Annons:
Etiketterpersonlig-berättelsererfarenheter
Läst 32481 ggr
Nilamson
6/10/13, 1:17 AM

Heminsemination för ensamstående

Den viktigaste personen i allt detta är naturligtvis barnet och barnets rättsäkerhet. Vid heminsemination är det mycket som ”kan gå fel” och det är ett stort ansvar de vuxna har för att göra det så bra som möjligt för barnet. En del kvinnor och män tror att de kan avtala bort faderskapet, genom att skriva avtal där donatorn avsäger sig faderskapet. Men ett barn har rätt till bägge sina föräldrar och barnets rätt är starkare än föräldrarnas vilja, så det går helt enkelt inte att avtala bort faderns rättigheter eller skyldigheter.

Och det är viktigt för ett barn att få veta sanningen om sitt ursprung. Vet man vem donatorn är, är man skyldig både barnet och samhället att upplysa om detta. Om en man och en kvinna bestämmer sig för att ”göra ett barn”, räknas donatorn som fader och kvinnan är skyldig att uppge för familjerätten vem som är far till barnet – även om de vuxna är överens om att kvinnan ensam ska fostra barnet. Donatorn/mannen kan också ändra sig när som helst under barnets uppväxt, och helt plötsligt vilja vara delaktig i barnets liv. Då spelar egna avtal ingen som helst roll. Vill inte barnets mamma samarbeta med mannen, kommer han att få hjälp av domstol att få lära känna sitt barn och få vara delaktig i barnets vård och fostran. Det är därför ett mycket viktigt val man har att göra när man väljer donator. Väljer man någon man inte känner alls, finns ju risken att barnet blir den första i hela familjen som ensam ska lära känna den här mannen och det är ju inte säkert att det råkar vara en sådan man som man vill tvingas samarbeta med de närmsta 18-20 åren… Ibland kan det vara säkrare och bättre att välja en god vän i nätverket. Antingen en person man kan tänka sig att dela föräldraskapet med eller en person som är beredd att enbart betala underhåll. De finns faktiskt!

Väljer man ändå att försöka hitta en donator som är just helt anonym och skall så förbli, tycker jag att man ska hålla den linjen till 100%. Det betyder att du själv måste kunna vara helt anonym, eftersom donatorn annars kan söka upp dig om han ändrar sig om några år. Att vara helt anonym gentemot varandra kräver att en del praktiska problem måste lösas och samtidigt ska bägge parter känna sig trygga. Inte helt enkelt men det går att lösa det mesta. Nyckelord i sammanhanget kan vara; registrerad på sajt i fel namn, oregistrerat kontantkort på mobilen, hyrbil, rastplats vid motorväg, hotellrum, toaletter på biblioteket eller varför inte Maxi eller IKEA, ögonbindel, mörklagda solglasögon, peruk, fejkad dialekt, aldrig tala om bostadsort, yrke mm… Ja, det är ju bara fantasin som sätter gränser för hur man tar emot spermier från en anonym människa, som snabbt måste in i kroppen men många av ovanstående saker skulle jag själv aldrig utsätta mig för. T ex vistas i samma rum som en främmande man med en ögonbindel… nej, jag har sett för många skräckfilmer för att utsätta mig för sådant. Fint är om man kan få hjälp av tredje person. Det krånglar visserligen till det hela lite mer, men kan också underlätta oerhört mycket. Om man t ex kan mötas i någon annans bostad, neutralt i en stad där man inte själv bor, kommer lite olika klockslag och går in i varsitt rum. Mannen först i på toaletten t ex, och sedan går han och kvinnan kan ta koppen med spermier och inseminera i lugn och ro i sovrummet.

Det praktiska förfarandet är enkelt med en plastspruta från Apoteket. Får man inte tag på någon utan ”krage” är det bara att köpa medel för djur, för där finns sprutor utan krage. Sprutorna till flytande Alvedon för barn är också jättebra, fråga efter en sådan.

