Känsliga situationer

Överdriven oro under graviditet

2017-01-25 08:56 #0 av: Surpan

Jag är inte ute efter att provocera eller komma med pekpinnar, jag är bara ute efter att bolla lite med er och diskutera. Glad

Jag satt för ett tag sedan och pratade med mig kollega som fick sitt första barn i Augusti förra året. Han frågade lite hur det var med mig och när jag skulle på ultraljud igen. Jag svarade då att jag antar att det inte blir några fler UL om de inte vill kolla någonting. det visade sig då att han och hans sambo hade vart på flera tidiga VUL och även flera UL i slutet av graviditeten privat - enbart för att stilla oro.

Googlar man runt lite så verkar detta relativt vanligt, är det så? Eller är det ett "familjeliv.se-problem"?

Själv så var jag helt övertygad i början om att jag skulle få missfall. Jag fick ett VUL i vecka 8 eftersom jag har PCO och fick då se ett hjärta slå. Det gjorde mig lugn i typ... en vecka. Sedan hade jag exakt samma känslor igen. Jag googlade ALLT. Fick googleförbud från min barnmorska och slutade hetssöka på nätet och läsa skräckhistorier. Vi bestämde oss då för att strunta i KUB. Riskerna är ändå väldigt små och vi insåg att det bara skulle generera i mer oro i slutändan.

De privata klinikerna, erbjuder de UL för lätt till oroliga mödrar och i så fall varför? För att tjäna pengar? Kan det vara så att fler UL genererar mer oro?

Själv har jag vart inne på förlossningen två gånger och fått UL bägge gånger. Så det verkar inte så svårt att få till ett UL om man verkligen har komplikationer eller oro, så varför "behöver man" vända sig privat, i vilka tillfällen nekar vården?

Borde vården anpassa sig mer till att stilla oron med samtalskontakt eller fler BM-besök istället?

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2017-01-25 09:02 #1 av: Thiah

Jag vet inte om det har med informationssamhället att göra. Att folk blir mer oroliga alltså. Det är så lätt att söka info om precis allt + lätt att beställa ett ul.

Jag fick själv en hel del VUL i början då sonen klassades som ett missfall av första läkaren. Efter det hade jag även några extra sista veckorna då jag gick på extra kontroller pga svår skolios.  Men efter att jag kände sonen dagligen så hade jag inget behov av det. På sista UL (v.35,36,37 och 38) syntes ju ändå ingenting än en stor blobb Gapskrattar

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2017-01-25 09:16 #2 av: oh-la

Jag gjorde också ett privat ul i v 8 med dottern, och precis som för dig Surpan höll sig lugnet i typ en vecka innan den var tillbaks igen. Jag gjorde totalt 4 ul under graviditeten. KUB gjorde jag, men inte för att jag ville se bebisen, utan just för att vi ville kolla risken för kromosomavvikelse. Att välja KUB för att se fostret hoppas jag ingen gör. Vår bm var supertydligt med hur viktigt det var att vi pratade innan och bestämde oss för vad vi ville göra om något var tokigt och se det just som ett diagnostiskt verktyg. Håller verkligen med henne om det. Efter det RUL och sedan ett på förlossningen i v 32 typ när jag inte känt av bebisen på ett dygn. Då visade det sig att hon krupit ner i säte. Ultraljud vid extrabesök på grund av ex. Minskade fosterljud är rutin. Jag fick också googleförbud av min bm... Hon sa precis som det var, att det sällan är de med positiva upplevelser som behöver skriva av sig och det mesta som står är inte positivt och gör en mest rädd.

Anmäl
2017-01-25 09:19 #3 av: Surpan

#1 En stor blobb Skrattar 

Jag håller med om att det antagligen beror på informationssamhället (=internet). Man kan få reda på precis allt som kan gå fel även det som är väldigt väldigt ovanligt, och läser man om tre personer som får denna ovanliga komplikation så blir man rädd. Det blir en illusion över att saker är vanligare än de är.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2017-01-25 09:25 #4 av: Fien

Jag håller mer #1, vi lever i ett samhälle där det är så lätt att få information. Och tyvärr så är kvinnor många gånger bra på att skrämma upp varandra istället för att stötta varandra. Särskilt vanligt på familjeliv.se skulle jag säga (jag bojkottar den sidan numera). Tycker det är bättre här även om det förekommer här också.

