# Tankar under graviditeten om moderskap!
Author: [Borttaget]

Hittade en text jag skrivit under min graviditet och tänkte dela med mig av den. Vad har ni för tankar kring att bli mamma, vad anser ni är viktigt att "lära" barnet osv.?

" Den största saken jag kan lära mig är att bli den bästa mamman du kan tänka dig

_Jag vill ge dig de bästa förutsättningarna jag förmår_

_ge dig all den kärlek som du behöver_

_ge dig det utrymme du behöver för att känna dig självständig_

_lära dig att förstå att du är unik_

_lära dig förståelse för andra människor_

_ge dig den trygghet som krävs för att du ska kunna utforska världen_

Det jag inte vet nu, vet jag att du kommer lära mig i framtiden! " © LM

## Comment 1
Author: AlbaStiffler

Fint skrivet... har inte planerat så noga just på vilket sätt jag ska vara en god mamma. Men jag vet mer hur jag inte ska vara och vilka delar av sin egen uppfostran man ska föra vidare.

En sak som jag definitivt ska jobba på är att få ett barn som vågar smaka på all mat och som tycker mat är kul. Min kära man och hans syskon och föräldrar petar alla i maten och är superkinkiga, lagar alltid alternativa rätter till de som inte gillar si och de som inte gillar så. och det tycker jag är helt fel, speciellt när det gäller barn. Följden av deras uppfostran blev att min man äter få saker och alltid gnäller över nya äckliga saker som värsta barnet. Aja baja! Är mest rädd för att han ska föra över sitt meseri på våra barn faktiskt... typ "pappa äter ju inte, då måste inte jag..."

## Comment 2
Author: [Borttaget]

\# Nej, det går väl direkt inte att planera men man har ju som du skrev mycket tankar om vad man inte ska göra. Tankarna går ungefär som "så gjorde mamma allting när jag var liten, så tänker då inte jag göra" ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Nu försöker man ju pussla ihop det bästa från två olika familjer, dvs min sida och min killes sida. Kärlek tror jag i det stora hela alltid är det viktigtaste man ka ge sitt barn, oavsett hur situationen ser ut. Kärlek i sin tur leder ju till trygghet, vilket också är otroligt viktigt. Jadu, här tänkt det mycket men man kan i slutändan inte vara någon annan än sig själv ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

Jag tror att det är viktigt att kommunicera med varandra om "uppfostran" så man inte hamnar i situation där barnet föredrar den ena föräldern över den andra eftersom det tillåter vissa saker. Jag och min kille har bestämt att när vi är osäkra och det egentligen är ett gemensamt beslut som behöver tas så säger man till barnet "att jag ska bara prata med mamma/pappa". Kanske blir svårt  realiteten, men det får framtiden visa. Som sagt mycket tankeverksamhet här :-)

## Comment 3
Author: AlbaStiffler

#2> Låter vettigt det där med att vara överens om besluten. Men jag antar att det flyter på av sig självt så småningom och barn är ju proffs på att lära sig utnytja rätt förälder när de vill ha sin vilja fram. :-) De börjar ju redan när de är små med att gråta och skrika för att få sin vilja fram. :-) De luringarna!

Var på UL igår och satt i väntrummet vid BB och fick höra några bäbisar som skrek några av sina första skrik. Man riktigt hörde hur hesa de var av att inte ha använt sin röst förr. Just då kände jag bara hur desperat man kommer vara i samma sits, när ungen skriker. Man gör antagligen helt fel saker och fattar inte varför den förstätter skika. Visst, det kanske itne har så mycket med uppfostran att göra i sånt tidigt stadium, men man börjar ju lägga sitt mönster redan där på BB. \*rys\*