# Detta med nålstick Author: [Borttaget] När man kollar på förlossnings program som twx "en unge i minuten" ser man alltid att mamman får nålstick i antingen armväcket eller ovanpå handen. Min fråga är får man välja själv vart man vill de ska sätta den? Jag är nämligen livrädd för nålar så pass att jag spänner mig och hyperventilerar. Armväcket går hyfsat bra att sätta den på men aldrig aldrig ovanpå handen. Höger hand får de inte ens sätta en nål i då mina senor i den handen sitter totalt fel vilket ger mig värk. Jag vill ju helst de sätter nålen i armväcket på mig. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag vet tyvärr inte om man får bestämma själv. Från egen erfarenhet tyckte jag att handen var bäst för dropp eftersom nålen gör så himla ont i armvecket när man rör armen. Lättare att röra på sig, så att säga ![](/images/empty.gif) ## Comment 2 Author: [Borttaget] #1 jag tycker inte den gör speciellt ont när den sitter i armväcket men alla är ju olika. Handen har jag aldrig blivit stucken i tidigare så jag blir nervös av bara tanken. ## Comment 3 Author: [Borttaget] #2 Ja det var mest när det är dropp fastsatt dit så tyckte jag att den var så lång att den hamnade inåt i armen. Fast jag kommer inte ihåg riktigt. Sist jag hade nål i handen satt det också en morfinspruta där så det var ju liksom inte så farligt ![](/images/empty.gif) ## Comment 4 Author: Niini Man börjar alltid att lägga en kanyl längst ner man hittar en bra ådra. Detta för att inte förstöra en hel ådra direkt ifall man misslyckas med sticket eller dylikt. Dessutom är det lättare att flödet hindras om man har den i armvecket så det är nog det allra sista stället man försöker lägga på. ## Comment 5 Author: [Borttaget] #4 Fy. Så man får alltså inte välja själv? Ska de sätta nål i handen får de ta den vänstra handen men de kommer också få hålla i mig för jag kommer få panik. ## Comment 6 Author: Niini Jag skulle inte låta en patient välja, för det är inte väldens enklaste alla gånger att hitta en bra ådra ;) Blunda o tänk på nåt annat. Med lite "tur" har du såna värkar att ett litet nålstick e nåt du inte ens tänker på just då.  Vet hur jobbigt det är för jag är själv lite av en "hycklare", ääälskar att sticka andra med f\*n för den som tänker försöka sticka mig ;) ## Comment 7 Author: noir Sen vill jag bara uppmärksamma det som är rädda för "nålen i armen" att det inte är någon nål man har. Det är bara nålen som sticker en och sen tar man bort nålen och ett litet plaströr är de enda som är kvar. den kan alltså inte göra illa/skada en om man behöver röra sig. På min praktik tog jag bort en hel del "nålar" och de flesta trodde att nålen satt kvar och därför vågade de inte röra armen som vanligt. Tänker som Niini, skulle inte häller låta en pat. bestämma över vart nålen ska sitta. Men skulle lyssna på önskemål och sen avgöra om det går att komma överens om det finns tillfälle att prata något om det dvs. ## Comment 8 Author: [Borttaget] #7 Det vet jag att det bara är ett plaströr som sitter kvar i armen efter sticket. Min rädsla för nålar har blivit värre sen en student stack mig i armväcket, hon stack in nålen fel dvs missa ådran och innan hon drog ut den så höll hon på att vrida och vända på nålen i armen för att försöka fånga ådran. Hon höll på i ca 3 min utan att lyckas och jag skrek, grät och höll på att sparka sönder sängen. Sjuksköterskan som var med vid sidan av fråga om det verkligen gjorde ont eller om jag bara var rädd. Jag sa att det gjorde förbannat ont och jag grät fortfarande. Då tog hon över jobbet istället och stack in nålen på några sekunder utan smärta i andra armen. Den armen studenten hade stuckit i fick jag ett rejält blåmärke i efteråt som var blått