# Graviditet och djur Author: ChristineL Ni som har husdjur, har ni märkt skillnad på deras beteende sen ni blev gravida? Jag har själv tre katter med helt olika personligheter. Tjejen i gänget är absolut ingen knäkatt, har aldrig varit. Men hon har plötsligt blivit så mycket mer tillgiven. Sitter alldeles bredvid bara betraktar en, drar igång igång spinnandet så fort man rör vid henne, och hon har blivit mycket keligare. Dom andra två herrarna är sånna gosproppar! Den ena värre än den andra :P Fram tills jag blev gravid kunde dom komma klampande lite hur som helst och stå och trampa och mysa. Numera låter dom magen vara, dom håller sig högt upp på bröstet om dom vill mysa, och jag har alltid den yngsta bredvid huvudkudden under natten. Tidigare har dom sovit lite varsomhelst. Dom har verkligen ändrat beteende, särskillt det där med att dom aldrig kommer och trampar på magen längre :) ## Comment 1 Author: Greeen Jag har två katter och en hund. Hunden är lika som innan jag blev gravid. När det gäller katterna så märks det inte nån jättestor skillnad heller. Hanen som är ganska stor och tung kommer gärna och klampar (!) på magen, främst på natten. Honan är lite mer närgången på mig nu men hon vill hellre ligga nära vid sidan om än på. Är nyfiken på hur dem kommer bete sig när bebis har kommit :-) ## Comment 2 Author: noir Jag har två Cornish rex katter. Det tyr sig mer till mig nu än vanligt och skulle ibörjan ligga på nedre delen av magen men nu har det bytt till att ligga på skrevet/benen och tassarna puffar på magen ibland eller ligga på bysten. Speciellt ena katten som är som en stormvind och behöver ständigt påminnas om regler vi har, inte kloa soffa, inte putta ner den andra katten från bokhyllor bara för att hon vill ha platsen eller det största problemet båda har att förstå, inte äta så snabbt ni kan för att ta den andres mat. Nu lyssnar dom och prövar mig inte alls lika mycket längre för att se vad jag ska säga om deras betende. Maten är inte längre ett problem alls. De kommer inte heller och väcker mig om jag sover över tiden för när de brukar få mat, de väntar snällt tills jag går upp ur sängen. Zaffie den äldre, lugnare hon har alltid tytt sig mest till mig men nu är hon extra mysig och ska vakta mig på natten. Hon vill inte vara i våran säng. Men nu sitter hon på sängkanten och sittsover eller ligger längs med madrassen om det finns plats. Hon ligger alltså inte på bäddmadrassen, utan den hårda under som sticker ut några centimeter, det är tydligen inte sängen ;D ## Comment 3 Author: [Borttaget] Häftigt att de ändrar beteende, själv har vi två marsvin och dom bryr sig inte alls. Det finns bara gurka och hö i deras tankar ;) ## Comment 4 Author: [Borttaget] Jag har två hundar och en katt. Katten är sitt gamla vanliga knas, och min tik som jag trodde skulle märka nåt har inte ändrats nåt. Men hanen är lite annorlunda. Han gosar gärna med magen och nosar och slickar väldigt mycket på den. Han brukar annars inte vara så pussig men nu är han verkligen det. Det trodde jag inte för han brukar annars inte vara en så känslig hund. Efter min operation förra året tex hoppade han gärna rakt på bandaget :P Men de märker ju att vi har lite nya regler såhär i förberedelse. Båda är rätt stora busiga hundar och tar gärna hela sängen eller soffan försig själva. Nu får dom hålla sig till sina sängar eller vänta på tillåtelse att hoppa upp. De får heller inte hoppa upp på någon av oss vid dörren eller så och måste gå fint i koppel. Ganska skönt faktiskt! ## Comment 5 Author: ChristineL Vad roligt att det är fler som märker skillnad. Jag har pratat med några andra, och just katter verkar ändra beteende. Men ingen regel utan undantag **Zorita** ![Flört](http://gravid.