# Epidural Author: [Borttaget] Nu är jag inte gravid ännu men det kommer förhoppningsvis inom en snar framtid, om jag vågar mig på det här med att föda barn. Jag har en fruktansvärd förlossningsrädsla lååångt innan jag ens ska ha barn och vet inte ens om jag vågar. Egentligen inte mest pga smärtan utan mest komplikationer och att spricka mycket... Det är min största rädsla! Men även smärtan, så klart. Har alltid tänkt att jag ska föda utan bedövning den dag det blir dags, min mamma har också fött mig o mina syskon helt utan bedövning och tycker det funkat jättebra. Dessutom har jag hört många säga att Epidural inte alltid ens är värt det då det gör så pass ont att få och sen kanske inte ens hjälper. Men andra säger att det är hur skönt som helst att ha fått det då det inte alls gör lika ont.. Men jag är sååå rädd för att få den där nålen i ryggmärgen.... Gör det så fruktansvärt ont att få den att det inte är värt det?? Går den smärtan att få den att jämföra med något? :S Och vad föredrar du, lustgas, epidural, ingenting? Fördelar, nackdelar? Lite nyfiken bara! ## Comment 1 Author: regskylt Jag tog epidualen. gjorde inte ont att få MEN jag är en av de procenten som den inte bet på för fem öre. Så jag tog den i önödan. Fick däremot ont i ryggen där den hade suttit efteråt. inte värt det för mig del. Jag var livrädd för att spricka. jag ville inte föda barn pga det. jag lyckades bearbeta rädslan, trodde jag, men när jag väl skulle in på förlossningen så fick jag panik och bad dem att skära ut ungjävlen (citerat). sköterskorna fick veta det då det skrevs ner i min journal. men allt gick faktiskt bra och jag sprack inte och inga bristnignar i underlivet ens heller. Sen så oftast när amn går sönder så är det inte så illa ha rjag hört. Man tror att det ska vara värre. låt inte din rädsla för något hindra dig från att skaffa barn. vi bor i sverige och här går nästan alla graviditeter bra. lycka till! ## Comment 2 Author: [Borttaget] #1 Okej! :/ Vad jobbigt. Men är det sällan den inte tar alls? När jag sett förlossningar på tv på dem det funkar på verkar det ju va superskillnad då dom först nästan kan ligga och gråta och ett tag senare nästan kan ligga ocg prata o skratta som vanligt tills ungen är ute.. Det va DÅ jag började tänka på att kanske skulle ta det när jag ska föda ändå.. Ja, det låter ju väldigt bra så sett. Det positiva är väl OM det går i generna att varken mamma, mormor eller nån annan längre bak vad jag vet haft några problem vid förlossning. Ganska snabba, lätta förlossningar utan bedövning och inga komplikationer och inte mer än ett par stygn efteråt. Sen kan det ju självklart hända en del ändå men förhoppningsvis har man bra gener i alla fall med breda höfter o ganska uttänjbar haha! Ja, jag är ju beredd på att det händer lite men en vi känner + ett par jag läst om har ju spruckit hela vägen och då får jag panik bara jag hör eller tänker på det. Vill kräkasb ara nu när jag skriver det =P Men förhoppningsvis är det inte så vanligt... Innan har jag sagt att jag SKA ha kejsarsnitt men nu är jag rädd att det ska bli något att ungen inte vill komma åt rätt håll eller nåt så jag ska få kejsarsnitt för jag vill INTE längre! Haha.. Jag hoppas att jag kommer våga mig på det ändå =) I alla fall en gång åtminstone... ## Comment 3 Author: Trollhassel Va jag hört så ska epidural inte göra speciellt ont att få. Nästan alla är jättenöjda och hjälps väldigt mycket av EDA. Jag kan väl snarare oroa mig för att den skulle rubba förlossningens framfart och sakta ner värkarbetet. Annars är jag inte ett dugg orolig. ## Comment 4 Author: [Borttaget] #3 Ja, det är klart. Jobbigt om det blir så också... Dock är jag sååå rädd för nålar och allt sånt så jag grät innan jag skulle få svininfluensasprutan som va pyttepytteliten haha... ## Comment 5 Author: andaloce Vilken sorts bedövning man vil ha och behöver hänger