# Hur viste ni att ni var redo? Author: dragonstar Säkert en fråga som uppkommer ofta här inne. Men är nyfiken hur visste ni att ni var redo? Var de planerat eller var de en överraskning?   Jag äter mediciner som jag måste sluta med innan jag blir gravid och behöver därför planera in det.  Var ni redo före er partner? Hur kom ni överens vad kände partnern? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag vet inte riktigt när jag bestämde mig men maken bara sa en dag att det gick bra att försöka nu. Han fick mogna in i mitt beslut. Men mer redo än så blev vi npg aldrig. Sonen är nu månader och jag är nog inte helt redo ännu heller ;) ## Comment 2 Author: bohan85 Vi (eller läs jag, även om sambon var helt med på det men han är inte direkt den som tar initiativ) hade planerat att börja försöka när jag tagit examen. Vi ville båda ha barn och hade löst pratat om det när jag pluggat klart. Dessutom närmar vi oss 30 så det var dags tyckte vi :) Blev gravid på första försöket. Redo blir man nog aldrig då det är en stor omställning men också helt underbar!!! ## Comment 3 Author: Intehärutandär Jag var ensam och 20 år då jag fick mitt plus. Var inte planerat. Redo blir man inte förens barnet är framför Dig och man går igenom alla tuffa tider, såväl som glada. Att jag skulle ha barn en dag visste jag sedan länge, så att behålla honom var inga tveksamheter. Hade mamma 38 år och mormor 64 år bakom mig, som stöttade. Lillebror var 13 år och blev en bra morbror. Nu är sonen 16 år och i efterhand det bästa som hänt mig. ## Comment 4 Author: Velinga1984 Blev oplanerat gravid som 20åring och ville inte göra abort. Absolut inte redo men oj vad det ändrades fort till det positiva. Träffade sambon 6 år efter det och sa att jag skaffar inga fler barn. 1 räcker. Efter mycket funderingar så stannade han fast han ville ha barn. För snart 3 år sen kände jag att jag ville ha barn med honom. Och nu väntar jag vårt andra gemensamma barn :) ## Comment 5 Author: Theres Jag hade alltid planerat att skaffa barn när jag var 27 (förutom när jag var 6 år och planerade att skaffa barn när jag var 16?) Var 25 när jag blev tillsammans med Timmy som då var 20. Han fick veta jävligt snabbt vad som gällde. Råkade bli gravid efter bara någon månad. Men det blev missfall. Jag kunde inte släppa tanken på att vara gravid, men han sa att han inte var redo och ville vara minst 22. Jag sa att det kan ju bli missfall igen, så han hinner säkert bli 22 innan der kommer barn. Så jag tvingade honom att köra på. Sen blev det ju missfall efter missfall efter missfall. Sen kom bebisen 11 dagar efter att han fyllt 23. Jag var fortfarande 27 när hon kom, men fyllde 28 3 månader efter, så hon kom ju ett år sent IMO. Men man kan inte planera så mycket när det kommer till barn. De kommer när de har lust ^^ ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag och maken pratade om barn och äktenskap redan innan vi blev tillsammans. Jag kände starkt att detta var en människa jag ville leva med men om vi inte velat samma saker så tänkte jag inte slösa bort min tid. Som tur är kände han likadant, han är väldigt barnkär och efter ert långt förhållande där tjejen inte ville ha några barn så var han less på att inte komma framåt i livet. Så när vi blev tillsammans för två år sedan så bestämde vi oss för att köra direkt med både barn och äktenskap. En månad efteråt var jag gravid och ytterligare tre månader senare gifte vi oss. Sonen föddes i april förra året och nu i augusti kom lillebror, båda mycket efterlängtade och planerade. Jag vet inte om jag kan säga att jag var redo, tror inte heller man kan bli det innan barnet kommer. Men jag kände att något saknades i livet och jag var redo för att sätta någon annan behov före mina egna :) ## Comment 7 Author: oh-la För oss växte beslutet fram. När vi träffades ville ingen av oss ha barn någonsin! Det var på gymnasiet, tio år sedan. Efter det har vi gått från att jag nog velat någongång och han fortfarande inte, till att båda velat ha barn någongång, till där vi står idag och vill ha barn. Det har växt fram. Jag tror min man släppte mycket efter att