# Att leva som vanligt när barnet är fött Author: Rutan_ Med tanke på tråden om julafton etc startar jag denna tråd att dela med sig  i om hur det kan bli efter förlossningen. De flesta tänker nog att de ska fortsätta leva sitt liv precis som vanligt efter att barnet är fött. Jag tänkte själv så. Vi hade en hund, jag red "min" häst flera gånger i veckan, körde träningspass då och då, var ute i naturen nästan jämt, träffade vänner mm. Efter att vår son fötts med urakut snitt och efterföljande komplikationer fick jag en förlossningsdepression. Min kropp var helt förstörd. Hunden fick vi lämna bort för jag kunde inte ta hand om henne. Jag kom ut till hästen för första gången tre månader efter, egentligen fick jag inte rida förrän efter sex månader. Orkade sällan träffa mina vänner eller familjen. Ingenting hade blivit som jag hade tänkt mig. Fastän jag visste att livet kunde bli helt annorlunda kom det ändå som en chock, hur hände det här? Att ha som mål att kunna fortsätta sitt liv ungefär som innan man fick barn tycker jag är bra, men jag tycker också att det är viktigt att man vet att det kanske inte blir så. ## Comment 1 Author: JossanH Jag hade förberett mina illrar lite då vi flyttade ett par månader innan barnet kom och då blev det nytt hus, nya regler. Dom har det inte lika förspänt men det visste jag ju redan innan. Vi byggde en utegård för st avlasta alla aktiviteter med illrarna. Att inte kunna gå och ta en öl hur som helst visste jag ju också inte skulle vara möjligt. Men jag träffar mina vänner, åker och hälsar på folk, låter sambon vara hemma med barnet om jag vill på konsert eller på andra äventyr. För mig blev föräldraskapet så mycket lättare än jag föreställt mig. En otroligt lätt unge som i stort sett alltid är nöjd och glad! :) Jag lever mitt liv så som jag hade tänkt det och gör det jag vill i den mån jag kan. Däremot förstår jag inte folk som "ger upp" sitt liv utan att alls veta hur det kommer bli när barnet väl är fött. Säljer alla djur för nu kommer ett barn då finns det omöjligt tid för något annat. Många har frågat mig vad jag gjort med illrarna nu när vi har barn. Ja, dom har fått ett eget rum, en egen utegård och får vara med ut på promenader och busa i vissa delar av huset när det finns tid till det. ## Comment 2 Author: villavägen På många sätt blir livet annorlunda när bebisen anländer! För mej blev det heller inte som jag tänkt mej då jag drabbades av förlossningspsykos. Tur nog så fick jag snabb och bra hjälp, men det har tagit tid att läka både kropp och själ. Idag är min pojke 1,5 år. Jag tränar inte längre på gym som jag gjorde innan. Det är svårt att få det att passa. Istället tar jag promenader och tränar lite hemma på en crosstrainer jag köpt, funkar bättre! Tidigare gillade jag läsa och måla, men har knappt läst en bok på 1,5 år. Är ofta för trött för att läsa när kvällen kommer. Min son har olika allergier (mjölk, ägg, vete och vissa frukter) så det tar mycket tid att planera/laga mat. Mina vänner brukar jag prioritera att träffa, det tycker jag är viktigt. Både de som har barn, men även de som inte har barn. ## Comment 3 Author: Sarah Visst att jag inte har barn, men jag blir helt chockad då jag ser folk ge upp livet som Jossan säger. Visst kan saker ske, ex sjukdom eller andra problem, men jag kan för mitt liv inte först hur jobbigt många tycker att det är med barn. Jag har tillräckligt med vänner och bekanta som fortsätter som tidigare, fast med barnet, för att veta att det går. De reser, träffar vänner, är i stallet osv osv. Sen ser jag de som tycker att det är så jobbigt, de kan inte göra ditten för att de har barn och de kan inte göra datten. Jag tänker varje gång det händer att "vad är problemet med att knyta en bärsjal runt ungen och göra"? För mig känns det som att finns inga sjukdomar så är mycket en attitydsfråga.  