Annons:
Etikettallmänt
Läst 823 ggr
Djurälskaren87
4/11/17, 7:09 PM

Förlossning och tankar

Hur känner ni kring förlossningen? Ska ni gå några kurser? Öva på andningen etc?

Annons:
Lojs
4/11/17, 7:18 PM
#1

Jag tar det som det kommer tror jag. Inför första förlossningen gick jag i mammagrupp med övningar inför förlossning och sådär, och jag var väldigt lugn inför det hela. Vissa verkar ju inte alls ha särskilt ont av en förlossning och jag tänkte att jag säkert är en av dem, lugn som jag är och sådär. Men tydligen inte. ;) Så inför andra förlossningen kommer jag nog vara mer panikig, för jag vet hur just jag upplevde det förra gången. Men men, som sagt, jag försöker ta det som det kommer och ber åter igen om alla smärtlindrande jag kan få. =) Det är ju bara 1-2 dagar man har ont och det är ju ett litet pris att betala jämfört med att få äran att sätta ett liv till världen (jag önskar bara att karlarna fick gå igenom samma sak, de kommer lite väl billigt undan tycker jag).

Hade vi haft råd hade vi anlitat en doula, det verkar vara ett underbart koncept, men tyvärr för dyrt för oss.

"If someone ever says "-You don't need more aquariums." Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.

mikkan01
4/11/17, 7:28 PM
#2

Känner mig rätt lugn, det är ju första barnet och jag vet inte riktigt vad som väntar. Tänker positivt och förväntar mig det bästa men förbereder mig också på det värsta så jag läser på om verkligen allt jag kan komma över, kommer försöka gå på kurser och sådär också :)

~mikkan

Djurälskaren87
4/11/17, 7:33 PM
#3

Funderar på det där med profylax om det är värt att gå och lära sig?

Lilolizeit
4/11/17, 7:36 PM
#4

Jag känner mig lugn inför förlossning. Gick inga kurser förra graviditeten och kommer inte göra det nu heller. Känner mig avslappnad med att kroppen vet vad som ska göras när det är dags, jag har än så länge i mitt liv hanterat smärta bra och känner att jag har bra kontroll även i smärta och ser fram emot att se hur jag handskas med förlossnings-smärtan. Mitt "värsta senario" var och är kejsarsnitt. Blev kejsarsnitt förra gången och det gick bra! Hoppas på en vaginal förlossning den här gången. Gärna så naturligt det går. Lätt att tänka hur man vill ha det på sin förlossning ang smärtlindring osv just nu, men man får ta det som det kommer. :) Vore häftigt att få uppleva en vaginal förlossning men oavsett vad det blir så blir det bra. :)

// Lilo - medarbetare på akvariefisk & gravid samt sajtvärdinna på bortskänkes

Alexzandra630
4/11/17, 7:48 PM
#5

Jag känner mig väldigt lugn inför förlossningen. Visst det kommer antagligen göra jävligt ont men kvinnor har klarat det i alla tider och med dagens nivå på sjukvård känner jag mig lugn inför både mitt och bäbis mående. Jag och sambon går i föräldragrupp. Tycker det är väldigt givande. Har även läst en hel del om profylax och vill gå en online-kurs i det.

MikaelaS_
4/11/17, 7:59 PM
#6

Jag har inte gått några kurser med några av barnen och kommer inte göra denna gång heller. Har upplevt ett snitt och en vaginal förlossning och känner mig trygg med båda sätten. Vill allra helst föda vaginalt, jag tyckte att det var superhäftigt att få känna hur kroppen arbetar. Jag gjorde ingenting aktivt mer än att andas bra och följa med i värkarna, kroppen gjorde resten. Använde mig av dyktekniken sist och kommer göra det igen för det var kanon :)

Annons:
MinnaJosefin
4/11/17, 8:30 PM
#7

Känner mig med rätt lugn inför denna förlossningen. Förra gick vi inga kurser med andning och så, inte denna heller, tar det som det kommer:) (det som är så bra med lustgas är att du andas automatiskt på rätt sätt för avslappning när du andas i masken, barnmorskorna går igenom hur man ska andas och hur det funkar) nu vet jag ju vilken typ av smärta det handar om och jag vet även att epiduralen är fantastiskt och funkar super! Haha. Så jag tänker helt enkelt att: åka in när det blir jobbigt hemma, lustgas direkt, säga till om epidural direkt (så det hinns med!), hinns inte epidural så finns det ingen annan smärtlindring jag vill ha. Då blir det bara lustgas och så kör man på:)

