Barnlängtan

Enorm barnlängtan men inget fast jobb.

2017-02-07 12:19 #0 av: Lena90

Hej på er, jag behöver råd (och skriva av mig lite). Jag har den senaste tiden fått en enorm barnlängtan som ibland nästan blir som en besatthet. Jag är 26 år, blir 27 detta året, min man är 27. Allt fler av våra vänner och bekanta skaffar barn, innan kunde jag leva med det även om man blev sugen men det lugnade sig. Men nu känns det helt annorlunda, det är som tortyr att ens kolla på en bebis och känna hur gärna man vill ha en egen (trots att jag samtidigt är halvt livrädd för förlossningen). På stan kollar jag vad för märken folk har på sina barnvagnar och ser jag någon som håller en bebis kan jag inte sluta titta. Sitter på nätet på olika sidor och kollar runt på priser för olika bebissaker, gör listor mm. Jag är gift sedan ett halvår tillbaka och min man och jag har varit tillsammans i snart nio år. Vi bor på en mindre gård som vi hyr men som vi planerar att köpa när vi fått ihop kontantinsatsen. Jag har hästar som är fyra stycken just nu men ska minskas till två då den gamla ska få sluta sina dagar till våren och den ena ska säljas. Efter det kommer jag bara ha två stycken och ibland tre om jag tar föl på stoet. Utöver hästarna har vi några hönor och ankor, kanin, en hund och katter.

Jag har försökt prata om min barnlängtan med min man och försökt få honom att vilja ha med. Argumenten tidigare när ämnet har kommit upp har varit att det är inget att stressa med. Just då har det känts som att han inte ha velat ha och jag har släppt det. Jag har frågat nu om han vill ha barn, vilket han vill men det är fortfarande inget att stressa om plus att nu har det främsta argumentet krupit fram; han vill inte ha barn fören jag har ett fast jobb. Han har fast jobb själv och har haft sedan efter högstadiet. Jag har inte haft något fast jobb men har verkligen försökt. Jobbar extra inom vården men är inte undersköterska så kan inte få fast där. Har pluggat tre år på högskola för att jag ville ha en akademisk utbildning. Fick efter utbildningen säsongsanställning på Länsstyrelsen förra året vilket jag trivdes jätte bra med och kommer förmodligen komma tillbaka säsongen detta året. Just nu är jag då arbetslös mellan säsongerna, går på a-kassa och jobbar extra i vården. Det yrket jag jobbar med på Länsstyrelsen är ett säsongsjobb och det är inte lika lätt att få fast. Vet att det har funnits dom som jobbar tio säsonger innan de lyckas få fast. Jag söker andra jobb som är fasta men ingen vidare lycka. 
Min man tycker att ett fast jobb är viktigare för då har man en fast inkomst och han vägrar leva på existensminimum på grund av barnet och tänker inte sälja någon av sina maskiner som är hans hobby, hästarna är ju min. Han tror också att det är svårare att få fast om man har ett litet barn. Flera av våra vänner som fått barn har mamman inte haft fast jobb. och dom har fått det att funka. Men då säger han att han kommer inte vilja leva på existensminimum. Och visst barn kommer att kosta men det behöver inte kosta så mycket om man köper en del begagnat och så vidare. Vi har en stor släkt och vänner som säkert kan hjälpa till på något sätt. Plus att man får barnbidraget, även om det inte är mycket så är det något. Jag har försökt göra en kostnadskalkyl både på engångsinköp och löpande månadskostnader som är realistiska men det är svårt att veta helt hundra vad det hamnar på i slutänden men det hjälper inte. Ett vän par nära oss fick förra året barn. Mamman hade fast jobb och allt men under tiden hon var mamma ledig gick företaget hon jobbade på i konkurs så hon kommer vara arbetslös nu när hon slutar vara mammaledig. Vilket jag menade på att även om man har ett fast jobb så vet man aldrig om det finns kvar sen. Men det argumentet funkar inte heller.  

Det jag är så rädd för är att när den dagen kommer om jag lyckas få ett fast jobb och vi försöker skaffa barn att det ska visa sig att jag inte ens kan bli gravid, att jag ska vara för gammal med risker för komplikationer. Att jag får livmoderhalscancer eller något annan sjukdom innan eller till och med dör eller att min man dör. Jag får allt mer och mer känslan av att ta vara på livet nu och inte vänta för då kan det vara för sent. Min man delar inte alls samma syn och det plågar mig.
Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till...
Jag är ledsen för denna novel. Och den som orkar läsa allt och kan dela med sig något råd vore jag så tacksam.  

