# gravid men vill inte Author: Mabrotnosh Jag är gravid i vecka 33 och ända sedan jag olussade har jag känt en meningslöshet. Jag vill ha barn där av anledningen till att jag sitter här med min mage. Men samtidigt så ju löbgre tiden går destå mindre vill jag ha barn. Det känns som om jag bara sitter hemma och gör ingenting. Jag jobbar inte jag orkar inte städa orkar inte laga mat jag växer och går upp i vikt och har ont och foglossning och hela livet känns meningslöst. Speciellt nu när min sambo bestämt att han inte ska ha semester, han kommer åka på tjänsteresa till grekland i juli och jag får sitta hemma och glo som vanligt. Jobbat har jag ibte gjort sedan vecka 5 och är i vecka 33. Känner inte många människor och träffar heller inga vänner. Det känns som om heöa livet blev värdelöst sen jag blev med barn jag är liksom inte glad när jag borde vara det och drabbas av skuldkänslor och låtsas vara glad. ## Comment 1 Author: Tina-A Av vad jag kan läsa ur din text är ju inte ledsen främst för att du inte vill ha barn, utan för att livet har förändrats så drastisktsen du blev gravid. Du känner dig ensam och isolerad och vill och/eller orkar inte göra så mycket på dagarna. Det känns viktigt att du försöker ta dig ut och träffa folk. Har du familj eller syskon i närheten? Bor du nära några andra gravida du träffat här på gravid.ifokus eller på någon annan sida på internet? Att lära känna andra gravid med BF ungefär som en själv är superkul och att sitta och prata om graviditeten och den kommande förlossningen och tiden som förälder. Även som nybliven förälder kan man hålla kontakten och träffa varandras barn och dela med sig av glädjen i att vara förälder! Tänk också på att du kommer inte vara gravid för alltid. Du kommer inte alltid ha ont, du kommer inte alltid ha en stor mage ivägen, du kommer inte alltid lida av dina gravidkrämpor utan allt kommer förändras! ## Comment 2 Author: Destany Usch inte kul det där men foglossningen försvinner ofta fort efter du förlöst. Efter förlossningen går man oftast ner i vikt. Kroppen återhämtar sig bra efter. Kan förstå att du känner som du gör ändå sista tiden e inte kul o vara gravid.tyckte iallafall inte jag. Du ska se att det blir bättre snart. Kan inte din sambo ta lite semester så ni kan åka bort över en helg eller nåt? Få lite miljöombyte o egentid innan barnet kommer ## Comment 3 Author: Mabrotnosh Bor i en liten stad och gick på föräldrar utbildning men de som fanns där kände tyvärr redan varandra så det blev liksom inte aktuellt att komma in i någon grupp. Några andra gravida känner jag inte har bara ytligt bekanta som man träffar ibland men ingen som man riktigt kan snacka med. Föräldrarna bor inte långt bort men de har helt glömt bort hur det är att vara gravid. Morsan tjatar bara om hur vacker hon kände sig och hur kvinnligt det kändes och att hon aldrig mått bättre. Har försökt prata med sambon och sagt att vi behöver lite tid. Vi hade fått det i helgen om mina föräldrar kunde ställa upp och vara hundvakt. Men de skulle jobba, därför känns det tungt. Att inte ha så mycket pengar heller är ganska jobbigt. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Jag känner lite grann som du just nu. Vi är ju i samma vecka och lider båda av foglossning. Gah vad det är trist! Igår var jag ute med en kompis på stan för en gångs skull, och givetvis kan jag inte gå idag bara för det. Man blir en jäkla fånge i sin egen kropp. Sambon är just nu bortrest också och jag känner verkligen att kroppen inte klarar mycket längre. Jag tror många har idén om graviditet som nåt fint och mysigt. Jag hade i alla fall tänkt mig att det var så. Just nu vill jag bara få vara i min egen kropp igen och slippa ha så här ont och må så här dåligt. För min del vet jag att jag kommer glädja mig nåt enormt när barnet kommer, och att det hela kommer vara värt det i slutändan. Men fy vad det är jobbigt ibland. Jag tror också på att få lite egentid med sambon innan bebisen kommer. Bara mysa och njuta av de lugna tysta kvällarna. Se på favoritfilmerna och bli uppassad av den som inte behöver bära runt på sin avkomma just nu ;) Sen får man nog försöka lyssna på sin kropp och ta det lugnt. Klarar den inte saker så är det så. Och så får man försöka njuta av den sista tystnaden :) ## Comment 5 Author: Rutan_ Vet att det är lättare sagt än gjort men gräv inte ner dig i smärtan och ensamheten! För mig var smärtan och omställningen att inte kunna göra någonting jättesvår, men det som höll mitt mod uppe var att tänka på att det kommer gå över, det kommer inte att vara så här för alltid. Jag tänker samma sak nu, och anstränger mig ännu mer på att se saker och ting positivt eftersom jag tvingades bli sjukskriven så pass tidigt ändå. Och för att inte falla tillbaka i en depression