nog mcket ihop med hur man är skapt också! Hur lätt eller svår förlossning man får. Jag har klarat mig med lustgas (med första barnet fick jag även dropp med viss smärtlindring och något som gjorde att allt gick fortare). Jag vill absolut inte ha någon epidural då jag är rädd att den ska göra så ont att få in i ryggen. så jag klarar mig hellre med bara lustgas. Nu har ju jag haft tur att ha väldigt smidiga förlossningar. ## Comment 6 Author: Trollhassel Jag tror att det kan bli jobbigt om man har räknat med att ta tex. EDA och att man sedan av någon anledning inte kan få det. Jag frsöker vara lite förutsättningslös inför förlossningen men jag ska skriva ett förlossningsbrev också. Jag tror att det bästa man kan göra är att "tat som det kommer" utan att i förväg bestämma sig för att ma tex. inte vill ha smärtlindring. Det vore ju dock fantastiskt om man klarade sig utan. ## Comment 7 Author: jn84 Jag påbörjade förlossningen med inställningen att föda utan annan smärtlindring än lustgas, men samtidigt var jag öppen för att använda annat om det skulle behövas. Jag insåg ganska tidigt att jag skulle behöva epidural. Jag hade väldigt smärtsamma värkar som inte gjorde någon nytta överhuvudtaget. Efter 12 timmar på förlossningen hade jag inte öppnat mig mer än när jag kom in och då var jag så fruktansvärt trött (hade inte sovit ordentligt på flera nätter innan och inte nånting natten innan). Jag trodde att epiduralen skulle ge bättre smärtlindring än den gjorde. Men jag skulle nog säga att den tog bort en stor del av smärtan från värkarna, men samtidigt låg min dotter så väldigt högt upp fortfarande och livmoderns arbetande för att få henne neråt gav ett oerhört tryck neråt och det kände jag trots epiduralen. Men jag hade inte orkat mer om jag inte fått bedövningen. När dom satte in den var jag som i en bubbla. Lusgasen susade i öronen och jag hade bara så ont, ont och var så fruktansvärt trött. Epiduralen gjorde att jag faktiskt kunde ligga ner några värkar och vila. Den största fördelen med epiduralen var att den faktiskt fick mig att slappna av. Drygt en timme efter att den satts in var jag fullt öppen så den var verkligen till hjälp. De saker jag var rädd för inför förlossningen var just att få en nål i ryggen, själva utkrystandet och att spricka och behöva bli sydd. Men att sätta in epiduralen var ingen match alls. Första bedövar dom med en spruta och det sticker till lite, men jag skulle säga att det var mindre jobbigt än en spruta i armen. Sen när dom förde in slangen så kändes det lite obehagligt, men det gjorde absolut inte ont. Hela proceduren gick väldigt smidigt och jag blev förvånad över hur lätt allt gick. När det gäller utkrystandet så vet jag egentligen inte hur mycket jag kan uttala mig eftersom jag var bedövad. Jag kan inte säga att det gjorde ont egentligen. Det sved en hel del, men samtidigt så var det så otroligt befriande att få möta värkarna istället för att bara ligga och ha ont. Sen var det mest ansträngande fysiskt att krysta och det kändes som evigheter innan hon väl kom ut. Men efteråt visade det sig att det bara tagit åtta minuter :) Jag vet egentligen inte hur mycket jag sprack, men det var inget jag kände av när det hände. Jag behövde sy tre stygn i blygdläpparna och ett stygn inne i slidan. De bedövade inför syendet med nån spray och jag kan inte säga att det gjorde ont att bli sydd heller. Det stack till lite grann, men då låg ju dottern på mitt bröst och pappan stod bredvid mig och storbölade så man tänkte inte på mycket annat :) Inför nästa förlossning vet jag visserligen vad det handlar om, men jag tror att jag kommer att försöka se det som en helt ny upplevelse och inte bestämma innan hur jag vill ha det. Jag skulle vilja föda utan epidural, men känner jag att jag behöver den så kommer jag att be om den då också. Det **gör** ont att föda barn, det går inte att