Förlossningen

Hur snabbt gick er andra förlossning?

2017-06-05 14:22 #0 av: Fien

Kanske finns en liknande fråga redan men skulle vilka höra från er omföderskor. I vilken vecka startade era förlossningar? Hur långt tid tog det första/andra/tredje gången?

Vilka tidiga tecken hade ni på att det var på gång?

Anmäl
2017-06-05 15:06 #1 av: soundtrack

Första: föddes på BF+14. Hade inga förkänningar att tala om. En del sammandragningar dagen innan, vilket jag inte har haft tidigare. På kvällen BF+13 hade jag lite molvärk, vi gick o la oss vid 21:30 o då blev jag dålig i magen o fick springa på toa flera gånger o i samband med det började värkarna som snabbt blev regelbundna. Skrevs in på förlossningen 05:30, öppen 4-5 cm vid undersökning. Dottern föddes sedan 12:22.

Andra: född på BF+9. Hade förvärkar till o från i veckor innan. Fick hinnsvepning på morgonen på BF+8 som ledde till massor av sammandragningar o framåt kvällen jobbiga förvärkar. Dessa hann klinga av innan jag gick o la mig vid 21. Vaknade vid 02:30 på natten o kunde inte somna om, började få värkar då, men dom kom aldrig tätare än ca var 10e min. Lyckades somna om till slut. Gick upp vid 8-tiden typ, hade då blodiga flytningar.
Vid 10-tiden kom värkarna igen. Kl 12:30 skrevs vi in på förlossningen. Öppen endast 3 cm kl 13:15 o ej utplånad tapp. Vi fick en chans att försöka "gå igång det" o 14:15 va jag öppen 4 o fick stanna kvar för jag hade så ont. 15:44 föddes dottern, så det gick fort på slutet ;)

Anmäl
2017-06-05 22:18 #2 av: Smulan_88

Första drog värkarna igång på BF hon kom ut med snitt BF+3, då hade jag haft "aktiv förlossning" 36 h men hon va för stor för att komma ut.

Nummer 2 kom värkarna igång efter att en bm varit inne och retat på tappen. Förlossningen tog 12 h han kom ut BF+1.
Förlossningen kändes lagom och bra, och väldigt hanterbar.

Nu med nr.3 gick det FORT i för hållande, 6 h från en mindre punka/vattenavgång därefter. Varav 5 av de timmarna var inne på förlossningen men endast 4 timmar klassades som aktivt värkarbete. Detta var helt klart den ondaste förlossningen och jag upplevde att det gjorde "panikont" och jag hade ingen kontroll över kroppen. Så väst förlossning var helt klart med nummer 2. :)

Anmäl
2017-06-05 22:18 #3 av: Smulan_88

Väst*bäst

Anmäl
2017-06-06 00:43 #4 av: Snovit79

Första gången föddes han i v 42 efter 50 h oavbrutet värkarbete. Vaknade med värkar var 5:e min. Innan lunch gick slemproppen. Och två dagar senare föddes han med segerhuva. 

Andra gången föddes hon i v 40, en dödfödsel som tog 27 h och med div hjälp. Sätesfödsel som fastnade. Värkarna startade efter vi "pratat" med magen på kvällen. Försökte vänta ut dem till en tid hos spec mvc nästa morgon. Men fick så ont och började blöda litet så vi for in 04:00 och fick då veta att hon inte klarat värkarbetet och avlidigt. (5 h senare ett par rum bort fick min vän samma besked om hennes friska pojk)

Hjärta Jasmine, min älskade efterlängtade dotter - den vackraste ängel i himlen. Hjärta

 Sajtvärd på Matbröd 

Anmäl
2017-06-06 07:21 #5 av: typjessica

Vattnet gick 11.55 och det var första tecknet. 12.24 är ungen född. Så ca 30 min . Det Kan gå ruskigt fort med tvåan.

Anmäl
2017-06-06 08:04 #6 av: Fien

Verkar ju som att det går fortare för varje gång när man läser på och ser era svar.... .min första förlossning tog knappt 2,5h från vattenavgång till att hon var ute. Börjar bli nervös nu i vecka 37 för hur snabbt det kommer gå den här gången. Mest rädd att inte hinna in, nu ska ju dessutom en barnvakt ta syskonet.... men syskonet får följa med och hämtas på sjukhuset om det behövs. Tänker också att vid minsta misstanke om att det är på gång så ringer jag förlossningen och "förvarnar". Vill inte direkt bli skickad till något annat sjukhus än närmsta (10 min bort).

Anmäl
2017-06-06 11:09 #7 av: typjessica

#6 förstår din oro! Min första gick också fort inte lika fort som din men nästan. Tycker du har en bra plan, för mig förstod jag när vattnet gick och värkarna slog till direkt att det här kommer gå fort, Jag liksom bara kände hur det hände grejer under varenda värk och hur bäckenet liksom flytta på sig. Jättesvårt att förklara. Men jag hade ett ärende på sjukhuset när det hände (som tur var) Men hade jag vart hemma hade jag aldrig satt mig i en bil utan ringt ambulans, för jag förstod som sagt att jag aldrig skulle hinna in.

Nu väntar vi nr 3 och jag är livrädd rentutav. Jag är helt säker på att vi kommer få föda hemma denna gången. Hua mig.

Anmäl
2017-06-06 12:20 #8 av: Thiah

#7 Förstår att du är orolig för det. Har du någon plan för att föda hemma? Om det går så snabbt menar jag.

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2017-06-06 14:02 #9 av: typjessica

# alltså både ja och nej. Det är ett tag kvar så min tanke är att komma över rädslan och finna en viss trygghet över att vi kanske inte hinner ni. Sen försöka hitta olika lösningar rent praktiskt med allt. Min sambo kommer iaf gå på ledigt ca 2 veckor innan bf så det känns väldigt bra.

Anmäl
2017-06-06 14:38 #10 av: Fien

Jag hade samma plan #9 men nu börjar jag bli orolig på riktigt och försöker tänka ut en plan för alla möjliga scenarion, typ att jag är ensam hemma, ensam med dottern, är på jobbet, mitt i natten osv.... de flesta i min närhet vet ju att det gick fort förra gången så några vänner har telefonen på på natten.... mina föräldrar bor en bit bort men kommer ner sista veckan och bor här. Så jag hoppas på att hon bestämmer sig för att födas då... sambons föräldrar bor ca 40 min bort men jag är rädd att vi inte kommer ha 40 min + plus tid att få tag på dem...

Anmäl
2017-06-07 11:03 #11 av: JossanH

Första tog ca 28 timmar.
Andra ca 9 timmar
Tredje ca 14,5 timmar men då hade jag värkar med väldigt långt emellan kanske 12 timmar innan det men det var inget aktivt arbete då.

Har en vän som skulle föda hemma. Varken Doula eller bm hann hem till henne så hon födde i sängen med sin 2åring bredvid. Vilket gick jättebra. Lita på din kropp och försök behålla lugnet så kommer allt gå bra.

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2017-06-07 14:13 #12 av: Sarah

Två bekanta har (ofrivilligt) fött sina andra barn hemma senaste tiden. Verkar ha gått bra för båda :) 

Anmäl
2017-06-07 14:32 #13 av: Fien

#11 och #12 Det går ju oftast bra när det går fort... men jag gillar inte ordet oftast i den meningen. Förra gången gick det snabbt, men ändå gick hennes hjärtljud ner under förlossningen. Jag vill vara på sjukhuset och ha möjlighet att göra allt för att rädda barnet OM något skulle gå fel.

Har läst på om att föda hemma också men vill verkligen inte det. Jag kommer göra allt för att komma in och jag har ju blivit uppmanad att ringa in vid minsta misstanke om att det kan vara på gång. Åker hellre in fem gånger extra och kollar om något hänt än att inte hinna in. Funderar även på att bara stanna på sjukhusområdet om de inte tar in mig när jag har minsta känning. Det är ju mitt i sommaren så bättre nu än med första som är född i januari :).

Anmäl
2017-06-07 16:24 #14 av: Sarah

Nej jag skulle inte heller vilja föda hemma, inte under några omständigheter.

Anmäl
2017-06-07 23:42 #15 av: lkmf

Första förlossningen tog cirka 32 tummar allt som allt. Första tecknet var att värkarna satte igång. När vi kom inn på fl var jag öppen 2 cm sonen kom 12 timmar efter vi kommit in. Sprack lite och hade väldigt ont efter.

Andra förlossningen vaknade jag ca kl 1 på natten av att värkarna satte igång med ca 9 min mellanrum. Strax efter 2 ringde vi fl det vara 4 min mellan verkar. Kom in till fl kvart över 3 då var jag öppen 5 cm. En timme senare var jag öppen 7 cm. Kl 6.00 kom dottern ut. Så allt som allt 5 timmar hade inte särskilt ont efter. Hade efterverkar i ca 2 dagar men inte särskilt farlig och klarade av dom utan smärtlindrande.

Livet är som en chockladask men vet aldrig vad man får/ Forest Gump

Anmäl
2017-06-07 23:44 #16 av: lkmf

Första kom 39+0 och andra 38+6

Livet är som en chockladask men vet aldrig vad man får/ Forest Gump

Anmäl
2017-06-08 13:42 #17 av: Snovit79

Skulle inte vilja föda mitt barn hemma eller på väg till förlossningen. Min graviditet var normal och mitt barn avled under värkarbetet - något jag inte visste förrens jag kommit in och skulle få på hjärtbandet. 

Önskar INGEN en dödfödsel ensam hemma eller i bilen. Det är en sådan stor chock på ett sjukhus MED proffessionella (BM, läkare, kurator & präst) - vem vet vad man gjort i en bil? Åkt hem med barnet och låtsas som ingenting. Lagt det i vaggan, grävt ner barnet i trädgården? Är väldigt övertygad att man gjort något destruktivt i chocken. För man fungerar inte då. Man tänker inte klart. Eller om barnet föds stilla, men kan räddas - men chocken gör en apatisk? Om man förblöder själv...

Hjärta Jasmine, min älskade efterlängtade dotter - den vackraste ängel i himlen. Hjärta

 Sajtvärd på Matbröd 

Anmäl
2017-06-08 22:48 #18 av: JossanH

#13 jag förstår att du vill in, men jag tror på att lita på sin kropp och hålla sig lugn för OM du inte skulle hinna in så är det bästa att inte drabbas av panik samtidigt.

Jag var sugen på att föda hemma denna gång men min sambo ville verkligen inte och det kändes rätt skönt att bli lite "ompysslad" när det väl var dags.

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2017-06-09 11:02 #19 av: Nalaa

Dottern föddes på BF+15 (igångsättning) och det tog 17 timmar och 18 minuter för att vara exakt:-p

Ska bli spännande att se hur det blir med den här bebisen:-)

Anmäl
2017-06-11 08:41 #20 av: Fien

#18 jo absolut, har bekanta som fått föda hemma och man kan ju få hjälp via telefon i alla fall. Och som jag förstått det så skickar förlossningen en ambulans också. Men jag hoppas verkligen att jag hinner in....

Anmäl
2017-06-11 11:02 #21 av: JossanH

Vet en som födde hemma oplanerat och en som födde i bilen på väg in till sjukhuset. Båda möttes upp av ambulans :)

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2017-06-11 23:05 #22 av: Lakritsstjärna

Andra tog längre tid för mig. De fick sätta in värkstimulerande efter att jag hade haft krystvärkar i över 3 timmar och han ändå inte kommit ut.

Anmäl
2017-06-12 07:16 #23 av: jackiejohn

Med första hade jag värkar i 19h (Konstant brickanyldropp 12h övrig tid brickanyl spruta+ tablett) beslutades om akutsnitt därefter, så hur lång tid det skulle tagit vid en normal förlossning vet jag inte. Hör handlade allt om att fördröja så länge det bara gick.
Men minsta tog det 12h från första värken tills det hon var född, trots brickanyl och sovdos.. enligt bm som förlöste mig hade hon vart ute ett par timmar tidigare om jag inte fått brickanyl. Hon "varnade" även för att om jag skaffar en till så lär det gå mycket fortare så ska in så fort det sätter igång (har dryga timmen till sjukhuset) :)

Anmäl
2017-06-12 10:03 #24 av: MikaelaS_

Jag har två barn men bara född minstingen vaginalt. Då vaknade jag vid fem på morgonen med blödning, sen ökade värkarna rätt snabbt i styrka, för att sedan avta vid elva. Kom tillbaka vid ett igen och blev ganska snabbt tre på tio minuter. Var hemma till sju då jag kände att jag ville åka in, blev inskriven tio över åtta och var då fullt öppen och blödde en hel del. Halv tio tog de hinnorna, började krysta 21.40 och 21.51 är han född. 

Räknades ju dock som förstföderska då så bm tycker att jag inte ska vara så envis nästan gång och istället åka in tidigare, enligt henne är dessa 17 timmar från första känning en snabb förlossning när det är första. Det vet ju hon bättre än mig men jag tycker inte det är så snabbt direkt.

Anmäl
2017-06-12 10:05 #25 av: jackiejohn

24# Märkligt...jag räknades inte som förstföderska nu med tvåan trots att det var min första vaginala förlossning..🤔

Anmäl
2017-06-12 10:12 #26 av: MikaelaS_

Det har jag fått höra på flera ställen, bland av båda mina bm att man gör om man är snittad första gången. Det gör alla fick jag höra, och vi födde ju på samma sjukhus.

Anmäl
2017-06-12 10:35 #27 av: JazzBass

Så här var det för frun:

Första barnet som kom fyra dagar före beräknat datum: Värkarna började 6 på morgonen, tilltog mot eftermiddagen. Inne på BB kl 18, kl 19 öppen 6 cm. Kl 21 helt öppen (livmodertappsbedövning). kl 21:33 föddes sonen.

Andra barnet som kom 1½ vecka före beräknat datum: Värkarna började på eftermiddagen, minns inte exakt när. Vi anlände till BB kl 23:30 i tron att hon var ganska långt på väg då,  men hon konstaterades vid midnatt bara vara 3cm öppen. Väntade en dryg timme på att kunna ge livmodertappsbedövning (vi/hon hade mycket goda erfarenheter av det från första och ville ha det på nytt), och den gavs när hon var 4,5cm öppen enligt läkaren. 20 minuter senare var hon fullt öppen och två minuter efter det var dottern ute. Det gick kanske lite väl snabbt, för hon märkte mindre av själva smärtlindringen den här gången.

Dottern var dock betydligt mindre till storleken än sonen (2,8 kg mot 3,3 kg) och hade 2cm mindre huvudomkrets, vilket säkert bidrog en del till att det gick "lättare" med tvåan. Frun sprack inte alls med tvåan heller (det blev några stygn med första) och överlag repade hon sig också mycket snabbare. Inga komplikationer alls. Åldersskillnaden mellan barnen är ungefär 2 år och 3 mån. Båda var (är) friska och föddes med fulla apgarpoäng. Men om födslarna gick riktigt bra så var själva graviditeterna mycket jobbiga för frun, speciellt den andra. Hon hade tidigt intensiva sammandragningar med båda två (från v.17 ungefär), men med tvåan hade hon dessutom också foglossning, högt blodtryck, massor med hjärtklappningar, en obehaglig pulsrusning i början av tredje trimestern som gjorde att vi åkte in till akuten och annat otrevligt, och magen blev mycket större mycket snabbare i början om än lika stor i slutet. De 9 månaderna kändes definitivt mycket längre med andra barnet än med första. Med första var de välbehövliga för att hinna anpassa sig till vad som komma skulle. Med andra var de bara en jobbig lång väntan med en massa besvär. Men två fina barn fick vi. Hjärta

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Anmäl
2017-06-12 11:29 #28 av: jackiejohn

26# Blir förvirrad, har också hört detta men alla läkare jag träffade (1 mvcläkare och 2 förlossningsläkare) sa att jag skulle räknas som omföderska...
Var du planerad snittad? Jag gick ju igenom hela värkarbetet men fick inte under några omständigheter krysta ut henne så jag har ju gjort värkarbetsdelen första gången men inte höjdpunkten så att säga..🤔
Bm som tog emot mig nu med tvåan på förlossningen sa att jag var förstföderska men hon är också den enda som sagt det under hela graviditeten med alla kontroller och allt.
Lite kul ändå att det låter så olika trots att vi fött på samma sjukhus!

Anmäl
2017-06-12 11:34 #29 av: MikaelaS_

#28 Tycker man ofta bli det av vården :P 

Jo, jag var ju det och tänkte på samma sak, om det kan vara det som var skillnaden. Men mamma genomgick värkarbetet helt till krystning med mig men blev sedan akutsnittad, sedan födde hon min syster vaginalt och fick då höra att hon var förstföderska. Hon frågade nämligen om jag fick höra samma sist. 

De kanske är lika förvirrade som oss :P

Anmäl
2017-06-12 19:50 #30 av: Pontiac57

Jag har också fått höra att man klassas som förstföderska när första vaä snitt :) dock tycker jag det borde spela in om man genomgått värkarbete och öppningsskede

Anmäl
2017-06-13 13:48 #31 av: Fien

Tack för alla svar! Vi var inne på förlossningen igår för misstanke om förlossningstart. Känns som att barnmorskorna är nästan lika nervösa som jag är inför min förlossning. Blev även konstaterat att det med stor sannolikhet kommer gå fort den här gången också då bebis redan ligger långt ner i mitt bäcken..... tur vi bor nära! Men kommer ju knappt våga göra något nu förra bebis är ute...

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.