Det är klart att saker kan gå fel och att de gör det ibland. Men att hålla på att oroa sig i förväg är för mig som att man slutar leva lite.... det gäller inte bara graviditet utan även eventuella framtida sjukdomar, benbrott, bilolyckor eller vad man nu kan råka ut för...

När det kommer till extra ul, vul så tror jag absolut på att de privata klinikerna ser en stor möjlighet till att tjäna pengar på folks oro... väldigt sorgligt även om det i vissa fall är bra att de finns också. Men jag håller med dig ts om att detta kanske skulle kunna lösas via mödravården istället... antingen via samtal men också erbjudande om vul/ul om det är nödvändigt (med det inte sagt att man ska få göra ul var och varannan vecka för det finns det inte resurser för i en hårt pressad sjukvård). Vi fick ett tul i vecka 35 (vi flyttade till ny ort och den nya bm tyckte inte min mage hade växt, jag trodde det berodde på att de mätte olika för det kändes som den växt så var nära att tacka nej till tul, men bm övertalade mig). Sen tror jag som sagt att det beror på att allt är så tillgängligt när det kommer till information idag. Och som sagt bara för att det har hänt en person en gång så är det inte något som varje gravid kvinna ska få runt och oroa sig för.

Anmäl
2017-01-25 09:27 #5 av: Thiah

#2 där säger du en viktig sak som även min rådgivare sa till oss. Det är viktigt att vara överens innan man går på kub (alla får gå på kub här i södra finland)  så man är beredd om resultatet visar något avvikande.

#3 Det var ju bara en stor vit blobb på rutan Galen Eller ja, på sista ul minns jag att man såg en näsa,mun och sen blobb(han låg så långt ner att bara halva huvudet syntes). 

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2017-01-25 09:35 #6 av: Alexzandra630

Jag har fått 3 ultraljud och är i v 23. Ett RUL, ett för att datera graviditeten och ett hos speciallistmödravården för att jag sa att jag hade obehagskänsla i magen. Hade egentligen inte behövt det sista men läkaren erbjöd mig det.

Jag tror att kvinnor är rätt bra på att skrämma upp varandra, speciellt på sidor som familjeliv. Jag undviker dessa sidor och det minskar min oro. Men även på 1177 finns det riktiga skräckhistorier så det är inte bara forums fel. Slutade läsa läsarberättelser på 1177 ganska omgående.

Jag upplever inga problem med att få ett ultraljud om man verkligen är orolig.

Anmäl
2017-01-25 09:44 #7 av: Surpan

#2 Jag upplever att det är ganska många som gör KUB endast för att få det där eftertraktade ultraljudet. I alla fall de man läser om på nätet. Jag tycker det är lite sorgligt, för som du säger så ska det vara ett diagnostiskt verktyg, inte en fotosession...

#4 Jag tror faktiskt att de privata klinikerna gynnas av denna oro mer än vad mammorna gynnas av de väldigt tillgängliga ultraljuden.

Borde de privata klinikerna ha ett ansvar att säga till och erbjuda samtal om oron när en kvinna återkommer flertalet gånger utan några symtom eller tecken på att någonting skulle vara fel?

Själv har jag blivit erbjuden det från min BM, och gick flera gånger till en kurator på kommunens familjecentrum (rekommenderas). Där har de inga journaler eller för några protokoll, utan de jobbar som ett stöd till BVC och MVC dit man kan gå bara för att prata av sig om allting familjerelaterat.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2017-01-25 09:47 #8 av: Agafia

För 36 år sedan när jag väntade mitt första barn , fick alla ett ultraljud . Punkt.
Bara för att fastställa hur stort barnet var.
Men då var inte internet aktuellt på samma sätt som idag med alla graviditetsberättelser .

Anmäl
2017-01-25 09:58 #9 av: Smulan_88

Jag tror att det är lite olika från fall till fall, men har också sett och insett att det utförs mängder med tidiga ultraljud och har ställt mig frågan lite varför? (återkommer till sena ultraljud) allt som oftast handlar det just om rädslan att få missfall och det är många som får missfall främst före graviditets vecka 12+0 som är "den magiska gränsen". Jag kan absolut förstå rädslan att mista det man har, MEN man (sjukvården) kan ju ändå inte göra någon ting vid så tidiga missfall för att förhindra OM man inte får missfall av medicinska skäl. Så ja jag kan hålla med om att det missbrukas i den mån det gör, men jag kan absolut tycka att det är bra att det finns och erbjuds just för att allt i majoriteten av fallen ser bra ut.

Vad gäller sena ultraljud och tillväxtultraljud så tror jag absolut att sjukvården i många fall är alldeles för sparsamma. Jag va en av de personer som var förstföderska som inte blev trodd när jag påtalade att "det måste vara en väldigt stor bebis"..

"Ja det är ingen liten bebis" fick jag till svar men ingen uppföljning gjordes. Mycket tror jag på grund av att jag var förstföderska. Sanna mina ord, mina värkar började komma under 8/11-15 detta var en torsdag och jag stig ut och hade oregelbundna värkar under fredagen, natten till lördag alltså 10/11 så åkte vi in, men det va mucket folk där då och de ansåg inte att jag kommit tillräckligt långt för att bli inskriven, så vi fick ta in på patienthotellet. På eftermiddagen/kvällen stod jag inte ut längre utan då gick vi till förlossningen och de tog då hål på hinnorna klockan va nog runt 20:00 när detta gjordes och var då öppen 7-8cm. klockan 13:00 beslutade dom att det skulle bli ett akut snitt, för bebisen sjönk inte ner ordentligt i mitt bäcken. 15:05 så kom min dotter till världen 4590 gr. Hon va STOR! Och ja jag vet att det finns dem som får större bebisar men hallå, jag hade påtalat att hon kändes stor och hon fyllde mer eller mindre varenda liten yta upp till revbenen som hon kunde fylla. Varför gjordes inget TUL då??

Jag tror att skulle de även göra ultraljud när man söker för minskade fosterrörelser så skulle de helt säkert kunna minimera antalet dödsfödda barn, för endel bebisar har dåligt med vatten eller dåligt flöde i navelsträngen vilket kan leda till fosterdöd.

Jag har en faster detta va iof många år sedan som sökte för minskade fosterrörelser där de på rutin gjorde standard testerna dvs "bollade igång bebisen", mätte fosteraktivitet och kollade hjärtljuden och CTG. Hade de då gjort ett kompletterande ultraljud så hade pojken överlevt. Han hade börjat att trassla in sig i navelsträngen, levde under kvällen de kom in och blev hemskickade. Och på morgonen dagen efter så var han död.

Så jag anser att vid oro eller vid minskade fosterrörelser borde de alltid stämma av med ett ultraljud. I mitt fall kunde vi undvikit en långdragen förlossning där enda utgången oavsett hade slutat med snitt, och för många andra minimera riskerna för fosterdöd.

Jag har med barn två blivit erbjuden TUL för att kunna utesluta samma seminarie som med bebis nr1. Och han var mindre så där kom vi överens om att jag skulle försöka med en vaginal födsel men om den drog iväg i timmarna så skulle snitt tidigare beslutas och jag fick absolut inte gå över.

Nu är jag gravid med barn nummer tre och räknar med att det blir ett eller två TUL med denna bebis också, för att avgöra om det blir igångsättning eller snitt.

Så "bu och bä", ja jag kan tycka att många ultraljud är "onödiga" men det är jättebra att det finns och i vissa fall (framförallt i sen graviditet) bör det erbjudas oftare.