säga något annat. Men jag kände att jag förberedde mig rätt bra mentalt under graviditeten. Eftersom dottern är född nästan tre veckor för tidigt fick jag först en chock när vattnet gick, men allteftersom värkarna började mer och mer så förberedde man sig mentalt då också. Förlossningen säger ju inte bara PANG! utan ökar lite hela tiden och det gör att man liksom är med varje steg hela tiden. Svårt att förklara, men jag kände aldrig någon panik eller egentlig rädsla, för allt gick så långsamt och man förberedde sig hela tiden för nästa steg. Det är en riktigt grym känsla att föda fram ett barn och jag kan se framemot nästa förlossning, trots att jag mycket väl minns hur hemsk den förra var ;) Kan bara säga att det är värt allting :) ## Comment 8 Author: [Borttaget] #7 Tack för den lilla berättelsen, blir lite lugnare faktiskt! :) Det är ju just det, när man väl är där kan man ju inte göra annat än att trycka ut den liksom =P Och som du säger, man hinner säkert förbereda sig en del och går allt dessutom utan komplikationer (även med vissa komplikationer) verkar dom flesta ändå se fram emot nästa förlossning för att det är en sån häftig känsla, häftigare än nåt annat känsla typ! Så det verkar ju ändå inte vara något man inte står ut med eller klarar av, det är ju INTE ofta någon dör eller svimmar av en förlossning t ex... Så jag får väl intala mig själv att det kommer bli bra! Jag klarar dock inte att se förlossningar på tv där man får se när själva barnet kommer ut om dom filmar från den vinkeln, haha. Ska nog hålla mig ifrån sånt annars kommer jag aldrig vilja göra det.. =P Är ju såå rädd för nålar också när dom ska sy o allt sånt, så jag får panik bara jag tänker på det men som du skriver, det är nog ingenting i jämförelse med vad man precis varit med om då.. =P ## Comment 9 Author: Trollhassel #8 Vi människor är ju gravida i 9 månader vilket är en lång tid. Om man känner sig orolig inför förlossningen kan man på ett tidigt stadium prata med sin barnmorska och förklara hur man känner. Hon kommer då att kunna hjälpa dig på många vis. Om förlossningen känns allt för övermäktig trots det så kan man få ett kejsarsnitt planerat. Det är inte meningen att rädslan ska ta knäcken på en gravid kvinna som redan har så mycket att bearbeta inför allt det nya. Att det gör ont att föda barn är ett faktum, men det kan aldrig göra så ont att det inte är värt det. Jag har aldrig hört talas om någon som ångrat sig. ## Comment 10 Author: jn84 #9 Det är inte säkert att man får göra kejsarsnitt bara för att man vill. I en del landsting är det en väääldigt lång väg för att få en snitt godkänt. Bara så man tänker på det redan från början, för det kan ju bli lite jobbigt om man måste "slåss" för ett snitt. Sen har jag hört att man är nere för räkning lång tid efter ett snitt och att det är mycket värre än det man känner efter en vaginal förlossning. Och jag kan inte tänka mig hur nåt kan kännas värre än underlivet efter en förlossning så jag hoppas att jag aldrig behöver göra ett snitt just av den anledningen. Men sen kanske det bara är skitsnack? :) ## Comment 11 Author: [Borttaget] Ja, innan va jag inne på kejsarsnitt men nu är det helt uteslutet! :) Är jag rädd för en nål o att spricka lite vad är jag inet då för att skära upp o sy ihop magen =P Vill ju komma igång hyffsat snabbt efter förlossningen. Även om man är lite seg o har ont efter en vaginal så tror jag man ändå har lättare att göra saker än när man gjort kejsarsnitt o har sååå ont i magen efter allt, det är nog en pärs med ett nyfött barn när man gjort snitt =/ Skulle tro att man har ondare o svårare att röra sig efter ett snitt än en vaginal... En kompis gjorde snitt o hon kunde nästan inte resa sig ur sängen på 10 dagar :S Knappt ha bäbisen på magen.. Nä, det är nog inte värt! :/ Hoppas man slipper det.. ## Comment 12 Author: Trollhassel #10 Ett snitt är