# jobbigt att gå upp Author: [Borttaget] Hej! Är gravid i vecka 26 imorgon och trivs bra. Dock tycker jag det är jobbigt att jag går upp i vikt då jag vanligtvis varit något överviktig. Jag vägde 65,5 kg innan jag blev gravid, och att "tillåta" mig gå över det är lite jobbigt faktiskt. Nu har jag kommit upp till 68,5 kg och försöker inte gå upp för mycket. Hur har ni andra gjort som varit överviktiga från början? Jag hoppas att jag rasar i vikt när jag ammar. ## Comment 1 Author: Lilolizeit Jag tyckte också det var jobbigt. Jag hade en jäkla foglossning också så kunde knappt röra mig. Försökte äta nyttigt så gått det gick, men som nattarbetare blev det mycket mackor och yoghurt dessvärre. Var också nattarbetet som varit med och bidragit till extra kilona från början. Jag fick ju min son redan i v30+6, då hade jag gått upp 14kilo. Bodde på sjukhus första sex veckorna å rörde inte på mig alls, hoppades också att amningen skulle göra sitt. Men de kan jag tyvärr inte säga att jag märkt av. Sonen är idag 5 månader å jag har 7 kilo kvar... ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag har också en förbaskad foglossning :P Jag är ju sockermissbrukare, och i början av graviditeten mådde jag så illa hela tiden så jag åt knappt alls och käkade inget sött på 2 månader och gick först ner i vikt 3,5 kg. Sedan försvann illamåendet och nu tampas jag med mitt förbaskade sötsug. Jag får väl hoppas att det blir lättare för mig att gå ner mina kilon sen, för jag vill inte ha ännu mer att tampas med än vad jag hade innan. ## Comment 3 Author: plommon1 Egentligen har du ju bara gått upp 3kg. Av den infon jag har fått så ska man gå upp iaf 10kg. Räkna då att bara barnet väger 2-4kg när det föds, moderkakan väger 1-1,5kg fostervattnet 1-1,5kg, bröstvävnad 1,4kg, ökad blodmängd 1,8kg, livmodertillväxt 1-2,3kg Alltså ca 8-13,5kg som ska till helt naturligt och för att barnet ska må bra i magen. Iom förlossningen försvinner ju både barn, moderkaka och fostervatten vilket blir mer än halva viktuppgången i de flesta fall - lite beroende på hur stora fettdepåer man lagt på sig. Han en vän som bara gick upp 9kg - på gränsen till för lite. Jag är i v. 15 nu och har gått upp ca 2kg. Jag har alltid haft en ganska vältränad mage och platt sådan. Den är ju redan puts väck. Och en kommande viktuppgång kändes väldigt jobbig att gå igenom. Fram tills dess att jag insåg att det faktiskt är barnet och alla de saker som barnet behöver för att växa, frodas och överleva därinne som gör att jag kommer att gå upp. Jag insåg också att eftersom jag lever ett ganska aktivt liv med gård, hundar, hästar och ganska mycket fysiskt arbete och dessutom en bra ämnesomsättning så kommer jag antagligen inte att behöva dra på fettdepåerna särskilt länge - en stor del av dem försvinner IOM amningen sen också. Så jag tor att du, även om det är väldigt jobbigt att känna hur hela kroppen förändras, får försöka se det positivt och något som är bra för ditt barn. För det är ju faktiskt hela poängen :) ## Comment 4 Author: Litenloppa Du verkar väldigt oroad över kroppens förändringar, särskilt vikten? Känns det väldigt svårt att hantera? Kanske skulle det vara skönt för dig att få lite hjälp att hitta ett bra sätt att kunna släppa det, åtminstone så pass att du slipper tänka på det hela tiden? Jag skriver detta i all välmening bara, för att det inte låter som att du mår bra av dina tankar och jag ber om ursäkt om jag missuppfattat dig. ## Comment 5 Author: Sarah Vikten är svår för många, även normalviktiga ;) Nu vet jag inte hur lång du är, men 65 kilo att börja med är ju inte jättemycket och 3 kg plus i v 26 är ju inte mycket alls. Då hade jag gått upp typ 14 :) Men jag började på en lägre vikt.  