Men det är min uppfattning

Anmäl
2017-01-25 10:00 #10 av: Fien

Det är svårt att jämföra hur det var för 36 år sedan med nu... till min mama sa de när hon gått två veckor över tiden att det skulle bli tvillingar, inget ultraljud gjordes utan de kände bara med händerna. Jag låg i säte och var ensam i magen.... det blev akutsnitt som de gjorde extra långt och min mamma hade stora komplikationer efter det. Så saker som hänt förr gör ju också att sjukvården lär sig och förbättrar sina rutiner.

Anmäl
2017-01-25 10:05 #11 av: Djurälskaren87

Jag tycker det är toppenbra att tidigs UL erbjuds för lugnande mammor. Jag har fått betala för mina två tidiga UL så inget jag fått gratis. Många gör tidiga UL idag eller kub test för att se så allt är bra. Det är långt väntan till RUL och vissa får inte mage förrän efter v 20 eller känner sparkar då kan de vara rätt segt att vänta till RUL.

Anmäl
2017-01-25 10:22 #12 av: Alexzandra630

#11 Fast bara för att det är det är segt till RUL ska man få massa ultraljud då?

Anmäl
2017-01-25 10:23 #13 av: Surpan

#11 Jag förstår att du är orolig (jag var väldigt orolig själv som sagt), men uppenbarligen så hjälper ju inte ultraljuden eftersom du fortfarande är orolig efter dom.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2017-01-25 10:26 #14 av: Alexzandra630

Jag tycker att det är bättre att våra BM lägger tid på de som verkligen behöver ul och hjälp istället för att lägga tiden på mammor som kanske inte riktigt behöver det. Vården är ju inte direkt överbemannad eller har obegränsade resurser.

Jag förstår inte riktigt inställningen med att man ska kräva vård även om det kanske inte finns någon medicinsk anledning. Oroliga mammor borde få samtalshjälp först och om det inte hjälper så kanske man kan bli erbjuden ett ultraljud.

Anmäl
2017-01-25 10:38 #15 av: oh-la

Jag tror verkligen inte att en massa ultraljud där det inte finns annan anledning än oro gör någon nytta. Tycker jag ser att de som gör tidiga ul på grund av oro är precis lika oroliga några dagar senare och önskar nya ultraljud för att se att det är ok. Samma med KUB. Vad händer om man åker dit och får hög risk för fel? Det är trist att börja prata om hur man vill göra när man redan är mitt i soppan. Det är inte bara ett ultraljud, även om många verkar se det som det.

Jag pratade mycket med mamma om oron, eftersom jag själv var så rädd i början. Hon kände inte igen det alls, men å andra sidan fanns inte all info så lättillgänglig för 30 år sedan. Vi blir matade med så mycket info, personliga berättelser och tragedier som vi inte kan sortera i och blir istället rädda. Jag tror att samtal om rädslan gör mer än att mata den.

Tidiga ul är till på köpet helt verkningslösa så tillvida att man ändå inte kan göra något om fostret är dött. Man bara matar en oro och rädsla som egentligen bara kan avhjälpas med väntan. RUL känns långt bort, men innan dess är alla ultraljud bara för att kolla om fostret lever bara för att stilla en ostillbar oro. Dör fostret kan inga ultraljud på jorden ändra på det.

Anmäl
2017-01-25 10:52 #16 av: Djurälskaren87

12# Man får inga UL utan man bekostar det ju själv så förstår inte problemet. Man kräver ju inte gratis UL men bekostsr man det själv så får man ju välja hur många UL man vill gå på själv enligt min åsikt:)

Jag gick på två tidiga pga blödningar så ja det stillade min oro enormt. Första gången i v 8 hade jag blödning och i v 9 kolladr jag innan min långresa. Betalar privat.