och lila och dessutom ömt. Är lite livrädd för klantarslen också men jag antar att det inte finns studenter på förlossningen? ## Comment 9 Author: PogoPedagog #8 Det kan finnas BM-studenter. Vi fick en sådan och en färdig BM. Fördelen med det var att vi fick ha vår student hos oss nästan hela tiden medans BM sprang runt och gjorde annat. Annars får man väl mest ha en undersköterska som jag har förstått det och en BM-student har ju mkt högre utbildning inom rätt område:) De är ju färdigutbildade sjuksköterskor som studerar vidare till BM. Sen har du ju alltid rätt att välja vilken BM du vill ha( om det finns fler) och du kan tacka nej till en student, de frågade oss innan om det var OK. ## Comment 10 Author: [Borttaget] #9 Så länge studenten kan hantera nålar klagar jag inte. Vill ju gärna inte få en otäck förlossningsupplevelse där jag nästan sparkar sönder sängen pga ett nålstick. ;) ## Comment 11 Author: Rutan_ Jag fick en nål i höger handled direkt när jag kommit in på förlossningen och senare fick jag två till i den vänstra handen. Jag hade väldigt intensiva och smärtsamma värkar så det märktes knappt när de satte dem. Inte heller epiduralen kändes något speciellt. ## Comment 12 Author: linalundberg Vet inte om det är specifikt för just mitt län, men hos min barnmorska har jag tillsammans med henne skrivit en förlossningsplan, och en av de saker som skrevs ner var att jag är fruktansvärt stickrädd, jag får samma reaktion med hyperventilation och panikkänslor. Jag blir dock lite bättre om jag har haft på min emla-salva innan så huden är bedövad vid sticket. Så på min förlossningsplan är det nedskrivet att "infart" för dropp eller annat skall sättas i ett tidigt skede medans det är lugnt och vi hinner emla de ställen som skall stickas. Skulle det sen vara så att det skulle bli akutsnitt eller liknande kan de avända de "infarter" de redan satt dit. Har du pratat med din barnmorska om detta? ## Comment 13 Author: Maddash Det jag minns tydligast av min förlossning var just infarterna som skulle sättas. Högerhanden var värre än smärtan av krystvärkarna. Krävdes ett 10-tal försök innan den satt, handen var blå och öm i flera dagar efteråt.  Ett par timmar senare när dem ville sätta i vänster också höll jag på att bryta ihop men där gick det på första försöket. Hade även i höger armveck men som tidigare blodgivare är det inga problem. ## Comment 14 Author: Rutan_ #12 Jag blev akutsnittad, hade som sagt redan infarter men fick fler... Fast jag är inte rädd för nålar. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Jag är också livrädd för nålar och mår jättedåligt när det är dags för blodprov. På förlossningen var jag dock så inne i värkarna att jag inte ens märkte att dom satt en nål i handen.. Det var först när dom skulle ta bort den som jag märkte att den satt där.. ## Comment 16 Author: CelsiusT Nu vet ju inte jag hur det fungerar på just förlossningen. Men jag vet hur det fungerar inom vanlig sjukvård och jag har aldrig hört talas om att man som #4 skriver börjar längst ut på en bra ådra. Både jag och sambon har varit inom sjukvårdens förvar många gånger och det är alltid armvecket som är första försök och dom frågar alltid patienten vilken arm som brukar vara lättast. På min sambo gick det inte att sticka i armvecket och i andra armvecket satt redan en kanyl så då blev dom tvungna att ta handen (eller någon annan ådra var som helst på kroppen).  Tänk också på att man kan alltid säga nej! Man har alltid rätt att avstå vård. Dock kan dom ju säga att det är en stor risk och att man då får ta på sig ansvaret själv osv, men man har alltid rätt att säga nej om det är något man inte vill vara med om. Men just kanyler brukar inte vara några som helst problem att sätta någon annan stans, isf är det en väldigt inskränkt sköterska och lyssnar dom inte på dig kan du begära att få en annan.  