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Myshund du har! ## Comment 6 Author: JossanH Katter är såna känslodjur och är känsliga för sinnesstämningar och humör. Katten är ofta en betraktare och jag tror att det bidrar till att de lättare ändrar beteende än andra djur. Jag har illrar och de ändrade inte beteende. Deras sinnen går så rakt fram att de lätt missar allt på sidan om, allt de ser är en jordhög, en plingboll eller mat ;) ## Comment 7 Author: SyntHare Vad förståndiga djur ni verkar ha! Önskar att mina vore lika kloka ![Tungan ute](http://gravid.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Jag har två hundar och två katter. Unghunden Hugo bokstavligt flög på mig någon gång när jag var runt vecka 19-20. Vi var ute med svägerskan och hennes hundar i skogen och mitt i sin vilda lek trodde Hugo att han kunde hoppa över mig eller något. Bara det att jag är nästan en och åttio lång och fick 35 kilo hund i fart över bröstet så jag ramlade omkull. Jag landade hårt på rumpan med hunden bredvid men jag blev ändå jätterädd och arg i stundens hetta. Resten av promenaden var han dock en ängel! Men jag måste ändå ge han lite beröm för att han slutade hoppa på mig i dörren efter att jag blev gravid. På husse hoppar han fortfarande ibland, men mig hälsar han på i markhöjd. Dessutom sköter han sig bättre i kopplet när jag går med honom än med husse. Gammelhunden har blivit lite senil och ska upp överallt där det egentligen inte finns utrymme. Och för att komma dit han vill tror han att det går bra att klättra på min mage ![Tungan ute](http://gravid.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Hankatten har inte ändrat sig alls, däremot har han kommit på att man kan ta sats från ryggstödet i soffan och mellanlanda på min mage när han ska ner till golvet. Blir lika arg varje gång! Honkatten har alltid tytt sig till mig men har aldrig gillat att ligga i knät eller på magen. Däremot tar hon varje tillfälle hon får att lägga sig tätt tätt intill och fläka upp magen så att jag kan klia henne. Tidigt på morgonen när husse går till jobbet brukar hon komma in och lägga sig hos mig ![Glad](http://gravid.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 8 Author: JossanH #7 ursäkta att jag skrattar lite men verkar som att ena katten sett en ny tillgång i din mage som avsatstrampolin ;P ## Comment 9 Author: Zvintos Nu är det ju så tidigt i graviditeten, men än så länge märker jag ingen skillnad på våra två hundar. De är precis lika kelsjuka och samma energinivå som alltid. Vi får se ifall de ändrar sig ju längre in i graviditeten jag kommer. ![Glad](http://gravid.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 10 Author: flocken Jag var lite orolig för vår "lilla" hund på 46 kg när jag kom hem ny snittad 3 dagar efter Micke föddes. Jag & Axel(hunden) hänger ihop dygnet runt. Han hjälper mig i vardagen eter som jag har olika sjukdomar. Han hade varit hos mannens föräldrar när jag låg på BB. Axel blir alltid helt galen när jag varit borta om så i 10 min. Nu 3 dygn. Jag satt i soffan med Micke i famnen & hörde utanför hur Axel dånade ut ur bilen & slängde sig in genom dörren. Något som man inte får göra egentligen. Men när han kom till vardagsrummet tvärstannade han. Sen nästan kröp han fram till mig & Micke. Sen satt han bredvid mig & lät mig klappa honom. I vanliga fall hade han tjutit & nästan vält bordet. Han tror han väger 4 kg ist för 46kg. Så visst ändrade han beteende. ## Comment 11 Author: JossanH Förresten, min brors hund slutade skälla inne efter att de fick barn. Blev också mycket mer försiktig. ## Comment 12 Author: SyntHare #8 Haha eller hur? ![Tungan ute](http://gravid.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") #10 Vad mysigt! Kan tänka mig att unghunden min kommer reagera ungefär så när Liten kommit. Han blir också överlycklig när vi kommer hem och håller på som en ångvält, även om han alltså nu har börjat hälsa på markhöjd. Jag hoppas och tror dock att han kommer bli försiktigare när bebisen har kommit ![Glad](http://gravid.