Nu ska jag inte gå något mer innan Rul och jag är inte orolig idag😊😊

Anmäl
2017-01-25 10:53 #17 av: Djurälskaren87

13# är inte orolig idag faktiskt. Längtar till mage och sparkar bara :)

Anmäl
2017-01-25 11:00 #18 av: Djurälskaren87

Jag är med er på att det stillar ens oro egentligen där och då men för många så kan det räcka

Allt kan hända närsomhelst under graviditeten och även undee förlossningen och efteråt. Det går inte att påverka.

Anmäl
2017-01-25 11:14 #19 av: Surpan

#16 Jag anser inte att du gjort något fel.

Det som är problemet är att vi har en privat vård som gynnas av denna oro och som inte tror sitt ansvar att faktiskt hjälpa dessa kvinnor. Jag anser att det är oetiskt av dessa kliniker att ta betalt för UL utan att erbjuda samtalskontakt med kurator eller BM när det är uppenbart att oron är orimlig.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2017-01-25 11:17 #20 av: Djurälskaren87

19# det håller jag med om. Borde finnas möjlighet att få komma och prata med någon. Min vän har flera missfall i bagaget och hon kollar via UL varje vecka pga hon är så orolig...

Anmäl
2017-01-25 11:20 #21 av: LillaFrun81

Jag väntar nr 2 via magen fast vårt 4.e barn efter totalt 24mf. Har gjort 5vul hittils & har rul på fredag då vecka 20 (19+3), har även fler bm besök än ordinarie "schema". Bara att jag ringer sjukvården så får jag ett ul om jag vill med tanke på alla mina mf & oron därtill.

Gjorde första vul privat för att slippa vänta så länge då jag alltid hunnit få mf innan el strax efter.

Anmäl
2017-01-25 11:50 #22 av: Alexzandra630

#16 Jag förstår att man är orolig. Det är jag också imellanåt men det är åtgången av resurser jag blir orolig över. Vårdpersonal växer inte på träd. Och då kvittar det egentligen om man betalar privat för sitt ul eller inte.

Din kompis bla blir ju inte hjälpt av att gå på ul varje vecka. Hon kanske skulle behöva samtalsstöd varje vecka istället?

Anmäl
2017-01-25 12:12 #23 av: Maria

Man är väl inte riktigt helst säker på hur det påverkar fostret så att säga. Det är ju egentligen något onormalt man utsätter sin bebis för och göra ultraljud i onödan känns ju lite onödigt tycker jag.

/Maria

 

Anmäl
2017-01-25 12:22 #24 av: Djurälskaren87

20# resurserna hållee jag helt med dig om. Ja oron kommer och går och helt ärligt känner jag att jag inte kan rings min BM närsom. Den tryggheten saknar man.

Ja hon borde få samtalsstöd. Håller med

Anmäl
2017-01-25 12:32 #25 av: Surpan

#24 Tråkigt att du inte känner att du kan ringa din BM när som helst. Du kanske ska byta?

Jag inser att jag har haft tur. Jag har fått komma in direkt till min BM bara för att jag ringde in till dom när jag var ledsen över att "det inte var så kul att vara gravid". Jag var orolig och känslig. Då fick jag lyssna på hjärtat för första gången för att muntra upp mig lite och fick även tid hos kuratorn på familjecentrum. Jag blev även erbjuden tid hos psykolog. Efter det har jag också utan problem fått remiss till auroramottagningen och fått samtal där också.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2017-01-25 12:47 #26 av: Djurälskaren87

25# De har ju sina öppettider så närsomhelst kan man inte ringa. Sen kommer jag till växeln så inte säkert just det är min jag får prata med. Ska träffas nu den 2 feb på samtal och prata allmänt.

Anmäl
2017-01-26 11:44 #27 av: klass_13

Vi fick varken VUL eller göra KUB. Efter ett antal MF var vi väldigt oroliga och bad om att få nåt tecken på liv, istället skickades vi till en psykolog vilket inte var det vi behövde. Så när det var dags för RUL så hade vi nästan gett upp hoppet. Närmsta privatkliniken ligger 30mil bort och var inget som funkade för oss då. Som tur var resulterade det i en frisk liten tjej ändå.
Så jag tycker att vården ska gå med på att anpassa sig efter patientens historik och framför allt ta bort de löjliga åldersgränserna för KUB.

Anmäl
2017-01-26 12:03 #28 av: Agafia

Ta nu inte det här som någon kritik ..... Vad är det som gör att kvinnor idag är så oroade under sin graviditet att de behöver ultraljud så ofta ?
Jag tycker det är så synd att ni inte kan njuta av er graviditet fullt ut utan att denna ( oftast ) onödiga oro ska dominera .
Personligen låter det som om föräldrautbildning bör fokusera mer på denna oro som eskalerat de senaste 30 åren . Alla är värda att genomgå en trygg o glädjefull graviditet 😊

Anmäl
2017-01-26 12:35 #29 av: Fien

Håller med dig #28! Fokusera på oron och varför den finns istället för att försöka döva en oro med en massa ul...

#27 åldersgränserna för kub finns ju av en anledning. Det är väldigt låg risk för en 20 eller 25 åring att få ett barn med kromosomavvikelser och med tanke på hur hårt belastad vården redan är så kan man (och enligt mig bör man) inte erbjuda alla kub, det är ett diagnostiskt verktyg som ska användas i de fall där risken är förhöjd (och föräldrarna vill det).

Anmäl
2017-01-27 22:47 #30 av: klass_13

#29 menar inte att alla ska göra kub men att vården inte ska stirra sig blinda på åldern. Finns ändå 20-35 åringar som kan få barn med div diagnoser. Erbjuda bör dom iaf göra och då även få blivande föräldrarna att tänka efter om det 1. Behövs och 2. Hur man skulle hantera ett dåligt besked.

Anmäl
2017-01-27 22:50 #31 av: Thiah

#29 Här i södra finland gör alla KUB som rutin.

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2017-01-28 07:34 #32 av: Fien

Om man bara går på ålder (källa 1177): Vid 20 års ålder är risken för downs ca 1/1000-1500, vid 25 ca 1/1000, men vid 35 års ålder ca 1/200. En förhöjd risk med efterföljande fostervattensprov/moderkakaprov (som ökar risken för missfall) görs om man får ett resultat på 1/300... vid 20-25 års ålder är alltså risken väldigt låg och ett kub test kommer med största sannolikhet att ge en väldigt låg sannolikhet (för det är just det det är, en sannolikhet) för downs. Därmed behövs faktiskt inte kub för kvinnor i en lägre ålder... snarare tror jag på att man upplyser om dessa siffror och ger samtalsstöd för oroliga föräldrar.

Anmäl
2017-01-28 08:52 #33 av: Sarah

Tror inte heller att man löser problemet med massa UL. Det är bara ett plåster som inte tar hand om orsaken. Jag tror att mycket handlar om kvinnors generella osäkerhet. Jag häpnar varje dag över hur många kvinnor jag råkar, här och i min fysiska vardag, som konstant tvivlar på sig själva.
Exempel, Just nu undervisar jag en kurs i matte på mitt universitet. Det är övervägande tjejer som inte tror att de kan. De är så osäkra på dig själva att de kan tveka på om de klarar att få rätt svar på 1+2. Inget ovanligt, men det känns som att det blir värre varje år.
Samma sak med barnen, kvinnor tvivlar konstant på sig själva. När barnet är fött handlar det om att vara en bra mamma. Innan barnet är fött tvivlar många på sin förmåga att producera ett friskt/ levande barn. Man ser liksom inga killar som tror att de är sämst pappa i världen bara för att barnet åt en kaka.
Jag är helt övertygad om att det handlar om tjejers dåliga självförtroende, som verkar bli sämre och sämre för varje år.

Anmäl
2017-01-28 08:55 #34 av: Maria

Men om man nu är så orolig varför är man inte orolig över att göra flera ultraljud i onödan?

/Maria

 

Anmäl
2017-01-28 09:33 #35 av: mikkan01

#32 Fast det är väl jättebra om det erbjuds för alla åldrar? Jag fick veta från min BM att jag kunde få en tid till kub om det fanns möjlighet för här erbjuds alla det oavsett ålder. Jag har en bekant som är 25 och fick ett barn med downs utan att hon varit orolig under graviditeten över det. I efterhand hade hon velat vara mer förberedd. Nu kanske hon var 1/1000 men det kan ju hända vem som helst. Jag själv vill göra kub trots att jag är ung och enligt teorin inte borde ha någon förhöjd risk, men då vet man i alla fall vad som komma skall.

~mikkan
Medarbetare på Hår iFokus.

Anmäl
2017-01-28 09:57 #36 av: Alexzandra630

#35 Du får ju fortfarande inte ett 100% svar på om bäbisen har Downes eller inte om du gör kub. Du får en sannolikhet. Så din kompis kanske inte hade fått hög sannolikhet även om hon gjort KUB.

Anmäl
2017-01-28 10:41 #37 av: mikkan01

#35 Det vet jag mycket väl men om det hade gett utslag så hade man iallafall vetat. Hade alla tänkt att sannolikheten ändå inte hade visats vad är då poängen med att låta de som är 35+ att göra det?
Hade det visats på tidigt kub hade det varit skönt att veta, konstigare än så är det inte.

~mikkan
Medarbetare på Hår iFokus.

Anmäl
2017-01-28 10:45 #38 av: oh-la

jag tycker att man måste göra skillnad på ultraljud för ultraljudets skull, alltså ultraljud som tas helt utan annat syfte än för att se fostret, och ultraljud som diagnostiskt verktyg, alltså KUB, RUL och TUL. i sverige idag screenas i princip alla foster efter missbildningar genom RUL, trots att antalet sjuka foster är väldigt få. samma i vissa landsting, där man får välja KUB oavsett ålder. 

jag tror, om jag  inte minns helt fel, att det statistiskt föds runt 150-200 barn med downs hos föräldrar under 35-års gränsen. jag kommer nu vara riktigt krass och tala rent ekonomiskt eftersom det verkar vara det som talar mest emot KUB hos yngre. vad kostar ett KUB? i de fall man får bekosta det själv och det inte är subventionerat tror jag det kostar runt 2000 kr. vad kostar ett barn med funktionsnedsättningar samhället i fråga om extra resurser, specialpedagoger, sjukvård, mediciner, hjälp i hemmet etc. rent samhällsekonomiskt skulle vi därför troligtvis tjäna på att låta alla, oavsett ålder, göra ett KUB. 2000 kommer man inte långt med under en livstid med ett sjukt barn, och statistiskt sett tenderar de flesta att abortera ett sjukt foster.

även om man väljer att behålla skulle jag tro (och det är rena spekulationer) att vetskapen och möjligheten att förbereda sig på ett ofta multisjukt barn och livet med detta gör tiden efter förlossningen enklare. kanske behövs inte samtalsstöd i samma utsträckning. kanske man inte behöver ha samma stöttning från sjukvården och mår bättre när man är förberedd på vad som komma skall.  2000 kr är småpengar i sammanhanget.

ang att KUB inte är 100%, nej, men det är inga diagnostiska verktyg.  barn har fötts med tarmarna på utsidan, ryggmärgsbråck, hjärtfel och stopp i urinvägarna trots RUL. ska vi ta bort det verktyget också eftersom det inte är 100%? 

så länge som man som förälder är införstådd med vad KUB är och inte åker in bara för att få titta på bebisen utan inser att det faktiskt är möjligt att få ett besked om att fostret har Downs, eller värre kromosomavvikelser, och har pratat innan om vad man vill göra om risken finns tycker jag att det är ett fantastiskt verktyg! nu finns ju även NIPT som inte innebär några ingrepp på fostrets miljö (fostervattensprov) och ger 99% säkerhet utan missfallsrisk.

sedan måste man ha förståelse för att ålder inte är den enda riskfaktorn för kromosomavvikelser. 

Anmäl
2017-01-28 13:45 #39 av: Pontiac57

Håller faktiskt med ovanstående.
Det är ju ändå så att 1/1000 ändå är ganska mycket och jag anser att oavsett ålder ska man ha samma rätt att få reda på det tidigt i graviditeten om man har förhöjd risk. Jag tycker det är fruktansvärt dåligt att man endast i vissa landsting blir erbjudna oavsett ålder för alla har väl samma rätt att kunna känna sig trygg i sin graviditet och känna att man som individ blir prioriterad av vården?
Mödravården överlag borde ses över och ha med landstäckande riktlinjer och inte dessa stora skillnader som faktiskt är.

Anmäl
2017-01-28 14:10 #40 av: Thiah

Blir jag gravid igen kommer jag ta nytt tidigt vul bara för att bekräfta fast jag sen skulle bli erbjuden kub.
För mig med ett MA och ett misstänkt missfall i bakgrunden så behöver jag den lilla oron stillad. Sen kan allt gå åt skogen även efter men det får man ta då

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2017-01-28 17:37 #41 av: Fien

Jo absolut hade det varit kanon om alla fick göra kub, men det var inte det som var grundfrågan i tråden. Tyvärr ser ju verkligheten annorlunda ut med en hårt pressad sjukvård där man måste göra prioriteringar. Att då prioritera de som tillhör en större riskgrupp (baserat på ålder) tycker jag ändå är rimligt. Så så länge våra politiker inte är beredda att lägga mer pengar på sjukvård så kan tyvärr inte alla få ett gratis kub (eller nipt som i dagsläget är ännu dyrare att göra privat...).

Tråden från början handlade om huruvida det egentligen hjälper med en massa extra ul för oroliga föräldrar, eller om det bara bidrar till ännu mer oro. Och varför det är så... samtidigt om det är rätt att privata kliniker tjänar pengar på folks oro när oron kanske från början beror på okunskap (eller osäkerhet som någon skrev).

Jag tycker personligen inte heller att 2000 är mycket för att få en sannolikhet på kromosomavvikelser men det finns de par som har svårt att betala den summan. Det blir liksom en klassfråga där de med högre inkomst kan betala och de med lägre kanske inte kan... jag är väldigt tudelad i den frågan, jag tycker det är fel att de privata klinikerna kan tjäna pengar på folks oro och osäkerhet samtidigt som jag tycker det är bra att möjligheten finns. Men jag gillar inte att det blir klassfråga.

Anmäl
2017-01-28 21:17 #42 av: Agafia

Men varför gå igenom det ena ultraljudet efter det andra ? Är det något fel på barnet och det blir ett missfall så hjälper inga ultraljud i världen tyvärr .
Men jag har förståt efter att ha läst inläggen här i tråden att det sorgligt nog finns mycket obefogad oro som skulle kunna undvikas med mer info och samtalsstöd till de som är nojiga över sin graviditet . Jag tycker bara att det är så synd att ni inte kan njuta av er graviditet 😕

Anmäl
2017-01-28 22:29 #43 av: Pontiac57

Fast många gånger är det ju inte obefogat, tar man bara alla som t ex haft MA som inte visar sig som missfall utan man kan gå länge utan att veta. Jag köper att man vill göra något mer ul utöver rul just för att bekfräfta att det är ett hjärta som slår och att något faktiskt finns där. Jag kan tänka mig att man för 30 år sedan inte visste hur vanligt alla fel/problem är och därmed slapp oroa sig för det

Anmäl
2017-01-29 09:46 #44 av: Surpan

Saken är ju att ett VUL berättar ingenting annat än att fostret lever just den stunden. Tyvärr kan det bli ett missfall bara timmar senare och det är ju det som gör att kvinnor som är väldigt oroliga inte bara gör ett VUL utan kanske 3. För lugnet håller inte i sig så länge.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.