Jag hade jätteångest över vikten, först att jag gick upp så mycket och sen för att viktökningen avstannade :P Mycket av min ångest låg i att jag innan graviditeten hade en "perfekt" kropp i mångas ögon. Smal och vältränad. Jag oroade mig mycket över hur jag skulle se på mig själv i ett annat skal. Om jag inte längre har den där jätteslanka kroppen, vem är jag då liksom... Vem är jag utan den ytliga bekräftelsen?  Amningen har inte hjälpt ett skit, men däremot att jag gått tillbaka till mina normala matvanor. Mycket färska grönsaker och väldigt lite skräpmat. Gick upp en period efter förlossningen, för att jag åt för dåligt.  Att tänka att "det är bra för barnet", det hjälpte inte mig ett skit heller :) men, jag kände mig hela tiden fängslad i kroppen under graviditeten. Hade svårt att motivera saker för barnets skull. Mer handlade om vad som var socialt accepterat. Typ nikotin. Jag slutade snusa under graviditeten, men hade gärna fortsatt. Det enda som fick mig att sluta var min pojkväns önskan och att jag inte orkade försvara snuset inför andra. Jag hade väldigt svårt att tänka på barnets bästa och att inte vara självisk under graviditeten. Idag känner jag att det är helt ok :P Det man ska komma ihåg och som jag önskar att jag förstått innan graviditeten, är hur snabbt man återhämtar sig om man försöker. Dottern är 4 månader och det känns som att jag aldrig varit gravid. Har några kilo kvar att gå ner och lite muskler kvar att sätta tillbaka på benen. Men jag vet nu att det kommer gå fort den dag bemödar mig att ta tag i det. Magmusklerna satt där de skulle efter två månader och inget hindrar mig egentligen från att ha den kroppen jag hade innan. Blit det fler barn kommer jag inte oroa mig alls över kroppens utseende och funktioner. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag är väldigt kort, därför är 65 kg mycket för lilla mig. Jag är endast 151 cm :P Jag hade den "perfekta" kroppen när jag träffade min sambo, sedan kom dessa välomtalade parkilona när man myser och ser film och jag har inte lyckats bli av med dem ännu. Eftersom jag var/är överviktig så är det så svårt att veta VARFÖR jag går upp nu, är det för att jag är gravid eller är det för att jag är onyttig i min kost? Rent krasst känns det som att OM jag hade totalratat socker nu helt och bara käkat nyttigt så borde jag ju gå ner i vikt samtidigt som jag går upp i vikt av graviditeten, därför borde jag heller inte gå upp så mycket. Vet inte om jag tänker fel, men det är så jag tänker iallafall. ## Comment 7 Author: Sarah Uppenbart har du ju gått ner i vikt, iom att du gått upp så lite. Som sagt, jag hade gått upp ca 14 kilo i samma vecka. Graviditeten väger mer än 3 kilo nu så du ska inte oroa dig :) Du har ju mer blod, bebis, fostervatten. livmoder, större bröst etc. Låter ju som att du kämpar på bra. ## Comment 8 Author: smurfis Alltså det hör ju till att gå upp i vikt när man är gravid. Tror det normala är 10-12 kg med tanke på bebis, moderkaka, mer blod i kroppen m.m. Så att du går upp betyder inte att du blivit fetare bara att du bär på allt annat i din kropp som tillhör graviditeten! Det är så olika om man går upp mycket eller lite och det är såklart kanske värre om man redan från början är överviktig. Då menar jag väldigt överviktig och det verkar inte som du är det med dina 65 kg.... ? Det är svårt att acceptera att kroppen ändras och man kan känna sig både plufsig, fet och ful. Men man får försöka att njuta av tiden och tänka på att man ändå får en liten bebis i slutändan. De flesta går ju faktiskt också ner de kilon de går upp efteråt . Jag har gått upp 25-30 kg mina graviditeter men gått ner allt efteråt. På slutet kan man samla på sig vätska och det är inte mycket man kan göra för att påverka det men då kan kilona verkligen öka massor på kort tid men de försvinner ju lika snabbt när bebis är ute. Fokusera inte så mycket på vikten, det är väl mitt råd....