# Hormongnäll Author: fridaas Jag var glad och lycklig imorse när jag vaknade och kände att jag hade en massa energi, de första rörelserna från liten kändes i förrgår och igår, jag tror det var det iaf, kändes inte som något annat jag känt förut iaf och detta är ju första barnet så.. Tillbringar förmiddagen tillsammans med sambon i soffan framför två filmer, väldigt bra att börja lördagen med, både enligt han och mig. Sen loggar han in på det där dumma facebook som vi båda är mer eller mindre "beroende" av och skriver att han ska lämna mig ensam medans han går ut i skogen och jagar. Det är helt upp till honom, jag är bara glad om han gör något han tycker om. Däremot blir jag bara j\*vligt ledsen och besviken på kommentarerna som hans vänner skriver.. Om att jag borde följa med för det är bra för foglossningarna och att jag ändå bara sitter på röven hela dagarna utan att göra någonting.. Bara för att de går igenom världens lättaste graviditet utan illamående, blodtrycksfall och foglossningar behöver det inte betyda att jag gör det.. Jag har redan extremt dåligt samvete för att jag inte hjälper till tillräckligt mkt hemma, men jag gör ändå mitt bästa. Visst kan det tyckas att jag sitter mkt ner, men det är antingen det än att vara på väg att svimma efter 5min stående.. går jag är det inte lika stora problem, men oftast kommer båda blodtrycksfallen och illamåendet så fort jag stannar sen istället.. så efter varje promenad har det ändå bara varit att rusa in på toa med huvudet i toastolen, så att gå ut och gå lockar inte lika mkt längre..men jag försöker iaf.. förlåt för allt gnäll.. men är bara trött på människor som försöker berätta hur man ska göra och som tycker att man inte gör tillräckligt och att en graviditet är lekande lätt.. ## Comment 1 Author: AlbaStiffler Varför inte dra några av dina exempel i inlägget, med lite ironi i inlägget. Inte otrevligt men heller inte förmildrande. Som sagt, även om man varit gravid så glömmer man det där värsta o karlarna vet inte alls vad de snackar om. Hehe. En sak kan du dock trösta dig med, dina hormoner spökar o gör allt 10 ggr värre än hur du skulle tolka dem normalt, ibland måste man bara böla lite, äta en chokladkaka och GÅ VIDARE, hehe. Lycka till ## Comment 2 Author: Annisangel Vet precis hur det kan kännas... Jag har foglossning och kan inte vara lika rörlig som innan... En del accepterar det utan problem andra gruffar och tycker och tänker. Men eftersom det är ditt första barn så är du ju orolig... Man vill ju inte förvärra saker och ting. Jag tycker att du är helt i din fulla rätt att ta det lugnt. Äter du järntabletter, det hjälper att få upp dåliga blodvärden om du har det? Jag väntar också första och känner som så här, att lär jag mig inte att ta det lugnt och varva ner nu, utan att ta åt mig vad andra säger, så kommer det att gå helt åt skogen rent ut sagt. Jag hejar på dig, stå på dig och njut av att inte göra någonting förrän du känner att du verkligen orkar. Har du möjlighet att göra ingenting, så gör det!! Och, att gå långa promenader förvärrar foglossning, det sa sjukgymnasten till mig... Men det finns ju stödbälte som håller ihop fogarna förstås... Kram![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")![Kyss](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") (choklad är bäst!) ## Comment 3 Author: fridaas #2 Nej jag äter inte järntabletter än, på förra kollen såg järnvärdet bra ut, så bm tyckte inte att det behövdes. Väntar på att stödbältet ska komma, tror det kommer i vecken någongång ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") och just nu känns det bra iaf. Var just då jag inte kunde ta åt mig någonting eller ta det med en nypa salt.. kram, japp choklad är bra, blir chpkladpudding här idag