# Föräldraledig, engagerad pappa? (från nedräkning) Author: Velinga1984 Från tråden nedräkning : [#148](http://gravid.ifokus.se/discussions/548d60a9ce12c43e70000ac9-nedrakning?discussions-1#148 "Direkt länk till kommentar") av: [Sarah](http://gravid.ifokus.se/users/4d712245b9cb4620e90304c5-sarah "Visa personlig sida för Sarah") Åååh, jag hade blivit galen!! Ni som har killar som inte är engagerade under graviditeten, har de velat ha barn från början? Eller har de sagt, tja kan vi väl, när ni har velat ha?  Förlåt om jag låter anklagande, inte alls min mening, jag blir bara så upprörd när folk hamnar i de gamla stereotypa könsrollerna. Både jag och min kille har fortfarande lite svårt att ta in det men jag är bara i v12, och såklart är det ännu svårare för honom. Men han är delaktig, redan extra omhändertagande, oroar sig extra för mig, läser noga i sin gravidapp osv.  Vi gjorde honom till prylansvarig ganska tidigt. Han gillar prylar, och att jämföra prylar och ta reda på alla prylar man behöver osv. Därför är det upp till honom att komma fram till vad vi ska ha för vagn osv. Det gör honom lite extra involverad från början. Han pratar redan vagndäck och kompatibilitet med babyskydd osv.  Vidare till vad som kanske är en känslig fråga, hur gör ni med föräldraledighet? Om killen inte ens tänker på att ringa sin flickvän för att se hur hon mår eller om hon fött ett barn, innan han går till gymmet, kommer han då vara en engagerad pappa som är hemma? Visst, engagemanget kommer säkert, men pratar ni om de frågorna i god tid?  För oss är det självklart att han tar halva föräldraledigheten. Vi är ganska överens om att jag tar några månader i början, sen jobbar vi båda deltid ett år och sen tar han några månader i slutet.  Jag blir mörkrädd då jag ser hur folk hanterar föräldraledigheten där jag bor, i en liten håla utanför Stockholm. Killarna vägrar vara lediga, att köra lastbil är viktigare än att vara hemma med sitt barn. Kvinnorna fastnar för evigt i timvikariat och deltider. En tjej jag känner fick hota med skilsmässa för att mannen skulle ta ut EN dag i veckan efter att ungen fyllt ett. Det gjorde han några få gånger. Kommer flytta härifrån innan min bebis är tillräckligt stor för att påverkas av de normerna som finns här. ## Comment 1 Author: Velinga1984 Jag valde att fortsätta på tråden då jag tycker att det är ett intressant ämne.  Jag själv är heltidsanställd, likaså sambon.  Eftersom vi har gemensam vårdnad så pratade vi om ifall sambon skulle skriva över dagar eller vara hemma. Han bestämde sig för att skriva över dagar när vår son var 4 månader _(2 månaders framförhållning till min chef om att flytta fram min föräldraledighet).  _ Han valde att fortsätta jobba så jag kunde läsa klart mitt slutbetyg. För oss var det mer viktigt att få klart slutbetyget än att dela hälften. Om vi får fler barn så kommer han vara hemma en del så jag kan arbeta vid sidan om föräldraledigheten. Jag har högre lön än min sambo, så för oss gjorde det stor skillnad att jag är hemma. ## Comment 2 Author: tlover Antagligen så kommer min man ta ut mer dagar än mig. Det är delvis för att jag är i uppstarten av ett eget företag (på 50%) så jag kommer ha mindre möjlighet att "smita" helt enkelt. Företaget driver jag däremot hemifrån så jag kommer att vara tillgänglig ändå. Men det kanske visar sig bli tvärtom, det vet vi ju inte än. ## Comment 3 Author: Sarah Bra att flytta hit det istället :)  Jag förstår att alla har olika situationer och att det är svårt att dela lika. Samtidigt som vi  kommer från olika "kulturer" För mig finns det inte på kartan att vi skulle ha en annan fördelning än lika. Oavsett löner och jobb. Jag är den som gör karriär i vårat förhållande och jag tjänar mer än killen. Jag vill inte heller bryta rakt av efter ett antal månader. Dels känns det som för länge borta från jobbet och dels tror jag att det är tungt att gå från 100% hemma med bebis till 100% borta. Då känns den bättre att jag jobbar 3 dagar i veckan och han 3 dagar (han jobbar en del helger). Då behöver ingen av oss vara borta så mycket.  Men, det beslutet har också att göra med barnets rätt till sin andra förälder och den förälderns möjlighet/ rätt att vara helt delaktig tidigt i barnets liv tidigt. I samma tankebanor finns tankarna runt amning. Inget annat runt barn är väl förenat med så mycket skam och "tvång". Jag är själv ganska ovillig att amma, men kan tänka mig att försöka delamma ett tag. Det har inte bara med att jag tycker att amning är ganska ofräscht (ja då brukar folk bli provocerade :) ) men det har också med min killes möjligheter att få vara delaktig från början att göra. När det finns så mycket bra ersättning så ger jag gärna möjligheten för killen att vara med och mata från början (utan att pumpa).  Har menar du att du kunde läsa klart ditt slutbetyg när jag han jobbade? Du kunde plugga under mammaledigheten? Bara nyfiken :)  Avsäger mig gärna kommentarer som "men ååååh, du måste amma, det är det mest naturliga i världen och det är såååååå mycket bättre för ditt barn och ditt barn kommer bli sjuk om du inte ammar" osv osv osv :) ## Comment 4 Author: Sarah Sen menar jag inte att de som inte är föräldralediga mycket måste vara oengagerade. Det finns ju omständigheter. Man kan ju vara världens bästa förälder då man kommer hem från jobbet. ## Comment 5 Author: Velinga1984 #3 Jag trivs inte med amning, till vissa människors fasa så för oss spelar det heller ingen roll. Ja precis, jag läser under min föräldraledighet. Alternativet var annars tjänstledig för studier och öka på studielånet. Men min chef behöver bara bevilja 1 gång och det tänker jag utnyttja för högre utbildning :) ## Comment 6 Author: Sarah #5 ja det förstår jag!  Amningen är en helig ko, gå emot normen och alla tror att de har rätt att kritisera dig hur mycket de vill, hur hårt de vill.  Hade ett spännande samtal med farmor häromdagen. En av mina illrar blev akut sjuk och det blev ganska dyrt. Hade precis kommit hem från veterinären då hon ringde. Hon lyckades först kläcka ur sig att det var onödigt att lägga pengar på djuren nu när jag ändå måste ta bort dem allihop. När jag förklarade att min djurfamilj är kvar så frågade hon hur jag skulle klara av att ta hand om djuren och ett barn. Jag har ju en kille, han tar ju hälften av allt ansvar. Jag ska börja jobba efter några få månader igen och då är ju han hemma mycket. Va? Han kan inte vara hemma, han kan inte mata och ta hand om ett barn. Eh, jo det kan han. jag kommer inte amma så länge om det ens går. Arg tystnad och sen ett USCH Sarah! ## Comment 7 Author: soundtrack Vi hade inte diskutera det här med föräldraledighet så mycket innan jag blev gravid, mer än sambon sagt att han vill vara föräldraledig i någon utsträckning. Så den planering vi har är "anpassad" efter att Alice föddes i augusti. Jag kommer vara hemma i ca 1 år, dvs jag börjar jobba nån gång i augusti nästa år och då tar sambon över och är hemma fram tills det blir förskola nån gång i januari/februari 2016. Men han kommer gå hem redan i juni, så vi kommer vara hemma hela sommaren tillsammans vilket känns väldigt bra :) Jag hoppas också på att kunna jobba lite helgpass längre fram i vår, men det hänger på hur det går med utfasning av amningen. Just nu ser det lite mörkt ut, har en riktigt tuttfia som använder mig som napp och jag kommer inte stressa på utfasningen bara för att kunna jobba några få pass. För min del är amningen väldigt viktigt istället. Hade Alice varit född under vintern är det möjligt att vi hade bytt tidigare (men samma sak där, det hade ju berott en del på amningen). Sambon vill gärna vara hemma och jag saknar faktiskt jobbet lite. Han träffar tyvärr inte sin dotter så mycket på vardagarna, han kommer hem ett par timmar innan hon somnar för natten. Men han är desto mer engagerad och ansvarstagande på helgerna istället. Och nu i jul/nyår har han varit hemma i 3 v och har under tiden fått en jättefin kontakt med Alice, hon älskar sin pappa :) ## Comment 8 Author: Velinga1984 #6 Jag hade15-20 möss som jag fick göra mig av med, och lägga mig nyregistrerade uppfödning på vila när minstingen föddes. Avgick som sekreterare i Svemus, och även avslutade mitt medlemskap pga sonens luftvägsproblem.Så mycket kan hända med djuren ;) ## Comment 9 Author: rosablomma Jag var hemma i 2,5år med vår son, och det är absolut inget jag eller pappan ångrar.  