i 4 år när barn nr 1 kom. I år är det 10 år sedan vi blev tillsammans och förra året kom barn nr 2.

Jag och damen har vart tillsammans i 7 månader och just nu är hon i vecka 8-9.

Har inte vart på den första Ultraljudet än.

Enligt mig så skaffar man barn när det känns rätt för båda parterna och man behöver nödvändigtvis ha bil och hus för att skaffa barn.

Jag och sambon har varit tillsammans i lite övr 2 år och vi hade distansförhållande på 20 mil. Och när jag blev gravid så hade vi bott ihop i en månad, och då i samma stad i en månad. Jag är i vecka 9 nu

jag & sambon har varit tillsammans i snart 7 månader & jag är i v.15 det var inte planerat alls, men det känns rätt nu när man har fått lite tid att fundera igenom allt..

jag och sambon hade bara varit tillsammans i 3 månader oxå, när "vi" blev gravida. dock var vi tillsammans för 4 år sen oxå, så vi kände varann utan och innan. Allt känns så himla rätt. På julafton har vi varit förlovade ett år och är lyckligare än nånsin.

vi hade varit tillsammans nsätan 1 år men han var utomlands ett halvår och barnet blev till dagen efter han kom hem haha.. är i V10+3 idag:)

fast vårat var planerat, vi tyckte att det kommer när det kommer. Visste bara inte att det skulle gå så snabbt

Du vet att ni är rätt för varandra när ni båda är över 80 år och fortfarande står ut med den andra
Skämt åsido men ingen kan någonsin veta med säkerhet hur livet kommer att te sig. Varför inte leva i nu'et och ta det som det kommer.
Jag tycker personligen att det är värre med tjejer som skaffar barn för barnskaffandets skull eller inte orkar skaffa sig/inte har råd med preventivmedel än att man har förhoppningar om ett rikt liv tillsammans, hur kort tid man än hängt ihop. Naturligtvis är det bra med en lång betänketid, ibland måste man flytta ihop och till och med gifta sig innan man får se den andras "fula sidor".
Jag gjorde totalt bort mig både första och andra gången (samma ryggradslösa djur) och har inte en susning om det blir rätt pappa denna gång. Jag hoppas och vill det men skiter det sig så får jag ta det då.

Susanne

jag och min sambo har varit tillsammans i 11månader och jag är nu i vecka 6…Jag har haft endel killar genom åren som jag varit tillsammans med i allt från 3mån-3år…men har aldrig velat skaffa barn med någon av dom, har alltid sagt att jag inte vill ha barn överhuvudtaget förän jag träffade min sambo, jag vísste ganska snabbt att han ska bli pappan till mitt barn, förhoppningsvis håller det livet ut, det är iaf det man kommer kämpa för…ingen kan ju veta hur länge det kommer hålla vare sig man varit tillsammans i 10år eller 10månader, klart att man klarat mer hinder genom åren och *vuxit mer ihop* efter så många år ihop…men jag känner att vi kommer leva ihop och kämpa för en bra framtid med oss och vårat kommande barn….hoppas ni förstår vad jag menar!!

Tack för mig//Kram

haha, läste igenom inlägget…ursäkta att jag använde ihop så många ggr…hahaha

jag försåtr olk som satsar på att skaffa hus, kanonjobb med maxade föräldrapeng osv och har varit tillsammans i flera år innan, men, det blir inte nödvändigtvis bättre barn eller liv eller förhållande av det. Man kan faktsikt plugga och ha barn. Man kan bygga ett liv fast man har barn.

Vi har som sagt snart varit tillsammans i 2 år, lillan e 4 månader. Vi har inte körkort, sambon tar sitt nu i november och jag mitt nästa år. Inget hus utan en söt liten lägenhet och vi är mer kära än någonsin. Jag sska plugga två år till i höst. . allt gpr med lite planering

(s edan vill jag även tillägga att neligt någon undersökning är risken större att man går isär efter man fått barn om man varit ihop#för länge", då man är van att vara egoistisk)

Jag och pappan till bebisen i min mage har varit tilsammans i ca 6 år och vi har varit sambos i 5 1/2 år. Jag älskar honom och allt känns helt rätt. MEN det finns aldrig några garantier, jag kan inte med säkerhet säga att vi kommer att vara ett par om 2 eller 10 år.
Jag är själv ett lyckligt skilsmässobarn, jag var 2 1/2 år när mina föräldrar skildes och jag har aldrig någonsin mått dåligt av att ha skilda föräldrar eller önskat att de levde tillsammans. De skötte skilsmässa på ett idealiskt sätt, har aldrig sagt ett ont ord om varandra inför mig och min syster och alltid kommit överens om de saker som gällt oss. Jag har helt enkelt haft turen att ha två föräldrar som älskar mig och ställer upp i vått och torrt, även om det är på två olika håll.
Som sagt, jag vet inte om jag och min sambo kommer hålla ihop resten av livet bara för att vi skaffar barn. Men jag känner honom så pass väl att jag med säkerhet kan säga att han liksom jag, alltid kommer att sätta vårt/våra barn i första hand och oavsett vad som skulle hända mellan oss så kommer barnet alltid att ha en mamma och en pappa i sitt liv. Och jag är ganska så säker på att vi skulle kunna sköta en eventuell seperation på ett smidigt sätt, där vi sätter barnets/barnens behov framför våra egna.
Vad jag vill ha sagt är väll egentligen att man aldrig kan veta säkert hur framtiden kommer se ut, vare sig man varit ett par i en månad eller i tio år. Det är nog mer ens lämplighet som föräldrar samt hur man matchar varandra i värderingar, livssyn mm. som är viktigt.

