# Hur berättade ni? Author: MouIIyo **Hur berättade ni för den blivande fadern att det var ett litet knyte på gång?  **Jag slutade med mina p piller och tog ett graviditetstest som visade positivt. Killen blev väl inte överlycklig till en början utan väldigt tyst och vågade väl inte riktigt tro på att det var sant. När jag började spy så sa killen "Du är bara magsjuk". Pratade lite med barnmorskan om det och hon sa att det kan vara en väldigt vanlig reaktion men senare skulle allt släppa. Just nu är han nog den lyckligaste i hela världen och skiner som en sol runt om mig.  **Hur berättade ni för nära och kära att ni väntade barn? ** Jag berättade för mina föräldrar en helg när vi var där på fika. Mamma började grina och kramade om mig medans pappa såg lite sammanbiten ut. Vid ett tillfälle så bad jag killen att han skulle säga till sina föräldrar också men han vågade inte. Så berättade jag när vi åkte bil tillsammans och hans mamma blev överlycklig. Pappan tittade inte på mig och pratade inte med mig ett par dagar men nu har det också släppt. Jag har släktingar utomlands också och det som jag tyckte var lite tråkigt var att min bubbliga mamma redan hade hunnit avslöja nyheten. Men alla verkade glada och så skickade jag en bild på bebisen när jag hade fått dom på UL. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Här var det sambon som sa åt mig att ta ett test, jag satt och gnällde att kaffet plötsligt smakade skit 😃 Mina föräldrar bor långt bort så dem kunde jag inte berätta för ansikte mot ansikte, men sambons familj fick veta det i samband med ett besök hos dem. I början var mina föräldrar lite avigt inställda, men de tinade snabbt upp och la oron åt sidan. ## Comment 2 Author: [Borttaget] **Hur berättade ni för den blivande fadern att det var ett litet knyte på gång? ** Första gången öppnade jag helt enkelt badrumsdörren och sa Grattis pappa!  Sedan stod vi där och darrade lite av lycka och nervositet båda två, haha.  Andra gången var sonen och maken på undervåningen så jag kilade ner, ställde mig vid soffan med testet i handen och sa: Du, nu har vi verkligen lyckats. "Huh? Är du GRAVID?" Stort frågetecken, som om han inte visste hur det gått till riktigt. Men sedan blev han överlycklig :) Tvåan är efterlängtad och på ett sätt planerad i och med att vi inte skyddade oss, men ingen hade trott att han skulle komma så snabbt med tanke på att vårt sexliv då var i det närmsta obefintligt. Låg med varandra två gånger förra hösten och lyckades tydligen pricka in min första ägglossning efter sonens förlossning.  **Hur berättade ni för nära och kära att ni väntade barn?** Första gången skickade vi ganska direkt mms med bild på vårt positiva test till våra föräldrar, våra syskon fick veta ganska kort därefter av dem. Berättade för några nära vänner när vi träffades runt vecka 8. Sedan lade vi ut ul-bild efter RUL på fb. Andra gången bestämde vi oss för att hålla det hemligt tills efter rul, men det gick åt skogen. Redan två dagar efter plus avslöjade svärmor oss. Hon satt med Wille i knät och sa: "Tänk, när du Rasmus (Maken) var såhär gammal så blev jag gravid med din bror" Då började vi fnissa och då fattade hon ju.  Sen blev jag väldigt illamående veckan därpå, satt i bilen och fick be maken stanna så att jag kunde spy. Mamma var med och konstaterade bara lugnt att det skulle bli ett augustibarn denna gång, haha. Jag ljuger så dåligt så det var bara att erkänna. Och då berättade vi ganska kort därefter för våra pappor också, var ju ingen idé att hålla tyst om det. Sen lite då och då för övrig släkt.  Sen en bild på min begynnande mage på fb runt vecka 13. Tycker att det är enkelt att göra så, vi har en del vänner vi ser ganska sällan pga avstånd och att berätta för en och en känns bara tidskrävande. ## Comment 3 Author: imsuchadiva #0 visste inte din pojkvän om att du slutade med p-piller? Tänkte på hans reaktion.. ## Comment 4 Author: Linusidah Första gången minns jag knappt, det var över 6 år sen och lite oplanerat, men vi berättade nångång mellan v 10-12 för våra föräldrar och lite senare till vänner. Tror vi la upp nån bild på ett ul på fb där efter v 18 typ. Den här gången (med ny man) slutade vi medvetet vid årsskiftet med p-piller och sa att blir det så blir det. Jag visste direkt, nästan innan mensen uteblev vad som var på gång men jag tog ett test för att sambon skulle tro mig :) Han blev jätteglad och rörd men sa samtidigt "jaha, vad gör vi nu? vi som skulle köpa en till snöskoter och boka in fjällresor nästa vinter?" Jag sa typ "men skit i det, köp en fyrhjuling istället och så jobbar vi vidare med huset och gården istället och väntar med fjällen nåra år, det är ingen fara ju!" Än så länge är jag bara i v7 så vi vill inte helt släppa på allt och berätta vitt och brett omkring, plus att hans ex och hennes man ska ha barn och är i v12-13 nåt och berättade för två veckor sen för oss och för deras dotter (min sambos och hans ex) som är 10 så vi vill låta henne smälta det först med. Så då tänkte vi vänta och behålla det som våran hemlighet ett tag till. Ganska mysigt att ha en liten hemlis bara vi sådär också. ## Comment 5 Author: ChristineL För mannen: Första gången var han med när jag gjorde testet, vi hade gjort en ivf så kändes ju dumt att han inte skulle vara med då :P Vi vågade knappt kolla på det :P Andra gången gjorde jag det ensam men han visste att jag skulle göra det så skickade mms på testet när det strålade positivt :) För övriga: Första gången, våra mammor och min bästa vän fick reda på det samma dag, dom visste att vi skulle testa då så dom var nog lika spända som vi. Övrig familj fick t-shirts med texten "Världens bästa faster/morbror" osv i v.12. Jag skrev ut det på facebook v.16 nånstans, efter en kväll av tokångest då jag gjort allt för att dölja magen, låtsas dricka alkohol, vilja berätta för gänget och samtidigt vilja vänta till efter rul, men jag kunde inte hålla mig :P Andra gången, våra mammor fick reda på det samma dag. Min bästa vän efter någon vecka då jag pga ständig trötthet fått tacka nej till några grejer jag först sagt ja till. Det är verkligen inte min stil att backa ur så jag kände att jag måste säga som det är. Sen skrev jag ut det på fb efter kub v.12. ## Comment 6 Author: sussa08 För mig var det maken som i några dagar sagt åt mig att jag va gravid... Eftersom jag nyligen hade varit skengravid länge så skrattade jag bort det och tänkte inte mer på saken men när jag på fredagen funderade på att ta mig en liten drink så tänk jag att det är bäst att testa först så maken köpte hem två tester och det visade snabbt positivt så jag sprang ut till honom och storgrät av lycka ovh hans svar va att jag skulle testa imorgon och om det var positivt då med så skulle han tro på det, min lilla mupp ^^ Jag berättade för min syster och två kompisar relativt snabbt, även min moster :) våra föräldrar som alla har nya respektive fick varsina muggar i julklapp där det stod "världens bästa mormor/morfar/farmor/farfar" och min storebror fick i smyg innan julklappsutdelningen en dogtag med "världens bästa morbror". Efter jul när alla fått sina presenter så frågade min mamma om hon fick skriva på Facebook att hon skulle bli mormor och det var ok, sen la vi ut ul bild från kub så att folk fick veta :) ## Comment 7 Author: Minnix Jag var på en liten "samla tankarna semester" i ett av familjens hus på Gotland, ensam, när jag blev så jäkla trött och illamående och kände att jag får fan ta ett test alltså. Där fick jag en chock, 50 mil bort från pappan så jag ringde först min mamma och sa att jag testat positivt och frågade vad jag skulle göra haha :P hon stöttade mig såklart men sa att jag måste ringa pappan först. När paniken lagt sig så ringde jag honom och han blev lika chockad som jag, men vi bestämde att vi skulle diskutera saken när jag kom tillbaka från min semester. Han har sedan jag kom hem stöttat mig till 100% och blev gladare och gladare för varje vecka som gick. Efter RUL var han lika redo som jag :)  Resten av familjen fick veta lite då och då efter v.12 men vi var inte helt öppna om det förns efter RUL. De flesta blev jätte överraskade och glada för vår skull :) roligast var att berätta för killens mamma.  Första gången jag träffade henne (vi hade inte varit ihop länge när jag blev gravid) så sa min pojkvän "Har du lust att känna dig gammal en stund?" till henne och hon stannade till. "För att... du ska nog bli farmor. Eller du ska det, i Maj..." och hon bara gapade haha, men hon blev glad. ## Comment 8 Author: MouIIyo #3 haha jo, han visste att jag hade slutat men ingen av oss trodde att det skulle ta sig så snabbt som det gjorde! ## Comment 9 Author: imsuchadiva #8 jaha på så vis ;) ## Comment 10 Author: Soleii Berättade för min sambo vid kvällsmaten den dagen jag hade plussat. Det var inte planerat, när jag släppte bomben började han skratta och trodde att jag skämtade, jag var tvungen att hämta stickan ur papperskorgen eftersom han var stensäker på att jag skojade med honom ;) men när han såg stickan blev han skakad såklart, men överlycklig! :) Vi ringde våra föräldrar samma kväll (v 6), syrran hade jag berättat för innan sambon kom hem. Nu är jag i v9 och vi har bara berättat för några nära vänner, resten får vänta till efter v 12 :) ## Comment 11 Author: Zvintos **Hur berättade ni för den blivande fadern att det var ett litet knyte på gång?  **Min man hade sagt ett par dagar innan att "är du inte på smällen nu så blir jag förvånad". Jag tog ett test som visade ett väldigt svagt plus, men ändå synligt. Så när jag väckte honom gjorde jag det med världens flin och sa "du hade rätt"! Först kopplade han inte, men sen sken han upp och flög upp ur sängen. 😛 **Hur berättade ni för nära och kära att ni väntade barn? ** Vi plussade i mellandagarna och eftersom vi inte träffat våra nära och kära vid jul, så åkte vi upp till nyår. Vi köpte varsin julgranskula till våra respektive föräldrar, som såg ut som en liten snöglob och den hade texten "Bästa Barnbarn" inuti. 🙂 ## Comment 12 Author: Velinga1984 **Hur berättade ni för den blivande fadern att det var ett litet knyte på gång?  **Att dom haft rätt  (har två olika pappor till mina barn) **Hur berättade ni för nära och kära att ni väntade barn? ** Med äldsta barnet utnyttjade vi djungeltrumman, och med andra barnet gick det ut på facebook då mina arbetskollegor trodde att jag var sjukskriven för utbrändhet. ## Comment 13 Author: Intehärutandär **Hur berättade ni för den blivande fadern att det var ett litet knyte på gång?  **Första gången bodde jag hos min mormor och jag började kräkas våldsamt - dygnet runt. Då hade jag själv misstänkt en graviditet ett tag för mensen alltid varit punktlig - på dagen. Beställde tid hos BM, mamma skjutsade och stannade kvar i väntrummet. På väg ut i bilen fick hon veta och mormor då vi kom hem. Lillebror bodde hemma, så han fick säkert veta av mamma samma dag. Och så en kompis rätt snart. Resten runt v 12. _Pappan? Minns inte, han hade inte med saken att göra._ Denna gång visade jag pojkvännen stickorna dagen efter jag plussat första gången - tog två till test den dagen. Min (tonårs)son fick veta någon vecka senare (svårt att hålla hemligt då jag mådde så dåligt) genom att jag visade honom min och hans babylåda och så sa jag att han äntligen skulle bli storebror. En granne/vän och min mormor näst över telefon.  Vid v 12 fick styvbarnen genom att vi sa det vid köksbordet och svärfamiljen fick veta dagen efter över kräftskiva. Jag var inte med då, men min pojkvän hade väl dragit några snapsar (de andra med) och skulle vitsa till det på något vis - som gick fel så ingen förstod vad han menade. 🙂 ## Comment 14 Author: imsuchadiva #13 vad taskigt att du anser att pappan till din förstfödda inte hade något med saken att göra! Lila mycket hans barn som ditt. ## Comment 15 Author: [Borttaget] #14 Du vet inte bakgrunden till hennes ordval. Bara rent hypotetiskt kan hon lika gärna blivit våldtagen och valt att behålla. Nu tror jag inte att det är så, men min poäng är att vi känner inte varandra och bör inte döma för fort. ## Comment 16 Author: ChristineL #14 - Du vet inget om historien bakom. Han kan ju ha avsagt sig faderskapet när han fick reda på det? ## Comment 17 Author: Intehärutandär #14 TanatosNox är på rätt spår. Så nej, ALLA har inte rätt till sitt barn. Faktum är att man bara har skyldigheter jämte sitt barn. Min skyldighet är att under tillfällen möta den man som ville döda mig, för min son har rätt att lära känna sin far själv. Så, man ska inte döma någon innan man gått en mil i dess skor. ## Comment 18 Author: imsuchadiva #17 ja precis, din son har rätt att träffa sin far. Utan hans far hade han inte blivit till. ## Comment 19 Author: Sarah #18 ja sonen har rätt till fadern, om han vill, fadern har dock inte lika självklar rätt till barnet. Det är en stor skillnad. ## Comment 20 Author: Velinga1984 #18 Tänk om mammabn haft/har skyddad identitet mot fadern? Tänk om det tex är pga pedofili eller incest? Pappor har inte alltid rätt till sina barn. Sonen kanske inte vill träffa sin far. Vi vet inte bakgrunden till varför! ## Comment 21 Author: [Borttaget] #18 Hon har ju inte nämnt något annat om den saken heller, än just att jag citerar _"Min skyldighet är att under tillfällen möta den man som ville döda mig, för min son har rätt att lära känna sin far själv."_ Sen håller jag med #19 & 20, sonen har rätt till sin far, inte tvärt om. Vill inte sonen veta av honom, har fadern bara att hacka i sig den beska sanningen. För mig är detta inte ens något att diskutera vidare, utan man får helt enkelt vara öppensinnad för att inte alla lever i den typiska familjemallen där allt är perfekt. ## Comment 22 Author: Velinga1984 **"För mig är detta inte ens något att diskutera vidare, utan man får helt enkelt vara öppensinnad för att inte alla lever i den typiska familjemallen där allt är perfekt."** Så sant, många kommer från tragiska bakgrunder. Tycker att vi lämnar Snövits historia om varför. Vi har inte med det att göra 🌺 ## Comment 23 Author: Intehärutandär #18 Detta är **inget** jag tänker diskutera då det är **vår** angelägenhet. _Vet dock inte vart Du läste att min son aldrig har träffat sin far_. **Tråden** handlade inte om umgänge.  När, hur och vart fadern fick veta, vad han sa osv tänker jag inte lägga ut på nätet - det överspelat. Du _förstår_, jag fick min son då Du gick i mellanstadiet... Jag tar för givet att Du tycker alla barn har rätt att träffa sina "_spermadonatorer_". [Fritzl som exempel](http://sv.wikipedia.org/wiki/Fritzlfallet).  Min son har läst tråden. (och står bakom min axel nu) _Ett förslag är att lära sig en av grundstommarna i uppfostran ; Att lära barnet att inte döma på förhand. Fast det kan man inte lära vidare förrens man lärt sig det själv. _ _Och läs #17 sista mening ett par ggr till. _ _Ett till tips är att läsa det som skrivs på nätet och förstå att det finns 90 % ytterligare till en historia som en klok människa inte skriver ut för allmänheten. _ ## Comment 24 Author: imsuchadiva #23 då chansar jag på att du var en väldigt ung mamma. Vilket då ökar förståelsen över vissa av dina val. men hur som helt så har jag sagt min åsikt, så vill du något mer kan du skicka ett PM, för jag har iaf diskuterar klart här. ## Comment 25 Author: [Borttaget] #24 Ålder har inget med saken att göra? Du skriver på ett väldigt provocerande sätt, jag vill be dig att undvika det då det kan såra väldigt mycket. Bra att det verkar färdigdiskuterat, för tråden bör få återgå till sitt ursprungliga ämne. ## Comment 26 Author: jackiejohn Vi hade försökt länge och väntade på ivfmöte på sjukhuset, jag visste innerst inne 1 vecka innan jag plussade men våga inte testa ifall det bara var inbillning igen.. Men dagen innan beräknad mens testade jag och fick ett solklart + stod ett tag och stirrade på stickan och tänkte "jag hade rätt, jag visste det!:)" Sen tog jag kort på stickan och skicka till maken och fick till svar ett darrigt "vad betyder det?" han blev självfallet jätteglad men hade lite svårt att ta in det i början tills jag började må dåligt i vecka 7 då va han en ängel och det fortsatte under graviditeten senare, han tyckte det var smått läskigt när vi kände bebis första sparkar och va inte jättepepp på att pilla på magen men det släppte efter ett tag :) Jag ringde min mamma och berättade samma dag och fick till svar att hon vetat i 1 vecka men väntade bara ut mig! Haha hon och pappa kom på fika samma dag och jag berätta för pappa då han blev rätt tyst först men så såg man leendet komma krypandes och konstaterade att han blir en ung morfar (45år) :p Ringde min bror senare och han undra hur det gått till och sen när han bekantat sig med tanken så var han jätteglad, min syster fick också veta samma dag och slog fast på stället att hon vill passa bebis så mycket de bara går! Maken ringde sin familj på kvällen sen och berätta då de bor en bit bort och vi fick lyckönskningar därifrån också. Övrig släkt fick veta runt vecka 12 med undantag av min farmor och min bästavän de fick veta i vecka 6.. På jobbet tala jag med chefen i vecka 12 och mina nattkollegor fick veta allteftersom vi jobba ihop, dagpersonalen hade spekulerat länge men frågan kom först i vecka 20 då alla kunde se magen klart och tydligt oavsett kläder ;) På Facebook gick vi ut i vecka 28, hade inte tänkt gå ut men nu gjorde vi det ändå och i vecka 31+1 är hon född så jaa ;) hehe ## Comment 27 Author: Sarah Killen visste att jag misstänkte att jag var gravid, men det har jag misstänkt for så han tog det inte på så stort allvar. När jag sen ringde och berättade satt han I bilen  och fick svårt att koncentrera sig på att parkera :P Han blev jätteglad och vi hade båda sjukt svårt att förstå att det var sant. Mamma ringde jag direkt efter testet, killen jobbade så jag fick inte tag på honom och jag var tvungen att berätta för ngn. Pappa fick veta några veckor senare och han började nästan gråta av glädje för första barnbarnet. Killens föräldrar och syskon fick veta I v 8 har jag för mig, Var på middag hos hans ena syster och då kom ämnet "att ge saker" upp, så då sa han att han ville ge en tidig juklapp. De vart chockade. De visste inte att vi ens pratade om barn så det blev helt tyst innan de fattade vad som sagts :D Min handledare/ chef berättade jag för redan I v6, vi satt och skulle planera ett forskningsprojekt som börjar nu I host, och jag var tvungen att saga redan då att jag inte kunde vara tillgänglig nu under hösten. Låååååång planeringstid på sånna saker. Resten av jobbet fick veta efter KUB, men då hade flera redan gissat och jag hade berättat för vissa nära.   Bästa kompisen fick också veta tidigt, vi skulle shoppa kläder och hon tyckte att jag tog en för stor storlek på en jacka. Men Sarah, den där är för stor, du kommer se ut som ett tält. Ja, men jag behöver ngt att växa I... Nej nej den är för stor! Men jag är ju gravid!! Hahaha.