Kanske säger ni att det är lätt för mig att säga, jag som inte har barn, men jag ser en skillnad på de som bestämt sig innan för att inget går när man har barn och de som bestämt sig för att allt går utmärkt med barn. ## Comment 4 Author: PogoPedagog Jag har som tur är nästan bara intressen som går att kombinera med barn. Jag tror mitt liv komemr bli lättare av att ha barn. Nu har jag nämligen den perfekta ursäkten/lögnen när jag inte vill göra något " jag kan tyvärr inte, mitt barn är sjukt" haha! Jag gillar att medeltidsnörda mig, spela och sjunga, jobba på huset, spela spel med vänner. Det är nog värra om man gillar att festa, shoppa, resa och umgås med massa vänner flera dagar i veckan. ## Comment 5 Author: villavägen När man får barn får man många gånger omprioritera vad som är viktigt och inte. Tidigare har jag varit mer pedant hemma men det går inte längre. Man hinner helt enkelt inte med allt alla dagar! Speciellt inte med en aktiv kille! Viktigt är att se till barnets behov och ålder! Just nu är vi mycket i olika lekhörnor och bollhavet. Min kille gillar det och är nöjd. För en månad sedan såg det annorlunda ut och nästa månad kan det vara något nytt. :-). Jag tror det mesta går med barn men när man väl får barn blir inte allt man gjorde innan så himla superviktigt! Man hittar nya saker kanske som man kan upptäcka tillsammans med sitt barn. Min kille har jag aldrig kunnat stoppa i någon bärsjal eller bärsele mer än 5 minuter, så det har inte funkat här inte! ;-) ## Comment 6 Author: [Borttaget] Mitt liv gick tillbaka till det normala två dagar efter förlossningen, då var jag ute med hund och körde drag medan gubben var hemma med vår dotter. Jag vill inte påstå att någonting förändrats sen förlossningen annat än att vi nu är tre personer på aktiviteterna och inte två. Vi är fortfarande mycket ute i skogen och utomhus överhuvudtaget och vår dotter är alltid med. Vi planerar även att gå kungsleden någong gång vilket innebär att jag får ha vår dotter i bärsjal/sele under vandringen (jag har starkast rygg) men det funkar det också. Livet blev lite med innehållsrikt bara. ;) ## Comment 7 Author: villavägen Låter härligt att kunna leva som vanligt även fast man fått barn! Tyvärr är det som ts skriver inte alltid det går :-( Som exempel förra sommaren när min kille utvecklade svår allergi med blodiga diarréer dagligen under två månader, då ville man inte dra runt honom på så mycket aktiviteter..... Det blev att omprioritera! Jag tror ingen förälder medvetet lägger alla sina intressen åt sidan bara för att man får barn. Men varje sund förälder känner sitt eget barn, vad barnet orkar/ klarar just för stunden! Låter härligt med Kungsleden . Vi hade funderat på det ifjol, men vi får avvakta lite.... :-) ## Comment 8 Author: [Borttaget] Jag planerar att fortsätta som jag gör med hundarna, båda två är under sina tjänsteutbildningar (jag med) och visst planerar vi en paus direkt när barnet kommer (sen sätter ju vintern och snön lite käppar i hjulet för oss) men så fort jag börjar känna att jag har koll på nya livet så återgår jag till den seriösa hundträningen. Under tiden kan vi träna annat som inte kräver att man åker långt hemifrån, lydnad t.ex. Förutom hundarna speglas inte min fritid av så mycket annat efter att nu ha avverkat kaninuppfödningen. träffa en vän över en middag eller fika nån gång i månaden kan man ju göra tillsammans med barnet. Jag ser det mer som att barnet kommer göra mitt liv mer innehållsrikt och roligt (då har jag någon att dra med på alla "tråkiga" djuraktiviteter eller andra äventyr som ingen annan vill med på ;)) istället för att se det som en börda. Sen kanske det beror på vad för typ av människor man har i sin omgivning, alla mammor jag har träffat under mitt (visserligen korta) liv har varit väldigt aktiva trots småbarn så det är liksom så jag ser att andra gör och vill göra själv. Sen älskar jag att hänga på ställen som barn älskar och som får igång fantasin i en, äventyrsland/tivolin/lekplatser osv så där ser jag det också mer som en "vinst" att ha ett barn som vill vistas på såna platser. Det kommer nästan vara Jag som tjatar på barnet om att åka till ditten/datten ;) Jag tror det kommer bli skitkul att ha ett barn faktiskt och att jag blir ännu aktivare än