Gör det ont och du inte står ut så säger du NEJ, STOPP, 'jag vill inte'. Är det inte livshotande så måste dom avbryta. Det brukar ofta finnas någon på varje avdelning som är lite extra "nålvan" som kan rycka in och sätta en nål. ## Comment 17 Author: Niini #16 Tar man blodprov tar man alltid i armvecket först. Lägger man en kanyl (sån som lämnar in o ges medicin genom) så börjar man på händerna. I alla fall blir vi ssk lärda så i Finland. ## Comment 18 Author: CelsiusT #17 Då är det nog andra rutiner i Finland mot vad det är i Sverige (eller iaf mina delar av Sverige, övriga delar av landet vet jag inte). För här lägger man alltid kanyler (infarter) i armvecket i första hand.  OCH! Man frågar ALLTID patienten först. Många gågner vet patienten bra mycket bättre vilken arm som är lättast att sätta i, ssk'n har ju ofta inte ens träffat patienten tidigare, men patienten har haft sina armar hela livet och har man då varit med förr så brukar man kunna ha ett hum om vilken arm som fungerar bäst.  OCH! I Sverige har man alltid rätt att neka vård, man kan alltså alltid säga NEJ jag vill inte ha en kanyl i handen (dock kan sjukhuset då frånsäga sig sitt ansvar om man nekar vård). Men det går även att sätta kanyler på andra ställen på kroppen, armarna är bara det vanligaste. ## Comment 19 Author: linalundberg Prata med din barnmorska om det tycker jag :) bara det att förlossningspersonalen vet att du är stickrädd kommer säkert att hjälpa. ## Comment 20 Author: bohan85 Arbetar som sjuksköterska och vad man får lära sig är att man bör börja längst ner på armen (vilket blir handen) ifall man misslyckas så att kärlet spricker så att man kan använda samma kärl men sticka längre upp mot armvecket. Skulle det bli en infektion i tex armvecket  i ett kärl så kan du inte sticka i samma kärl nere på handen vilket är ytterligare en anledning till att börja nere på handen. Det är knepigare att ha en infart i armvecket för det kommer inte att droppa in någon vätska om man håller armen böjd. Jag brukar ändå fråga mina patienter hur de vill ha det. Fördelar och nackdelar med placering av infarten. Skall de kanske bara ha antibiotika intravenöst så kan man ju hålla armen rak under de 30 minuter man ger det. Men de som ligger med dropp dygnet runt kan ju ha svårt att veta hur de gör med armen i sömnen.. Men som sagt, prata med barnmorskan och förklara hur du vill ha det. Man kan även sätta infarter mellan handen och armvecken om man har bra kärl där, en kompromiss. Lycka till. ## Comment 21 Author: CelsiusT #20 Okej, antagligen olika i olika delar av landet då. När man åker ambulans här så sätter dom per automatik in en infart i armvecket. Kommer du själv in till sjukhuset och blir inlagd så är det samma sak då. Min sambo hamnade på IVA och var inte kontaktbar, ingen kunde fråga honom om vad han ville så det var helt och hållet sköterskornas egna tycke som avgjorde och han fick en i varje armveck. Dom hade förvisso lite problem med att han böjde armen så det slutade droppa, men ingen pratade om att sticka i handen.  