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 13 Author: Ell Min lilla hund vill väldigt gärna ligga nära mig och ofta på min mage vilket är lite irriterande men samtidigt ganska gulligt. Men jag vet inte om hon känner på sig att det finns någon därinne egentligen. Våra katter beter sig som vanligt. Tror att de kommer tycka att det är jobbigast när den lill\* kommer hem och skriker. Tror hunden kommer vara ganska överbeskyddande. Det kommer hur som helst bli spännande att se deras reaktioner när bebisen är ute! Jag hoppas förstås att det kommer gå bra! :) En av mina största rädslor är att barnet ska ha någon pälsallergi. Vågar inte ens tänka på vad som skulle hända då. :S Ingen annan som oroar sig för det? ## Comment 14 Author: ChristineL #13 - Jag oroar mig inte särskillt för det. Barn som växer upp med djur är ofta mindre känsliga och allergiska. Dom blir liksom lite "immuna" ;) ## Comment 15 Author: JossanH #13 något jag oroade mig sjukt mycket för tidigare i åren men när jag blev gravid tänkte jag inte ens tanken. Barnet utsätts ju för päls redan från första stund då man har det i kläder, på filtar etc (även om det är nytt och nytvättat finns det ju lite strån här och där) så tror att risken minskar om redan har djur från början. ## Comment 16 Author: Zvintos #13: Det är faktiskt ingenting jag direkt oroar mig för, trots att jag själv är pälsallergiker. Men att man får "pälsallergiker" på papper, innebär ju inte att man är allergisk mot precis alla pälsdjur. Jag är exempelvis _bland annat_ hundallergiker enligt min journal, men äger hund utan några känningar av min allergi alls, så länge jag väljer rätt raser. Kanin finns i hushållet och dessa har jag haft i 13 år utan problem, hamster går bra etc. Däremot så tror jag väl inte helt på det där att barn som utsätts för päls tidigt minskar risken. Jag tror det beror på ifall barnet i sådana fall skulle fått någon lätt allergi eller att det ex inte finns pälsdjursallergi i familjen. Min far bevisar motsatsen, då deras katt höll på att kosta honom livet när han var liten.. Men i hans fall så har han lite värre allergier än mig, i kombination med astma odyl samt att det är flera av oss i närmsta släkten som är allergiker av olika grad. ## Comment 17 Author: [Borttaget] #13 Nej jag är inte så orolig. Barnet kommer utsättas för hundhår tidigt som flera skriver + att hen får antikroppar i modersmjölken. Men sen har vi inga allergier i familjerna förutom jag som är allergisk mot nickel och parfym, och det är ju annorlunda. Jag hoppas verkligen att hundarna lugnar sig. Tiken tror jag kommer bli avis och lite tjurig, hon gillar inte barn alls. Hanen däremot älskar barn så man kan ju hoppas att han blir lugn och fin. Katten får göra som han vill bara han håller sig undan barnet :P ## Comment 18 Author: noir Jag har kattallergi men mina katter går bra, reagerar mer på damm så om jag är dålig på att städa och de far runt som vildar blir jag snuvig om jag sedan håller på med katterna men att hålla någorlunda dammfritt, speciellt på golv och duschar av katterna under pollen säsong så känner jag inget av just mina katter men andras katter av annan ras så känner jag lite. Lika dan med hundar, vissa raser går utan problem andra kan jag inte ens åka buss med. Livrädd att krypet som kommer ut ska säga att våra katter inte funkar. Vad gör man. Just nu känns det som om jag stoppar upp bebisen igen och så får den bo i min mage resten av livet ;) ## Comment 19 Author: PogoPedagog Min ena katt Stevens tyckte att det var en suverän "katthylla" jag skaffat för honom att sitta på när magen var stor. Han vill vara så nära ansiktet som möjligt. Tyvärr är han inte säker kring Bastian som fyller en månad idag. Stevens blir så exalterad när man kelar med honom att klampar runt och viftar med klorna. Han är ju bara kattunge (7 mån) men helt enorm:P Förhoppningsvis blir han lite lugnare om vi bara lyckas komma iväg och kastrera honom någongång. ## Comment 20 Author: [Borttaget] Min systerson blev pälsdjursallergiker och dammallergiker samt att det finns snart risk för att han får astma. Han är uppväxt med att ha djur runtomkring sig - två katter och en hund. Så jag undrar om det inte är bara skitsnack det där med att risken minskar om redan har djur från början. I början var han inte allergisk men vartefter tiden gick utvecklade han allergin som blev allvarligare och allvarligare. =( ## Comment 21 Author: PogoPedagog #20 Vi diskuterade detta med allergi med BVC härom dagen då min sambo har allergier. Enligt henne är det så här att ärftlighet samt om någon röker i barnets närhet är det som främst avgör om ett barn får allergi. Sedan finns det ju vissa undersökningar som visar att ett klinikst rent djurfritt hem inte är bra , och vissa visar att amning skyddar till viss del. Men det är tyligen osäkra resultat. ## Comment 22 Author: ChristineL #20 - Att risken minskas är ju inte samma sak som att den elimineras. Det finns ju flera faktorer, och många undersökningar visar ju lite olika som #21 säger. ## Comment 23 Author: [Borttaget] #21 Tja, om man går efter ärftlighet så är det konstigt för ingen i släkten har sådana allergier som min systerson fick. Han blev inte heller direkt utsatt för folk som rökte i hans närhet. Sen är det förstås svårare att undvika sådant om man är ute i stan och det kommer en vindpust från något håll som för med sig tobaksrök. Men sådant borde väl inte vara så pass allvarligt? Det är svårt att säga vad som stämmer och det kan hända att det beror mycket på individen och omgivningen. Men jag tror åtminstone inte längre på att det finns mindre risk för barnet att bli djurallergiker  genom att ha några djur runtomkring sig. Min systerson har utvecklat så många allergier. Han är mest allergisk mot katter som han har alltid haft runt omkring sig. Sen på andra plats kommer hundar men inte lika mycket (han växte upp med att ha en hund 4 första åren) och sen på tredje plats kommer hästar. Sen är han som sagt även dammallergiker. Vi undrar om allt kanske startade med djuren, vars päls även samlar damm. Så jag tror att vad än man tar sig till så kan det leda vadsomhelst. Det finns inga garantier. ## Comment 24 Author: [Borttaget] #22 Jag tror inte att det finns något som gör att risken minskas genom att ha djur runtomkring sig. Det kan lika bra vara tvärtom. Svårt att veta då det finns så många olika undersöker som säger olika saker. =/ ## Comment 25 Author: [Borttaget] Kroppen bildar väl antikroppar när den kommer i kontakt med smittoämnet via magsäcken, men det betyder ju inte att det alltid funkar. Sen kan väl kontakt öka risken för att det blir värre också. Man får hålla tummarna helt enkelt. ## Comment 26 Author: JossanH Att utsätta sig för det man är allergisk emot, i liten dos, kan hjälpa allergiker att faktiskt tåla något de tidigare varit allergisk emot. Så visst hjälper det att utsätta sig för ämnen, men då får självklart i te gå till överdrift. Några garantier har man aldrig när det kommer till kroppen. Jag har tex en bror som tålde vår katt under hela uppväxten men när han flyttade hemifrån tålde han inte katten längre då han inte längre utsattes för allergenet längre. Nu har han åter igen katt och det går bra. Kroppen vänjer sig ofta mot olika ämnen. Se till en rökare tex, det är ju hemskt med rök om man inte är van men utsätter man sig för det känner man inte av besvären om man inte överdriver dosen då man kan må riktigt dåligt av röken. ## Comment 27 Author: [Borttaget] Har en katt som aldrig varit kelgris men numera ligger han gärna mot min mage och spinner, han till och med kliar sig mot magen. Har också en hund som brukar vara klättrig på matte mennack så försiktig hon är nu och kramas gärna men vill inte röra vid min mage varken mad tassar eller så. Här om dagen låg hunden med sitt huvud på min mage och utan vidare sparkar ungen till och det kände hon så hon titta på magen och putta tillbaka lite lätt med nosen för att sen.lägga ner huvudet igen och somna. Det gjorde mig tårögd.