Carpe diem!

Anmäl
2017-02-07 12:30 #1 av: Alexzandra630

Jag förstår din barnlängtan men samtidigt måste du ju ha dig man med på tåget också.

Om du tex skulle läsa till uska (på distans) under tiden du jobbar så skulle det inte dröja alls länge innan du får ett fast jobb. Jag har ingen uska-utbildning men det tog mig 10 år att få en fast tjänst. Den sa jag upp när jag flyttade ihop med sambon och nu går jag på timmar igen. Men vi valde att skaffa barn iaf. Det ligger ute ett 10-tal uska-tjänster ute i vår kommun och jag har löfte om en fast tjänst på mitt jobb. Det är sånn oerhörd brist på folk.

Men det viktigaste är ju att du vet vad du vill jobba med. En fast tjänst är ju inte värt någonting om du vantrivs.

Är det sgi:n som din man är orolig för eller vad är det exakt han tycker du ska ha för trygghet i arbetslivet innan ni skaffar barn?

Anmäl
2017-02-07 12:41 #2 av: jackiejohn

Förstår din längtan och jag förstår hur din man resonerar också.
När vi fick vårt första barn var jag timanställd inom vården vi kände aldrig att det stoppade oss.
Vi hade även köpt våran gård 1 år innan kah blev gravid så vi hade huslån också..
När jag var mammaledig med äldsta dottern så fick jag en dag ett samtal om att jag vart lasad och hade således fått en fasttjänst bara sådär ur det blå!
Himla kul och nu när jag nyss fått barn nr 2 känner man sig ju mer trygg med saker och ting men det funkade utmärkt för oss att skaffa barn när bara en av oss hade fast :)

Enda tipset jag kan ge dig är att förklara din syn och gärna kanske visa nån typ av budget för din man annars är det nog helt enkelt bara så att du får "vänta ut honom"

------

Tipset om att utbilda dig till uska är bra OM det är inom vården du vill vara, annars är det bortkastad tid i min mening. Och bara för att det står uska på papperet så betyder det inte att du får ett fast jobb på ett nafs..

Anmäl
2017-02-07 12:56 #3 av: Fien

Håller med både #1och #2. Men om du verkligen vill ha barn ovh kravet från din man är att du har en "fast" tjänst (det finns inget som heter så idag, det heter tillsvidareanställning), så skaffa det då. Det behöver ju inte vara ditt drömjobb eller ett jobb som du vill ha resten av livet. Att gå och vänta i 10 säsonger på ett jobb som du kanske får (om du ens vill ha det efter 10 säsonger) låter i mina öron galet! Och skulle du få det och vill ha det så går det alldeles utmärkt att byta jobb. Man kan plugga även med barn och byta karriär om man vill det. Så he dig ut och sök, vet inte vad du har för utbildning så svårt att ge mer konkreta råd eller tips.

Anmäl
2017-02-07 13:10 #4 av: Lena90

#1 Förlåt men vad menas med sgi?? 

#2  Jag har försökt förklara för honom vad jag känner till och med mina rädslor som jag skrev ovan men det hjälper inte, budget har jag försökt göra men han vill knappt läsa den. Det är fast jobb som gäller, punkt slut. Jag försöker förklara att jag har jobb även om det inte är fast. Min säsong på Länsstyrelsen som brukar vara på 7-8 månader och extra i vården mellan. Men det räknas tydligen inte. Jobbet på länsstyrelsen är välbetalt, jag trivs jätte bra där och jag kommer få bättre a-kassa efter säsongen detta år då jag får den inkomstgrundade a-kassan. 

Jag vill ju verkligen att han ska vara helt med mig när vi bestämmer för att försöka. Jag vill inte vara sån som slutar med p-piller i smyg för att bli gravid. 
Försökte prata om det igår med men det slutade ändå med samma sak, fast jobb först. Och har jag inte det måste jag offra både hästarna och min bil för han menar på att det kommer jag inte ha råd med om vi har barn. Jag håller inte med, hästarna kan jag klara av att försörja ändå även om vi har barn. 

Carpe diem!

Anmäl
2017-02-07 13:18 #5 av: Gronstedt

Det verkar inte som om din man är särskilt intresserad av att bli förälder. Dessutom verkar han ju anser att ett eventuellt barn främst är din angelägenhet, eftersom han menar att du ska offra dina intressen och ägodelar för att betala för barnet medan han själv inte vill offra sina.

Det handlar inte bara om ekonomi - inte ens mest om ekonomi. Även om du lyckas tjata dig till hans sperma kommer han inte att bli en bra far och medförälder om han inte verkligen själv vill vara det. Är det verkligen rätt person att skaffa barn med?

Anmäl
2017-02-07 13:21 #6 av: Lena90

#3 Jag är utbildad hästskötare på gymnasiet och nu på högskolan till Landskapsvetare. Det är en bred utbildning och det finns jobb men det är inte jätte lätt att få. 

Jag skulle nog kunna tänka mig att plugga till undersköterska, har jobbat i vården i många år (sammanlagt) och kanske kan man tillgodogöra något av det i utbildningen. Dom jag jobbar med tycker jag är duktig. 

Carpe diem!

Anmäl
2017-02-07 13:25 #7 av: Surpan

Ja det är väl klart att det går att skaffa barn ändå, klarar sig gör man alltid.

Men jag förstår din man, jag hade nog inte heller velat att skaffa barn med någon utan fast tjänst eller större ekonomisk säkerhet. Men jag bor i Stockholm också och här finns det fler jobb samtidigt som det är hård bostadsmarknad så det kanske speglar mig.

Dock vill jag flika in att det kanske är så att han inte vill ha barn? Jag har sett det förr, att ena parten säger ett "krav" för att ha någonting att stoppa diskussionerna/"tjatet" på. Så det är det inte säkert att han bara automatiskt skiner upp och säger "nu kan vi skaffa barn!" när du fått fast tjänst. Det behöver inte alls vara så för er såklart.

Sen en helt annan fråga, får man gå på a-kassa sådär säsongsvis hur länge som helst? Funderar 

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2017-02-07 13:27 #8 av: Lena90

#5 Jag hänger med på hur du menar. Det är det som är jobbigt med. Vad jag förstår på honom så ser han bara barn med kostnader och utgifter men jag försöker förklara den andra biten, själva förälder biten, hur givande barn kan vara och kärleken emellan men jag får inte mycket gehör. 

Carpe diem!

Anmäl
2017-02-07 13:40 #9 av: Alexzandra630

#4 Din sjukpenninggrundande inkomst. Alltså det som avgör hur hög din föräldrapenning blir.

Håller inte alls med de andra i tråden som tvekar på din mans barnlängtan. Min sambo tog upp om vi skulle skaffa barn innan mig men även han hade kravet på fast inkomst (tills jag visade hur mycket lediga jobb det fanns inom mitt yrke, då ansåg han inte det lika viktigt längre).

Anmäl
2017-02-07 13:52 #10 av: Fien

#9 precis. Det är det jag menar med om hans krav är att du ska ha en fast tjänst, så skaffa det då. Vill han inte ha barn när du sen har en fast tjänst och börjar ställa nya krav då hade jag börjat misstänka att han inte vill ha barn...

Man kan inte påverka andra människor att vilja eller tycka något, inte ens sin man eller partner, men du kan påverka vad du själv gör och vill. Vill du ha barn, skaffa ett jobb då det är det han begär av dig.

Anmäl
2017-02-07 13:59 #11 av: Lena90

#7 Det vet jag inte hur a-kassan funkar, men som jag har förstått det så verkar det som att flera av säsongarna har gjort så. 

Carpe diem!

Anmäl
2017-02-07 14:04 #12 av: Gronstedt

#8: Känner han det så, är det inte mycket du kan göra åt det. Men om du är medveten om att det mest blir ditt barn, och att du inte kan ställa några större krav på hans engagemang, så kan det ju fungera ändå. 

Tyvärr är det nog väldigt slitsamt att leva med en oengagerad medförälder, även om man är förberedd på det. Kanske är det bättre i så fall att vara ensamstående förälder eller leva i ett särboförhållande? Kanske han kan tänka sig att bli far på sådana villkor? Det tål att pratas om. Det viktiga är att ni kan tala öppet om alla tänkbara alternativ.

Själv har jag aldrig kunnat se några som helst försonande drag hos barn, så för mig har det varit självklart att välja bort föräldraskap - och därmed förstås omöjligt att leva med någon som tycker att barn och kärnfamilj är nödvändigt. Nu säger jag inte att din man har så stark ovilja mot föräldraskap, men det förekommer trots allt. Och då kan inga förklaringar i världen få honom att tycka att barn eller  föräldraskap är ett dugg givande.

Anmäl
2017-02-07 15:05 #13 av: Sarah

Det är inte jättedyrt de första åren. 

Men, han vill inte, så enkelt är det och sedan letar han ursäkter. Nu har ni hamnat i ett låst läge och han har gjort det tydligt att han inte är redo att bli förälder. Du får helt enkelt vänta och inte tjata på honom. 

Anmäl
2017-02-07 19:43 #14 av: Djurälskaren87

Jag ville ha barn för 1.5 år sen men sambon ville vänta. Jag väntade och tjatade inte. Han ville jag skulle ha körkort först. Dock hann jag aldrig få det men han såg hur mycket jag slet och kämpade. Och sen började vi försöka ett år senare drygt och nu är jag gravid.

Anmäl
2017-02-08 11:02 #15 av: Devya

Jag tror inte att han gärna vill ha barn just nu. Som det låter på dig så verkar det som om han är intresserade av andra saker och inte just barn. Om han skulle ha en lika stor barnlängtan som dig eller åtminstone ha någon sorts längtan så skulle inte det här vara ett så pass stort hinder. Så ser jag på saken åtminstone.

Min sambo och jag vill ha barn. Det skulle inte vara det ideala att skaffa barn just nu men om man alltjämt måste ha allt att klicka så lär det aldrig finnas en bra tid för att skaffa barn. Därför har vi bestämt oss för att då det händer så händer det. Vi kommer att älska barnet likaväl för det och se till så att det fungerar.

Nu har vi förstås båda fast anställning men mitt jobb är helt pissdåligt. Det ideala skulle varit att jag fick ett bättre jobb och sen skulle vi skaff hus och därefter barn. Men nu tar vi det som det kommer för man vet ju aldrig sen om det kommer att vara lätt för mig att bli gravid eller ej.

Försök prata med din sambo. Är det verkligen jobbet som är problemet eller har han andra rädslor som gör att det inte känns som rätt tid just nu? Vill han vänta ett par år till, tills han är redo? Försök inte vara anklagande då du diskuterar med honom. Förklara bara för honom att du gärna vill veta om det finns något annat som han är rädd för eller som gör honom osäker. Hur exakt tänker han kring barnfrågan? 

Anmäl
2017-02-08 11:19 #16 av: Ria74

När jag och mannen började försöka skaffa barn gick jag på ett vikariat och när jag blev gravid behövde dom mig inte längre. Dock hade jag ett deltidsjobb som var "fast" och välbetalt.

Jag fick dottern och efter mammaledighet fick jag jobb utan problem.

Det låter lite som att han egentligen inte vill ha barn och använder sig av att du inte har fast jobb som en ursäkt. Allt går bara man planerar och verkligen vill.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2017-02-08 12:30 #17 av: OlgaMaria

Fråga honom hur han känner egentligen. Om han vill ha barn och vad han tänker om det. Det kan ju vara så att han egentligen inte vill ha barn. Men det kan också vara så att han tänker på det väldigt mycket mindre än dig och därför hakat upp sig på en grej (fast jobb) och inte behöver tänka om kring det eftersom han inte tänker på det så mycket. Men om han faktiskt vill ha barn borde han kunna tänka om ifall ni pratar om det ordentligt.

Men jag tror det är bra att du vågar lyssna och faktiskt fundera över hur mycket/lite han vill ha barn. I och med att du längtar så oerhört mycket så vill du väl inte höra att han inte vill, och han vill inte säga det heller. Men tror det är bra att ni är ärliga. 

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2017-04-08 20:37 #18 av: Omorika

Jag förstår din man. Jag sitter själv med barn längtan men vill inte börja nått fören min fästman har jobb kanske inte fast men jobb. Han utbildar sig för tillfället så jag bidrar min tid i det tysta för att inte stressa honom.

Däremot ser jag att du läst en utbildning inom mitt skrå. Jag är Landskapsarkitekt och det skriker efter oss. Kanske kan du komplettera din utbildning? Borde va enkelt mot planarkitekt hållet det kräver inte lika mycket utbildning och examensbevis som ren Landskapsarkitekt.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.