ju en sista lösning. Det var lite det jag menade med det jag skrev. Lösningen finns, men man börjar knappast i den änden. Jag har också hört att snitt ska vara fruktansvärt jobbigt efteråt. Jag kan föreställa mig det eftersom det är en stor bukperation. Helt riskfri är den ju knapps heller. Tänk att ta hand om en liten lillunge då, precis efter ett sådant ingrepp. Då föder jag hellre en jättebebis tror jag. #11 Ja, snitt vill man nog undvika så gott man kan. Det är dock skönt att veta att den lösningen finns om det skulle uppstå problem. Man får se snitt som en livlina. ## Comment 13 Author: [Borttaget] #12 Ja självlöart :) Tror dock inte det är en bättre lösning ön vaginal förlossning från början egentligen trots att man är rädd:) Man lär nog ångra det mer efteråt med sån smärta och ärr.. ## Comment 14 Author: melia Jag har tagit epiduralen med alla tre tidigare barn, hjälpte otroligt mycket, men jag hade också fruktansvärda värkar. Två av gångerna avstannade förlossningen efter det och fick sättas igång igen med dropp. Med tredje barnet gick något fel och läkaren fick ut blod när han stack vilket inte ska hända, och han fick göra om det hela, han blev lite skraj och började fråga om nackstelhet och rörelsen i kroppen och sa att jag måste säga till om jag känner mig konstig någonstans. Det gjorde mig rädd! allt gick bra tur nog och jag fick inga men av det! MEN jag är ju nu livrädd för att få den bedövningen med fjärde barnet som snart ska födas! för tänk om han sticker fel! och att något blir fel med mig denna gången! så jag hoppas jag klarar mig utan epiduralen och klarar mig med lustgasen endast! Det har inte gjort särskilt ont att få själva bedövningen, för värkarna har varit så hemska att jag kunde göra vad som helst för att bli av med dom! Så det var absolut värt det! ## Comment 15 Author: melia Sprack föressten endast med första barnet, det gjorde svinont! och ont att sys efteråt! och hon var ändå minst av alla mina barn, de två som kom efter var jättebebisar, men sprack inte, kanske beror på att jag redan var uttöjd då ![Cool](http://gravid.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") ## Comment 16 Author: Zahara Jag har sagt aldrig epidural igen! De tyckte på kk efter tre dagars förlossning att jag skule ha en epidural för att kunda vila lite och fick försäkran om att det skulle gå sååå bra och det gick aldrig fel! Nej förutom på mig där de satte nålen fel och stack hål på rygmärgskanalen, detta gjorde mer ont än hela förlossningen! Jag föder hellre tre barn på raken än gör om det! Det går och föda utan den om inga komplikationer finns. För min del, nej tack! ## Comment 17 Author: Trollhassel #16 Men det måste ju vara oerhört ovanligt? ## Comment 18 Author: melia #16 Nej usch jag törs inte heller igen efter att dom stack fel på mig sist. Jag hoppas verkligen jag klarar av att stå ut utan. ## Comment 19 Author: andaloce när jag opererade min lunga så sa dom plötsligt att dom ville sätta en ryggbedövning (antagligen en spinalbedövning som är ungefär som epidural), jag blev väldigt orolig då jag bestämt mig tidigare för att det inte är något jag vill ha. Tycker det verkar vara  så läskigt! Men när man låg där inför operation så vågade man inte säga så mycket annat! Men det slutade med att dom stack 3ggr utan att komma in mellan kotorna på rätt ställe, så det blev jag lättad för! Hade inga känningar av det efteråt, belv bara jätte blå av sticken. ## Comment 20 Author: melia En helt annan sak, men ändå stick i ryggraden... min dotter som är 3½ år nu var jätte sjuk när hon föddes och det blev akut stick i ryggraden för att ta ryggmärgsprov, dom stack henne 3 ggr!! utan bedövning och lyckades ändå inte sticka rätt och få ut något ![Rynkar på näsan](http://gravid.