# Väntan tills det är dags Author: [Borttaget] Jag har alltid velat ha barn tidigt. När jag var 19 träffade jag min sambo och vi har snart varit ihop i 4 år. Vi träffades av ren slump och blev ihop så snabbt att omgivningen inte ens hade hunnit märka att vi "kände" varann, men vilken underbar slump! Trodde aldrig jag skulle hitta sådan kärlek men när man minst anar det antar jag. Nu till saken, vi pratade om framtiden ganska snabbt efter att vi blev ihop men insåg nu att det inte finns behov att stressa med att skaffa barn. Är snart 24 och sambon snart 22 så därav vi väntar lite (vill inte stressa honom då jag inte var redo som 22 åring). Idag sitter jag och bara myser för att jag vet om vem jag vill skaffa barn ihop med. När det blir får ödet bestämma. Men jag vet att han kommer att bli en toppen pappa och jag kommer att älska våra barn så oändligt. Ibland känns det som att tiden inte kan gå snabbt nog tills jag kan sluta med p-pillren och börja ge sig in i gravidvärlden. Vad gjorde ni fram tills de var "dags" ? Min katt får stå ut med mina mammakänslor och jag pratar mycket med babyröst till honom och pussar om honom. Säger god natt, hej då, ropar "nu är mamma hemma" när jag kommer hem och han följer vartenda steg jag går. Bra tidsfördriv och fick höra av sambon idag att "katten är värd varenda tuss man får städa bort för han är så otroligt söt" (han hatade katter förr) Så visst börjar det osa lite pappakänslor från honom ^^ När jag läste om era fina graviditeter suger det ju lite i hjärtat men lite väntan till vill jag allt ha. Behövde skriva av mig lite då det ibland känns så otroligt långt fram att få barn medans det andra dagar känns som att hjälp tänk om jag råkar bli på smällen i år. ^^ Berätta gärna om tiden före ni skaffade barn, hur ni kom fram till "när det var dags" med mera![Glad](http://gravid.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 1 Author: pernillaa Jadu, börjar man mäta ut tiden till det är dags så kommer det kännas som en väldigt lång tid. Bästa rådet jag kan ge är väl helt enkelt att du fortsätter att njuta av ditt liv med din pojkvän och din katt som du gör och försöka att inte gräva ner dig i tankarna kring det här. En dag kommer ni bara spontant ha ett samtal där ni båda är redo att skaffa barn och kanske kommer börja försöka. Eller så sker en olycka och ni inser att ni vill behålla barnet. Det kommer när det kommer helt enkelt. Men kom ihåg att njuta av det du har IDAG. Det är det som är det viktiga. =) ## Comment 2 Author: [Borttaget] #1 Oja visst njuter jag av tiden utan barn då när det väl är dags kommer att ta många år innan sambon och jag är ensamma igen. Nästa år skall vi strunta i att lägga undan pengar och resa järnet. Göra allt det där vi pratat om som vi vill göra innan barn. Ska bli otroligt kul faktiskt! Har också funderat på det där med om jag råkar bli gravid men grejjen är att så kan jag ju inte tänka. Det har inte hänt hittills då jag varit nogrann med skydd och helt enkelt haft tur (min mor fick 2 barn utöver mig trots preventivmedel) Man får ta det när det kommer men visst pirrar det i kroppen ibland när man pratar med gravida, ser gravida eller babysar. ## Comment 3 Author: Bellebus Jag slarvade lite glömskt med mina piller i vintras, och blev gravid. Det visste jag dock inte förrän jag fick missfall... Jag fick åka till gyn två gånger och göra ultraljud för att se att alla rester var borta. Jag sa till min sambo att det hade varit bra nycker roligare att ligga i Dex undersökningsstolen och faktiskt vara gravid, inte veta att man precis varit. Efter det började man ju tänka lite på som var viktigt i livet, och min sambo fulade sig lite och gav många hintar och små kommentarer som tydde på att han gärna ville ha barn med mig, så jag valde att inte börja med pillrena igen efter att kroppen återhämtat sig från missfallet. Morgonen när jag berättade att jag var med barn så sa min sambo att han bara hade väntat på att jag skulle komma med beskedet. :-) jag tror inte det finns något "bra tillfälle" att skaffa barn. Jag och min kille har bägge jobb och