vi gifte oss i sommar. Ganska snart efter det sa han att han ändå kunde längta efter barn. Vi har inga än, men hoppas att det ska ta sig. ## Comment 8 Author: densomundrar Det jag tycker att man ska fråga sig själv innan man planerat barn är om man är beredd att lägga den mesta av sin tid på någon annan, sitt barn. Tycker man då att sin hobby där barnet inte kan vara med och som tar mycket tid, festande eller annat icke barnvänligt väger tyngre än att ta hand om ett barn så ska man nog avvakta ett tag till. Såvida man inte har någon som kan vara barnvakt under dessa tillfällen man gör det man inte vill ge upp pga barn. ## Comment 9 Author: densomundrar Det är vad jag tycker är att vara redo att skaffa barn, när det är lämpligt att skaffa dom är en annan fråga :-) ## Comment 10 Author: Jessicat Jag och min sambo blev "planerat" gravida efter 6 månader tillsammans. Jag är 24 och han 29. Redan innan vi blev tillsammans så visste jag att hans högsta önskan var att få barn. Jag hade inte haft en tanke på barn innan men kände bara att det var helt rätt med honom. Jag käkade inga p-piller men vi jagade inga ägglossningar eller så utan sa bara att händer det så händer det. Är i vecka 22 nu och planerar att gifta oss i samband med namngivelsen :) ## Comment 11 Author: dragonstar Tack för alla svaren.  så härligt att höra era berättelser. Jag och sambon har varit tillsamman sens hösten 2007 men innan de var vi bästa vänner och vi har alltid vetat att båda vill ha barn i framtiden. Senaste 2 åren har vi börjat prata seriöst om det och vi är överens om att vi inte vill vara för gamla och funderat  på barn runt eller innan vi fyller 30. Idag är vi båda 27 och jag är 3 veckor äldre. Han är orolig att han inte är redo, och eftersom att han aldrig haft småbarn runt sig känner han att han inte vet något alls om hur han ska handskas. Såsom rädslan att tappa barnet att göra fel, att inte kunna uppfostra rätt. Vi har pratat om uppfostran och är väldigt överens om hur vi vill göra. Och han är helt säker på att jag kommer bli en bra mamma.  Jag kommer vara en hemma mamma iallafall ett tag.  Jag äskar att pyssla och måla och planerar att göra detta med mina barn. Deras välmående är de viktiga för mig.    Jag förstår hur ni menar med att man inte kan vara helt redo före barnet är här. De är sambon som måste ta beslutet när de är dags. Jag är så så redo jag kan bli och jag vill att han ska vara helt med på noterna. Även om han är livrädd måste han känna att han vill och klarar av att trotsa det och lära sig.  Ett stort plus är att ha gått Psykologi A på universitetet och där har man en kurs i just utvecklingspsykologi där man lär sig hur fostret utvecklas och hur barnet utvecklas efteråt. De har hjälp honom en hel del. Nu vart de superlångt.  sorry ## Comment 12 Author: Sarah Jag hade inte heller hållt på med små barn, eller barn alls, innan vår dotter kom. Lite läskigt första dagarna, sen är det som att man aldrig gjort annat :) ## Comment 13 Author: dragonstar Härligt att veta =) Jag har ju inte heller hållit i många små barn. Men har gjort de vid några tillfällen och känner att de kommer lösa sig. De kommer liksom falla på platts som de gjort de gånger jag hållt i ett barn och de gånger jag träffat min kusin har jag lätt kunna jobba runt tråttset, hon ville inte gå med mamma så jag tog hennes han och skojade runt då var de plötsligt inga problem att gå tillsamman över gatan. Ibland gäller de att gärna de roligt förklara varför eller ibland få dem att känna att de har kontroll att de är deras ide.  Nu är hon 10 så inte samma sak. Samma sak med kompisars barn. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Vi visste att vi var redo då vi varit tillsammans i 8,5 år och vi har en bra och stark relation. Vi ger fortfarande varandra fjärilar i magen och en massa kärlek trots lång tid tillsammans. Vi bråkar aldrig (om man inte räknar med smågnabb hit och dit som går över snabbt) och är varandras klippor 🙂 Sen har vi en liten kanin tillsammans som springer runt fritt hemma hos oss och han är som vår lilla bebis och vi kallar varandra för hans "mamma" och "pappa", så det känns nästan som att vi redan har en liten bebis, haha 😃 Vi känner helt enkelt att vi är redo att ta hand om en liten bebis som är en del av oss båda. Så nu är jag i sjunde veckan och min sambo är underbar mot mig. Vi ser båda jättemycket fram emot när bebis kommer och vi fantiserar hur det kommer att bli när vi är föräldrar🙂 ## Comment 15 Author: [Borttaget] Min sambo har aldrig haft små barn omkring sig men nu när jag väl är gravid så längtar han. Som andra sagt så känner man sig nog inte helt redo förens man är gravid eller när man har fött sitt barn 🙂 De första dagarna efter att jag fått veta att jag är gravid så "ångrade" jag mig (oftast på kvällarna när man går runt och grubblar) och ville inte vara gravid, medans min sambo gick som på moln 😛 Det är ju ändå ett så himla stort kliv i livet och ett nytt kapitel och går ju inte direkt att ångra när det har gått en viss tid 😛 Men samtidigt ville jag inte göra abort så då antar jag att jag någonstans ändå kände att det var rätt tid nu. Jag är ju ändå 27 år och har velat ha barn i flera år nu, någon gång måste bli den dagen man plussar och det kan lika gärna bli nu 😃 ## Comment 16 Author: Anonym Vi kände att vi har bra förutsättningar nu, stabilt förhållande, bra boende, god ekonomi mm. Vi är superlyckliga över våran lilla plutt, men samtidigt livrädda över vad som ska komma. Det är ett sånt sjukt stort ansvar att ta hand om och uppfostra ett barn.... Men vi klarar det nog! /M ## Comment 17 Author: em.nord Jag kände bara att jag var redo. Vi hade köpt hus. Bra ekonomi osv. Jag ville absolut inte bli en gammal mamma utan få innan jag blev 25. Min sambo tog några månader till på sig innan han sa att han var redo. Sen när jag plussade kom en panik känsla att jag inte kan bli mamma! Jag är inte bra nog! Bebisen förtjänar någon mycket bättre än mig. Haha, som tur är tog den känslan slut rätt fort. ;) ## Comment 18 Author: [Borttaget] Jag har växlat mellan att vara redo och sedan få kalla fötter flera gånger. Min man blev redo i våras. Vad vi egentligen väntade på (och orsaken till att jag fått kalla fötter) var pga vår ekonomi och boende. Vårt boende har blivit bättre men ej ekonomin. Men jag blir 30 i år och min man är 31 så vi kände inte att vi vågade vänta längre nu. Skall man vänta på att allt blir perfekt så blir de aldrig några barn. Men vi vill verkligen verkligen det här även om det samtidigt är skrämmande :) ## Comment 19 Author: [Borttaget] ekonomin ordnar sig! Så mycket fattigare än oss kan man nog inte vara 🤪 ## Comment 20 Author: dragonstar så härligt att höra era berättelser. Ska ta och prata lite mer med sambon och nämna de ni sagt. just detta med att många aldrig känner sig helt redo förrns de är verkligt =) ## Comment 21 Author: densomundrar Ekonomi löser sig alltid när det gäller barn, sålänge man prioriterar rätt. Men som sagt, att vara redo för mig är att man är beredd att ägna de nästkommande åren åt någon annans liv, kan man inte tänka sig det tycker jag inte heller att man ens ska fundera på att skaffa barn. :-) Alla barn förtjänar en förälder men alla föräldrar förtjänar inte ett barn. ## Comment 22 Author: plommon1 #21 Jag håller inte med dig fullt ut.  Jag tror vi alla är olika och att det för vissa av oss är mer eller mindre livsviktigt att  prioritera oss själva för att orka och kunna vara bra föräldrar.  Jag har för min egen del inga som helst planer på att sälja någon av hästarna eller dra ner på antalet djur. (Det ser ut att gå runt ekonomiskt ändå). Jag vill fortsätta göra saker som får mig att må bra och vara lycklig även fast jag får ett barn. Jag tror varken att det gagnar mig eller barnet om jag ger upp mig själv för dess skull. För andra är det antagligen annorlunda.  Det viktigaste är att barnet får vara delaktigt och att det blir sett. Sedan är det olika från familj till familj hur vardagen fungerar och ser ut. Det är iaf vad jag känner och tror! ## Comment 23 Author: Theres Jag har inte gett upp någon av mina fritidsaktiviteter bara för att jag har fått barn. Har liksom bara ökat på agendan med fler aktiviteter ^^ Har t.o.m börjar med en ny aktiviteter som inte involverar barn, utan hund. Funkar hur bra som helst. Tog bara med mig Elyon när vi var och tävlade i Skåne i helgen. Funkade hur bra som helst :) ## Comment 24 Author: densomundrar #22 jag tror och hoppas att du missförstod mig. Att ägna sitt liv åt något innebär inte för mig 24 timmar men däremot mestadelen av sin tid, oavsett om det gäller att involvera barnet i det man vill göra eller att välja bort det man vill göra. Att sälja sina hästar eller sluta med sina hobbys har jag inte skrivit att jag tycker att man ska göra bara för att man skaffar barn, prioriteringar kan innebära mer än en sak och jag hoppas väl att barnet är största prioritet i slutändan, för det tror jag nog att så gott som alla mammor tycker. :-) se gärna #8 :-) ## Comment 25 Author: densomundrar De flesta barn har två föräldrar som kan dela upp tiden emellan sig så att man får tid till sådant man inte kan ha med barnet på :-) ## Comment 26 Author: dragonstar Jag tror som många säger att de är viktigt att prioritera barnet. Men de är även viktigt att inte släppa sitt eget liv. Att ha kvar hobby och få egentid gör att man orkar med och inte förlorar sig själv.  De flesta som har intressen kan på ett eller annat sätt involvera barnet och kan även finna egentid. När andra föräldern är där, dagis och familjemedlemmar och tiden då barnet sover.  Jag älskar att pyssla och är väldigt kreativ, de kommer jag fortsätta med men när jag gör de se till att mitt framtida barn kan vara med se till att de finns barnanpassade pysselmaterial färger mm.  Tror många föräldrar mer eller mindre fortsätter med sina hobbys och om man frågar psykologer så säger dom att de är väldigt viktigt för föräldrarna att ha egentid. Sen hur mycket och på vilket sätt är upp till individen. Har pratat med sambon lite och han är inte redo. Jag får rätta mig där efter och fortsätta längta något/några år till. ## Comment 27 Author: [Borttaget] #16 Sunt synsätt. Man får inte tappa bort sig själv som människa mitt i allt det nya omvälvande som ett föräldraskap innebär. Visst barnet kommer i första hand, men man får ganska snart luckor med egentid ändå. ## Comment 28 Author: Litenloppa Jag är inte särskilt barnkär sådär i allmänhet. Vänners och släktingars barn absolut! Men inte så att jag gillar alla människor under en viss ålder. Var ganska säker på att jag aldrig skulle ha några barn och kände att det nog var lika bra. Att ha barn på heltid verkade mest negativt för mig. Men så en dag nåt halvår efter att jag träffade sambon ändrades den bilden av livet med barn till att jag såg en massa positivt som jag aldrig skulle kunna uppleva annars :) ## Comment 29 Author: dragonstar Jag och sambon har nog samma sak, barn är barn. Men när man går på stan kan båda bli galet iriterade på när de springer runt Tjatar om saker till föräldrarna mm. I såna stunder blir man lite fundersam kommer jag funka som förälder. Men en stor del av de beror ju på hur föräldrarna. De finns olika sätt att handskas med de situationerna. Eller tycker ni jag tänker fel? ## Comment 30 Author: [Borttaget] #29 sånt gör mig skvatt galen, inget konstigt med det :) blir Alvin sån kommer jag bli förbaskad på honom också, men man får ju tygla sig. Ingen gillar väl precis allt skit ungar kan hitta på :p ## Comment 31 Author: densomundrar #29 haha, ibland när barn ställer sig och skriker eller beter sig som apor och föräldrarna inte säger något brukar jag och gubben kolla på varandra och säga lite skämtsamt "vi ska aldrig skaffa några barn". Fullt normalt tror jag, som man brukar säga ; mina barn och andras snorungar ;-) ## Comment 32 Author: dragonstar Som mig och sambon då. Ofta som vi själva sen säger vad vi skulle gjort om de var våra barn. Känns rätt bra vi är väldigt överens om hur vi tänker om uppfostring. ## Comment 33 Author: densomundrar Skulle kunna tro att det är bra att veta vart båda parterna står i barnuppfostran redan innan man skaffat barn, då kommet inte åsikter och tankar som en överraskning när man väl sitter där med barnet :-P ## Comment 34 Author: densomundrar Men sånt kan ju givetvis även ändras med tiden :-)