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") stackars lilla pluttan, fy så ont det måste gjort. ## Comment 21 Author: [Borttaget] Jag förstår inte hur dom kan vara så dåliga på det när dom gör det så pass mycket ändå, eller jag antar att dom gör det ganska ofta... Många föder ju med epidural? Borde dom inte lära sig o trycka rätt eller komma på något annat sätt då för att det ska bli rätt och inte vara så riskabelt =S ## Comment 22 Author: andaloce #20 det låter ju helt otroligt! Ett ryggmärgsprov är väl ändå ganska riskabelt att göra? Låter hemskt att dom gjort det utan bedövning dessutom! När min äldsta dotter var 1år belv hon jätte sjuk (hade ett blodvärde på 30) och dom visste inte vad det berodde på, så henne tog dom också ryggmärgsprov på, men henne sövde dom först. Just för att det var så viktigt att hon låg stilla. ## Comment 23 Author: melia #22 Det var så akut, så bedövning hann dom inte lägga. ![Rynkar på näsan](http://gravid.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") och eftersom ryggmärgsproverna misslyckades så satt dom in många medeciner på en gång för att någon skulle bita på vad hon nu hade, hon hade slangar o apparater överallt kändes det som, och dom stack henne många ggr om dagen, hennes armar händer ben o fötter var helt sönderstuckna ![Rynkar på näsan](http://gravid.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan")  Man kan tycka dom borde kunna sånt, men det är klart, alla kan väl göra fel någon gång, och kanske blev det så pga stressen att det var så akut. ## Comment 24 Author: andaloce #23 Fy vilken upplevelse för er! och dottern så klart. Är så hemskt när det uppstår såna situationer, det blir så mycket tissel coh tassel mellan läkare och man får inte reda på något själv. ## Comment 25 Author: melia #24 jo det gör ju att man är ännu nojjigare denna gång över att nåt ska gå fel med bebisen.. ## Comment 26 Author: [Borttaget] Jag syftade också på att dom inte är bättre på det på gravida när dom gör det så ofta det är ju ändå så pass farligt, men ja alla kan ju göra misstag men det känns ju inet säkert alls.. Det borde då utvecklas något annat sätt att ge bedövning på eller att dom ska va jäkligt bra på det för att det inte ska hända... Man vet ju inte om man får en som precis blivit narkosläkare t ex, då känns det ju än mer riskabelt.. :/ ## Comment 27 Author: Trollhassel Jag pratade med min Bm om detdär med hur vanligt det är att det blir fel när de lägger epidural. Hon sa att det var så ovanligt att det knappt förekom alls. Man får ju höra så mycket skräckhistorier och vissa är ju sanna, det förnekar jag inte att de kan vara, men då har de personerna haft en väldig otur. ## Comment 28 Author: [Borttaget] Okej! :) Det känns ju lite lugnande.. ## Comment 29 Author: Johanna eupidral=my love!! ![Tungan ute](http://gravid.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") gjorde ont att ta den, väldigt ont tom.. men det va som att komma till himlen efteråt.. ## Comment 30 Author: [Borttaget] #29 Usch, jag som är så rädd för o få saker instuckna så så det gör ont.. Haha! Tar det lång tid också? :/ Skulle du göra det igen, att det är värt den smärtan?? ## Comment 31 Author: jn84 #29 Men jag förstår inte, hur kan det har gjort så ont på dig och jag knappt kände nånting? Tycker det är jättekonstigt! Det borde ju kännas ungefär lika på alla, oavsett smärttröskel liksom.. ## Comment 32 Author: Trollhassel #31 Det kan säkert kännas olika mycket på olika personer man jag har nästan bara hört att det inte ska göra ont så jag tror på dig :P ## Comment 33 Author: Crispig Har det kanske något att göra med hur ont man har redan innan man tar epiduralen? Hur avlappnad man är osv? ## Comment 34 Author: melia mer att det är otäckt än gör ont tycker jag, visst gör det ont, men oftast så är man så knäckt av fruktansvärda värkar så man är beredd att göra vad som helst för att dom ska försvinna ![Cool](http://gravid.