boende och mkt kärlek till varann, det tycker jag räcker. Jag tror att man vet själv när det känns rätt, jag levde i fem år ihop med mitt ex, och tänkte aldrig tanken att skaffa barn med honom, dels för att jag inte ville lägga mitt hästintresse åt sidan och dels så ville jag faktiskt inte ha barn alls. Men så träffade jag min nuvarande kille och plötsligt blev jag avundsjuk på alla som var gravida! Vi har varit ihop ett år på midsommar och vi har varit sura på varann en enda gång. Jag är i vecka 21+1 idag, som min väninna sa, det är ju nu ni är kära, och det är väl då man ska skaffa barn? :-) ## Comment 4 Author: StrongHearts Jag kände att jag var redo 2008 :) men tyvärr gick inte livet som planerat då utan blev utslängd :( sen var det bara att börja från ruta 1 igen men med två systerbarn var längtan stor! 2009 träffade jag mitt ex, sa tidigt att jag vill ha barn inom kort. Men han var inte redo (sa han) och jag kom in på en utb så jag satte in en spiral för att slippa hoppa av skolan ifall man blöev gravid. Förhållandet blev sämre och sändre och i jan 2011 gör jag slut. När vi träffas så säger han att han vill ha barn om jag bara visat mina känslor mer för honom Vilket är otrolgit lätt när man får höra saker som "blir du med barn så ska jag sparka dej i magen så du får missfall" och alla bråk hade tärt på mitt psyke att jag inte orkade mer. jag var även orolig över hur han behandlade min hund så jag gick vidare på egen hand i maj 2011 träffade jag Hannes. Vi blev så kallade kk (knullkompisar) men sen slets man mellan om han gillade en eller ej. jag var såklart kär i denna vältränade kille. I juli ställer jag honom mot väggen där han totalkrossar mitt hjärta :( han vill bara en sak... "dum" som jag var valde jag att stanna kvar då man har behov och orkade inte leta en ny. I augusti misstänker jag en graviditet då mensen är sen. När han kommer till mej på kvällen (har ej setts på en vecka) berättar han hatt han gjort en ANNAN kvinna gravid. Jag kunde inte berätta för honom. Jag mådde asdåligt i flera dagar sen bestämde min vän att hon hämtade mej på fredagen (jag å han träffades på mån) för att åka till mvc och göra ett test. på morgonen kom mensen. Klart man blev besviken, men samtidigt var det skönt. Man kände sig otroligt sviken...  men dum som jag var... igen... stannade jag kvar Ett tag senare pratar vi om denna händelse (kvinnan i fråga har då gjort abort, stulit saker från H+ hans kompis samt var polisanmäld). Jag sa att " ja i min sits hade det nog varit bäst med abort" detta då jag var arbetslös men många här som tvekat vet nog hur svårt det är att veta hur man ska göra. Tyvärr tog H det som att jag skulle göra abort. I november är mensen sen IGEN, efter att ha drömt att jag var gravdi så ordnade jag gravtest via nätet. Det var negativt. Firade min mammas 50 års kalas på lördagen och på måndagen var mensen inte där!! Så jag gjorde ett gravtest igen. Detta för att få igång mensen då jag trodde det var psykiskt. Men det var positivt! Då ringde jag min BFF och 2 sekunder börjar jag gråta :( jag pratade med henne itvå timmar och var i chock. Jag visste ju att H inte ville ha arn på minst 200 år (haha) och undrade om man skulle klara av det på egen hand. Samma kväll hade jag bestämt mej. Pratade med många vänner den dagen. H skulle komma dagen efter så ville ta det öga för öga istället. Han tog det som han tog och sen kom 6 månader i total kaos. Han gjorde inget för att underlätta för mej när jag var illamående (7 veckor totalt) och med sitt nya jobb träffades vi knappt... sen helt plötsligt vill H vara delaktig och verkade acceptera mitt val att behålla. Allt vändes upp och ner och jag försökte göra honom mer delaktig och bjöd in honom till föräldraträffarna och allt. men han kom inte Förra veckan hände 2 incidenter, inte så stora men tillräckligt för mej. Efter han ringt mej (svarade ej) så skrev jag att jag ville ha så lite kontakt med hoom som möjligt just nu. Och det är jobbigt kan jag säga, på ett sätt är jag glad att han accepterat det men på ett sätt ville man att han skulle försökta ta mer kontakt med en. Men jag är beräknad om ca 1½ månad, jag kan inte gå och må psykiskt dåligt den sista tiden. Jag har haft svårt att glädjas åt detta barn pga allt stul med pappan, men samtidigt vet jag att jag inte kunde göra abort. Så nu sitter jag här i vecka 35, jag har allt klart och inköpt. Förlossningen är planerad med vem som ska med (mamma+ ev en vän) och nästa helg ska vi möblera om här då jag köpt min systers dubbelsäng. I mitten av mån ska jag kontakta pappan och kolla när han kommer till sverige igen (jobbar utomlands) och sen inte kontakta honom igen förrens jag är på väg in på BB eller barnet är fött. Denna graviditet blev inte alls som jag hade trott. jag har en mammagrupp på face där man får stöd, men de som har partner kan inte förstå hur man känner. På ett sätt har detta varit bra för min relation med mamma har blivit bättre. Jag är tacksam över att jag har henne <3 har svårt att prata med min syster om detta trots att hon sjävl är ensam (vi bråkade i jan/feb). Men jag vet att det på något sätt kommer bli bra i slutet. Jag kommer vara en ensamstående mamma med mina två underbara hundar. En dag kommer jag även träffa en man som kommer älskaa mej och mitt barn och mina hundar. Trots att mitt liv varit ett helvete så kommer det på något sätt bli bra i slutändan. Detta var min historia.. lite lång men ändå :) Jag önskar dej lycka till TS :) Då du är ett par så kan du vänta till killen är redo,  men vänta inte för länge och PRATA med honom om detta. Att du har en otrolig längtan Tänk även på att det kan ta lång tid att bli gravid, vissa blir det direkt efter man slutat med p piller (eller under tiden haha) medan andra får vänta 1-2 år kram! ## Comment 5 Author: [Borttaget] #3 Men gud vad roligt. Vad härligt att han blev så glad![Skrattande](http://gravid.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Vi har tyvärr lite grejjer som händer runtomkring som gör att vi är lite för osäkra på närmaste framtid 2-3 år då jag skall börja plugga och ekonomin då blir sämre. Vill lägga all energi på att klara lite plugg så jag har en god grund att stå på. Pratade med sambon angående oplanerad graviditet och han sa att han inte skulle vilja ha barnet. Säger han nu ja. Tror han sa så för han är rädd att jag blir slarvigare med pillren då. Har tyvärr varit med om en vän som blivit grundlurad och får nu dras med en idiot till ex som inte låter honom umgås med sin son. Mycket sorgligt. Sambon vill vara delaktig i beslutet. Är både han och jag ense om att vi vill ha planerat. Men som sagt händer det tror jag knappast vi bryter ihop![Glad](http://gravid.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Då bådas föräldrar snart spricker av längtan till barnbarn ^^ #4 Jisses vilken tragedi med H ![Obestämd](http://gravid.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Hoppas han skärper sig och förstår allvaret i att ha ett litet liv att ta ansvar för. Hoppas du ändå ser fram emot det lilla livet du har i magen<3 Vad härligt att få en liten mini du att uppfostra, ta hand om och framförallt ÄLSKA![Kyss](http://gravid.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 6 Author: JossanH Jag och sambon är båda 28 år. Vi blev tillsammans för 4 år sedan. Både han och jag har levt vårt liv med mycket fest, vänner, festivaler och annat som hör till. Vi har "slarvat" från första stund nästan och kört med avbrutet samlag. Ingenting har dock hänt och vi har varit nöjda. Läste statistik om att 20% av alla kvinnor som kör avbrutet blir gravida första året och fick lite panik! Inte för att jag var rädd för att bli gravid utan för att vi hade lyckats att inte bli det under så lång tid. Vi började prata barn och bestämde oss för att bara prova någon gång efter jul.. men min sambo improviserade 1 gång och jag blev gravid i början av november. Så nu är det bara 2 månader kvar och det känns helt galet! Fast på ett bra sätt :) ## Comment 7 Author: [Borttaget] #6 Javisst blir man förvånad när det är så stor risk att bli gravid och inget hänt. Då så många i min närhet blivit gravida, gjort aborter flera gånger, missfall osv så blir man ju lite fundersam. Hoppas stort på att det bara är att pillren funkar toppen på mig![Flört](http://gravid.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Vad skönt ändå att ni hade bestämt redan att ni skulle försöka få barn så när det blev lite tidigare var det ingen bamsegrej. Så mysigt att läsa era berättelser![Glad](http://gravid.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 8 Author: PogoPedagog #6 Det var lika dant för oss. Vi körde oxå med avbrutet för att slippa dåliga preventivmedel och blev nästan rädd för att man inte blev gravid, haha. ## Comment 9 Author: Mea_K Ja vill man ha barn så är det ju självklart att man blir rädd då man inte av "misstag" blir med barn när man har oavbrutet sex, iaf sig så åt jag p-piller innan vi bestämde oss för barn men det verkade inte alls hjälpa då jag ändå blev på smällen (fick missfall), men om man äter p-piller så står det ju också att det kan ta upp till ett halv år iinnan de slutar verka, så äter man det så är ju de något att tänka på också :) ## Comment 10 Author: [Borttaget] #9 Gått på p-piller sen jag var 18år så jag räknar verkligen med att det kan dröjja. Hellre att det tar lite tid än att det blir direkt när vi börjar försöka. Jag och sambon behöver alltid lite tid på oss att smälta saker. Själva beslutet att skaffa barn får gärna sjunka in innan gravtest visar plus ^^ ## Comment 11 Author: Mea_K #10 jo men då är det ju bra :) ja man behöver nog sin lilla tid att ta in det där med att skaffa barn, för när man väl plussar så tar det ett tag att verkligen förstå att man faktiskt är med barn xD Tog ett tag innan det riktigt sjunk in för mig iaf :) men lyckan då man väl ser +et så håller man på att spricka av både lycka och förväntan, men då ska man hälst ha hunnit smälta "bebis tankarna" annars så skulle man nog hamna i chock xD haha :) ## Comment 12 Author: Mea_K #10 jo men då är det ju bra :) ja man behöver nog sin lilla tid att ta in det där med att skaffa barn, för när man väl plussar så tar det ett tag att verkligen förstå att man faktiskt är med barn xD Tog ett tag innan det riktigt sjunk in för mig iaf :) men lyckan då man väl ser +et så håller man på att spricka av både lycka och förväntan, men då ska man hälst ha hunnit smälta "bebis tankarna" annars så skulle man nog hamna i chock xD haha :) ## Comment 13 Author: [Borttaget] #12 Har även lekt med tanken och pratat med sambon om huruvidare han skulle ta det om vi skulle vara ett av dom paren som inte kan få barn. Han tog det i alla fall bra då han älskar barn, så det känns skönt att slippa den pressen om det skulle vara så. Skulle nog bli helt knäckta annars så likabra att vara förberedd på vad som finns för alternativ så man inte skulle behöva ta sådant sen. När det väl plussar, huvaligen den glädjen vill jag inte ens tänka på för det skulle vara helt galet. För då vet jag att relationen är redo för det och allt kommer i den tiden vi klarar av att handskas med ett så stort ansvar. Hoppas att det blir när vi planerat så vi slipper chocken att "ojdå hur gör vi nu" Första barnet får gärna vara planerat sen kan det smälla till lite hur som. Hur många vi vill ha har vi inte pratat om för det är så svårt att bestämma. Tänk om vi får ett barn med speciella behov. Då krävs mycket mer tid och man kanske inte hinner med mer än 2. Blir dock lika varm inombords varje gång min sambo möter barn, läskigt att veta att han kommer att bli en sådan bra far. Nej nu får jag allt hejda mig. Blir så till mig när jag pratar barn. Busat massa med barn på jobbet idag hihi det var en mamma som kom fram till mig och sa "kan du inte räkna pengar med mig också det såg så roligt ut" Har vuxit upp med mor som fritidspedagog och varit med på hennes jobb nästan dagligen och även efter det hjälpt till med småbarn vid sammankomster med mera. Så ett barns behov är både sambon och jag väl medvetna om. Kanske därför vi vill vänta, så att vi verkligen kan ge barnet allt. För oss är det hittills den bästa planen Nu skall jag fortsätta mysa lite i min ensamhet utan barn OCH sambon för den delen hihi