igen. Jag kommer kunna gå ut med hunden igen, rida, springa, gå i min vanligtvis snabba takt osv. Just nu går det inte, men den tiden kommer tillbaka. ## Comment 6 Author: Mabrotnosh Tack för alla tips och råd och tack för att jag slipper känna mig ensam och sitta här med dåligt samvete och undra om det är normalt att vara så här "deprimerad" när jag borde gå runt i ett konstant lyckorus som alla säger att de gjort. Skönt att höra att man inte ensam tycker att det är ett helsike ibland. Skulle vara jätte skönt att kunna dammsuga och veta att imorgon har jag inte ont eller att få tillbaka sin egen kropp som det känns som om jag lånat ut för länge. Kunna gå en lång promenad med hunden som jag är tvungen att titta på varje dag med dåligt samvete. Eller helt enkelt kunna röra på sig utan att det ska kännas som ren möda och besvär. Ibland går det så långt med detta att jag oroar mig för att inte älska barnet när det kommer ut. Jag vet innerst inne att jag kommer göra det men när det är extra tungt och jag gråter hysteriskt i frustration känns det som att det kanske inte är möjligt. ## Comment 7 Author: noir kände som du fast jag kunde jobba till strax efter v.20. men redan innan graviditeten hade jag mest vänner genom min sambo. så när jag var ensam pga att sambon var borta hade jag inte direkt någon att höra av mig till. Så det blev extra jobbigt för mig när jag blev hemma. Hittade två mamma grupper på familjeliv.se för blivande mammor i eskilstuna. den ena fick barn i början av året och den andra ploppar bebisar som mest nu i maj, juni (själv fick jag i maj). Grupp 2 har jag lärt känna gneom att vi skapa en sluten grupp på fb där man pratar om allt och har under gravideten och nu när bebisarna tittat ut bokat promenader (för de som orkar och kan) och fikor. Jätte roligt att ha något att se framemot! Så mitt tips till dig är att starta en egen tråd på familjeliv och fråga efter mammor i din stad eller när liggande du känner att du kan ta dig till och eller söka rätt på en befintlig om det finns! Men om det hjälper så försvann mesta av min foglossnig direkt efter födseln. kände bara av den när jag ansträngde mig med för snabba långa promenader o.s.v Jag hoppas och tror att det kommer kännas bättre när din lilla tittat ut! Om inte annat finns det bra hjälp att få om du behöver prata med någon. <3 ## Comment 8 Author: Zizza Säger som säkert många andra. Känner mig också lite smått "handikappad" och isolerad. Jag jobbar just nu och det är tungt som attan, har jobbat 5 dagar med tiden på 10-18.15. När jag kommer hem från dagen.. eller jag kan inte ens säga när jag kommer hem.. utan när jag sitter på bussen på väg hem så har jag så jäkla ont i ryggen att jag vet inte vart jag ska ta vägen. Måste dosera med 2st paracetamol tabletter varje 5:e timme som går för att kunna stå ut med dagen.. ändå sitter jag mest på jobbet. Men det är just de som är grejen.. min rygg kräver att jag ligger ner och vilar ungefär varannan timme pga min ryggskada som belastas av barnet i magen som bara växer och växer. Är själv i vecka 26 nu och jag förstår inte hur jag ska orka arbeta hela Juli månaden ut.. men jag ska verkligen kämpa.. för samtidigt är det de som gör så att jag kommer mig ut om dagarna och inte stänger in mig pga. min värk. Sedan en sak som jag även är sjukt less på är att min mor inte tar mig seriöst när jag säger hur ont jag har.. utan då blir det den vanliga kommentaren till svar "Jag vet hur det var.. men det är ingen sjukdom" Nog tusan vet jag att det inte är någon sjukdom, jag känner min kropp bättre själv än någon annan. Men att man plågas dagligen av smärta i ryggen kan mycket väl kallas för en form av sjukdom, enligt mig själv. De är bara så synd att de är så många som är så fördomsfulla å tror att det är lätt att vara gravid.. Det är verkligen inte lätt för alla. Så de jag vill säga med detta är att jag förstår att du känner dig en aning "splittrad" det är inte så konstigt. Men tänk framåt i tiden :) tänk när du har "din" bebis i famnen och de värsta är över. Kram ## Comment 9 Author: Mabrotnosh Har du ont i ryggen nu kommer det bara bli värre och din morsa skulle jag bli sjukt trött på. Får själv höra att jag borde gå ut och promenera med min foglossning och att eet inte är bra att bli stilla sittande...det säger svärmor. Mormor tycker att jag ska gå på gym morsan kände sig sååååå vacker och kvinnligt och hade inte ont någonstans och undrar varför hon fick barn med ryggproblem. Ibland blir man tokig men det känns som om all den där skiten inte kommer ta slut förrän ungen är ute. Jag har slutat klaga kan lika görna klaga inom mig. För varför bli både arg och ha ont? Blir det värre med din smärta. Ta den på allvar dock så det inte blir värre än nödvändigt. ## Comment 10 Author: Zizza Japp jag är inte nå förvånad om min ryggvärk blir värre. Bara så otroligt jobbigt när inte min egna mor kan förstå mig. Har blivit erbjuden jobb augusti månaden och jag kommer nog tacka nej till det... Min mor vill inte ens prata med mig när jag säger att jag nog inte tänker ta jobbet... utan säger bara "jaha.." med världens dystraste röst. De är bara så sjukt jobbigt att hon inte lyssnar när vi i vanliga fall står så otroligt nära varandra.. hon är mer som min bästa vän än min mor :) eller ja båda minst lika mycket. Så otroligt tungt för mig att jag känner att hon kommer bli besviken över mig. ## Comment 11 Author: Mabrotnosh Försök trösta dig med att din ålder är så längesen hon själv var med barn. Hur mycket kan man glömma under den tiden? Fråga henne om hon är besviken om du tackar nej till augusti jobbet. Hon kanske suckar och viftar bort det av ren oro för dig egentligen. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Sådär var min mamma också, skitirriterande. Nu har hon blivit bättre, tror hon läst på om foglossning och kanske hört andra prata om det. Sen hör hon iofs hur mycket jag tränar för att kompensera så då har hon inte så mycket att komma med. Just nu rör jag nästan mer på mig än innan jag blev gravid. Men min träningscykel har börjat göra jätteont så snart kommer nog även den träningen läggas på is. ## Comment 13 Author: Zizza I mitt fall är det inte foglossning som tjorvar utan min egna ryggskada. Har skolios.. vilket betyder att min rygg är sne. De ligger främst vid min svanskota. När jag blir överbelastad så som jag blir nu med ett barn i magen.. så får jag värk.. och inte något att leka med heller. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Ajajaj det låter inte kul alls! Så synd att folk inte kan förstå hur jobbigt det kan vara att vara gravid. Alla graviditeter är olika och det är inte lätt för alla bara för att de tyckte att deras egna graviditeter var en dans på rosor. ## Comment 15 Author: Zizza #11 och till alla andra som läst mina inlägg: ** Tänkte bara tillägga att jag drar tillbaka allt negativt jag har sagt om min mor** :) när jag pratade med henne idag så sa hon själv att hon tycker att jag inte bör jobba om jag plågas så pass mycket som jag gör :) hon tycker till och med att jag kan fråga barnmorskan om ja kan få ett läkarintyg på att jag inte mår bra, som jag kan visa upp för chefen :) Jag älskar henne! :) Så glad att vi är bästa vänner igen! Hon förstår mig och de gör så att mitt hjärta tar ett glädjeskutt! ## Comment 16 Author: Mabrotnosh Gud vad skönt att hon förstår! Vilken lättnad att hon äntligen förstår...eller så kanske hon alltid gjorde det. Vilken underbar mamma du har! ## Comment 17 Author: Zizza #16 Tror jag dömde henne för snabbt :) jag kände mig stött för att jag  tyckte först att hon inte brydde sig.. men vem vet :) hon kanske bara var trött eller hade en dålig dag just då.. eller så tog det ett tag för henne att tänka igenom det :) vi alla är ju inte snabbtänkta hela tiden. ## Comment 18 Author: [Borttaget] Jag tycker att ni är väldigt duktiga och modiga! Jag har inte haft mitt först ännu men planerar att bli gravid nästa sommar. Det gör mig lite oroligt att höra svåra historier som dessa (och det finns massor överallt på nätet) men ni kämpar på och stöder varandra och det kommer jag också kunna göra hoppas jag! Ni är starka! Mycket bra jobbat! ## Comment 19 Author: Amtherese #18 jag känner precis som du, planerar barnverkstad till hösten! Men jag tänker lite såhär att det är lite "osvenskt" att säga hur bra man är eller hur bra man mår överhuvudtaget, och tror många känner att det blir lite skrytsamt att skriva om sin alldeles perfekta graviditet på forum.. Ofta skriver man kanske för att få råd eller stöd istället. Men det r ju uppenbarligen meningen att vi kvinnor ska bära/föda barn så det kommer ju gå, med mer eller mindre problem! :) man får ta det som det kommer och skulle man själv drabbas av problem finns det ju så många andra man kan få tips och råd av :) lycka till så småningom :) ## Comment 20 Author: [Borttaget] Det är ju svårt att säga hur graviditeten kommer se ut, varje graviditet är ju olika. Däremot tycker jag man hör mer om rosenskimrande graviditeter än de svåra, tunga graviditeterna som nog väldigt många går igenom. Det känns fult att säga att man inte är lyckligast i världen. Kanske man förväntas bita ihop och ta det som en kvinna. Då är det härligt att ha ett forum där det inte är varken fult eller konstigt att skriva av sig. Men trots alla problem och hur jobbigt det är, så är det ju värt det. Jag menar, trots alla problem jag haft känner jag mig överlag mycket lyckligare än innan jag blev gravid. Och så jobbigt är det inte att jag inte kommer göra det igen när det är dags för syskon.