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") ## Comment 35 Author: Trollhassel Men det kan väl knappast göra ont så länge? Det är ju trots allt bedövning. När man får bedövning på andra ställen tycker jag att man tappar känseln på några sekunder. ## Comment 36 Author: andaloce Det är väl som med allt annat att man upplever saker så väldigt olika! Visst är väl epiduralen till för att minska värksmärtor som ligger mer bakåt upp i ryggen!? Mina verkar har knappt kännts bakåt alls, därför har jag inte ens blivit tillfrågad om jag vill ha epidural (fast det kanske man måste säga till om själv iallafall?) Mina värkar har bara suttit framtill och neråt, som superkraftiga sammandragningar, så därför tror jag inte epiduralen skulle göra nån nytta på mig heller. ## Comment 37 Author: Johanna #31 fast det är väl som med allt.. man reagerar ju olika, även om det är samma sak man gör.. jag hade inte ett dugg ont när jag piercade tungan, medans min kompis tycktre det gjorde väldigt ont..exempelvis ## Comment 38 Author: Crispig 37# Precis som med mig då! :D Min syster piercade tungan några år före mig och sa att de gjorde så ont så ont och att hon inte kunde äta ordenligt på flera dagar, medan jag själv tyckte att de knappt gjorde någe onte alls, jag köpte en cheesburgare på vägen hem för att fira. :) Handlar kanske om tur? ## Comment 39 Author: [Borttaget] #37 & #38 Joinar väl klubben då! =P Jag tyckte inte tungpiercing gjorde ont ALLS att ta! Däremot fick jag ont en vecka efteråt.. Eller mest jobbigt men jag fick ont av att äta o prata mycket =P ## Comment 40 Author: JeppJepp Jag har tänkt lite på det där med epidural.  Jag har gjort ryggvätskeprov innan. (vilket inte gjorde speciellt ont, men var ett helvete efteråt)   Det borde ju kännas ungefär likadant, eller? ## Comment 41 Author: [Borttaget] Kan man ligga på rygg under förlossningen med den i? Trycks den inte in mer då? :S ## Comment 42 Author: vedda jag har alltid tänkt att jag ska klara mig utan epidural vid förlossning, dok var jag med om en trafikolycka i sommras och fick då epidural (utan att tillfrågas). Var för omtummlad för att tycka att de gjorde ont att få den på plats(men vist kändes de lite obehagligt). hade den i några dygn med smärtlindring och låg i säng mest helatiden, den tejpas väl så den hålls på plats. lite obehagligt att ta ur den dok tyckte jag... ## Comment 43 Author: Trollhassel Epidural var jättebra. Spände mig väldigt mycket under öppningsskedet vilket gjorde att allt gick väldigt långsamt framåt. När jag väl var öppen 4 cm fick jag epidural och då var jag öppen 10 cm efter en timma! Smärtan var nästan borta under tiden också. Fick inga men efter ryggbedövningen utom lite stelhet i ryggen. Rekommenderar den starkt! ## Comment 44 Author: melia Läkaren stack fel på mig även denna gång! 3:dje sticket gick det bra, eller bra och bra, det gjorde mycket ondare än vanligt och jag kände hela tiden "slangen" eller vad dom nu stoppar in i ryggraden, o jag blev bara bedövad på höger sida. Grejen han stoppade in i ryggen kände jag när den kröp upp på höger sida o ont gjorde det! Dom förra förlossningarna har det inte alls känts på det sättet. Visst stack han fel förut med, men då kände man ändå att dom var och ryckte och drog i ryggraden, o i mitten av den, så här har jag inte känt förut. Den här var en riktigt klåpare... ![Obestämd](http://gravid.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") eller visst, alla kan väl ha dåliga dagar, men två av fyra förlossningar nu så har dom stuckit fel på mig. Känns inte som att det är så ovanligt som det sägs... ## Comment 45 Author: Trollhassel #44 På mig gjorde de fel först också. Inget jag minns men hörde det efteråt. ## Comment 46 Author: LinaIsabell Jag har full förståelse att det kan gå fel. Ryggraden är för det första svåråtkomligt och dessutom väldig ojämn med mycket ben, så det är ett av de svåraste ställena att pricka rätt på. Att alla känner av epiduralen olika tror jag inte har så mycket med smärttröskeln att göra, utan mer helt beroende på hur den sticks in, hur avslappnad man är, vars i ryggraden det träffas osv.. Är en helt otrolig skillnad på hur ont det gör när man sticker in saker bara beroende på vilken mm det är. Jag har t.ex. piercat mig själv många gånger, och fick göra om helixpiercingarna (brosket i örat) en gång då de läkte igen. Första gången höll jag på svimma, andra gången stack det till lite. Så det är helt olika från gång till gång även om det är samma person. Nu har jag aldrig blivit stucken i ryggraden, men kan ju bara anta att det är lika stor smärtvariation som vilket stick som helst. ## Comment 47 Author: viktoria91 nu är jag inte gravid  men har en fråga. någon som vet hur´det funkar med epidural när man har skolios?=) ## Comment 48 Author: LinaIsabell #47 Har ingen som helst aning, men har själv skolios (3 svängar) och tror inte det spelar så stor roll. Kanske bra om läkaren vet om det, men kan inte tänka mig att det skulle vara någon skillnad. De flesta människor har inte en helt rak ryggrad så. ## Comment 49 Author: [Borttaget] Jag jobbar på sjukhus där vi har mycket patienter med epiduralbedövning (inte gravida patienter alltså). I många fall hjälper EDA hur bra som helst, i andra behöver de ha lite annan smärtstillande ibland för att komplettera och för vissa hjälper det inte alls. De får en PCA-pump istället som hittills har funkat varenda gång. Men den kan man nog inte ha vid förlossningar... Jag har inte tänkt så mycket på vad jag vill ha, men jag vill ha någon form av smärtlindring i alla fall. ## Comment 50 Author: Imasy inte för att skrämma dig eller så, men jag kommer inte föda vaginalt om jag får fler barn. Den första gick det så himla fort med, 2 timmar från att värkarna började tills han var ute. Hade bara gas då, och det gjorde fruktansvärt ont. jag tror nog att jag lyckades knocka mig själv lite grann där med gasen, mycket var bara ett töcken och det gik så fort att huvudet inte hängde med. Den andra som kom för två månader sedan, där tog jag EDA. Denna förlossning var betydligt mer långdragen. När värkarna började bli så pass jobbiga att jag inte orkade mer, bad jag om att få EDA. Men då landstinget ska dra in på allt, så även läkare, fick jag veta att det fanns inte en endaste läkare som hade tid. För det fanns endast EN läkare på hela lasarettet. Så jag fick ligga i två timmar med en smärta som inte var av denna värld. När läkaren väl kom var värkarna så pass täta att det var jättesvårt att sätta den, eftersom jag var tvungen att ligga still. När den väl börjat verka så försvann ju de värkar jag hade haft innan, men de ersattes av en annan "smärta" istället. Jag tyckte det blev ett fruktansvärt tryck neråt. Kändes nästan som att man höll på att bajsa på sig fast från fel ställe ;) Detta tryck gjorde ju dels att man ville bara "släppa efter" eller hur man ska säga, samtidigt som kroppen automatiskt "höll emot". ## Comment 51 Author: AnnaFagerell Jag har fött två barn, första barnet fick jag epidural, kände ingenting av nålen och blev bra hjälpt under värkarbetet med smärtan. Däremot kände jag inte ett dyft när ungen skulle krystas fram. Hörde hur jag sprack men kände ingenting. Barn nr två är född helt utan bedövning vilket gjorde mycket mer ont men man var medveten på ett annat vis. Man kände varje mm av kroppens töjning vilket var en fördel vid krystandet Väntar barn nr tre i dagarna och planerar vara utan bedövning nu också ## Comment 52 Author: Missim Jag var också skitskraj för förlossningen - tog EDA´n men den hjälpte väl föga (men det är ju svårt att uttala sig om för jag har ju aldrig fött utan). Jag gick dock på en fruktansvärd rädsla men kan nog säga att den faktiskt var obefogad. Det gör ont - men det är trots allt en smärta som på något sätt går att fokusera bort... Lustgasen hjälper bra genom värkarna - EDA´n vet jag som sagt inte, jag tycker inte den hjälpte, men jag vet vänner som har suttit och uppdaterat bloggen efter att de fått EDA´n. Jag tyckte den var lite obehaglig att ta men i sammanhanget med hur ont värkarna gjorde så gjorde den inte ont, var mest lite obehaglig... Jag hade tur och sprack ingenting, har hört att de som spricker värst oftast är de som inte lyssnar på barnmorskan? Vet ej om det ligger någon sanning i det. Och det är en smärta man glömmer i princip i samma veva som ungen är ute... Tyvärr drabbades jag av komplikationer, förlorade oerhört mycket blod och blev lite blåst på konfekten - fick ingen smörgåstårta och milkshake som sambon fick utan fick åka ner på operation istället, men jag kan ändå säga att jag trots att jag får välja mellan att snittas och föda vaginalt nästa gång absolut kommer att välja vaginalt om det går att välja... Jag har verkligen full förståelse för de som är skitskraja för förlossningen, för det är ingen liten grej att gå igenom och vara med om - och jag har nog byggt upp en viss rädsla igen - men jag kan ändå tycka att förlossningen är den häftigaste upplevelse jag har varit med om så här långt i mitt liv, smärtan till trots... ## Comment 53 Author: RuiXue Nu är jag inte gravid ännu, men när jag är det, och det blir dags att föda så är Epidural en sista utväg för min del vad gäller smärtlindring! Jag vill INTE ha något instucket i ryggen! Finns så himla mycket annat som kan lindra smärtan så jag tänker testa allt annat först om jag behöver mer än bara lustgas. ## Comment 54 Author: AnnaFagerell #53 ![Skrattande](http://gravid.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") . Lätt att säga nu... trodde inte jag ville det första gången heller men inget annat kunde lindra smärtan i 16 timmar... De andra två gångerna har jag fött helt utan bedövning ## Comment 55 Author: [Borttaget] #53 Den inställningen hade jag med, och det blev ingen EDA för mig. Allt gick istället superfort, kom in kl 23 och var öppen tre cm, 01.55 var hon född :) Men med den farten gjorde det ont kan jag tala om, men det gick att uthärda :) Det var första barnet förresten ^^ ## Comment 56 Author: Tina-A #55: Har hon kommit nu?!?! :D Gör en tråd! Förlossningsberättelse och bild!!!! Grattis! ## Comment 57 Author: AlbaStiffler Gammal tråd men svarar ändå på frågan om det gör ont med epiduralen. Jag hade inte tänkt ta epidural, men bönade och bad om det efter ett långt och hårt värkarbete där inget annat funkade. Så när jag väl fick den var just sprutan det minst otäcka man tänkte på. Märkte den knappt och det kändes knappt heller vad jag minns. Det svåra var mest att sitta framåtlutad och sitta still mitt bland alla värkar, medans man fick sprutan. :-) Sen kom himmelriket, den stund som epiduralen funkade på mig (inte så länge tyvärr). ## Comment 58 Author: Tangotime Jag körde med enbart lustgas. Nu är ju alla olika och vissa är ju så kännsliga att dom vill ha "allt" från början. Det där är så individuellt! Men när man väl ligger där och har så ont så tänker man inte så mycket på annan smärta. Eller, jag gjorde inte det i alla fall. Jag hatar verkligen kanyler. Men för att dom skulle kunna sätta epidural OM jag hade velat ha det så var dom tvugna att sätta dropp först. Och det gjorde skit ont. Men med lustgasen klarar jag allt känns det som! Så jag brydde mig inte så mycket om den där kanylen för jag hade annat att tänka på. Det finns mycket hjälp att få om man är rädd! Dels kan man själv läsa böcker om förlossningsrädsla och så kan man få komma till förlossningen ett par månader innan det är dags, för att titta på alla maskiner och lokaler, träffa personalen. Sen får man med hjälp av sin barnmorska skriva hur man vill ha det på förlossningen så att dom vet att man är rädd för vissa saker osv. Och tro mig, det är helt klart värt det!