MinnaJosefin
4/11/17, 8:44 PM
#8

#6 dyktekniken har jag bara hört talats om men är nyfiken på! Hur funkar den? Fast kanske svårt att förklara med text:)

oh-la
4/11/17, 8:51 PM
#9

Nu har ju jag fött och är inte gravid, men inför lilltjejens födsel var i princip det enda förberedande jag gjorde att läsa studieliteratur om förlossningar. Ville veta så kliniskt sim möjligt vad min kropp skulle gå igenom. Jag skippade alla profylaxkurser och att läsa på nätet. Passade på att andas mig igenom lite jobbiga sammandragningar mot slutet, samt att bli tung i kroppen genom dem, verkligen rota mig. Skrev inget förlossningsbrev och skrev in i journalen att jag inte hade några förväntningar och ville ta det som det kom. Om det gick ville jag föda på annat sätt än i gynstol, gärna på pall. Jag bestämde mig tidigt för att lyssna på bm och undersköterska och jobba med dem så mycket det gick. Dom har sett fler förlossningar än jag :P När värkarna satte igång var jag glad att jag tränat på att va tung i kroppen, för det enda som funkade med värkarna var att stå bredbent, lite böjda knän, tung kropp, hängandes på typ köksbänken. Klarade mig hemma så till 7 cm när vi åkte in. Där höll jag ut med lustgas några timmar tills jag var för trött. Bad då om eda och kunde sova lite tills krystvärkarna kom. Hade supertydligt krystvärkar, fick testa att krysta och blev sedan tillfrågad om jag ville flytta från sängen till pall. Ville jag självklart, så jag kravlade ner på pallen mellan krystvärkarna. Satt där i 20 minuter, sedan kom min lilla tjej. Jag hade inga förväntningar på någonting, inte ens på mig själv och vad jag skulle klara. Barnmorskan som var med har helt underbar, erfaren och tydlig så jag la hela förlossningen i hennes händer och lät henne säga sitt. Hon var en fantastisk guide. Såhär i efterhand är jag glad att jag gick in i det helt utan några förväntningar. Fick en kalasfin förlossning. Själv säger jag snarare att jag är glad att jag är kvinna och får uppleva det i mitt liv. Jag tycker nästan lite synd om män som aldrig får känna hur det är att bära och föda ett barn. Hade inte min man varit ganska nöjd med ett, kanske två barn hade ni nog sett mig i "familjen annorlunda" om några år. Jag låg faktiskt mitt i krystvärkarna och var ledsen över att det nästan var över, knäpp som jag är :P

Fien
4/11/17, 8:55 PM
#10

Är också lugn inför min andra förlossning. Hade vaginalt utan smärtlindring förra gången (gick så fort så hann inte med något annat än att andas) och vill helst att det blir det den här gången. Det gör ont, det kommer man liksom inte ifrån, men det går över och kroppen återhämtar sig fantastiskt! Är nog mer orolig för tiden som kommer efter…. haha!

[Smulan_88]
4/11/17, 9:36 PM
#11

Jag var opåläst och helpeppad med bägge barnen (har "fött" två) med första tänkte jag och ställde jag in mig på att det skulle göra jävulskt ont det ondaste jag någonsin skulle få känna. Och ja, jag vet inte rädd har jag aldrig varit men fruktansvärt peppad, så efter 36 h förlossning varav sista 5 h var jag fullt öppen så slutade det hela med snitt. Helblåst på konfekten och fruktansvärt besviken över utgången. MEN ändå nu efteråt med facit i hand en av de häftigaste grejerna jag gjort i mitt liv. Jag trodde ju att man var felbedömas vid kejsarsnitt, så man inte kände något över huvud taget, men så fel jag hade! Bedövningen tar ju bara bort värme och smärta, övriga känslor känns! Men nummer två var jag ännu mer peppad, men lugn som en filbunke. Högsta önskan var ju att vi skulle lyckas vaginalt denna gång så jag ändå skulle (i min livstid) få chansen att prova p. Sagt och gjort och det här är på delad första plats med mitt snitt det häftigaste jag har gjort! Andra gången även om man påminns om vad ont det gör, så kände iaf jag mig lugnare och slappnade av på ett annat vis. Just för att jag visste hur saker och ting fungerade. I mina ögon oavsett om de kommer vaginalt eller med snitt, så är det värt allt!!! Så häftigt att få uppleva!!

MikaelaS_
4/12/17, 7:17 AM
#12

#8 Jag är superdålig på att förklara men i korthet handlar det om att slappna av, andas ordentligt och följa med i värken istället för att streta emot. Låta kroppen jobba och acceptera det. Låter lite hippie men det funkar. Man måste vara avslappnad från början av värken, jag missade två sist gång och trodde att jag skulle smälla av. De andra värkarna var inte i närheten lika jobbiga utan fungerade fint att ta sig genom. Andas in genom näsan, helt ner i lungorna och sen ut genom munnen samtidigt som man försöker bli tung i kroppen. Spänner man sig och flåsar gör det väldigt mycket ondare. Jag var hemma tills jag var helt öppen sist pga detta, fantastiskt vad kroppen kan fixa. Fast nästa gång är jag rekommenderade att åka in lite tidigare, hehe. Ordet kommer från en kvinna som var nära att drunkna och mitt i allt bestämde hon sig för att inte kämpa emot utan glida med vågen. Finns inte så jättemycket att läsa om det rent faktamässigt men ganska mycket egna historier.

[Nalaa]
4/12/17, 8:45 AM
#13

Jag älskar att föda barn (har en dotter, haha)! Trots komplikationer vid förlossningen och rädsla inför att något skulle hända bebisen så längtar jag efter förlossningen nu igen! Det gjorde jag redan samma kväll dottern, knappt en dag efter att dotterns fötts. Det ska bli skönt att prata av sig med barnmorskan igen men innan dess är det ju kanon att ventilera sig lite här inne:-) Jag tycker att det var superspännande och även fast jag hade väldigt ont och intensiva värkar varannan minut i typ 15 timmar så tyckte jag om det och jag hoppas nog att det blir vaginal förlossning igen. Synd att gå miste om spänningen och värkarna och krystandet! Jag låter väl galen som har en komplicerad förlossning i bagaget men som ändå säger att jag tyckte det var spännande. Jag hoppas på en vaginal förlossning igen men utan komplikationer och att få hålla bebisen i famnen med en gång:-)

Annons:
MinnaJosefin
4/12/17, 9:27 AM
#14

#12 dyktekniken måste jag testa! Det låter väldigt logiskt och det mest naturliga sättet att hantera värkar på. Jag kunde verkligen inte ligga ner och ta emot värkarna med sonen, då blev smärtan outhärdlig. När jag däremot stod och hängde mig över något var det bättre. Så om jag försöker mig på rätt andning på det, så kanske värkarna känns lättare denna gången:) Tack för att du ville förklara!:)

jackiejohn
4/12/17, 9:55 AM
#15

Första förlossningen slutade i akutsnitt v 31+1 fick träffa dottern efter 7h under de timmarna fick jag bara veta att hon var vid liv och att det var en flicka. Så den förlossningen blev allt annat än som jag tänkt mig! Ett par veckor på sjukhus så var jag riktigt less på't sen… Men med mini körde jag på samma inställning, jag tar det som det kommer jag vill börja utan smärtlindring så får vi se vad som hinns med däremot ville jag gärna ligga i badet och det var mkt skönt i 30min sen ville jag bara ur.. Jag födde helt utan bedövning hade lustgas litegrann under öppningskedet men sen fick den mig att må illa. Från första värken tills hon var ute tog det 11h och då fick jag brickanyl+sömntablett, utan det så hade hon varit ute betydligt snabbare sa de som förlöste mig (skiftbyte..) Jag fokuserade på andningen och det hjälpte fantastiskt precis som MikaelaS säger, kommer köra på samma linje nästa gång om vi bestämmer oss för en trea :)

[langtan09]
4/12/17, 11:10 AM
#16

Jag är väldigt spänd inför förlossningen och längtar redan tokigt mycket :) Önskar faktiskt att tiden kunde gå lite fortare… :P Känner mig inte alls rädd eller nervös (än så länge i alla fall haha) utan bara förväntansfull och tänkte ta det som det kommer :) Jag vet att jag vill ha ryggmärgsbedövning och lustgas som smärtlindrande. Tror jag såsom det känns nu i alla fall. 

Som förberedelse tänkte jag gå en gravidkurs som är lite förlossningsförberedande med fokus på andning och lite meditation oså. Verkar spännande. :) Tänkte ha det som en "sista grej" jag unnar mig innan förlossningen oså. 

Dyktekniken låter spännande. :)

Upp till toppen
Annons: