Förlossningsberättelser

Förlossningsberättelse 2:a barnet.

2017-01-31 20:21 #0 av: bohan85

Har skrivit min förlossningsberättelse med första barnet här på forumet tidigare så tänkte även dela med mig av min andra förlossning.

På natten, v 39+3, började sammandragningar, som var lite obehagliga men ej direkt smärtsamma, som kom några gånger per timme. Sov mellan dem.  De fortsatte väldigt oregelbundet under dagen, allt från 10 minuter till 1 timme emellan dem. Kände i kroppen att något var på gång och dessutom så var jag på samma grav.längd som när första barnet föddes.  Genomskinligt slem kom vid toabesök med blodstrimmor i så misstänkte ju i alla fall att jag börjat öppna mig. Ringde maken ca kl 13 när jag kände att jag inte längre ville vara ensam och han hämtade äldre barnet på dagis och så ringde vi barnvakten. Efter ytterligare några timmar ändrade sammandragningarna karaktär och fick istället besvär av tryck bakåt rumpan vid sammandragningarna samt att det tryckte så jag läckte någon vätska. Här började jag bli fundersam om det var urin eller fostervatten. Tyckte dock inte det luktade fostervatten. Lagade middag och åt och trycket vid sammandragningarna blev starkare. Kände att jag ville till förlossningen för en kontroll då jag öppnade mig väldigt fort med första barnet där förlossningen startade med vattenavgång utan värkar innan. På väg ut till bilen kom en sammandragning som nu gjorde lite ondare i detta tryck mot rumpan. Inne på förlossningen kopplas jag upp på CTG och under de 20 minuterna så får jag bara några mindre smärtsamma sammandragningar som trycker. Tänker att det är nog inte mycket som hänt eftersom det fortfarande inte är regelbundet och gör ju inte sådär ont som värkarna gjorde med första barnet. Blir undersökt och barnmorskan säger först inget. Fan tänker jag, inget har hänt. Men så ler hon och säger att jag är öppen 6 cm och en buktande hinnblåsa finns . 6 cm tänker jag, kunde det gå så lätt??

Blir såklart inskriven och har denna gång bestämt mig för att inte ta epidural. Ville jag ha det så skulle de fixa direkt då det kan gå fort med andra barnet men jag tackade kaxigt nej. Satt på en pilatesboll och rullade/gungade/studsade under ca 1 timme och klarade mig med att andas igenom sammandragningarna som bara gjorde ont i rumpan som tryck fortfarande. Maken masserade även ländryggen vid varje värk vilket tog bort fokus lite från smärtan. Efter denna timme tar det i mer och jag ber om lustgas. Det trycker på mer och känner snart att vattnet går. Undersöks igen men inget mer har hänt, fortfarande 6 cm öppen och bebis står högt upp. Sätter mig på bollen igen. Ca 30 minuter efter vattenavgången ändrar allt karaktär och blir snabbt jobbigt. Trycket är nu obeskrivligt jobbigt och jag skriker i lustgasmasken. De vill ha upp mig i sängen, står på knä hängandes över sänggaveln en stund och provar sedan ligga på sidan med ben i benstöd men där får jag panik när smärtan kommer och tar mig tillbaka till knästående. Förbannar mig själv varför jag så envist inte skulle ha någon epidural, även om den inte tar bort all tryckkänsla så tyckte jag att jag hade mindre ont på slutet av förra förlossningen.  Jag är nu öppen 10 cm men bebis står fortfarande högt upp. Jag måste trycka på vid varje värk då kroppen ”talar” om att jag ska göra det. Efter ytterligare en stund känns de som jag ska gå i två delar där nere och nu är bebis på väg ut. De ser hår!! Nu har jag panik vid varje värk, krossar min mans händer och drar i mig lustgas för allt jag är värd. Känner sedan att nu kommer det något och efter att ha stått och tänjt en värk så kommer äntligen vårt andra barn ut, exakt 3 timmar efter att vi kom in till förlossningen.  Vi visste inte om könet innan så efter att ha hört skriket så talar min man om vad vi fått. Efter detta är jag helt skakis och skakar okontrollerat en lång stund. Skakar så mycket så maken får ta bebisen en stund. Får några stygn innan allt är klart och jag får tillbaka bebisen!

Så glad och lättad att allt gick bra och skönt att det gick fort även om det var oerhört intensivt sista halvtimmen.

Anmäl
2017-01-31 20:23 #1 av: Thiah

Grattis :)

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2017-01-31 20:31 #2 av: MinnaJosefin

Så vackert! Stort grattis:)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.