Barnlängtan

ALLA blir ju gravida

2017-09-12 16:36 #0 av: guldtassar

Senaste veckan kan jag ärligt säga att jag inte har varit inne en enda dag på FB där någon antingen skrivit att dem väntar barn och gått ut med sin stora nyhet eller att dem precis blivit föräldrar.

Jag längtar så förbannat! Vad stoppar oss? Vi kan inte bo såhär hos svärföräldrarnas tomt i villavagn och jag sjukskriven. enligt mannen.. Jag börjar gå sönder..

Anmäl
2017-09-12 17:36 #1 av: Missmagi

Förstår precis vad du menar man väntar och väntar på de där plusset och ibland undrar man varför alla andra får uppleva en graviditet men inte vi? Hos mig väntar 6 st i min närhet (arbetskompisar, släkt vänner etc)bebis varav 4 väldigt nära vänner fått i år bara och vi var dom som började försöka först för flera år sedan men sitter fortfarande här utan barn eller något i magen så jag förstår din frustation, väldigt väl.

Anmäl
2017-09-12 22:38 #2 av: Sowa

Vi är visserligen rätt nya på barnverkstan men jag känner redan frustration över att det inte blir något. Går in för 5:e försöket snart vilket inte är något konstigt egentligen men de flesta vi känner har ju lyckats på första försöket eller inte ens hunnit försöka. För oss tog det ett tag att komma igång pga vår livssituation där sambon var sjukskriven utan ersättning och jag jobbade inom vården så den lönen gick inte att leva på. Vi har det fortfarande knapert men min kropp åldras så vi bestämde oss för att börja försöka trots att det kanske inte är det optimala tillfället. Det verkar ju ta ett tag för oss att lyckas få bebis.
Hur är det för er? Har ni börjat försöka eller vill sambon vänta?

Anmäl
2017-09-13 08:45 #3 av: guldtassar

#2 sambon vill vänta tills vi har eget hus, vilket vi måste vänta med tills jag har jobb, vilket jag inte har för jag är sjukskriven och inte än vet när jag kan börja jobba...

Anmäl
2017-09-13 10:50 #4 av: Sowa

#3 Det är klart att det är skönt att ha något eget innan det kommer barn. Vet du hur svärföräldrarna ser på det? Har ni inte möjlighet att få hyreslägenhet? Jag har en vän som fick barn medan hon var sjukskriven (och fortfarande är det nu 4 år senare). Det är ett av de mest socialaste och positivaste barn jag någonsin träffat. De har det visserligen kämpigt men det är inget som märks på barnet och min vän är långtidssjukskriven så hennes enda chans till att bli mamma var ju medan hon är sjukskriven. De bor i en trång lägenhet men som sagt så verkar inte barnet må dåligt av det. Livet blir ju lite det man gör det till :-)

Min sambo var först besluten om att han skulle ha fast jobb och ha jobbat något år innan vi "skaffade" barn (han trodde att det blev något så fort man började försöka). Kruxet var att han först måste utbilda sig i 2 år innan han kan börja jobba inom sitt drömyrke och han har svårt att komma in på utbildningen så vi vet inte ens när och om han kommer komma in. Jag förstår hans resonemang men med tanke på att jag är över 30 så vill jag inte vänta längre med att försöka, det tar ju ett tag att få till det och skulle det sen inte gå så ska det göras utredningar innan vi kan få hjälp. Själv började jag på min 3 åriga utbildning i våras så vi är en student och en som jobbar timmar just nu. Absolut inte optimalt men jag är säker på att om vi får en bebis så kommer allt ordna sig och barnet kommer få en bra uppväxt. Visst får vi pussla lite och köpa det mesta begagnat men vi är väldigt trygga och stabila tillsammans och för mig är det viktigare än fina bebisprylar. 

Min sambo är riktigt taggad på att bli pappa nu, han behövde bara lite tid att smälta tanken och sen bearbeta en del från barndomen. Mycket handlade om att han var rädd att hans barn ska få samma uppväxt som han själv hade. 

Anmäl
2017-09-13 12:10 #5 av: Förväntansfull

Håller med dig!
Vart man än kollar / är så är de gravida över allt eller barnvagnar mm.
Och inte nog med det så pratar bara folk runt omkring en om barn hela tiden.
Ja, det tär på psyket, man försöker att koppla bort och stänga av men tyvärr blir man påminde hela tiden på ett eller annat vis..

Jag förstår precis vad han tänker och det är såklart klokt av han med tanke på boende och jobb situation.
Kanske är bra om ni flyttar till egen lägenhet om ekonomin klarar det?!
Ett steg i rätt riktining så att säga.
Ett barn kostar ju så man måste ju fixa det ekonomiskt såklart.

Sen förstår jag din längtan till 120% och man kan ju inte vänta i all evighet heller.. nu vet jag inte hur gammal du är men ska jag va ärlig så har åldern ingen betydelse i denna frågan om att vänta. O nu tänker jag att många säger att man är ung o hinner vänta , det blir när de blir( avskyr den kommentaren) har fått den ett antal gånger.. så på de viset menar jag att åldern inte spelar roll när man väl börjar längta så släpper man inte den tanken.

Hoppas ni förstår hur ja menar.. ( fertiliteten minskar ju med åren men de är ju fullt möjligt att bli gravid vid 40-45 år också)

Anmäl
2017-09-13 16:33 #6 av: Rebornmamma

Hej Jag vet precis hur du känner dig, jag känner samma sak!

Jag kan nästan bli förbannad och avundsjuk på alla runt om oss som blir gravida Det känns som om dom behöver bra titta på varandra så blir dom gravida. :( Jag känner en ENORM sorg, sorg för att bäbis aldrig verkar komma och sorg för varje månad inte se plusset alla andra verkar få. DU är inte ENSAM

Anmäl