Vi var 18 resp 17 när vår son kom till världens, så jag gick på ledighet medans pappan gjorde färdigt skolan och klättra på karriärstegen. När pågen var 3år började jag jobba och pappan startade företag, så därmed var det alltid jag som vabbade när det behövdes eftersom vi båda resonerar åt det håll som ger mest pengar i slutänden.  Nu är vi 25 resp  24år och planerar för ett syskon, och vi har bestämt att så fort barnet slutat amma så kommer jag att arbeta på helgerna för att kunna vara hemma i 2-2,5 år även med nästa barn. Och det kommer vi att göra med alla nästkommande barn också, då vi absolut inte vill sätta en 1åring på dagis.  Övrigt i vårt förhållande så är det jag som sköter hushållet och han jobbar, Jag jobbar också men endast 93timmar/månaden. Och detta vi trivs med! ## Comment 10 Author: ChristineL Här var tanken från början att jag skulle börja arbeta till årsskiftet (hon föddes i maj), sen sköt vi på det till april året hon skulle fylla ett. Det var inga som helst problem för mig att börja jobba, bara det att jag absolut inte trivdes! Jag sade upp mig och kom inte tillbaka efter semestern utan blev mammaledig igen och min man fick återgå till arbetet. Jag trivs jättebra med att vara hemma och min man är absolut delaktig, han skulle vilja vara hemma mer men har periodvis otroligt mycket att göra på jobbet. När hon föddes var han hemma de tio dagarna, sen hade han fem veckors semester och sen tog vi ut tio dubbeldagar. Så han var ju hemma två månader efter födseln och ingen av oss ångrar det en sekund! Det var jätteskönt att ha hela sommaren tillsammans och bara lulla runt i vår lilla bebisbubbla. Denna gång blir det lite annorlunda, mest för att han börjar nytt jobb iom flytten nästa helg, men han kommer absolut ta ut all semester han kan. Sen så är det ju den ekonomiska biten, han kan försörja hela familjen på sin lön och jag är arbetslös så jag vill fortsätta vara hemma så länge det går, vill heller inte sätta några barn på dagis före två års ålder, helst inte före tre om det är möjligt. ## Comment 11 Author: Sarah Ja mycket kan hända med djuren, men i min värld gör man sig inte av med djur. Vilket jag inte heller kommer göra.  Lätt att säga osv, men jag är helt övertygad om att jag kan klara av allt jag vill. Att ta hand om mina djur är en självklarhet som jag inte släpper på.  Igen, jag förstår att alla har olika omständigheter och varje familj måste överleva, samtidigt så är det så synd att folk fastnar i kvinnofällan. Kvinnor tar mest ansvar för barnet, jobbar deltid, får det sämre ekonomiskt än männen resten av livet. Idag är det "fult" att lämna på dagis, samtidigt har kvinnor slagits för rätten till dagis så att de ska ha samma möjligheter på arbetsmarknaden som männen. Prestige idag är att ha så lite som möjligt på dagis (och samtidigt jobba mycket) inte konstigt att folk går sönder. Jämställdhet är viktigt och för mig går det inte att bortse från.  Jag vill såklart inte heller sätta en ettåring på dagis och vi i Sverige har ett unikt system med föräldraledighet. Många gånger längre än i andra länder.  Ja, jag vill umgås med mitt barn, mycket, men samtidigt ska barnet passa in i vårat liv, inte tvärtom. Ja anpassning är självklart, men inte hur mycket som helst. ## Comment 12 Author: Theres Timmy vill faktiskt vara pappaledig lika länge som jag är mammaledig, sen om det blir så är en annan femma. Han har heltidsjobb och jag jobbar 20% och tror inte han är intresserad av att vara hemma själv med barnet förrän det är "stort". Man får ju ta ut de dagarna tills ungen är 8 eller något har jag för mig. Jag tänkte iallafall vara ledig ett år. Eller kanske jobba en dag i veckan i höst (en dag i veckan är typ mitt normala schema iallafall när det inte är sommar/vinter. Då är det typ 6 dagar o veckan). Men jag har tänkt jobba nästa december för jag är lite sur att jag blev snuvad på julhandeln i år, när det är roligast att jobba :) Så jag tar det som det kommer. ## Comment 13 Author: ChristineL #11 - Det där med dagis upplever jag tvärtom, kanske beror på var man bor men jag upplever att de flesta sätter barnen på dagis runt ett års ålder. ## Comment 14 Author: Sarah Jag tror att det är väldigt olika vart man bor. Där jag bor fryser ju pappamånaderna inne iom att de inte tar ut dem, så då börjar barnen lite tidigare, om inte mamman jobbar sina timmar i vården på helgerna. Men istället berättar de hur duktiga de är som bara låter sina barn vara på dagis i några timmar per dag/ vecka. Nu är det ju inte så att de är "duktiga" som hämtar jättetidigt, det är snarare så att de inte har några heltidsjobb att gå till och måste hämta tidigt de dagar de inte fått timmar.  Ok att en ettåring kanske inte har så stort socialt behov av andra barn, men jag ser det ändå inte som något dåligt alls att sätta dem på dagis, eller föräldrakooperativ eller vad det nu är från att de är runt 1,5. Jag ser det bara som positivt att mamman (som det oftast är) kommer ut i arbetslivet igen.  Mina vänner som har barn bor alla i storstäderna, de delar till 100%  och tar ut alla dagar. Då blir det dagis senare. Samt att ingen av dem har kommit efter i sina karriärer eftersom många av dem delat ungefär så som vi tänkt göra. De delar på VAB, hämtning och lämning osv vilket gör att arbetsgivarna inte dömer ut tjejerna. Ingen av föräldrarna måste stå tillbaka för den andre. Går man ner på deltid för att få pusslet att gå ihop, ja då gör båda föräldrarna det, inte bara mamman.  Ni (tjejer) som är hemma 2-3 år, har ni en privat pensionsförsäkring som era män betalar till? Om de får göra karriär och tjäna pengar, är det de som står som ägare på alla värdefulla saker? Är det de som står på bilen osv? OM ni skulle göra slut så står ni där ganska panka och tomhänta om ni inte funderat på de sakerna, med deltidsjobb. ## Comment 15 Author: jackiejohn Jag kommer vara hemma i 1 år lite drygt, har inte börjat ta föräldrapenning än då jag fortfarande vabbar och har gjort sen november. Maken har heltidsjobb och jag är vikarie (har jobb året om men inget fast schema) och vi vill helt enkelt ha de så att jag går hemma, då det passar oss bäst både ekonomiskt och ja det funkar helt enkelt bäst för oss. Jag kunde inte bry mig mindre om att det ska vara rättvis mellan kvinna och man, det faller sig (i regel) mest naturligt att kvinnan tar hand om barnen och det har inte med jämnställdhet att göra utan att det har varit så sen människan kom till och är fortfarande så om man ser på alla djur. Men hos oss så vill jag gå hemma med dottern och maken vill jobba. Angående vem som står på vad av ägodelar så är det rätt lika, vi står både som ägare på gården, vi står som ägare på varsin bil m.m så barkar det åt skogen så står inte något utav oss där med tomma fickor ## Comment 16 Author: jackiejohn Glömde skriva, maken är högst engagerad i dottern men jag ammar nu så nu finns det inte mycket för honom att göra, även om han hjälper till självmant och när jag frågar. Han var inte jätte engagerad under graviditeten mer än att han sa att jag skulle ta det lugnt, bad jag om hjälp om nåt så gjorde han de utan krusiduller ## Comment 17 Author: Theres Ja, ang vem som betalar saker osv så delar vi upp det jämnt här. Skulle det gå åt skogen så har vi betalat lika mycket på radhuset. Han blir dock utan soffa, soffbord, köksbord, stolar ^^ ## Comment 18 Author: Theres Vi har egna bilar också... Däremot får han betala mer av hyran, vatten och el, eftersom han tjänar mer. Inte mer än rätt :) ## Comment 19 Author: tlover Här är det jag som äger/står på mest av värde, jag äger huset, gården, skogen, traktorn, några bilar (lågt till inget värde på dom), nån/några skotrar. (arv) Han äger/står på bilen (fast det är köpt för mina ärvda pengar) och han har även köpt några snickargrejer (men svetsen osv kommer från "min sida"). Det kommer antagligen även vara jag som kommer att tjäna mest pengar i framtiden. Men eftersom vi har delad ekonomi och kommer att ha det även i framtiden så ser inte vi så stora problem med det. Vi är ju gifta så dör nån av oss ärver ju den andra resten. ## Comment 20 Author: tjoopa Vi har gemensam ekonomi, det spelar alltså ingen roll vem som dragit in pengarna utan det delas lika på räkningar, mat osv. Angående föräldraledigheten, som det ser ut nu är det jag som kommer att ha större delen, sedan hur vi väljer att dela upp det när bebis har blivit större vet vi inte riktigt än. Min sambo jobbar heltid (och ibland ännu mer) medan jag är timvikarie och kanske har "tur" att få ett eget schema när det finns långvik ute. Vi skulle gå väldigt mycket back om han vore hemma