En del oroar sig för att man inte får ut allt ur sprutan men det är inte många spermier som behövs för att det ska lyckas, så det är inget problem. Om man däremot använder plastslang, kan det bli problem eftersom det då blir en ganska stor mängd sädesvätska som blir kvar i slangen. Det är A och O att kvinnan har ägglossning. Det är bra att ha kollat med ägglossningsstickor månaderna i förväg, kontrollera med tempen och lär känna din cykel, så vet du exakt vilket dygn som är säkrast. Donatorn måste vara beredd att komma med kort varsel. Ofta man ungefär vilka dygn som kan bli aktuella månaden före, så det går att planera in tre preliminär-datum t ex. Bäst är att inseminera två ggr med något dygn emellan.

Du fyller sprutan med sädesvätskan och sprutar in den i slidan, så långt in du kan. Ligg på rygg och be nån kompis om hjälp, om du tror det är svårt att fixa det själv, men de flesta kommer åt bra själva. Ligg och vila efteråt, gärna en halvtimme. Se på en film eller läs en trevlig bok och käka godis och må bra. Allra bäst är om du själv kan få orgasm, påstås det, så ligger du i lugn och ro i ett sovrum, kanske det kan passa på att mysa lite med sig själv men viktigast är att du prickar in rätt datum i menstruationscykeln, så oroa dig inte om du inte får till det med alla detaljer.

Innan ni har kommit så långt att ni gjort ert första försök, har ni gått igenom de praktiska detaljerna noggrant. Ni är helt överens om hur många försök ni ska göra, hur länge ni ska ha kontakt efter eventuella plus (graviditet) och hur/om ni ska kunna nå varandra någon mer gång. T ex syskonförsök i framtiden. En del män vill ha foton, vill veta könet på barnet och annat sådant. Det är upp till var och en att komma överens om detta, men för mig var det helt otänkbart eftersom jag valt anonymitet. Jag skulle inte kunna skicka ett foto till någon jag inte visste namnet på t ex. Och jag hade heller inte velat göra det, eftersom i min värld är man antingen delaktig förälder eller enbart donator. Inte någonting mitt i mellan eftersom det skapar en större rättsosäkerhet för barnet.

Kostar det något? Nej, inte direkt om man inte kommit överens sinns emellan, men det uppkommer ju kostnader kring resor, eventuella hotellrum, hyrbilar och annat och kanske måste donatorn ta ledigt från arbete för att kunna tajma kvinnans ägglossning och sådant är ju rimligt att ersätta.

Kan man smittas av könssjukdomar? Knappast. Det torde vara tämligen låga nivåer av aktiva virus i spermier, så om inte kvinnan har några öppna sår och inte sädesvätskan innehåller blod, hade jag inte oroat mig nämnvärt för det. Men ingen kan ju svara med säkerhet på en sådan fråga.

När man får spermier från klinik är de ”tvättade”, man får inte så många och spermierna mår inte alltid så bra av den processen med tvättning och frysning. Det kan alltså vara större chans att lyckas med heminsemination än vid klinik.

Får kvinnan underhållsbidrag? Det beror på. Om donatorn vill stå som fader och om kvinnan är ärlig gentemot familjerätten, så kommer mannen att bli underhållsskyldig tills barnet har gått ut gymnasiet, dock längst till 21 år. Är donatorn anonym, ”fader okänd” får kvinnan bidragsförskott från F-kassan varje månad, precis som alla ensamstående föräldrar. Man har ibland även rätt till bostadsbidrag. Barnbidrag får man alltid, oavsett inkomst. Det är en stor fördel om man har en god ekonomi som ensamstående, eftersom man oftare behöver betala för tjänster och kan behöva arbeta mindre. T ex är det inte så lätt att flytta själv eller få hjälp med bilen eller annat, eftersom man inte själv kan hjälpa andra så mycket. Det går åt mycket tid till barnet och man kanske behöver arbeta deltid när det är litet. Har du en bra utbildning och hög lön, kommer det att underlätta mycket för barnet. Ett kärleksfullt nätverk av trygga, stabila människor är viktigt. Har du inget, så skaffa det!

Att ensam gå igenom graviditet och förlossning och första tiden hemma, kräver en hel del av en människa och det går aldrig att förbereda sig tillräckligt för att få någon slags ”kontroll” på situationen i förväg. Man kan vara helt inställd på att man vill vara ensam den första tiden och bara ägna sig åt bebisen, men om man inte kan bajsa efter förlossningen och bebisen bara skriker, ja, då behöver man faktiskt hjälp. Både med bebisen så man kan gå på toaletten och någon som kan laga lite mat och gå ut med soporna… Sista tiden under graviditeten är också en särskilt utsatt period, då man behöver ”back up” omkring sig. Skulle allting bli jättejobbigt och ingen kan ställa upp, ska man alltid be vården och samhället om hjälp och stöd, men det är säkert inte så man föreställer sig sitt föräldraskap – i behov av stöd från samhället. Nej, bättre är att ordna sitt sociala nätverk, sin ekonomi och allting i förväg, så har man åtminstone banat väg för att ge den bästa starten för barnet, trots att man valt bort delat föräldraansvar.

För mig har A och O varit fullständig öppenhet och ärlighet gentemot alla. Det är viktigt för barnets identitet att få reda på vart ifrån det kommer. Min son har en anonym donator, så jag kommer inte kunna lämna några genetiska anamneser från donatorns sida, men mitt barn kommer att få exakt samma information som alla andra – myndigheterna, syskonen, vännerna, grannar och andra. Hade jag istället valt en donator som jag vetat namnet på och som jag hade träffat, hade jag kommit i ett annat läge där ärligheten hade fått stryka på foten. Och det tror jag skadar barnet mer, än att ingen vet… Jag har aldrig ens sett mitt barns donator. Vet inte hur han ser ut. Det känns bra.

Hur väljer man donator? Min erfarenhet är att dessa killar är väldigt artiga, trevliga och måna om att ”bli utvalda”. De är charmiga och duktiga på att ”sälja in sig”. Ofta beskriver de sig själva som hälsosamma, friska med högskoleutbildning eller påfallande ofta som brandmän eller poliser (!). Jag hade några intressanta presumtiva donatorer på gång men när jag väl hittade ”min”, så var jag övertygad om att han var ”den rätte”. Jag gillade att han var så rak och jag upplevde honom ärlig. Det fanns också praktiska förutsättningar som stämde för oss och vi ville precis samma sak – 100% anonymitet och vi var bägge beredda att kompromissa för att det skulle bli så bra som möjligt för bägge två.

På något vis har jag oerhört starka ”band” till den här mannen. Han hjälpte mig att få ett efterlängtat barn. Jag älskar honom för det. Samtidigt ser jag det hela realistiskt. Jag har aldrig träffat honom, inte ens sett honom på bild och han som person betyder naturligtvis ingenting för mig och jag betyder ingenting för honom.

Vad kommer han att betyda för min son? Ja, det får framtiden utvisa. Antingen så ser min son det hela som att hans mamma ville så gärna ha honom men hade ingen man, men en snäll donator gav sina spermier till mig för att jag skulle få bli mamma och då kanske han tänker att det var bra, för annars hade han ju inte funnits. Eller så kommer han att bli arg för att jag var så egoistisk som skaffade barn ensam och donatorn var så ansvarslös och självisk att han inte krävde att få vara delaktig i min sons liv.

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
Anonym
Anonym
10/18/15, 3:58 PM
#2

Mycket intressant artikel. =)

Denna kommentar har tagits bort.
S
9/30/21, 10:12 PM
#4

Vad spännade, har själv donerat men har aldrig funderat på att säga att jag jobbar som polis eller brandman.

Cireea
10/1/21, 2:22 PM
#5

#4 Ännu en gammal tråd från 2013.


Film, Gravid, Hamster, Litteratur, Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"
Eyos Hamsteruppföding

Upp till toppen
Annons: