Din Hälsa

Hjälp! Gravid, viktuppgång och ätstörningar...

2017-03-03 08:02 #0 av: toggeman

Hur ska jag få kontroll? Min vikt rusar i samband med graviditeten och jag vet att det främst är självförvållat.

Jag har haft ätstörningar i form av bulimi till och från under tio års tid. De sista tre åren har varit värst och siffrorna på vågen varierat enormt:

Jag gick upp 23 kilo (från 62 till 85) på nio månader genom överätning utan kräkningar. Under den här perioden var jag arbetslös och stängde in mig själv.

Därefter började jag jobba heltid vilket fick mig att "tänka bort mat". Jag rasade 33 kilo under 1,5 år, genom svält och hetsätningar följt av kräkningar.

För ett år sedan var jag nere på ca 52 kilo och i samma veva flyttade jag ihop med min sambo. Under ett halvår gick jag successivt upp sex kilo. Kräkningarna fortsatte under den här tiden, men jag behöll mer mat vilket gjorde att jag gick upp i vikt.

Och så blev jag gravid... Något vi inte planerat, och något jag var tveksam till p.g.a. mina ätstörningar. Men vi valde att behålla barnet. Jag vägde då 57,5 kilo. Jag trodde att det skulle ställa om min hjärna, men inte ens ett litet barn kan stå i vägen för ätstörningarna.

Att äta blev i samband med graviditeten ett tvång. Men att inte få svälta och kräkas, för barnets skull, gör att jag tappar kontrollen över mitt matintag.

Jag vet att jag äter för mycket, men nu har jag fastnat i det gamla beteendet (när jag gick upp så mycket i vikt) då jag äter och får ångest, och dämpar ångesten med mer mat. Egentligen är jag bara hungrig på morgonen, men därefter börjar mitt överätande och småätande, som håller mig mätt resten av dagen. Trots att jag är mätt så äter jag måltider av full storlek, för att det ska "se ut som att jag gör rätt".

Jag har kämpat för att inte kräkas efter maten, men det händer ändå för ofta. Så fort jag är bättre på att behålla all mat så tickar vågen upp desto fortare. Bara två kilo den här veckan.

Jag är nu i vecka 26 och har gått upp 15 kilo.

Jag har träffat en kurator och pratat om det här, och vi satte upp nya tider. Men nästa tid var 1,5 månad senare, vilket är lång tid när jag lever i det här. Jag börjar bli så stor nu att jag inte vill visa mig bland folk eller träffa min familj. Jag väger 73 kilo idag. För ett år sedan vägde jag 21 kilo mindre.

Men trots att jag mår så dåligt så fortsätter överätandet som ett tvång. Jag kan inte sluta.

Anmäl
2017-03-03 08:11 #1 av: Lojs

Du kan inte höra med din barnmorska om du kan få träffa dietist?
Sedan om du klarar av det så kanske det vore en idé att ställa undan vågen. Det är inte alltid man kan kontrollera sin vikt som gravid oavsett om man har ätstörningar eller ej. Jag har personligen inga direkta ätstörningar, men en hel del viktångest, jag har valt att inte väga mig alls och hos bm väger jag mig med ryggen åt vågen för att slippa den värsta ångesten. 

//Louise

Anmäl
2017-03-03 08:11 #2 av: Surpan

Du måste få bättre hjälp. Kan din kurator remittera dig till psykolog? Kan du ringa din barnmorska och be om att få träffa deras läkare?

Du behöver få hjälp med detta men det är inte för att du är 'för stor' eller för att du går upp 'för mycket' i vikt. Försök sluta se det så. Du behöver hjälp för att detta tar upp alldeles för mycket av din energi och ska du ta hand om ett litet barn sedan så behöver du energi. Då kan du inte falla tillbaka i gamla mönster.

Ta hand om dig.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2017-03-03 08:20 #3 av: Alexzandra630

Jag förstår hur det är att ha en komplicerad relation till mat. Och du har redan kommit en bit påväg genom att erkänna att du behöver hjälp.

Jag hade tagit upp min oro med BM och sagt att du behöver hjälp oftare än någon gång i månaden.

Anmäl
2017-03-03 08:22 #4 av: Sindri

Det är kanske både fysiska och psykiska orsaker till din bulimi. Jag har läs tom flera som blivit "botade" eller åtminstone blivit bättre med omläggning av kost. Har aldrig hetsätit men väl för mycket och för mig var det kolhydraterna som triggade.
http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/4d715118b9cb46222d0628b2-ni-som-hafthar-bulimi?4d712529b9cb4621410488b4-1

Läs ovan inlägg, och på sidan finns även rubriker om att vara gravid (LCHF för bäbisverkstan), att ha sköldkörtelproblem (Vi med autoimmuna sjukdomar).
Säger som ovan - du behöver koncentrera dig på bebis nu och slippa all extra oro och ångest.

Anmäl
2017-03-06 14:03 #5 av: toggeman

Tack alla för svar...

Jag blev erbjuden en tid hos en dietist, men tackade nej. Orsaken är för att jag redan träffat dietister genom åren med ätstörningar och därmed känner till hur jag egentligen ska äta och tänka och vilka fallgropar som finns. Det är mer ångesten jag inte kan hantera. Så ni har nog rätt i att jag behöver mer regelbunden hjälp...

Men det känns som att jag hela tiden har ångest om allt möjligt just nu.

När jag skrev det här inlägget i fredags så kände jag att det var droppen vad gäller min kropp. Jag slutade se mig själv i spegeln i den dagen och sedan dess har jag skött mig "exemplariskt" vad gäller maten.

Men då ger det mig tid att tänka på annat istället.

Nu börjar oron för att barnet inte ska vara friskt. Inte (bara) för hur jag levt och lever, utan för saker jag inte kan påverka. Jag tänker på t.ex. Downs Syndrom, CP-skador, missbildningar etc. Jag låg vaken till tre inatt med extrem ångest, och hela dagen idag slår hjärtat hårt av all oro.

Jag har en tid hos BM nästa vecka och då får jag prata med henne om det här... För jag vet inte alls vad jag ska göra åt all tyngd i min kropp just nu.

Anmäl
2017-03-07 09:32 #6 av: SuperLimm

Finns det någon ätstörningsenhet där du bor? Om det finns kanske det kan vara en bra idé att ta kontakt med dom? Dom brukar ha kuratorer, läkare osv och då kanske du också kan få träffa någon varje vecka istället för varannan månad..

Mvh Linn

Anmäl