samtidigt som det blir jobbigt att sköta amningen. Så för oss är det bäst att jag är hemma åtminstone det första året. Jag vill även vara hemma och ser det inte som en uppoffring. ## Comment 21 Author: [Borttaget] Vi har också delad ekonomi och kommer gifta oss snart. Dock är det jag som äger det mesta här "på papper". ## Comment 22 Author: Sarah Ja det är ju vettigt att ha delad ekonomi, ändå kan man göra slut. Privat pensionssparande för den som är hemma mest och sen  jobbar deltid borde dock vara en självklarhet. Det kanske inte spelar ngn roll idag, förmodligen känns det lite viktigare när man sitter på ålderdomen. ## Comment 23 Author: tlover #22 Vi litar inte helt på pensionssystemet som det är nu (det har ju tex kraschat i iallafall delar av USA) så vi hade ändå tänkt satsa på privat pensionssparande. ## Comment 24 Author: Velinga1984 #14 I Sverige fryser inte dagarna inne bara sådär. Innan var det fram till 8 år, nu är det fram till 4 år och även vissa dagar fram till 12 år. Är ingen skillnad på "pappadagar" och "mammadagar". ## Comment 25 Author: Ria74 Jag var hemma i 16 månader och sambon skrev över dagar på mig. Han har över 100 dagar kvar att ta ut när han vill. Eftersom han har egen firma (fiskare) så funkade det inte att han var hemma på samma vis som jag. Dock började jag jobba en dag i veckan när Molly var 6 månader gammal och då tog mina föräldrar hand om henne. Hon fick sen börja på dagis när hon var 15,5 månad gammal. Jag har haft privat pensionssparande sen jag var 18 år så där finns redan en rejäl slant till min pension. ## Comment 26 Author: Sarah #24 menade såklart inte frysa inne, men de månader som är öronmärkta, som man inte kan överföra, "fryser" inne från barnets tidiga liv. Använder man dem inte då så får ju barnet börja dagis tidigare. Det var poängen, inte om ngn sparar dem tills det är OS nästa gång. ## Comment 27 Author: tjoopa #24 Fast 60 dagar är "öronmärkta" för varje förälder. Man kan ge bort allt utom dessa 60 dagar, dem bortfaller om man inte själv använder dem. ## Comment 28 Author: Velinga1984 Slog mig precis att alla i vår umgängeskrets jobbar heltid, även mammorna. Utom i ett fall, hon arbetar 75% men det valde hon att göra innan hon fick barn för hon ville ha mer fritid. Vi har gemensam ekonomi, just nu står jag som ägare till 2 av våra 3 bilar. ## Comment 29 Author: Intehärutandär Ingen aning om vi kommer göra faktiskt. Jag är redan sjukskriven sedan tre år o kommer fortsätta med det även om jag inte hade en bäbis. Har inget att gå tillbaka till o måste fortsätta med arbetsterapeut o sjukgymnastik. Började då jag var gravid o fått avbryta nu, för att fortsätta utan magen med riktiga övningar som inte har med graviditet att göra. Förra gången var jag hemma 10 mån o sen började sonen på dagis på heltid o jag på kurs. Vill vara hemma 1 år denna gång iaf. ## Comment 30 Author: tlover Jag frågade min man vad han tyckte (det är ju han som hos oss antagligen kommer att ta ut mest av föräldradagarna) och hans svar var "pengar kan man tjäna när som helst i livet men man kan inte få tillbaka förlorade dagar med ens barn" dvs han ser inte alls det som nått negativt ifall han skulle få lägre pension eller liknande. ## Comment 31 Author: Velinga1984 #26 och #27 Ja men de försvinner inte förrän efter flera år,då försvinner de även samtidigt för andra föräldern :) ## Comment 32 Author: [Borttaget] Vi har gjort så att jag är hemma under själva föräldrapenningen(bor i Finland och vi har inga dagar) som är tills barnet är cirka 9 mån(nu u slutet av jan). Sen tar jag semester och i mars byter vi. Kristian blir då pappaledig/vårdledig tills Joel börjar dagis i augusti. Den som är hemma sköter markjobbet det vill säga all handling, städning och matlagning. Det ska bli intressant ;). Min pappa har kommenterat skillnaden i hans relation till mig och min syster. Vi är närmare för han fick vara hemma med mig. :) ## Comment 33 Author: [Borttaget] Här är det jag som kommer ta all föräldraledighet, kommer vara hemma till och med augusti 2016 som det ser ut nu. Sen börjar jag mest troligt plugga heltid igen, det gjorde jag innan första graviditeten och har flera år kvar. Tanken var att jag skulle plugga under föräldraledigheten men jag insåg att jag inte vill det, jag vill hänga med Wilmer och kommande bebis så mycket det bara går.  Rasmus vill inte vara hemma ensam med barnen, under Wilmers tre första månader var han ledig varje fredag dock och det funkade jättebra. Men sedan flyttade vi och han bytte jobb, och att be om att vara ledig är ju inte det första man gör då.  Jag älskar däremot att vara hemma med Wille så jag är bara glad att han känner så.  Vi äger inte så mycket, det lilla vi har står på oss båda. Den dag vi köper hus kommer det också stå på oss båda trots att Rasmus tjänar mest. Vi har gemensam ekonomi och gör ingen stor sak av att vi drar in olika mycket. Det är så livet är just nu helt enkelt. Sen när jag är färdigutbildad så kommer jag tjäna nästan tre gånger så mycket som Rasmus, om inte han byter jobb tills dess. Och det kommer inte röra mig i ryggen, det är våra pengar. Och då kommer jag även tjäna igen det jag förlorat under mina 2,5 år hemma :) ## Comment 34 Author: JeFo Jag får alla FP-dagar för att det fungerar för oss. Jag har jobbat heltid men dragit ner lite. Nu innan Holly jobbade jag 90% för att få bort sena kvällar så jag kunde komma hem innan läggning. Nu med tre barn funderar jag på att endast jobba 75%. Vi har "typ" delad ekonomi. Ric tjänar bättre men jag betalar lika på hus, räkningar och sånt. Sen blir det jag som handlar och köper allt till barnen. Han lägger mer på huset. Skulle vi skilja oss är typ alla saker mina och hälften av bilar och hus. Skulle inte fungera att ha honom hemma mer än är typ nu. Visste jag innan vi skaffade barn. När han är hemma händer inte mycket. Jag städar, stryker, handlar och fixar ju dagligen för att få hemma att fungera. Ska prata med honom om detta för jag känner att jag måste få vara lite mer egoistisk ibland. Just nu är jag mamma och inte så mycket Jenny. Handlar om simpla saker... Är ju van att vara själv och klara mig själv. Han spelade fotboll i högre divisioner i många år. Han var hemma en kväll i veckan då. Han tar längre semester på sommaren, lång ledigt varje kul och ledigt vid lov. Då kan vi alla vara tillsammans. Just nu har han 8h/v +15h varannan helg, det räcker. ## Comment 35 Author: PogoPedagog Min sambo pluggade på distans med första barnet och jag började jobba ( oregelbundna tider då jag är egenföretagare o målare, en vecka heltid en vecka 20 % osv) när sonen var ca 5,5 mån. ( åkte hem o ammade på lunch)  Sedan var vi hemma båda två efter att han fyllt ett tills nästa barn föddes när sonen var 17 mån.   När andra barnet var tre mån började sambon jobba 70 % och kommer så göra tills hon blir ett då vi byter och jag jobbar istället oxå ca 70%. Hoppas på att fp-dagarna ska räcka tills hon blir två år. I vilket fall som helst har vi snålat och tagit ut få dagar för att kunna vara hemma länge och iom sambons plugg har vi båda varit mkt delaktiga och jag skulle aldrig! skaffa barn med någon som inte var lika delaktig i barnen som jag.  I långa loppet tror jag han kommer vara hemma mer än jag då jag gillar mitt jobb mer än han gör. Ingen av oss kommer jobba heltid någon gång under resten av livet om vi inte blir tvugna. Detta har dels med barnen att göra men framför allt prioriterar vi fritid över pengar. När föräldraledigheten är över tror jag vi kommer kunna leva gott på att jobba ca 60% var. ## Comment 36 Author: ChristineL Jag hade från början absolut inte tänkt att vara hemma såhär länge! Vi skulle ha det så jämnställt så! Men lätt att säga innan man är där ;) Jag skulle jättegärna jobba men som sagt så trivdes jag inte alls på jobbet när jag kom tillbaka, och vi bestämde rätt snart att flytta 25 mil också. Och sen blev jag gravid igen och vem anställer en gravid kvinna för ett par månaders jobb? Nej, lika bra att vara hemma. Och jag trivs verkligen med det! Jag träffar andra föräldrar och barn flera gånger i veckan och ser ingen brist i mitt sociala umgänge, den gravida kroppen låser mig lite men på ett sätt är jag friare än någonsin. Och jag har en man som varit väldigt närvarande både denna och förra graviditeten och har jättefin kontakt med sin dotter, hon har ju tom dissat mig några tillfällen :P ## Comment 37 Author: sussa08 Jag har försökt fråga min man vad han önskar ang föräldradagar, men vi är fortfarande väldigt okunniga... Sen är han en sista minuten-grabb vilket jag skyller på hans adhd så diskussionen hänger på mig :) jag vet att jag vill vara hemma så länge som möjligt, eftersom jag trivs med det och vill ha möjlighet att amma så länge som det går. Sen även eftersom jag känner min man så bra som jag gör så vet jag att han har svårt att vara ifrån jobbet en längre tid, han blir så rastlös, så har jag föreslagit att han sparar sina dagar som han vill ta ut i sträck tills han kan hitta på saker med barnet... Har även föreslagit att han tar ut fredagar eller måndagar till en början, först de gemensamma dagarna sedan att jag skippar en dag och han tar ut en av sina då jag tror att vi alla kommer ha mer glädje av de gemensamma långhelgerna då. Har även övervägt att plugga distans själv för att spara föräldradagar så vårt barn inte behöver börja dagis tidigt. Skulle det inte fungera så har min mamma erbjudit sig att ta vårt barn på dagarna när vi båda jobbar. Hon har samma åsikt som jag ang dagis och vill undvika det så mycket som möjligt. Hon har jobbat inom både dagis ovh har varit dagmamma, nu jobbar hon som familjehem och är hemma hela dagarna medansvar hennes make jobbar. Det lär bli hon som hjälper oss att planera våra föräldradagar också, hehe! Min man är i övrigt väldigt engagerad, han har begärt att vara med på precis allt som har med graviditeten och bebis att göra. Jag fick dock lova att inte börja med allt fix för tidigt, jag är kontrollfreak och har extremt bestämda åsikter om allt så jag måste backa en del för att ge plats åt min man. Däremot vet han vad jag kräver av honom och han kan behöva en påminnelse här och där men det är inget störande i sig, jag visste vad jag gav mig in på :) Det gör ont i mitt hjärta att läsa hur vissa har det med respektive, jag har inga bra tips eller något :( jag tror att jag sluppit mycket i och med att jag är otroligt öppen med vad jag känner tycker och tänker. Men det beror på hur partnern tar det också! men detta lärde jag mig först för några år sedan när jag bröt med mitt ex efter att ha försökt skaffa barn med honom och insåg att jag skulle få ett rent helvete i den relationen med eller utan barn för att jag stått ut med hans beteende för länge och det var för sent för honom att ändra sig gentemot mig. sedan dess har jag varit tydlig med vad jag begär och förväntar mig.. ## Comment 38 Author: SaraC Vi går inte efter millimeterrättvisa här hemma men tycker det är självklart att vi båda är involverade i allt som gäller hemmet och barnen. Har till exempel inte strikt uppdelat att vi lagar mat eller snickrar varannan gång, men båda gör det. Likaså med föräldraledigheten. Är självklart för oss att vi båda ska vara det men vi har inte delat lika rakt av för det har inte passat oss. ## Comment 39 Author: Sarah Jag skulle gärna gå och skrota hemma några år och ta allt ledigt själv, men tycker inte att det är rätt mot varken barn eller partner.  Det behöver självklart inte vara mm-rättvisa i hemmet, men att sträva efter jämställdhet tycker jag är extremt viktigt. Det kan alltid komma ngt mellan, men det är ju konstigt att det oftast råkar passa folk bäst att mamman är hemma...  Vad är det för bild jag vill att mitt barn ska ha av familjelivet? Vill jag att hen ska växa upp med en bild av att mamma sköter allt hemma och pappa jobbar? Noop. ## Comment 40 Author: SaraC #39 Tyvärr passar det nog många gånger bättre eftersom mannen oftare tjänar mer. Och den löneskillnaden hjälps ju i sin tur inte av att mammor i regel är hemma mer. Ond cirkel.. ## Comment 41 Author: tlover #39 Då ska dina barn inte komma hit. Vi kör väldigt klassisk fördelning här hemma eftersom jag klarar inte av det tunga arbetet på gården som min man klarar av för hur jag än vänder och vrider på det så är jag fysiskt mindre och svagare än min man varesig man vill fördela det "jämnställt" el inte. ## Comment 42 Author: Sarah Precis, den cirkeln måste brytas, och enda sättet att den bryts är att det är lika vanligt för män att vara hemma med barn, som att kvinnor är det.  Men, det handlar inte bara om löner, det handlar om normer. Att det fortfarande inte är accepterat inom många yrkesgrupper att männen är hemma. Jag pratar mycket om området där jag bor, men här är killarna inte hemma. Det spelar ingen roll om tjejerna har egna företag och kilarna är anställda och tjänar mindre. De vägrar ändå. Att köra lastbilen på åkeriet är viktigare.   Och alla säger, det passar ju oss bra... ## Comment 43 Author: Sarah [#41](#41), det finns som sagt alltid omständigheter. Sen tror jag att man tar med sig sådant hemifrån mer än från bekanta. ## Comment 44 Author: tlover #43 Själv ser jag vårt förhållande som jämnställt då det finns viktigare delar i jämnställdhet än bara om kvinnan lagar mat el inte. ## Comment 45 Author: Sarah Ja det gör det verkligen, man har preferenser om vad man tycker är kul att göra osv.  Men, jag tror att ni fattar vilka klassiska roller jag pratar om. Där kvinnan förväntas sköta allt inom hemmets väggar, där mannen anser sig vara familjeförsörjare, där kvinnan alltid har huvudansvaret för barnen, där kvinnans arbete och lön och karriär alltid får stå tillbaka för mannen. Där kvinnan gör majoriteten av det obetalda arbetet hemma, trots att även hon har ett jobb.  Det handlar inte om vem som lagar maten idag, det borde ni förstå. ## Comment 46 Author: tlover #45 Jo men tex jag vill amma så jag kommer ta hand om barnet mer de första åren, jag kommer att göra i princip allt hemma/innejobb osv men vi ser det ändå som jämnställt. Det är ju faktiskt en anledning till att dessa klassiska roller kom fram och eftersom vi lever det liv vi gör så blir det mer klassiska roller för oss. Det viktiga för jämnställdhet är snarare inställningen tycker jag. ## Comment 47 Author: SaraC #42 Ja, det känner jag också igen. Kommentarer om att det bara är larv osv. att vara pappaledig. Ibland kan en undra om det verkligen är 2015. ## Comment 48 Author: em.nord Har också rätt typiska roller här hemma. För att vi vill! :) Men han tvättar o städar ibland o jag eldar t.ex i pannan. Men vi har liksom fallit in i våra roller bra. Jag älskar att laga mat o baka :) vad gäller barn så funkar det toppen. Har inte med hemifrån. Vuxit upp med ensamstående mamma med mottot "en bra kvinna reder sig själv!" Så har haft svårt att släppa och låta honom göra något alls. :) ## Comment 49 Author: Sarah Det är skitlätt att falla in i klassiska roller, om man inte väljer att komma bort från dem. Ett sätt att bryta dem, och göra det på ett sätt som är bra för alla kvinnor i samhället, är att pappan är hemma med barnen. Att han går in och tar det ansvaret.  Men, igen, det är inte det som är min poäng. Jag skiter faktiskt i om att den ena alltid lagar mat men att den andre diskar osv. Det är när det FÖRVÄNTAS att hemmet är kvinnans domän och mannen ska jobba och vara den som tjänar pengar. Bor man på gård och den ena inte klarar av de tunga sysslorna, ja då finns det inte så många alternativ. Nu bor de flesta inte på gårdar, utan i städer och förorter. ## Comment 50 Author: [Borttaget] #49 jag tycker du har helt vettiga åsikter. :) Jag vet att jag gör mer hemma än Kristian men jag gillar att ha saker att göra, det blir lite som terapi :p. Jag har under våra år tillsammans lärt mig att säga till när jag vill ha hjälp och inte sura. Har annars haft lätt för att sura och göra istället för att be om hjälp. Kristian är duktig på att göra saker bara jag säger till. Nuförtiden får han ofta underhålla Joel medan jag städar å har mig. Nu när Kristian blir hemma handlar mycket om att jag ska släppa kontrollen. Jag måste lära mig att han sköter saker på olika sätt och låta honom göra det och inte ta över. Han är insatt i att han ska sköta hushållet när han är hemma. Ska bli intressant och nyttigt. :) ## Comment 51 Author: Sarah #50 Tack.  Däremot gillar jag inte orden "hjälpa till" hemma. Är hushållet ditt problem och han hjälper dig?  Det är som en kollega sa till en annan på vår kick-off. Oh, är din man hemma med barnen, Vad DUKTIG han är som tar dem en natt själv. WTF! Vi var tre st som samtidigt sa högt, vaddå duktig? Det är ju förfan självklart att han tar halva ansvaret för barnen.  Ja många kvinnor måste släppa kontrollen. ## Comment 52 Author: [Borttaget] #51 jag har frivilligt tagit över största delen av hushållet och nästan puttat bort honom. Nu när vi är föräldralediga så har vi kommit överens om att den som är hemma sköter allt. Många människor tyckte det var jätte konstigt att jag gick ensam på en hemma fest när Joel var 3 v. Dom tyckte Kristian var värsta hjälten som lät mig gå ut...!! Kristian och jag har alltid delat joel sysslor jämt. Eller ja, i början var han så nervös men efter några månader har det löst sig. Nu är Joel 9 månader och Kristian gör nästan lika mycket som jag automatiskt. Det blir mer och mer hela tiden. ## Comment 53 Author: soundtrack Sen är det viktigt att veta att det inte alltid är för att man har "svårt att släppa kontrollen" som man som kvinna inte lämnar man och barn själva längre stunder i början. Jag har sedan dag 1 ammat ca 1 gång/h, nu är Alice 4,5 mån och det kan idag gå 2h om man har tur. Jag hade en förhoppning om att vi skulle kunna kombinera amning med flaskmatning så att jag skulle kunna vara hemifrån på egen hand, men jag kan inte pumpa ur några mängder och vi är inte intresserade av att ge henne ersättning "bara för att". Dessutom är hon väldigt tuttig så vet inte ens om hon skulle ta flaska. Så av den anledningen kan inte min sambo vara ensam med vår dotter några längre stunder just nu. Så fort hon börjar äta vanlig mat så att sambon kan ansvara för maten också så kommer dom vara ensamma betydligt mer. ## Comment 54 Author: Sarah Det är ju faktiskt en jäkla skillnad om man ammar och barnet är så litet. Det är inte heller en sådan situation jag pratar om. ## Comment 55 Author: [Borttaget] Vi lever ganska stereotypt för att vi trivs med det, men ser man djupare hur vi har det är vi väldigt jämnställda. Ett tydligt exempel på det var när sambon berättade för sin familj att \_vi\_ är gravida. Jag är själv uppvuxen i ett stereotyphem med en far som är åkare, MEN mina föräldrar är också väldigt jämnställda när man ser på djupet. ## Comment 56 Author: [Borttaget] #53 Jag menade inte med Joel utan med hushållet i allmänhet. ## Comment 57 Author: em.nord De som verkar ha problem med "typiska roller" är de som själva inte lever i det. Låt oss som vill leva med dessa roller göra det för fasen. :P så kan ni leva i ert hensamhälle ;) Vad gäller barnen kör vi lika tycker jag. ## Comment 58 Author: soundtrack #56 det var inte menat till ditt inlägg, utan allmänt :) det finns ju många som anser att även mammor ska se till att åka hemifrån och ha "egentid" men det är ju som sagt inte alltid så lätt. ## Comment 59 Author: [Borttaget] #58 ja det är sant. Tyvärr tror jag dock att vissa mammor ähar lite väl svårt att släppa in pappan och det är inget bra. Men såklart, under amningsperioden är mamman nödvändig och det är ju helt naturligt. Men när barnet börjar bli runt året och pappan aldrig varit ensam med det ens lite tycker jag det är konstigt. Har sådana bekanta där pappan inte alls släppts in. :( ## Comment 60 Author: soundtrack #59 nej det har du rätt i. Att man inte kan lämna dom ensamma några längre stunder pga maten är ju en sak, men att pappan inte är involverad överhuvudtaget är ju såklart inte bra. När jag och David är hemma tillsammans på helgerna så försöker jag lämna över Alice på honom så mycket det bara går, är ju så skönt att få lite avlastning ;) ## Comment 61 Author: [Borttaget] #60 Kristian försöker ta Joel så mycket som möjligt på helgerna också. Han är ofta för trött på vardagarna för att ta tillvara på tiden men det har vi pratat om. Man ser så tydligt på dom båda hur viktigt det är att dom umgås. ## Comment 62 Author: Sarah #57 nej jag lever inte så, och ja jag har ett problem med det, därför att det skapar problematiska normer. Det skapar problem för de killar som VILL vara hemma med barn, det skapar problem för kvinnor på arbetsmarknaden, det skapar problem för kvinnor i pensionsåldern, det tvingar in barn i roller de kanske inte vill ha, Man kan tro att det bara påverkar den egna familjen, men då är det inte. ## Comment 63 Author: [Borttaget] Personligen anser jag att övernitisk jämnställdhet också kan orsaka problem. Bäst är väl ändå ömsesidig respekt och att man lever som man vill? Jag gillar jämnställdhet men ibland får jag det upp i halsen när det går för långt. 🙂 ## Comment 64 Author: ChristineL Hushållet har vi delat lika på från första dagen tillsammans. Jag sköter huvudsakligen tvätt och matlagning och han dammsuger och tar disken. Det är för att det är dom uppgifterna som passar oss bäst, jag avskyr att diska och kånka runt på dammsugaren, han är kass på matlagning och köper hellre nya kalsonger än att tvätta så det är rätt självklart. Småplock osv delar vi på. Då det mest är jag som har bilen så tar jag det mesta som har med den att göra, besiktning, service, tvätt, tanka osv. ## Comment 65 Author: em.nord #62 jag anser att dina normer skapar problem för oss kvinnor som vill vara hemma! Och har män som gärna är hemma men även vill jobba. Tror du inte dessa kvinnor vet vad att vara hemma betyder ekonomiskt mot pensionen? Varför Är det mer rätt att slänga över detta på mannen?! Är det inte meningen att barnen ska lära sig att ALLA familjesituationer är rätt om bägge är med på det? Att två män kan leva ihop, två kvinnor, en man ensam, en kvinna ensam och man & kvinna? Pappan kan vara hemma, mamman kan vara hemma osv. Hur ska homosexuella kvinnor göra enligt dig? Så länge ingen tvingas till att göra något de inte vill så är det väl okej? Men att lagmässigt tvinga pappor vara hemma mer är sjukt! Tvinga på normer!! Nä men barnen idag ska säga att de är Hen och pojkar får inte ha blått och flickor får inte ha rosa och gud förbjude om de leker med barbie eller ännu värre vanliga dockor! De ska ju absolut inte falla in i normen att de ska lära sig passa barn. Nu måste jag natta min son för min man förtrycker mig ner i kvinnogöra medan han sitter vid tvn. Nej vänta, han nattar vår son trots att han ska jobba 12 h natt imorgon och jag sitter vid tvn. Vårat högst ojämställda hem! Ps: i min kommun bor typ 80% på landet o nån stad finns inte :P har ica och ## Comment 66 Author: Sarah #65 Mina åsikter är inte normer. Normer är hur en majoritet ser på saken och hur de gör.  Jättebra om man gör aktiva val där man verkligen diskuterar saken. Så är det inte för de flesta. De flesta tar för givet att mamman är hemma och att pappan kanske tar några dagar. Normen är att pappan jobbar och i många många relationer vägrar de vara lediga.  Nej jag tror inte att de flesta vet vad det gör med pensionen att jobba heltid under småbarnsåren för att pappan ska kunna jobba heltid, nej jag tror inte att de flesta förstår hur mycket svårare det blir för kvinnor på arbetsmarknaden när en majoritet av alla kvinnor i barnafödande ålder ska jobba mindre under långa perioder. Nej män får inte frågor om föräldraledighet på arbetsintervjuer.  Normen är inte att kalla sina barn för hen och tvinga på flickor blå kläder. Normen är att klä sina flickor i rosa med rosetter. Men, har jag sagt ett ord om könsroller som tillämpas direkt på barnet? Nej det har jag inte,  Jämställdhet har såklart samma betydelse i homosexuella relationer.  Jag har aldrig sagt att du eller någon annan kvinna är förtryckt. ## Comment 67 Author: [Borttaget] Hopps, det var visst en het potatis detta 🙂 ## Comment 68 Author: Velinga1984 **#66 "**Nej män får inte frågor om föräldraledighet på arbetsintervjuer" Den frågan har jag inte fått nångång. Har dessutom aldrig haft svårt att byta arbete, inte ens som ensamstående. Ovanligt? Tror jag knappast. Men faktiskt min sambo har fått frågan, jag blev gravid i samma period som han fick sitt nya arbete. Chefen undrade hur min sambo såg på en eventuellt framtida föräldraledighet och isåfall när. Tror inte alls det är ovanligt, även om det inte verkar ha skett i din omgivning.  Ibland får jag känslan av att du, Sarah, förstorar upp något som inte finns. Många par (heterosexuella, homosexuella osv) vill leva så att mannen sköter "karlajobbet" och kvinnan sköter "kvinnogörat". I många fall vill mamman vara hemma, och pappan vill arbeta. Jag anser att varje förälder får avgöra föräldraledigheten själv, så för mig kan även de öronmärkta 60 dagarna försvinna. Bäst att tillägga då att sambon faktiskt tar ut sina öronmärkta dagar samt att vi tagit en del dubbeldagar (dvs han skrev inte över alla dagar som gick). En bekant tex vägrar skriva över dagar på mamman, hon vägrar återgå till sitt heltidsarbete så hon är ännu föräldraledig ändå eftersom barnet är under 1 år. Tror han skulle vara föräldraledig när mamman återgick till arbete.Så det finns kvinnor som inte vill ha heltid, eller ens arbeta. Och det finns pappor som vill vara hemma. ## Comment 69 Author: Sarah Nej jag förstorar inte problemet. Jag är fullt medveten om att folk vill vara hemma och jag är fullt medveten om att folk vill jobba. Jag är också fullt medveten om att det skapar större problem än nära den egna familjen.  Jag är dessutom övertygad om att anledningarna till att vi "vill" göra kvinno- och mansgöra är på grund av normer som inte är bra. Att männen vill jobba istället för att ta hand om barn, är vad jag tror en rest av att det inte anses manligt att ta hand om barn och att män bör vara familjeförsörjare. Det är en rest från innan vi hade dagis, då kvinnorna var tvungna att vara hemma på ett annat sätt. Ens egna vilja påverkas av de stereotypa normerna. Det är manligt att klippa gräs, men inte att tvätta, det är manligt att byta däck osv.  Ni kan komma med egna exempel i mängder. Ja men vi är så jämställda, ja men vi har valt att jag ska vara hemmafru osv. Jättebra om det funkar för er, det säger jag inget om. Jag kallar ingen av er förtryckt för det. Samhället är större än så. I samhället har vi tusentals kvinnor som vill att deras män ska ta ledigt med barnen, och männen gör det inte, för att det är inte manligt. I samhället har vi tusentals kvinnor som är ledsna för att deras män inte gör ngt hemma, att de inte "hjälper till". I samhället har vi tusentals kvinnor som har män som inte finns för dem. Bara i några av de andra trådarna som är aktuella så har vi kvinnor som får stå tillbaka för sina män/ inte får stöd.  Jättekul för er om ni tycker att det är ok att göra allt oavlönat jobb hemma, jag tänker inte låta mitt barn leva i en sådan situation. Jag vill att mitt barn ska se att det är självklart att pappa kan tvätta och att mamma klipper gräset. Att det är lika naturligt att pappa hämtar från dagis som mamma, eller att pappa kan trösta och vara hemma om hen är sjuk (ja innan vi vet vad det är så är det en hen). Och, jag är dessutom helt övertygad om att det är bättre för pappa/ partners relation till barnet på lång sikt om de är hemma en längre tid och på så sätt är mer medveten då barnet blir större. Det kanske ni inte tänker på idag då barnen är små och pappagrisar, kanske blir det annorlunda då de är större och inte känner att de har tillräckligt bra kontakt med sina pappor. Hur många vuxna känner jag som har en bättre relation till pappa än mamma? Inte många. Därför att pappa var frånvarande. Inte borta, men på jobbet, hela tiden.  För att knyta ihop, då det hela faktiskt handlade om just föräldraledigt och inte om hushållssysslor. Jag anser att barnet har rätt till att lära känna båda föräldrarna på det sättet som det innebär att vara hemma med dem. Vi har det så otroligt bra i Sverige där vi får vara hemma länge och jag tycker att man ska ge barn och partner den chansen när den finns där. Inte bara är det bra för deras relation, utan det är bra för hela samhället att kvinnor kommer tillbaka ut på arbetsmarknaden. ## Comment 70 Author: JeFo Tror inte många här har såna problem med sina karlar? Min lagar mat, tröstar, hämtar på dagis, läser sagor och bryr sig. Jag gör massa för jag är sån. Jag är pedant och maken en slarver. Skulle jag coola ner mig skulle han klara sig galant. Folk får göra som de vill. Jag har jobbat 90% och funderar på att jobba runt 80% nu med tre barn. Jag pensionssparar betydligt mer än maken. Även om tanken är att vi ska vara ihop som gamla och dela på pensionen. Går inte att trycka på folk sitt sätt att tycka. Gör inte alla sitt bästa med att försöka få ut det mesta och bästa med livet, på sitt sätt?! Dumt om man inte gör det. ## Comment 71 Author: Intehärutandär Vad intressant det hade varit med manliga röster i denna tråd. ## Comment 72 Author: jackiejohn Blev en tämligen het diskussion detta.. Intressant, men jag är en sån person som inte delar sysslor efter kön var och en drar sitt strå till stacken och där med punkt. Hur det görs spelar ingen som helst roll. Manligt att klippa gräs och byta däck, kvinnligt att tvätta snälla nån! Jag som är uppväxt på bondgård med uppfödning av tjurar, och kor samt hönor och hästar, får m.m jag har kört traktor sen jag var lång nog att nå ner till pedalerna.. Skottat skit så svetten rinner, hjälpt pappa med maskiner, bytt däck fler gånger än jag kan minnas..min make är uppväxt i samhället han körde traktor första gången för 4 år sen, så om man skulle dela in oss i "manligt" och "kvinnligt" på dom sysslorna som radas upp här i tråden så är jag enligt sysslor och en del kunskap mer manlig än min karl och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta... Vi har vår egen gård sen 1,5 år tillbaka och har för tillfället hästar, får, hundar och katter och vi gör minst lika mycket, det är vad som faller sig bäst den dagen om jag gör mat och han tar djuren eller vise värsa ingen av oss bryr sig och ingen jag känner bryr sig om sånt tjafs heller. Nog om det nu, kunde bara inte låta bli men summa sumarum jag tror att du skapar dig en bild av hur "samhället ser ut" baserat på hur du växt upp och jag har då inte växt upp i nån manligt till höger och kvinnligt till vänster, våra barn kommer växa upp och lära sig allt som krävs för att driva hushållet och gården, nu har vi en dotter men hon ska få lära sig byta däck och sånt som kallas manligt men hon ska även lära sig laga mat tex, självklart! Angående föräldraledigheten så svarade jag tidigare att jag kommer gå hemma, dels för att det passar oss bättre och båda är överens och sen som maken säger "Vad ska jag gå henne nu för? Jag kan inget göra mer än byta blöja och gosa, det är ju inte snällt att ungen ska behöva svälta för att det ska vara "rättvist" " Jag har valt att amma så det blir ruskigt svårt och taskig mot dottern om jag skuld gå och börja jobba nu snart och maken fick gå hem, sen vill han vara hemma längre på somrarna när hon är större så det är hans eget val och han gör precis som han vill. Allt sparande går på gemensamt konto så ingen står med byxorna nere vi eventuellt skilsmässa. ## Comment 73 Author: [Borttaget] #65 en hen och genusdisussion är något helt annat och något som verkligen gått över styr på vissa håll. ## Comment 74 Author: em.nord #73 ja jag vet jag gick lite över styr där ;) men såg att ordet hen användes högre upp och vi diskuterade manligt och kvinnligt så det dök liksom upp. Jag vet inte vilken värld du bor i Sara men i min umgängeskrets är det inte så som du beskriver sorry. Män vägrar inte vara hemma osv. Jag gör 70% "typiska kvinnogöra" och 30% manligt här hemma och mannen tvärt om. Jag älskar att klippa gräset btw. Jag älskar även matlagning och bakning! :) Han kommer vara hemma några månader i sommar vi har inte bestämt än hur många. Han jobbar inte heltid så just nu ser vi inget behov av att ta ut dagar då han är hemma minst 3 dagar i veckan :) jobbar natt som väktare 12h pass. Jag lämnar hemmet 3h i rad varje dag då jag sticker till stallet trots att han inte är pappaledig. Så ett jämställt hem funkar trots att inte han är pappaledig på papper just nu. Din man kanske anser att han bara tänker vara en delaktig pappa när han är pappaledig och när du är mammaledig "ja då får du sköta ungarna helt enkelt." Men så funkar det inte hos oss. Än en gång skriver du att vi som lever i typiska roller gör det för att vi tvingas till det pga normer. Alltså anser du oss förtryckta och tvingade av samhället även om du inte säger på det sättet. Lev och låt leva. Du lever ju inte så så varför bry sig! :) Vi står inte fastkedjade vid spisen och städskrubben med en unge på magen ;) Precis som de i Stockholm som vill förbjuda dubbdäck och öka skatt på bilar för man kan ju åka kollektivt. HAHA vi på landet överlever inte utan våra bilar eller dubbdäck. Men lätt att kräva på ställen där det finns en fungerande kollektivtrafik. Här går inga bussar knappt. Typ 1 om dagen. Så min mening, lätt att ta beslut om sådant man själv anser dåligt. Sånt som anses dåligt i vissas ögon gör inte det i andras ögon. JAG anser att de som lever i ett 100% jämställt förhållande och anser att det inte är någon skillnad på könen är helt ute och cyklar. Men jag försöker inte övertala er till nåt annat. Jag har eget företag och jobbar även inom hemtjänsten så snälla jag vet löneskillnaden men det är väl en helt annan fråga!? Har fått frågan om jag har planer på att bli gravid på en intervju och det var som personlig assistent hos någon som har väldigt svårt att släppa in nya människor så de ville gärna ha någon som inte riskerade sluta efter några månader. Svarade dock inte på den frågan ;) ## Comment 75 Author: [Borttaget] Du skulle nog tuppa av Sarah om du såg hur jag och min man lever, vårt liv är nog väldigt gammaldags. Men om det är jämställt? Absolut! Ingen är mer värd än den andra och ingen tvingas till något.  Det måste vara tråkigt att vara så inställd på sitt sätt att leva att man måste kommentera, och klanka ned på, andras. Vi är mycket nöjda med hur vi lever, för annars hade vi ändrat. ## Comment 76 Author: Sarah Jag lever i en håla där det är precis som jag målar upp. (på landet och är även jag beroende av min bil, vad de nu har med saken att göra). Jag umgås dock inte med människor som lever så. Bland mina vänner (som bor i Sthlm och Uppsala) så är man jämställda i det att bådas jobb är lika viktiga, båda är föräldralediga, båda tar samma ansvar för hus, hem, barn och det gemensamma livet.  Jättebra att ni anser era familjer vara jämställda, jag lyfter blicken högre än enskilda familjer. Jag säger inte att ni är förtryckta om ni lever mer traditionellt, jag säger att er vilja med stor sannolikhet påverkats av rådande normer. Det är inte samma som att säga att era män tvingar er till saker ni inte vill och att de trycker ner er och binder fast er vid spisen. Lägg inte orden i munnen på mig. Att ni inte kan se att kvinnor har större risk att fastna i deltid, större risk att aldrig få annat än timmar och vikariat, och att det är kopplat till att samhället förväntar sig att kvinnor ska vara borta från jobbet mer, dels pga föräldraledighet och dels pga att de tar större ansvar då barnen blir större, med VAB osv, ja då kan jag inte göra med.  Som sagt, jag skulle gärna gå hemma några år och vara hemmafru, men jag gör det inte därför att allt handlar inte om mig. ## Comment 77 Author: PogoPedagog Faktum kvarstår ju dock, det har varit väldigt många här som har män som beter sig som, ursäkta uttrycket, riktiga svin! Vad tror ni det kommer sig av då om ni inte tror det ät normer? Föds män som mer benägna att inte ta ansvar? Föds kvinnor benägna att nöja sig med att behandlas som skit? ## Comment 78 Author: Sarah #77 hear hear. ## Comment 79 Author: tlover #76 "jag säger att er vilja med stor sannolikhet påverkats av rådande normer" Eh min pappa stod i köket hela dagarna när jag var liten och min mamma var den som tog hand om bilen, trädgården och även allt inne (de var skilda, men fortfarande gjorde min man alltid större julbord än mamma osv). Vi har det inte uppdelat som vi har det pga "rådande normer" utan för att jag kan helt enkelt inte förflytta 40 stockar (ca 3 m långa) på en dag men min man kan det. Min man kan inte laga mat, faktiskt han kan inte det antagligen är det delvis för att han är som motsatsen till en supersmakare (dvs har få smaklökar) så maten som han lagar smakar inte bra (förutom pannkakor och gröt, det kan han göra) och även om han skulle kunna laga mat ska inte han behöva jobba på gården hela dagen och sen komma in och jobba inne hela kvällen, det är ju bara orättvist. Det har inget med normer att göra det har med våra fysiska förutsättningar att göra, jag är mindre och svagare så jag tar sånt som kräver mindre fysiskt och han tar det som krävs mer fysiskt helt enkelt. ## Comment 80 Author: Sarah Vad har jag sagt tidigare? Det är inte så konstigt att den som är starkast gör det tyngsta jobbet, spec när den andra inte klarar det. Det har inte med saken att göra.  Normer och värderingar får man av samhället. Bara för att din mamma inte gjorde "kvinnogöra" så betyder det inte att det inte finns normer som säger att hon gjorde "karlgöra". Normer är INTE den enskilda familjen, normer är vad man matas av från hela samhället. ## Comment 81 Author: tlover #80 Fast då är jag inte beroende av att följa strömmar heller så jag har inte fått det därifrån heller. ## Comment 82 Author: Sarah Bra för dig, det är inte jag heller. Tyvärr är många andra väldigt beroende av det och väldigt osäkra. ## Comment 83 Author: JeFo Jag tror ändå inte man gör saker som man inte gillar, bara för att andra gör det. Handlar det inte om vad som passar alla bäst? Här hemma är det den som slutar tidigast som hämtar barn och lagar mat t.ex. Vi gör det som passar bäst för oss. Gör folk saker för att andra gör det? Svårt att tro det.... Här gör man som man vill och alla hjälp åt. Är någon inte nöjd ändrar man på det. ## Comment 84 Author: tlover #82 Fast du kan ju inte veta att folk i tråden hör till den kategorin tex. När det gäller sånt verkar du ha rejäla förutfattade meningar. ## Comment 85 Author: Sarah Har jag någonsin sagt att folk i tråden gör det? Nej, jag har inte sagt ett ord om hur NI väljer att dela upp era liv. Jag är som sagt ganska ointresserad av era situationer, jag är intresserad av samhällsstrukturen. Där är det jag pratar om vanligt. Väldigt vanligt. Det har inte med förutfattade meningar att göra.  Vad jag säger är att när man gör valet, oavsett anledning, att gå in i traditionella roller runt barnen så påverkar det andra i samhället negativt, när normer befästs. Alla har sin anledning och säkerligen är de godkänd. Det är synd att man hamnat där, för att för många är det inte 100% självvalt. Jag vill inte stötta det, därför att jag bryr mig om att kvinnor ska ha samma möjligheter som män. Därför är det viktigt för mig att dela på allt ansvar runt barnet. Och, jag tror att det är hälsosamt för barnets relation till den andra föräldern. ## Comment 86 Author: sussa08 Jag kan däremot ärligt erkänna att jag tar på mig den "kvinnliga" rollen efter hur jag är uppfostrad. Min mamma var hemma med oss jämt, hon lagade maten och städade. Hon har nog omedvetet uppfostrat mig till en omhändertagare vilket jag dock trivs med och idag är det mitt stora intresse, alltså hushållssysslor och familj. Det jag har haft "oturen" med är att skaffa pojkvänner som varit otroligt bortskämda av deras mödrar vilket gjort att de behöver otrolig uppmuntran för att utföra sysslor i hemmet bland annat... Jag skämmer gärna bort min man med att då och då ta hela städningen och han är i upplärningsfas fortfarande om hur jag anser att städning utförs, då han inte har lärt sig detta innan och jag har gjort väldigt klart för honom att jag förväntar mig att detta sker per automatik då jag vägrar att berömma honom för något som jag tar som för givet ska ske... Han är helt med på noterna men det är en omställning :) Så, jag ser nackdelen med normer men även fördelarna. Jag hade inte varit den jag är utan dom på både gott och ont :) ## Comment 87 Author: em.nord #82 haha så nu är vi med traditionella roller beroende av våra roller, svaga och osäkra kvinnor? Du går inte på personer i diskussionen enskilt men du går på en grupp som vi tillhör vilket är samma sak :P ett exempel, precis som med bilarna tidigare; "Jag har inget emot dig som tvättar din bil varje dag men jag tycker folk som tvättar sin bil varje dag gör helt fel". Och det med bilarna var som sagt ett exempel men jag trodde det var tydligt för alla. Precis som exemplet ovan :) ## Comment 88 Author: Sarah Min kille är också otroligt bortskämd av sin mamma, curlad hela livet. Aldrig behövt göra något hemma. Som tur är skärpte han sig när han bodde själv. Sen rör vi oss i en umgängeskrets där det är självklart att man tar samma ansvar. ## Comment 89 Author: [Borttaget] #88 Borde inte det signalera till dig att man inte blir förstörd av viss påverkan av sin uppväxt, utan man faktiskt väljer själv när det kommer till kritan? 🙂 ## Comment 90 Author: Sarah Det signalerar till mig att man även blir påverkad av de runt om en :) En man i min umgängeskrets kommer att ta halva ansvaret för barnet, i alla lägen. En man där jag bor som bara umgås med folk som inte tar ansvar och anser barn vara kvinnogöra, kommer inte ta ledigt alls. Sen är det skillnad på att lära sig att göra hushållssysslor när man bor ensam, tvätta, laga mat osv, och att ta ansvar för barnen. ## Comment 91 Author: [Borttaget] Jo, men allting påverkar ju oss konstant hela tiden, främst undermedvetet. 🙂 ändå väljer vi hur vi faktiskt beter oss när det kommer till kritan.  Jag är av den uppfattningen att många fäder driva av en mycket stark instinkt att ta hand om sin familj och väljer aktivt att göra det han tror gynnar sin familj bäst, det ligger djupt rotat. Det du beskriver är inte ett naturligt beteende då det försummar familjen. Därför lär det vara en minoritet som har en såpass trångsynt inställning. ## Comment 92 Author: tlover #85 i #76 bland annat Jag tycker inte man ska lära sina barn att vara nån annan än vem man är bara för att det anses bättre så. Jag vill lära mina barn att tänka själv och göra egna val. ## Comment 93 Author: Sarah #87, igen lägg inte ord i min mun. Jag skrev att många blir osäkra, jag skrev inte att alla är det och jag skrev inte att hela gruppen är det.  Och ja, det är skillnad på person och agerande. Jag kan ogilla ett beteende, men ha förståelse varför det inträffar. #92, nej det är inte vad som står.  Tänka själv är ofta att våga gå emot normer och att inte acceptera att det som "alla andra"gör är rätt. I fallet barnansvar är normen att kvinnan har det stora ansvaret. ## Comment 94 Author: tlover #93 men det är ju det det står, att vår vilja påverkas av normer men sen påstår du att du inte skriver det 🤔 Fast om man själv vill vara hemma som kvinna längre och mannen inte vill det och det är ett aktivt val är ju det att tänka själv. Vi alla följer nån slags norm, det finns inte nån som går emot alla normer. Så att tänka själv är att välja vad man vill göra själv varesig det hör till en norm el inte. Eller ska vissa personer (tex du) bestämma vilka normer som ska följas och vilka som inte ska det? Det låter som att inte tänka själv enligt mig. ## Comment 95 Author: em.nord Många mammor på en förädragrupp på facebook som känner det som att andra mammor trycker ner och är elaka som fan när de säger att de är hemmafruar. Väldigt många. De blir kallade både det ena och det andra :'( ## Comment 96 Author: Sarah http://www.svd.se/opinion/tunga-skal-for-individuell-foraldraforsakring\_6385758.svd  http://www.allehanda.se/kronikor/fem-argument-for-individuell-foraldraforsakring http://www.aftonbladet.se/debatt/article12379809.ab http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article12470544.ab http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article20131993.ab Eftersom ni väljer att missförstå allt jag säger och för att ni inte kan se skillnaderna mellan enskilda familjer och samhälle. Jag är bara glad att även högerpolitiker börjar förstå att det är dags för en individualiserad föräldraförsäkring. Allt handlar inte om er, utan det handlar om kvinnors rätt att kunna arbeta och om mäns rätt att vara med sina barn och om barnens rätt att få samma möjlighet till båda sina föräldrar, då det finns två. ## Comment 97 Author: JeFo Jag har läst alla nu. Samhället är inte rättvist. Men kommer de till löneskillnader så måste man ju kunna ta det på annat vis än att exempelvis börja genom att båda tar ut lika mycket FP. Vilka jobb har största löneskillnaderna? Är det förutfattade meningar om att det är det bättre betalda, som jag tror? Jag har mest betalt på mitt jobb, för jag har varit där längst. Tid och erfarenhet och inget annat spelar. Jag tycker ingen ska bestämma hur vi ska ta ut vår FP. Med första var maken sjukskriven 1 år och med andra arbetslös skapligt länge. Vi skulle inte kvala in i en 50/50 familj men kollar man till omständigheterna så har maken varit hemma bra mycket han också med båda. Föräldrapenningen har sedan gått mycket till att korta ner mina dagar som är till runt 19. Så jag kan komma hem i tid och vara med min familj. Vi har tagit ut så barnen kan få vara hemma och inte behöva ha så långa dagar. Den rätten vill jag inte att någon ska ta ifrån mig. Vi tänker alla olika. Tror inte något kan ändra på att mamma är mamma, inte ens regeringen. Några vill ha ändring, andra inte. Tror detta bara är ett problem för dom som vill ha ändring. Vi andra är nöjda. Detta är min åsikt, ingen annans. Jag tycker det är bra att folk är olika, tråkigt vore det väl annars. Vi gör vad som är bäst för oss! ## Comment 98 Author: [Borttaget] Mycket bra skrivet JeFo :) ## Comment 99 Author: sussa08 Haha nu kanske inte tycker att Paolo Roberto är den skarpaste kniven i lådan alla gånger men min make visade mig denna när jag pratade med honom om diskussionen som hålls här. Hoppa lite i klippet om ni inte orkar lyssna på början. Hoppas ingen tar illa upp :) Jag tyckte det var ganska roligt i alla fall :P ## Comment 100 Author: Sarah Vilken vidrig härskarteknik han använder sig av. ## Comment 101 Author: em.nord Bra skrivet Jefo :) Haha min sambo skrattar bara med mig när vi läser diskussionen ;) Även jag har läst alla länkar Sara lagt ut. Samma du redan nämnt så inget nytt till diskussionen :) tycker alla ska få bestämma hur de vill göra. Tvingas kvinnor vara hemma av sina män och tvärt om är det ju ett helt annat problem. Löneskillnaden är en diskussion som borde tas på allvar men inte via detta. ## Comment 102 Author: Sarah Nej det är inget nytt i diskussionen i länkarna, men jag är inte speciellt radikal i mina åsikter. ## Comment 103 Author: Velinga1984 #96 Det är nog ingen som missuppfattat dig,  det är trots allt de enskilda familjerna som blir familjerna i samhället ;) Familjers val påverkar givetvis, men att ha öronmärkta dagar tror jag inte löser nånting. . Det finns många motargument, som argument för en ändrar föräldraförsäkring. Jag håller med Paolo Roberto om att varje familj ska ha rätt att välja själv. Men vi får se vad som händer med den sk decemberöverenskommelsen. Våra åsikter spelar i sista änden ingen roll för politikerna.  Bara för att en pappa inte tar lika mycket föräldradagar (eller en mamma för den delen) så säger det ingenting om engagemanget i sin familj. ## Comment 104 Author: Sarah Jo, det finns alltid undantag, så bara för att kvinnan i ena familjen varit arbetslös och därför hemma hela tiden, eller för att en annan bara haft en timanställning när mannen tjänar bra och att de därför skulle gå bankrutt om mannen var hemma, eller för att en tredje haft det si och så, så betyder det inte att det är så för de flesta. De flesta väljer att kvinnan är hemma, för att det är så det brukar vara. Många lyckas inte få sina killar att vara hemma för att det inte är accepterat osv. Och som lyfts i en av artiklarna, många killar som vill vara hemma som inte riktigt "får" för kvinnan. Osv osv osv. Det är det som missförstås, att det finns två dimensioner.  Sen är det det hela efteråt, när barnet är större, då är det kvinnans jobba som står tillbaka för all VAB, förmodligen inte för att det alltid passar bäst, utanför att det undermedvetet inte är lika viktigt. Och, sen kommer samhällsbiten, löner och karriär. Det är negativt för kvinnor på grund av hur de flesta löser det med barnet, det går inte att komma ifrån. Vi har dessutom världens mest generösa föräldraförsäkring, och världens bästa barnomsorg, det går man och klagar på. Med en individuell FP har kvinnorna ändå flera gånger mer än vad de har i andra länder plus att pappans/ andra partners dagar tillkommer.  Kvinnor i Sverige har kämpat som idioter för att kunna jobba, för att ha tillgång till dagis och nu kommer vår generation och vill gå tillbaka till 50-talet och vara hemmafruar. Plötsligt ska man inte ha barnen på dagis osv.  Jag lägger ner här, jag kan inte säga samma sak på flera sätt och diskussionen leder ingen vart. Jag hoppas att det blir fler öronmärkta månader snart, för allas skull, kvinnor, män och barn. ## Comment 105 Author: em.nord Ja barnen kommer ÄLSKA att ha en mamma eller pappa hemma som går runt och är arg o bitter för att de egentligen inte vill vara hemma. Barnen kommer må så himla bra! De lär inte alls känna av irritationen o bitterheten hos hemmaföräldern. Not at all! (100% sarkasm) Kul att alla undantag i samhället hamnat på ifokus ;) ## Comment 106 Author: [Borttaget] #105 man kan ju hoppas att den lilla tiden de är hemma med sina barn kan de uppskatta. Det är ändå deras egna barn som de är hemma med... ## Comment 107 Author: JeFo Håller med #105 Och vad har man för typ av relation om man inte kan prata med varandra? Tror på egen hjärnkraft och inte ännu mer lagar om hur vi ska tänka. ## Comment 108 Author: Sarah Man kan ju knappast kalla mig ett undantag, iom att det finns ganska många fler än jag som tycker att det är viktigt. Sen är ju 8-9 månader en ganska lång tid att vara hemma ändå kan jag tycka. ## Comment 109 Author: sussa08 #100 ja jag hatar den och den används av alla extremister åt alla håll... De flesta lär sig den den hårda vägen eller lär sig att inte diskutera saker med folk som bara försöker ändra andras åsikter, för det är vad taktiken går ut på :) därför diskuterar jag sällan politik eller feminism, för man får inte en syl i vädret om det är någon som har sin passion i ämnet... Speciellt som jag avskyr bägge två och det är inte socialt acceptabelt :) då får man nästan stryk :P