Har aldrig blivit erbjuden det och med första barnet gjorde vi det inte. Med andra barnet valde vi att göra det privat. Jag var då 32 år och i Skåne erbjuds man der gratis från 33 år. Jag ville veta så att allt var bra med barnet och hade jag inte gjort kub hade vi nog gjort ett vanligt ul då allt känns så overkligt i de veckorna. Prisskillnaden var dock minimal (typ 300kr) så då tyckte jag att vi lika väl kunde göra ett kub test pga min ålder. Vi hade ingen plan på hur vi skulle göra om vi fick hög sannolikhet mer än att vi förmodligen hade gjort fostervattenprov osv. Ett steg i taget liksom….

Väldigt personligt det där känner jag. Vissa känner väldigt starkt att de inte vill veta och att det inte spelar ngn roll. För mig och min sambo så spelade det verkligen stor roll så vi valde att göra det.

Här blir alla erbjudna det och vi gjorde det mest för att få se bebisen på ultraljudet men också för att få höra att allt var bra. Hade det visat ett dåligt resultat och med vidare prover visat att bebisen skulle kräva en massa operationer eller födas gravt missbildad med påverkade organ och så så hade jag nog, för barnets egen skull, funderat på abort. Som tur är har vi fått bästa resultat båda gånger:-)

Vi fick rådet att tillsammans tänka igenom eventuella följder av resultatet. Skulle vi gå vidare och om det visade mer vad skulle vi göra? Så att allt var klarlagt mellan oss föräldrar redan innan. Vi har alltid gjort kub och det var på kub mitt MA märktes. För oss har det varitt viktigt att ta alla prover och undersökningsr vi erbjuds.

Där jag bor erbjuds alla KUB och vi valde att göra det men först diskuterade vi hur vi skulle göra vid  olika resultat. Visar KUBen låg risk så är ju allt frid och fröjd men om det inte är på det viset måste man ju ta ställning till svårare frågor. Man ska aldrig göra KUB med tanken att man bara vill få ett kvitto på att allt är ok, det är ju bara en riskbedömning som görs. Ut kommer en siffra på hur många barn som måste födas, som haft samma mätresultat som ni haft på er KUB, för att ett av barnen ändå föds med kromosomavvikelse.

Om KUBen visar förhöjd risk så erbjuds man vidare diagnostik, fostervatten- eller moderkaksprov. De ingreppen har dock en risk att orsaka missfall och det kan vara ett svårt beslut att ta. Man kan ju potentiellt orsaka ett missfall på ett helt friskt barn. Vi resonerade på så sätt att vi skulle genomföra all den diagnostik som erbjöds, trots riskerna. I ärlighetens namn kan jag inte förstå vitsen med att göra en KUB, få resultatet att det finns en ökad risk och sedan inte gå vidare med diagnostik. I det fallet väljer man ju gå vidare med graviditeten oavsett utslag, onödigt att göra en KUB liksom. Men så länge man tagit ställning och funderat på vad det kan leda till och är medveten om att det kanske inte alls blir sådär ångestdämpande och lugnande som man önskat så ska man ju göra som man vill.

Med det sagt så är ju det allra bästa med KUBen att man får se sin bebis för allra första gången. Oavsett vad KUBen visat så har man fått se med sina egna ögon att det lilla hjärtat slår och att det finns en hjärna och allt sånt där. Och det är ju faktiskt ganska fantastiskt, speciellt när man tagit sig igenom de där vidriga första månaderna av graviditeten.

Jag mådde fruktansvärt dåligt de fösta månaderna med illamående, trötthet och diverse graviditetsåkommor. Därav bestämde vi oss för att göra kuben för att få en tidig koppling till barnet i magen och kunna njuta av graviditeten trots besvären, men också för att se så att allt var bra. Vi kommer definitivt att göra kub-testet vid eventuellt fler graviditeter då vi blev alldeles lyckliga av att se barnet sprattla och göra kullerbyttor redan så tidigt :)

Gjorde testet för att mentalt kunna förbereda sig om det är ett barn som kommer behöva extra hjälp. Har personer i min nära familj som har behövt det, och vet att det krävs mycket energi på många plan. Känslomässigt, kontakten med myndigheter (som verkligen inte alltid är lätt), fysiskt osv. Så gjorde det för att kunna veta läget i förväg

Skulle gjort om jag blivit erbjuden. Då jag redan hade passerat de veckorna KUB-testet skulle göras i blev jag inte erbjuden. Anledningen till att jag skulle gjort det var för att veta så barnet där inne var friskt.

På gott och ont. Gjorde på alla 3. De 2 första hade väldigt låg risk för kromosomavvikelse. Men på 3an hade vi förhöjd risk och fick ta ett blodprov efter som skulle analyseras. I 2 veckor väntade vi på svar. 2 långa och riktigt känslosamma veckor. Fick veta att det var normala fosterprov men känslorna och oron hängde med under hela graviditeten. Det var hemskt. Faktiskt. Ut kom som tur var en frisk liten flicka. Men hela graviditeten var en enda lång oro.

Jag har bestämt mig för att låta bli kub, skulle gjort det imorgon i så fall. Men det är det bästa för mig.

#11 huvudsaken är just vad som är bäst för dig. :)