# Unga mammor? Author: IceTee Vad är synen här inne egentligen på unga mammor (under 26 skulle jag säga)? På många ställen är det ju mycket skam över att få barn tidigt, ofta med argumentet att man inte hunnit leva färdigt och hitta sig själv. Ofta säger jag inte ens att jag vill ha barn trots att jag bara fyller 20 i år. Nu pratar jag om folk som planerar barn, inte att man råkar bli gravid När hittar man sig själv egentligen? Finns det verkligen en ålder? Jag tror att man alltid kommer lära känna sig själv lite mer hela livet. Jag baserar det dels på mig själv som har gått igenom en hel del, och mycket på att 30 åringar säger att man inte visste något när man var 20, men 40 åringar säger samma om när man var 30, och 50 åringar säger samma om 40 (och så fortsätter det). Ska man då istället vänta så länge som möjligt? Och vad är det man ska ha hunnit göra egentligen innan man får barn? Festa? Det vill i alla fall inte jag... Resa? Antingen kan man vänta till barnen är lite äldre och resa med dem, eller så reser man inte alls (som jag väljer). Så, vad är eran åsikt om folk som skaffar barn som unga? (18-26) ## Comment 1 Author: viktoria91 Så länge man bor själv eller med partner(alltså inte med sina föräldrar) och kan betala allt själv och tar hand om barnet ser jag inga problem med det. Det man skaffar ska man kunna ta hand om. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag tycker att man i alla fall ska ha gått ut gymnasiet innan man skaffar barn om man ska ha någon möjlighet till att försörja sig då de flesta om inte alla jobb kräver minst gymnasieutbildning.  Sen när man väljer att skaffa barn är olika beroende på när man är redo, vilken bild av sitt liv man har, vad man vill hinna med först osv. Jag var 27 när jag fick mitt första barn, innan dessa så jobba jag, tävlade (gör jag förvisso fortfarande), gick på hårdrockskonserter mm. ## Comment 3 Author: tlover Ang det där om att "leva" innan man skaffar barn så fattar jag inte riktigt det. Jag menar livet är inte bara att festa och resa, varken jag eller min man har velat det tex. Nu är jag ju trots att jag inte bara ville festa och resa då jag var 17 mer mogen nu när jag är 27 men jag mognade till när vi blev gravida och skulle få ansvar "på riktigt". Att bara ansvara för sig själv och sitt boende är inget alls jämfört med att ansvara för ett barn. Så jag tror det är individuellt, känner man att man vill "leva" innan man skaffar barn (jag gillar inte det uttrycket som de flesta använder, det låter som om man slutar leva efter man fått barn, för mig känns det snarare tvärt om) så får man väl göra det men vill man skaffa barn i gymnasiet så får man göra det också bara man kan ta hand om barnet. Själv ville vi ha barn i princip sen vi blev ihop (17 år) men vi ville ha hus först, så när vi ärvde ett hus (23 år) började vi försöka. Nu blev det ju så att vi hade svårt att få barn så vi räknas inte som ung längre (27 år) men vi ville ju ha barn som "ung". ## Comment 4 Author: mollyt Det är så olika hur gammal man känner sig. Jag har alltid varit "ett moget barn" och sett mig som mycket äldre än vad jag är. Det har väl bidragit mycket till att jag vill ha barn tidigt - för att mina vänner (oftast äldre än mig) har börjat med sina småbarnsliv.  Nu blir det ju inte så himla tidigt, för jag har studerat lång högskoleutbildning, haft flera jobb nu innan jag fått fast jobb - något som har varit viktigt för mig att ha innan vi börjar utöka vår familj. För det är en trygghet för mig att ha fast jobb, bra inkomst och en lagom stor bostad. Hade jag haft det vid 22 års ålder hade jag säkert velat ha barn då. Nu är jag 25 och det stör mig inte att jag blir "gammal". Men ja, jag tänker nog att man som förälder ska vara medveten om vilket val man gör och kunna klara sig själv och försörja sin familj. Ha egen bostad osv. Då spelar det ingen roll om man är 18 eller 28 tänker jag. Det är mer mental mognad. ## Comment 5 Author: Nilla_93 Hur länge räknas man egentligen som ung mamma? Det jag är mest nervös över vad alla runt mej ska säja när jag blir gravid. Typ att jag inte är redo och att vi är för unga och bla.bla bla.. Men på samma gång  vet jag att ja inte kommer bry mej. fyllde nyss 22 ## Comment 6 Author: Tjeja Man ska kunna försörja sig själv och sitt barn och vara en bra förälder. Endel är redo, har byggt ett hem och ett liv redo för barnfamilj tidigt, andra blir aldrig redo egentligen. Jag tycker inte att det borde vara åldern som avgör utan att man har ordning på sitt liv så man är redo att ta hand om ett barn och ge det allt det behöver både emotionellt och materiellt utan att vara beroende av andra eller soc. Om man sedan har föräldrar och syskon som gärna engagerar sig och hjälper till är det ju en bonus, men de ska inte vara nödvändiga för att klara av tillvaron. Så tycker jag, och tja.. det är kanske inte så många som har allt förberett och redo redan vid 20, och ännu färre vid 18 år och def väldigt ovanligt att någon i gymnasiet fixar det. Men är man 18 och har allt redo, go for it, säger jag! För har man byggt upp ett liv och är redo att blida familj ser jag enbart fördelar i att vara en ung förälder! De orkar betydligt mer och bekymmrar sig oftast inte i onödan för saker lika mycket utan tar oftare saker som kommer mer naturligt.. Tja.. så tänker jag i alla fall... och jag är över 40! ## Comment 7 Author: Intehärutandär Jag var 20 år med första barnet. Tyckte inte jag var ung då och inte i efterhand heller. Min mamma var 17 år med mig, det är ungt tycker jag. Ett kusinbarn fick första vid 15 o andra vid 18. Det var ungt då. Nu har hon växt till sig. ## Comment 8 Author: jackiejohn Fyller 22år om tre veckor och min dotter är 4 månader, maken är 5 år äldre dvs han blir 27år i år. Vi försökte i 2 år innan det tog sig och jag blev gravid. Vi har bott ihop i 5 år och vi har jobb båda två, sen 1,5 år tillbaka är vi gårdsägare och i maj är det 2 år sen vi gifte oss. Jag lever mitt liv precis som jag drömt om, jag ser mig inte som "för ung" och det gör ingen i min omgivning heller. Resa och festa är inget jag anser jag behöver göra jämnt i flera år, fest kan man gå på ändå (barnvakt då givetvis) och resa likaså! ☺️ Sen fattar inte jag resonemanget med att man måste leva och resa och allt det där för det verkar som vissa tror att livet tar slut när man får barn, i mitt tycke så tar "börjar" livet lite mer när man får barn. Man är för ing anser jag när man får barn som 15 åring, bra är det ju om man har gått ur skolan och att minst en utav parterna har ett fast jobb. Men det är bara du som vet när du är redo och kapabel till att ta hand om ett barn ## Comment 9 Author: Tjeja Alltså folk har ju olika intressen och engagerar sig i olika saker, är man mer intresserad av barn och familj än fest och resor förstår jag inte varför man inte skulle skaffa barn bara för att man är ung? Det är väl snarare jättebra att ta vara på sin ungdoms energi till det man vill ägna sitt liv åt tycker jag. Det andra finns det tid för sedan ändå!  Får man barn ung kan man resa och se världen och uppleva mycket mer tillsammans med sina barn än om man får barn sent och inte orkar längre! Håller med #8 och tycker som jag själv skrev i #6 att kan man försörja sig och är redo för barn så go for it!.. Och tja... få 16 åringar är redo, men många 20 åringar är mer än redo, samtidigt finns det folk som aldrig blir redo eller kommer på först vid 50 att de vill ha barn.. hur snällt är det mot barnet då med en gammal trött förälder? Själv har jag inga barn, är över 40 och har försökt sedan jag var 20. Idag har jag gett upp för jag orkar inte små barn nu längre, önskar jag haft barn i övre tonnåren nu eller unga vuxna!.. Så **IceTee**  #0, avstå inte att skaffa barn för något onödigt åldreskomplex utan skaffa barn när DU är redo på alla sätt! Dvs när du är redo inte bara känslomässigt längtar efter barn utan också när du har ett stabilt liv och kan försörja dig! Kan du det nu, så börja nu! Unga föräldrar är BRA! ## Comment 10 Author: IceTee #9 jag och pojkvännen har satt några krav- vi ska ha fått en lägenhet ihop (får förhoppningsvis hyra hans systers i andra hand när hon flyttar ihop med sin kille) och vi ska ha råd att skämma bort barnen (ty fina julklappar, veckopeng, kunna åka iväg) När vi är där får jag se hur ung jag är och om jag "vågar" skaffa barn (im det är när jag är 23/24) ## Comment 11 Author: Tjeja Det låter väl som en väldigt sund och vettig plan tycker jag. 23-24 är ungt men fortfarande helt normal och dessutom sund ålder att skaffa barn i.  Efter 25 avstannar fruktsamheten och efter 30 börjar den dala allt brantare för varje år som går. Det är ju naturens sätt att tala om  vad kroppen klarar av tänker jag.  Mellan 20-25 är kroppen som bäst på att hantera en graviditet! Om livet i övrigt passar då är det ju bara optimalt! 😉 ## Comment 12 Author: Velinga1984 Jag var 20 år när jag fick min äldsta, inte planerat alls. Pappan var 19. I efterhand så tycker jag att det är alldeles för ungt att behålla, och mitt andra fick jag när jag var 29 år.  Fast jobb fick jag emellan dessa pojkar, så åren var stundtals tajt ekonomiskt eftersom jag levde på soc tills jag var 21. Sen flera års inringning tills jag fick min fasta tjänst när sonen var 6 år/jag var 26 år. Personligen rekommenderar jag fast inkomst, men alla prioriterar vi olika. Jag vill uppleva saker som att bo en weekend på Kolmården, en weekend på High chaparall och liknande ställen. Det kräver pengar, och även körkort. Men det är min erfarenhet att dessa saker underlättar vardagen.   Min farmor var 12 år vid första barnet, 15 år vid 3e barnet. DET är för ungt! ## Comment 13 Author: IceTee #12 OJ! 12?! Men det måste väl varit längesen (eller ja, jag fattar att det inte var för 20 år sen, men ja) ## Comment 14 Author: JeFo Jag var 21 vid första.... Vi hade allt klart vilket gjorde att vi redan då ville ha barn. Fasta jobb, hus, bilar... Vi blev ihop som 11åringar typ och höll på fram och tillbaka. Vi kände varandra ganska bra alltså. Idag är jag 30 och vi har tre barn. Alltid varit äldre av mig. Vi reste innan barn och vi reser även nu med barn. Jag gillar att leka med mina barn och vi busar ihop. Är mer trygg i mig själv nu mot då men skulle inte vilja ändra på något alls. Nr3 är 11 mån så vi har fått njuta bebis igen. Syrrorna blir 9 å 6 i år. ## Comment 15 Author: Tjeja #12 stackars stackars farmor!! Kan knappast varit hennes eget val då att bli med barn ... eller ens att ha sex kanske... stackars barn.. ## Comment 16 Author: Velinga1984 #13 #15 Finns en gammal tidning med reportage om detta, "karln" var drygt 25 år äldre. Min mamma har tidningen hemma hos sig. Oj, det är länge sen. Min pappa är född 1960, och detta var flera år innan. Min mamma släktforskar, så måste kika exakta datum. Men farmor och farfar levde ihop tills farmor var strax under 30 år. Då bytte hon man. ## Comment 17 Author: [Borttaget] Vad spelar det för roll egentligen? Människor kommer ändå att göra som de vill och vi har inget med det att göra.:) Jag personligen anser att jag inte är redo och jag tror inte att jag någonsin kommer att bli redo. Jag är då 28 år gammal. Jag har en massa bekanta som skaffade barn redan då de var 20 år och då jag ser på dem så förfäras jag. Det är inget liv för mig med andra ord. Jag tycker det verkar urtråkigt att i början av barnets liv vara fast hemma och sen råka ut för bröstinflammationer eller så råkar barnet få kolik osv. Jag kan inte föreställa mig något mer obekvämt. :) Jag skulle inte vilja bli bunden så pass tidigt för det finns så mycket som jag vill göra och då kan jag inte ha några barn. Mitt liv går ut på att resa en massa och vara väldigt spontan. Jag bestämde helt plötsligt för att fara på en roadtrip i april och sådana där saker skulle det inte gå att göra huxflux om jag hade barn. Nej, då skulle allt behövas planeras mera noggrannt osv.  Ibland jämför jag mig själv med dessa 20-åringar som har redan lyckats skaffa två barn och funderar om de är helt bakom flötet som har gått och dragit på en massa barn på halsen. Vet de om vad de eventuellt missar? Eller handlar deras liv enbart om de barn de har? Vi är så olika att jag kan inte sätta mig in i deras skor riktigt. Men lika som jag kan tycka att de är totaltknäppa i huvudet så kan de tycka att jag är helknäpp som inte ens vill ha barn. :)  Så länge vi alla är glada och nöjda med det liv vi har så ser jag inga problem med det heller. Jag har mitt liv och de har sitt liv och jag kan bara hoppas att vi alla är nöjda med våra val. :) ## Comment 18 Author: Velinga1984 #17 Jag håller delvis med dig faktiskt.  Jag följer en ung mamma på instagram, 21 år när hon fick sitt tredje barn. Ofta får man läsa att hon vill ut i arbetslivet, tror första barnet föddes när hon var 17. Min brors tjej fick sin fjärde när hon var 23, inga bor hemma dock.  JAG hade aldrig velat ha så många barn vid den åldern. Men vi är alla så olika, jag vill också huxflux resa,  gör så inom Sveriges gränser.  Största bekymret är att få ledigt, inte att ha med barnen ;) ## Comment 19 Author: ChristineL Jag tycker att under 22 är ungt, men man kan inte sätta ålder på sånt. ## Comment 20 Author: PennyTrollet Jag var 16 år när jag blev gravid första gången men valde abort. Sen fick jag första barnet vid 22 år, andra barnet vid 25 år, tredje barnet vid 27 år. Jag anser mig själv som ung mamma. ## Comment 21 Author: Sarah Tycker inte att det handlar så mycket om vad man "borde" hinna med, resa, festa osv. För mig handlar det om att hitta en vuxnare mentalitet och världsbild. Ett lugn att föra vidare till sitt barn. Jag är nöjd med mitt beslut att resa, festa och utbilda mig innan barn, men jag är ännu mer nöjd med vad jag lärt mig om mig, om relationer till andra människor, om livet och världen. Allt sådant tycker jag är viktigt att ha som grund när man tar på sig ansvaret för en annan individ. Jag har svårt att se att man nått den punkten innan runt 25. Visst att alla är olika, men generellt så tror jag att det gäller. Därför tycker jag att det är "värre" om man kan kalla det så, med unga föräldrar än äldre. Alla ni som skaffat barn unga, ni för säkert ett jättebra jobb, vill inte trampa på tår. Jag tror bara att det är bättre att vänta. ## Comment 22 Author: [Borttaget] Jag fick min första 10 dagar efter jag fyllt 23 och känner mig inte alls som en ung mamma, har aldrig fått några kommentarer om det heller. Jag har alltid vart så lillgammal och de flesta tror att jag är äldre än vad jag är dock, så det spelar nog väldigt mycket in. Samma med maken.  Jag vet inte riktigt vad jag tycker är ungt, 20 och yngre kanske. Men samtidigt har jag bekanta som fyllt 30 och nyss fått sitt första barn, de kan jag tycka är alldeles för "unga". De känns liksom inte alls redo på något sätt, men det är ju inte min sak att avgöra och jag har förhoppningsvis tokfel.  Jag känner att jag hittat mig själv, jag är trygg i mig själv och vem jag är. Har inget behov av att "leva". Eller ja, rättare sagt är det just det jag gör nu. För nu är liksom livet så som jag vill ha det :) Jag testade att leva studentliv, festa och sådär. Så tråkigt har jag nog aldrig haft det tidigare, haha. Längtade bara bort därifrån, till något äkta. Till att livet skulle starta. ## Comment 23 Author: fridaas 2 dagar innan jag skulle fylla 22 fick jag vårt första barn, i mångas ögon var vi för unga och på föräldragruppen var de flesta 10-15år äldre än mig. Nu var iofs Alwa inte planerad men ack så välkommen ändå, vi båda var arbetslösa när hon kom, eller sambon var vikarie till och från på skolan men fick jobb när hon var två veckor gammal. Vår dotter är född med en cystnjure vilket har gjort att det har blivit många sjukhusbesök med henne och nackdelen med att vara ung föräldrer är att så många tittar ner på en, som "jaha de är unga och okunniga och överbeskyddande" har attityden varit varje gång vi ringt akuten, tills man fått en syl i vädret och förklarat att hennes läkare har sagt till oss att vi måste in akut så fort hon börjar visa tecken på uvi. Visst har jag saknat att göra saker innan Alwa kom, som att resa tillsammans med sambon, men det har vi gjort både hela familjen och bara jag och Magnus nu i efterhand istället, det jag saknar mest är att vi inte har köpt något hus än, men det kommer. Festandet tja det händer ibland, men jag har inget behov av det och har egentligen aldrig tyckt om det heller. Nu är jag snart 26år och har två barn, Alwa snart 4år och Noel 8,5mån.