Vid ett helt annat sjukhusbesök som han blev inlagd så fick han som vanligt en kanyl i ena armen. Sedan krävde undersökningen en större kanyl vilket gjorde att han behövde stickas i andra armen, där var han redan stucken så många gånger att det inte fungerade. Dom ville sticka honom i handen vilket han inte ville, och då fick han erbjudande om att få den nya kanylen någon annan stans på kroppen, tex på benet eller så. Har som sagt varit i kontakt med sjukvården en hel del så har bra koll på hur dom gör häromkring. Dock vet jag inte vad dom får lära sig på skolan, men jag vet hur det fungerar i praktiken på sjukhusen. Och jag vet att man som vårdtagare bestämmer fullt ut över sin kropp och hur mycket och vilken vård man vill ta emot. ## Comment 22 Author: noir Läst till USK och gick på en tema dag som handlade om "nålar" Där fick vi lära oss, precis som [bohan85 ](http://gravid.ifokus.se/users/50728d4e88f4725c29009eb5-bohan85 "Visa personlig sida för bohan85") säger att man börjar längst ner och klättrar upp, i fall att man misslyckas. ## Comment 23 Author: bohan85 Akuten och ambulans sätter tyvärr ofta i armvecket. Det är ju det stället där det går lättast om man har bråttom tror jag en av anledningarna är.. Sedan är det säkert olika på olika ställen i landet, men detta är vad jag fick lära mig på ssk-programmet och så som jag jobbat. Men man skjuter sig själv lite i benet om man börjar sätta en högre upp på armen och det sedan skulle bli infektion eller att kärlet spricker. MEN det är ju inte bara jag som bestämmer, vill patienten absolut inte ha en i handen så måste man ju respektera det och hitta andra lösningar om inte armvecken "räcker" till. ## Comment 24 Author: CelsiusT #23 Jag ser helt klart fördelen med att börja i handen. Men det är inte bara akutpersonal och ambulanspersonal som sätter infarter i armvecken här ;P Men ändå, frågan gällde ju hurivida man behöver få en nål i handen mot sin vilja eller ej. Och där har man full rätt att säga nej om man inte vill. ## Comment 25 Author: JossanH Jag hade nålar i båda händerna och båda armvecken efter min förlossning. Fick blod genom vänster armveck. Minns inte när dom satte en enda nål. Kände inte när dom satte edan heller. Är det något du är orolig för så ha ett samtal med din bm redan nu så att du får hjälp med detta. Du ska inte gå och oroa dig i onödan. ## Comment 26 Author: SaraC TS har väl nu fått sitt barn 🙂 ## Comment 27 Author: noir #26 ja men Inlägg 15 tar bland annat upp tråden igen :) ## Comment 28 Author: SaraC #27 Ja, kan ju finnas fler som är rädda också, men tänkte bara inflika det ;) ## Comment 29 Author: [Borttaget] Jag har redan fått mitt barn 9 dygn sedan. Men kan säga att jag sket fullkomligt i nålstick när jag låg på förlossningen för värkarna var tusen ggr värre. Både nålsticket i handen och epiduralen i ryggen sket jag totalt i. Inte ens nålen för bäckenbottenbedövning eller när jag skulle sys brydde jag mig om. ## Comment 30 Author: villavägen Visst är det märkligt när man tänker tillbaka på förlossningen så minns man inget av det där med nålstick eller om man var tvungen att sy pga av att man spruckit som obehagligt! Jag minns ingenting, och tydligen sprack jag rejält och de sydde en timme! Minns inte heller när moderkakan kom ut! ## Comment 31 Author: PogoPedagog #29 Varför fick du bäckenbottenbedövning och under vilket skede? ## Comment 32 Author: [Borttaget] #31 Under öppningsskedet tror jag, jag var rätt borta under förlossningen. De gav mig bäckenbottenbedövning för min smärta var för skarp och för att jag bad om det. När krystvärkarna satte igång hjälpte inte ens epiduralen trots trippla doser. Jag hade en jobbig och svår förlossning då vår dotter låg i uppförsbacke, bromsades av moderkakans hinna och hade trasslat in sig i navelsträngen därav blev det också sugklocka för jag kunde inte krysta ut henne själv, hon liksom satt fast typ. Min förlossning var rätt mentalt påfrestande så jag går just nu hos psykolog för att gå igenom den bit för bit. ## Comment 33 Author: JossanH #32 när jag födde så sa dom att epiduralen inte hjälper på krystvärkar, men den hjälpte mig att slappna av så att jag öppnades de sista 4 cm. Vad bra att du får hjälp. Vet en tjej som efter flera år fortfarande har extremt svårt för att prata om sin förlossning. Hoppas du kommer må bra igen snart :) ## Comment 34 Author: [Borttaget] #33 Det sa de till mig också men jag hade inte bara krystvärkar dvs trycket i underlivet. Jag kunde inte slappna av, jag hade så ont att jag nästan slog sönder sängen samt att jag övervägde döden hela tiden. Skrek mig nästintill hes och svor åt alla som peta på mig. Hade hela personalstyrkan på förlossningen inne i rummet dvs 8 barnmorskor och en läkare som alla försökte hjälpa mig på bästa sätt. Jag öppnade mig från 2cm till 10cm på bara några timmar. Höll på att krysta i ca 4 tim utan att komma någe vart så då kom sugklocka på tal speciellt när vår dotter började visa stress med ökad puls. Hela förlossningen tog sammanlagt 13 tim från dess att värkarna starta, 16 från dess att vattnet gått. ## Comment 35 Author: PogoPedagog #34 Men så hemskt! Övervägde de aldrig snitt istället för att du skulle plågas så hemskt så länge? ## Comment 36 Author: JossanH #34 det där låter inget vidare.. :( Min förlossning tog 28 timmar men upplevde den aldrig som obehaglig utan var medveten hela tiden och minns det mesta utav den. Krystvärkarna var över på ca 15 min och mitt bäcken måste ha varit stort för vår dotter föddes med helt runt huvud... 4 timmar kryst.. Då förstår jag om du behöver prata med någon för att bearbeta. ## Comment 37 Author: [Borttaget] #35 Nej, de nämnde det men de tog hellre sugklocka än att söva ner mig. #36 4tim om inte mer var den tid jag försökte själv. När de sen satte in sugklockan var hon drog de i ca 1tim och sen var hon ute. Jag var rätt trång samt att jag hade åderbrock i underlivet. Jag hade det så jobbigt att de tillät mig ha lustgas även under krystandet mest för att dämpa mig mentalt, värkarna kände jag ju fortfarande och krysta var inga problem utom att det gjorde förbannat ont, det var nästan värre än värkarna. Dock inhallera jag lustgasen ett par gånger så pass att jag däcka totalt eller spydde galla men personalen guida mig hela tiden. Spräckte blodådra i underlivet och sprack neråt mot analen samt förlora lite över en halv liter blod. 2 dagar efter förlossningen föll jag ihop i duschen och grina, det var då psykolog sattes in. Livrädd för att skaffa ett till barn men hoppas den rädslan vänder. ## Comment 38 Author: JossanH #37 men vilken traumatisk upplevelse! Hoppas innerligt att du får den hjälp och det stöd du behöver för att bearbeta din förlossning. ## Comment 39 Author: [Borttaget] #38 Hoppas jag med. Jobbigt att ständigt gå och tänka på det. ## Comment 40 Author: Rutan_ Det där tycker jag borde ha varit snitt, jag hade ungefär som du men det var inte tal om något annat än snitt. Hoppas att du har en bra psykolog. ## Comment 41 Author: PogoPedagog #40 ja håller verkligen med. Ett snitt är ju inte hela världen och tusen gånger bättre ån att bli helt traumatiserad. Tänker de inte på hur mamman mår efteråt? Det måste man ju oxå ta med i beräkningen av vad som är bäst för bebisen. En mamma med deprision från förlossningen gagnar ju ingen. Min syster fick en mycket liknande förlossning och vågade inte skaffa fler barn innan hon fått löfte om snitt nästa gång och mådde uselt lång tid efter förlossningen:( ## Comment 42 Author: Rutan_ #41 Fast jag blev väldigt traumatiserad och fick en djup depression ändå, har pratat med kuratorer, psykologer, BUP, psykiatriker mm för att ens våga tänka tanken på en ny graviditet, haft olika antidepressiva, fått ta sömntabletter etc etc så om de gjort annorlunda för TS behöver ju inte betyda att hon mått bra/bättre då. Det jag reagerar över är att de utsätter en kvinna för onödigt lidande och både henne och barnet för en risk som kunde ha undvikits.