innan, faktiskt :) lånar mina systersöner till såna aktiviteter ibland men jag kan tänka mig att det blir ännu roligare med mitt egna barn, eller alla tillsammans. sen kan jag aldrig veta hur det blir när jag väl står där, men detta är iaf min vision. Jag är en för rastlös människa för att låsa in mig i en bunker med barnet dygnet runt och inte åka på äventyr. Så jag planerar att leva som vanligt och lite till. ## Comment 9 Author: Destany Jag planerar att leva som vanligt efter barnet kommit, alla mina kompisar har barn så de vet ju hur det e. Skulle det av nån anledning inte gå att leva som vanligt då får jag ju ta det oxå, många människor har frågat om jag inte ska göra mig av med katterna för de kan ju anfalla barnet men varför ska jag göra mig av med dem innan nåt sånt ens hänt o det kommer med säkerhet inte hända, jag har tänkt att göra lite utflykter med barnet o träffa vänner o släkt men e inte barnet eller jag på humör den dagen så får man ju skjuta upp det. Får ju ta livet som det kommer och inte måla upp att allt kommer bli besvärligt med barnet. ## Comment 10 Author: JossanH Måste bara inflika att det finns inget roligare än att upptäcka "världen" med ens barn! Nu börjar allt bli intressant här hemma och blommor och djur är bara så intressant! Hon pekar och jag förklarar. Det är så härligt :) ## Comment 11 Author: villavägen #9 djur och barn går ofta ihop på något märkligt sätt! Vår egensinnige kisse har plötsligt blivit jättegod, funkar hur bra som helst! Alla trodde vi skulle bli tvungen att ta bort honom! #10 Ja det är verkligen underbart att upptäcka tillsammans med sitt barn. Kvistar och stenar är favorit just nu. :-) ## Comment 12 Author: ChristineL Jag planerar att leva så normalt som möjligt, det har jag kunnat göra hittills under graviditeten också (v.37+0). Men jag är inte låst vid det utan kommer ta det som det kommer, dag för dag. Ingen av mina närmsta vänner har barn så jag hoppas de har förståelse för att allt kanske inte blir som planerat och att jag blir lite sen ibland :) Vi har katter som får vara i våran säng, dock har dom självmant senaste tiden valt att inte vara där så mycket. Min man kommer vara hemma i två månader efter förlossningen så jag tror inte det blir några problem för mig att ge mig ut på egen hand och göra saker med mina vänner. Och även sen när bebisen är med ser jag det inte som några problem. ## Comment 13 Author: [Borttaget] #7 När Kungsleden blir av för oss vet jag inte. Blir i alla fall inte i år då vi har mycket annat inplanerat men någon gång, möjligen nästa år, kommer det ske.  Blir det nästa år så blir det förhoppningsvis på vintern och då installerar jag pulka på hunden så hon får dra vår dotter, blir det tidigare får jag väll bära henne + packningen på ryggen och hunden i midjebälte.  När vår dotter är över året kommer hon också få följa med ut på dragturer med oss och katten, just nu kan hon inte det då hon är lite liten än.  Vi är naturnördar hela familjen så avstå från aktiviteter finns inte i vår värld dock är det ju en självklarhet att man inte sticker iväg om ens barn är sjuk. ## Comment 14 Author: villavägen #12 Vad bra att din man finns hemma hela två månader! Det är nog bra för alla, även för lilla bebis tänker jag, som tidigt får en nära relation till sin pappa! Min sambo var hemma en månad, det var gudomligt när jag själv inte var så pigg! ## Comment 15 Author: ChristineL #14 - Ja, ungefär två månader blir det. Han vill vara hemma så mycket som möjligt. Först blir det ju de tio första dagarna, sen fem veckor semester, sen tio dubbeldagar föräldraledigt har vi tänkt. Han ville egentligen ta alla dubbeldagar på en gång, men jag sa ifrån, vi vet ju inte hur ekonomin kommer se ut. ## Comment 16 Author: [Borttaget] Mitt liv kommer nog bli annorlunda, men till det bättre. Just nu jobbar jag som oftast 10-12 timmar om dagen, hälften med "riktigt" jobb och hälften med att skriva på min bok. Det kommer jag flytta runt på så jag skriver när barnet sover eller är med sambon, och jag kommer väl inte kunna ta såna heldagar längre där jag sitter i min grotta och skriver utan att kommunicera med andra. Men det löser sig ju bara man vill. Sen träffar jag just nu aldrig vänner, men där tänker jag bli mer aktiv och vara med andra mammor. Och så får jag ju plötsligt en ursäkt till att hitta på äventyr, gå på zoo, besöka stranden osv! För att inte tala om de roliga sagostunderna på kvällen och hur mycket roligare långpromenaderna med hundarna kommer bli med en liten knodd som upptäcker världen. Jag tänker som så att man helt enkelt måste prioritera annorlunda. Vissa saker, som mitt dataspelande, kommer helt enkelt få ryka för ett tag, och andra kommer kanske få ta mindre tid. Men så har man en massa annat kul som kommer också, så jag tror definitivt livet kommer bli bättre. ## Comment 17 Author: [Borttaget] Det är alltid trevligt att vara hemma tillsammans med sin partner. Jag och maken var hemma ett år tillsammans, det gör ju att man inte känner sig lika ensam. ## Comment 18 Author: Rutan_ Jag tycker att man helt klart ska ha inställningen att det kommer gå bra och det blir roligt osv, men ändå hålla sig på marken. Själv är jag tyvärr världens största pessimist den här gången och jag har så oerhört svårt för att förstå hur det ska kunna bli bra och att jag ska kunna gå vidare som vanligt de första ett-två åren. Jag vet inte hur det är när det är bra, när det är mysigt och roligt med en bebis, hur det känns. Ändå vet jag rent logiskt att det finns och att det går, jag måste ändra hela mitt tankesätt. Just nu känner jag inte att bebistiden är nåt roligt alls utan bara en ont måste för att kunna komma till den roliga tiden. ## Comment 19 Author: noir #18 Jag kände så de första dagarna med Babyblues. "är det så här det ska vara nu?" Tårar rann och jag kände mig så liten. Redan dag 1 hemma så fick jag ångest över att sambon faktiskt kommer gå tillbaka till jobbet och lämna mig ensam med den lilla sköra varelsen som jag inte alls vet vad man ska göra med (fick jag för mig) Idag är Tilde 10 dagar gammal och de mesta har lagt sig. Tycker det blir lättare och roligare för varje dag. Men att planera något känns långt bort. Har sagt till alla att visst kan vi bestämma en dag men räkna inte med att de blir av. Allt beror på hur vår natt blir och när vi väl kommer hemifrån. Det är mer jobb än man tror. Skulle iväg till 10 här om dagen, stängde dörren 12.10 och då gjorde jag allt för att hinna iväg itid. ovanan får klockan att springa iväg. Hoppas och tror att vi snart hittar en vardag och att stora delar av vårt gamla liv kommer tillbaka fast med en twist, vi har ju vår älskade Tilde nu att visa världen. ## Comment 20 Author: villavägen #19 känner igen det där med att stänga dörren ett par timmar efter det att man redan skulle vara på väg! Haha ## Comment 21 Author: villavägen #18 kan tipsa dej om en Facebookgrupp hjälpgruppen/ förlossningsdepression Har hjälpt mej mycket nu på slutet! Kram ## Comment 22 Author: Rutan_ #21 Jag är med i en sluten grupp på facebook sedan 1½ år, är väldigt skönt att kunna skriva allt där för jag skriver inte ens hälften av allt på detta forum eftersom det är öppet att läsa för alla. Sedan går jag och får hjälp "på riktigt" också så jag tror och hoppas att jag kommer kunna känna annorlunda på ett positivt sätt när det är dags. Det jag inte var beredd på efter förlossningen var att min kropp skulle vara så "obrukbar". Från att ha varit så aktiv till att inte ens kunna gå utanför dörren, det var fruktansvärt. Kändes som ett mörkt, trist fängelse. ## Comment 23 Author: [Borttaget] Det här är en blog post om vad händer efter förlossning med många kvinnor tycker jag. [http://www.renegademothering.com/2013/02/09/i-became-a-mother-and-died-to-live/](http://www.renegademothering.com/2013/02/09/i-became-a-mother-and-died-to-live/) Vad tycker ni om vad det säger? Sant eller falskt? ## Comment 24 Author: viktoria91 Det är ju lättare att ex resa och åka iväg om man har barn än djur. Barnet tar man ju bara med sig! Djuren däremot, dem ska iväg till släktingars, vänner, katt/hundhotell m.m!