#29 Det var ett fint inlägg ifrån dig…låter underbart att höra!

Vi va tillsammans i 3½år innan vi fick våran dotter..Nu har vi varit tillsammans i 5år och väntar vårt andra barn…

#31 grattulerar till den nya graviditeten=)

Tack så mkt:) Grattis själv:d

Vi ska få barnet ca 2 veckor innan vi firar 3 år som par och 1 år som förlovade vi kommer då att ha bott ihop i 1 och ett halvt år.

Vi pratade om barn i ca ett halvt år innan vi slutade med piller och fick jackpot första ÄL. Vi känner att det är helt rätt för oss. Vi har båda stadiga jobb som ger oss bra med pengar och så bor vi i ett mysigt litet samhälle. Planerar även att börja bygga hus med rum för tre barn om ca 2 år om världsekonomin lugnat sig lite då.

Vi träffades i maj 2003, förlovade oss 4 månader senare men gifte oss först Midsommar 2005 och maj 2008 föddes våran underbara lilla dotter Emma!

jag och min pojkvän har vart tillsammans i 5 år den 26 augusti och våran lilla snutt kommer i September=)

Men jag tycker man måste ha vart tillsammans ett litet tag för att skaffa barn tillsammans=)

Jag tycker det är tidigt om man bara vart tillsammans 1 år för det tar ju sin lilla tid att börja visa vem man verkligen är för varandra=)

efter 1 år tycker jag att man har precis lärt känna varandra ordentligt så aa ni fattar:D

vi har varit tillsammans ca 2,5år nu när bebis föds(vilken dag som helst), o gifta nästan 1år

tror inte på att man ska behövt vara ihop si lr så länge, kan ju bli super även efter 1 år, lr bara skit efter 7år…

sen känner man väl varann bättre ju längre tid det har gått o det är ju bra, men det är ju ändå inga garantier för att man håller ihop

När bebisen kommer så har jag och sambon varit tillsammans i 4 år, förlovade i 2,5 år och bott ihop i 1 år.

Sen vem som är den rätte är svårt att säga, håller med #37 att allt kan skita sig efter 1 år lika bra som 7 år, hur bra det än har känts tidigare.
Man känner nog bäst själv när det passar bra och med vem.

Jag tycker att det vikigaste är att man känner att man kan ta hand om barnet tillsammans och att man kommer att kunna trivas tillsammans. Hur länge man varit tillsammans, bott ihop och hur gammal man var spelar ingen större roll.

Till saken hör att man knappast kan avgöra detta om man kännt varandra ett kort tag.

Jag har kännt minsambo i 5 år och vi har varit nära vänner. Vi har alltid haft jättekul ihop och vi kan inte tänka oss att vara utan varandra. Vi har däremot bara varit tillsammans i 8 månader men känner varandra väldigt väl och vi vet båda att vi är tänkta för varandra.

jag och min sambo kommer att ha varit tillsammans i nästan 7 år när barnet fötts. vi har bott ihop nästan lika länge då jag flyttade in efter 3 mån.

måste säga att jag hade alltid en inställning till att man borde minst uppleva en 3 års kris eller något. och om man inte vart tillsammans ett bra tag så känner man inte varandra. mitt syn sätt har mer och mer ändrats faktiskt. jag tror man vet när de dags, sedan om de handlar om ett halv år man varit tillsammans, har inte med saken att göra.

mina vänner förlovade sig, flyttade ihop efter ett halv år, ett år efter de blivit tillsammans, var det dags för barn och bröllop. lika ett annat par i min vänkrets.

har en kompis som aldrig skulle skaffa barn sa hon, men 8månader tillsammans med sin nuvarande, så var de ett barn på väg. nu några år senare ska de gifta sig.

så det beror på person till person.

personligen så vill jag vara säker att jag kan erbjuda mitt barn säkerhet osv. jag och min sambo ska flytta till hus, har pratat om barn, men jag vill ha blivit hemmastad i huset innan det är dags =). vi har bara varit tillsammans i  8 månader. men vi har känt varandra i 10 år. ;)

kan man tänka sig att vara ensamstående så kan man skaffa barn. Jag tycker att det är huvudfrågan, kan man tänka sig att fixa det själv om det skulle behövas? för det finns inga garantier att man inte blir ensam en dag med ett litet barn…

#42 precis! min syster blev ensam innan barnet ens blivit född.

JAG TYCKER att man skall känna varandra ordentligt, ha tänkt igenom ordentligt, känna att man är säker på att man vill dela livet med den man skaffar barn med. Det är ju trots allt en väldigt hög procent av alla förhållanden som spricker innan barnet fyllt 2år, just pga av alla omständigheter (känslor, hormoner, livsstil m.m.) som förändras. Därför tror inte jag att det egentligen spelar någon roll om man varit tillsammmans i 1år eller 10år, det händer så mycket under barnets första levnads år.

Jag själv blev med barn "oplanerat" (får så klart skylla oss själva) efter att jag känt killen i 3månader (jag var 21år). Vi var nära att ge upp vårat förhållande flera gånger under graviditeten, han festade och jag "var gravid". Så fort han festade blev vi osams. Vi härdade ut, och det blev bättre och bättre mellan oss.
Vi har nu varit ihop i 10år, har villa, företag m.m. tillsammans. Om ärligheten ska fram så tror jag att vi har vår äldsta dotter att tacka, att vi till slut fick ett bra liv tillsammans.