Känsliga situationer

Ångrar abort?

2017-04-15 15:13 #0 av: pärooon

Hej!

Jag har nyligen gjort en abort, som jag ångrar mer än allt. Jag blev först ganska glad men samtidigt ganska chockad. När jag såg pluset bestämde jag mig nästan direkt för att behålla, även min kille blev ganska glad och ville behålla, tror nästan han var gladare än mig. 

 Men så fort mina föräldrar fick reda på våran glada nyhet vände allt. Dem slängde elaka kommentarer, sa att jag skulle misslyckas, att socialen skulle ta barnet ifrån mig, även att jag förstörde hela vår familj om jag behöll osvosv.  Helt enkelt att jag bara förstörde allt och alla om jag valde att behålla detta mirakel. Självklart påverkades vi ganska negativt av detta och min kille ville då göra en abort, för att som sagt på grund av allt det mina föräldrar sa. Jag fick aldrig chansen eller ens tiden till att tänka på vad jag själv ville och vad som var bäst, för att allting gick så fort och mina föräldrar bankat in abort i huvudet på mig.  Mina föräldrar tvingade mig som sagt till en abort och även skaffa p-stav för att detta inte skulle hända igen. 

Jag blev såklart ganska sårad av vad dem sa och själva tvånget till aborten, att jag nu hamnat i en depression jag kämpade 4 år med för att bli frisk. Min mamma sa ganska mycket om att jag skulle klara av det, att jag skulle komma över det, att en abort var det bästa osv, men så är det inte.  

Det enda "problemet" vi hade var egentligen ekonomin, för att den inte direkt är en toppen summa i månaden då vi båda fortfarande pluggar, men allt det andra såsom skola, boende, möbler, barnvagn och annat viktigt, hade vi kunnat ordna ändå. Både jag och min kille tycker nu i efterhand att en abort var det största misstaget vi någonsin gjort och vi har ingen aning om vad vi ska göra, för att jag mår så fruktansvärt dåligt. 

Jag undrar om det finns någon som varit med om något liknade och hur ni som gjort abort har kommit över det, känns som jag kommer påverkas ganska mycket av detta valet hela mitt liv.

Anmäl
2017-04-15 15:18 #1 av: Alexzandra630

Om ni är myndiga hur kan dina föräldrar tvingat er till abort och att sätta in en p-stav?

Jag förstår att det känns hemskt men gjort är gjort och inget kan få tillbaka fostret. Det bästa ni kan göra är att sörja i lugn och ro och låta det ta tid. Och inte låta dina föräldrar ta beslut över ditt huvud. Är man myndig så är man.

Anmäl
2017-04-15 15:20 #2 av: pärooon

#1 Jag är tyvärr inte myndig ännu.

Anmäl
2017-04-15 15:36 #3 av: RoxannaS

Får jag fråga hur gammal du är? du behöver inte svara. Men de hade kunnat hjälpa lite för oss andra att förstå.
Beklagar verkligen. Fick själv göra en abort mot min vilja dock inte pga samma skäl som du utan att fostret var dött. Och de är snart ett år sedan och jag sörjer det än idag. Det tar tid att komma över.
Jag antar då att ni fortfarande bor hemma eftersom du sa att du inte är myndig? Då kan jag förstå att föräldrarna tar ganska hårt på det. Alla har sina uppfattningar om vad kan ska kunna ge ett barn. Jag skulle själv inte valt att behålla ett barn om jag inte själv var myndig först. Alternativt om jag skulle bli myndig under graviditeten. Ett barn är ett enormt ansvar för de närmsta minst 18 åren. Det är tufft och kämpigt. Och många förhållanden brakar just pga hur jobbigt det är med ett barn.
Hur länge har du och din kille varit tillsammans? Hur väl känner ni varandra?
Försöker verkligen inte låta dömande. Jag ber dig bara tänka en gång extra att detta kanske var det rätta för nu.
Kram på dig. Från en annan som sörjer.

Anmäl
2017-04-15 15:59 #4 av: tlover

Jag har själv ingen erfarenhet av abort däremot missfall och jag tänkte mest säga att ni måste ge er själva tillstånd att sörja på det sätt ni behöver. 

Folk som inte haft en liten i magen som dött har nog svårt att förstå vilken sorg det är för "bara ett foster" men det är en sorg, iallafall för vissa.

Kanske behöver ni ta ledigt från skolan (kolla med kuratorn på skolan om ni kan bli sjukskriven om det är det som behövs) eller tvärtom tillbaka in till vardagen. Eller slå sönder något (köp tallrikar på second hand och kasta på var beredd på att få städa efter däremot).

Själv så var jag redan sjukskriven till 100% men jag tände ett ljus varje dag i 3 månader som en del i mitt sorgearbete.

Världens bästa djurbutik, Fias butik!
Te, Kampsport, Norrland, Företagande, Anslagstavlan m.m
Glöm inte att följa mig på facebook och instagram!

Anmäl
2017-04-15 16:16 #5 av: VeronicaKahlbäck

Jag står fast vid att det är allas rätt att göra abort men även att behålla, tycker att dina föräldrar hanterat situation under all kritik. Vad som än var bäst för barnet så var det inte dina föräldrars beslut att ta. Jag personligen skulle aldrig förlåta dom.

Jag har själv genomgått en abort när jag var 17 som var mitt eget beslut men helt klart rätt om man ser till barnet. Fel pappa och sent upptäckt graviditet där jag levt på ett allt annat än optimalt sätt.

Jag tog det väldigt hårt och kan än idag känna att det är en sorg. Jag ångrar det inte men känner ändå att jag valt bort ett barn. Jag kan fortfarande önska (tio år senare) att jag aldrig varit i situationen. Det är viktigt att sörja och tillåta en känna alla känslor. Rekommenderar verkligen att du ber om hjälp av kurator, terapeut eller annan lämplig. Bara du får möjlighet att bearbeta det så kommer du klara dej igenom det här men du måste ge det tid. Du kanske behöver ha samtal med ett proffs och dina föräldrar? Tänker att det som hänt inte kan vara bra för er relation.

/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

Anmäl
2017-04-15 21:37 #6 av: Devya

Oberoende om du är myndig eller ej så är det inte okej för andra att försöka tvinga någon till att göra något som inte känns rätt. Dina föräldrar gjorde nog fel där. Otroligt hemskt att pressa på sådär.

Min mamma var tvärtemot och sa till min syster att hon absolut måste behålla barnet och inte genomgå en abort vilket var det hon vill (hon var inté myndig). Jag tyckte att det var lika fel. Min mamma borde ha hållt tyst och stöttat henne.

Jag blir väldigt ledsen över att höra hur ens familj kan vara så elaka och skjuta över deras vilja på sina barn. Det är så fel.

Du lär dock nog komma över det här men kanske inte I första taget . Depressionen kunde lika bra ha kommit sen då du väl hade fått barnet, sådant kan man aldrig riktigt förutspå.

Anmäl
2017-04-15 22:51 #7 av: becka89

Gjorde en abort 2006 Var exakt som för er, allt var jätte bra tills vi berättade för mina föräldrar och exkillens föräldrar då ändrades allt och det slutade med en sen abort i v 16 detta är nu 11år sedan. Hade inte jag och mitt ex separerat 1år senare pga otrohet m.m. från honom hade det varit mitt största misstag eller ja det var nog det men känns även enklare att veta att jag slipper mitt ex hans hot m.m. slipper se honom och allt det där annars hade jag aldrig orkat. Första året var jag som en zombie mådde skit hela tiden skolan gick åt skogen och mitt ex ändrades men sen har det bara vara att tyvärr leva med det, det kommer nya chanser men man det kommer alltid finnas där i bakhuvudet.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.