# Börjar bli knäpp Author: [Borttaget] Nu har jag varit sjukskriven i 4 månader ungefär, och börjar bli knäpp av detta. Jag har 2 månader kvar till BF och sedan har vi planerat att jag ska vara mammaledig i 6 månader. Alltså ska jag vara hemma 8 månader till!!! Mina dagar känns helt oviktiga, jag börjar bli smått deprimerad av att inte ha någonting att gå till. Jag blir anfådd av att gå en långsam promenad på 1 km och blir dessutom stel som fasiken av det och har ont flera timmar efteråt. Jag känner mig väldigt begränsad och uttråkad.  Dessutom, sedan när bebis kommer, ingen kommer vilja umgås med mig då (jag om någon förstår det då jag hatar bebisar och deras skrik, men det lär ju bli annorlunda med min egen såklart). Bebisen kommer ligga och glo upp i taket första 6 månaderna, så jag kan inte gå till lekparken direkt och ha "roligt" med barnet, utan kommer gå runt med barnvagnen och hunden hela dagarna, eller sitta hemma och uggla. Förlåt för att jag gnäller, men vad fasiken ska jag göra för att få tillbaka vardagsmotivationen etc? Just nu går jag bara och längtar till bebisen kommer och min gravidglädje börjar sina då det börjar bli väldigt ansträngande.  Vad hittar man på med en bebis på 0-6 månader? ## Comment 1 Author: VildaVittra Babysim, sedan brukar kyrkan ha olika aktiviteter som sång för spädbarn osv. Då träffar du andra i samma situation som dig. Sedan kanske du har äldre anhöriga att åka och hälsa på?  Och postmortum, du kommer definitivt inte ha tid för att ha tråkigt, nyfödda är mer än ett heltidsjobb. ## Comment 2 Author: SegerSims Öppna Förskolan brukar finnas, kolla med din barnmorska om vilken som finns närmast. Du kommer inte sitta hemma hela dagarna för att du har fått en liten. När jag fick min andra dotter var jag på öppna förskolan jämt, mest för den äldstas skull men jag fick kontakt med många andra nyblivna mammor. Så min nyfödda sov oftast ute i vagnen under nästan 1 års tid. Nyttigt för henne och för min stora flicka samt för mig. 😃 ## Comment 3 Author: fridelfina Finns ingen "vänta barngrupp" på MVC nu förtiden? De brukar övergå till föräldragrupp sen när barnen kommer och då hade vi träff rätt ofta i början och sen fortsatte vi själva. Ibland gick vi promenader, satt och fika hos varandra, var på babysim mm ## Comment 4 Author: fridelfina Sen är det nog inte många bebisar som ligger och glor i taket.... Jag tyckte det var fullt upp och man inte hann med speciellt mycket alls egentligen. Det var guldgruva att kunna träffa andra nyblivna föräldrar även om vi inte känt varandra innan. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Tack för era svar! Jag ska kolla med min barnmorska nästa gång om det finns någonting att anmäla sig till. Jag hoppas det är som alla säger, att man har fullt upp, för det har jag ingenting emot nu iallafall :P ## Comment 6 Author: Lilolizeit Jag tycker de e full rulle med 0-6 månaders. På ett positivt sätt. Vi leker efter hans förmåga och han tränar att ligga på mage osv. Föräldragrupp hade/har vi 1ggr/vecka, i min närhet finns 2 olika öppna förskolor med musikstund må-fre, vi ska börja på babymassage på onsdag och kyrkan har ofta olika babygrupper och bibliotek har tidig "högläsning i grupp". Som tidigare nämnt finns ju också babysim att gå på, det finns massor att göra! Sen blir det såklart mycket promenader med vänner och andra föräldrar från föräldragrupper och liknande. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Vad man gör? Man matar och byter blöjor, torkar spyor och konkar runt på knytet som vill ligga i famnen hela tiden :p ## Comment 8 Author: Velinga1984 Jag studerade förra föräldraledigheten :) Det ska jag göra i liten grad nu med, utöver bebis, en 2åring och en 11åring ;) ## Comment 9 Author: Ria74 Dom första månaderna hann jag i princip ingenting, det var bära, mata, byta blöja, kanske hinna äta/duscha/gå på toa själv om jag hade tur ;) Redan vid 3 månader tyckte jag att dottern var mycket mer med och ville ha kontakt, då gick vi på föräldragrupp och umgicks lite mer med andra :) ## Comment 10 Author: Sarah Jag tyckte verkligen inte att det var ett heltidsjobb är ta hand om en ny bebis. De sover ju hela tiden :) Jag var väldigt uttråkad i början. Så fort kroppen tillät tog jag med mig henne överallt. När hon var 2 veckor var hon med på släktträff och hjortronplock i skogen. När hon var 4 veckor åkte hon och jag upp för att plocka hjortron igen (45 mil). Hon har varit med i stallet nästan varje dag. Jag har haft henne i sele på stan mycket, träffat mycket kompisar. Hon sov och sov i selen. Nu när hon är mer med så är hon bara nyfiken. Är hon ledsen så är hon trött och då fixar vi en plats att sova. Vi reste till Sydafrika när hon var 4 månader. Då var hon med på restaurang flera gånger osv. En torkad mango att pilla med och hon är nöjd hela restaurangbesök. Tillåt dig att leva ditt liv och ta med henne i sele. Visst att man får anpassa, men inte löjligt mycket. ## Comment 11 Author: Sarah Sen är jag såklart medveten om att vi har en enkel liten tjej. Men jag tror också att lite beror på ens egen inställning. De jag känner som trodde att de skulle bli låsta av barn, har också blivit det, medan de som haft en lite mer avslappnad inställning har haft det lättare och varit mer aktiva. Menar inte att trampa på tår, självklart är vissa ungar mycker mer krävande. Men jag tror ändå att man styr sin fastlåsning mycket själv. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag måste bara säga Sarah att jag tycker att det är väldigt härligt att läsa om hur ni har det! Visst det kanske inte är säkert att man kan göra så många saker med bebis som du kunnat göra men du inger hopp om att man inte behöver ge upp allting när man blir mamma :-) Att man kan vara både mamma och sig själv på samma gång ^^ ## Comment 13 Author: soundtrack Jag hade en avslappnad inställning innan, planerade att mitt liv inte skulle ändras mycket. Ungen skulle med på stan, till stallet osv. Det gick åt skogen, för jag fick en väldigt krävande tjej som helst ville ligga vid bröstet dygnet runt första 3 månaderna. Så jag anser att man ändå måste ha i bakhuvudet att man kanske inte kan fortsätta sitt liv som innan, vissa barn tillåter helt enkelt inte det. ## Comment 14 Author: Sarah #12 tack :) visst har jag gett upp en del, ex har jag inte ridit 10 timmar i veckan som tidigare :p men jag skulle kunna, om jag gick upp tidigare. Hehe. En bra sele har varit räddningen för mig. Slippa släpa på vagn, bebis är alltid trygg och nära. Har man dessutom lite avslappnad inställning till att amma under en sjal bland folk/ i bilen osv eller är förberedd med ersättning och byta blöja där det behövs, så funkar ju det mesta. I stallet när jag håller på med hästarna är hon såklart inte i sele, men då har jag planerat så att jag är där under hennes tupplurar. Då sover hon i vagnen eller bilstolen. Vaknar hon finns leksaker och flaska redo. Sen har hon ju en pappa som tar henne om jag vill rida eller vara själv. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Alvin vägrade vagnen och selen tills han blev ett antal månader gammal.. sen visst han har också varit extremt lätt, men mjä. ## Comment 16 Author: Sarah #13 självklart är det bra att ha i bakhuvudet. Men man behöver inte göra det svårare än vad det kanske behöver vara, innan barnet är fött. Jag hade aldrig orkat att låta bebis hänga vid bröstet hela tiden. Försökte stå ut några kvällar, men slutade alltid med att killen fick ta henne och ge ersättning. Funkade jättebra. Hade jag tvingat mig till det hade jag slutat amma långt innan jag gjorde. Andra kvällar då hon var extra gnällig och killen jobbade så hade jag henne i selen. Efter några minuter somnade hon. ## Comment 17 Author: soundtrack #16 Det beror ju på vad man tycker är viktigt. För mig var det viktigt att amma, därför valde jag att stå ut med det även om det gjorde mig låst (dessutom tror jag inte att Alice hade tagit flaska). Hon vägrade vagn fram till ca 3 månader, sjal/sele funkade inte heller. Hon kunde bara somna vid bröstet och det gick inte att lägga ifrån sig henne. Och nej, jag ville inte ta till några som helst metoder för att lära henne att sova på annat sätt, jag är helt emot sånt. Så, ja, det beror på vad man får för barn och vad man tycker är viktigt, jag valde att prioritera Alices behov framför mina. Nästa barn hoppas jag blir en sån som kan hänga med på allt, men blir hen inte sån så får jag gilla läget igen. ## Comment 18 Author: Sarah Jag tycker inte att jag på något sätt eftersatt mitt barns behov. Inte heller har vi använt konstiga metoder där att få Elva att somna. Massor av barn blir inte ammade alls eller delammade och de lyckas alla somna ändå. Det finns massor av vägar att gå som inte innebär att eftersätta barnets behov. Visst är det enkelt att få dem att somna vid bröstet och jättessmidigt på alla sätt, men man är inte på något sätt en sämre förälder för att man inte gör det. ## Comment 19 Author: [Borttaget] Det är ju självklart att det är många faktorer som spelar in i hur det blir och vad som är möjligt. Men jag har hela tiden tänkt att man kommer vara helt låst och att exakt allting som jag tycker om att göra kommer att vara pausat i minst 1 år. Så för min del är det väldigt nyttigt att höra hur bra det faktiskt kan gå att balansera mamma livet och sitt eget liv. Sedan får man ju se hur det blir när bebisen kommer. Men för min del så tror jag det är bra att försöka tänka lite mer vad som är möjligt istället för att allt kommer bli omöjligt 🙂 ## Comment 20 Author: soundtrack #18 Jag har inte sagt att man är en sämre förälder för det, jag sa att för oss gick det inte att få henne att somna på annat vis för då skrek hon sig fördärvad. Jag vet också att det finns massor av barn som inte ammas och somnar inte bara kan somna vid bröstet. Hade jag inte ammat alls hade hon såklart somnat på annat vis. Men nu ammade jag och som sagt, alla försök att få henne att somna utan bröstet slutade med att hon panikskrek och det ville jag inte låta henne göra. Jag har inte heller sagt att du eftersatt ditt barns behov, men hade jag hanterat Alice annorlunda än jag gjorde hade jag eftersatt hennes behov. Det är just det jag vill poängtera - alla barn är annorlunda och det finns barn man inte kan släpa med var som helst, hur som helst och det handlar inte bara om mammans inställning. ## Comment 21 Author: Sarah #19 precis, rätt inställning :) Elva verkar iaf inte tagit skada :) hon är glad för det mesta. ## Comment 22 Author: [Borttaget] Sen ska man inte glömma att barn ändrar sig fort, bara för att det är "enkelt" vid några månaders ålder så behöver det inte alltid förbli så. Separationsfasen kring åtta-nio månader är ju tex en trevlig liten upplevelse för många ;) ## Comment 23 Author: [Borttaget] #22 Käft 😂 (skämt å sido, väääldigt mitt i prick här! sisådär 8,5mån gammal är han ju nu, det märks... jäkla timing han valde att sluta amma nu också då..) ## Comment 24 Author: Sarah #22 absolut, men man kan ta vara på de enkla månaderna :) ## Comment 25 Author: [Borttaget] #23😂 Det är nog ovanligt att de själva väljer det runt den tidpunkten faktiskt. Minns att Wilmer hängde fast i bröstet typ dygnet runt i den åldern. #24 Absolut :) ## Comment 26 Author: [Borttaget] #25 Det är helt och hållet influensans fel, han kunde inte amma pga nästäppa och det hjälpte inte med snorsugen då han blev så vedervärdigt förbannad så tårar och svett och snor och säkert piss om han inte hade haft blöja for åt alla håll... Så när han hade matvägrat 2 dygn och vi var på sjukhuset i samma veva så kom flaskorna fram. Pang tack och hej leverpastej tyckte han. Han bokstavligt puttade bort mig och sparkade efter mig efter det. Flaskan gav ju maten asfort! (vi tog en med bautahål och tömde i honom mat i början). Och flaskorna får man ju bita i utan skäll, det var riiiktigt kul tydligen. Han verkligen älskar flaskan nu. De är lika heliga som tuttarna var när han var nyfödd.. ## Comment 27 Author: [Borttaget] Ändå skönt att det gick så smidigt ändå, måste ju vara jobbigt att sluta amma ett barn som inte är redo för det själv.  (Gud vad jag hoppas att David inte börjar bita mig, Wilmer gjorde det bara en gång så jag är hittills skonad) ## Comment 28 Author: [Borttaget] ja jag är jättetacksam, och jag var visst väldigt redo att sluta amma när han gjorde det självmant :) det är en ren och skär befrielse. Nu har jag sinat också, jag pumpade ur några gånger när det blev för spänt och stockade sig, annars har jag inte gjort ett skvatt. ## Comment 29 Author: [Borttaget] Precis så kände jag när jag och Wilmer slutade också, hade tänkt amma honom så länge det bara gick, gärna 1,5-2 år. Men så blev nätterna kaos när han vaknade hela tiden för att snutta lite så en natt fick jag nog och slutade pang boom. Jag sörjde amningen lite dagen efter och sedan kände jag mig bara lättad. Jag behövde aldrig ens handmjölka, så antagligen hade mjölken redan börjat sina utan att jag märkt det.. Skönt hur som helst :)