Annons:
Etikettbarnlängtan
Läst 1712 ggr
Anonym
Anonym
1/16/17, 12:22 AM

Nervös inför slutet på månaden

Min kille och jag har kört oskyddat. Vi har pratat om det så båda är med på att de finns en risk/chans beroende på hur man ser på det, att jag kan bli gravid. Normalt sett har jag väldigt sällan ägglossning. Jag har massor med äggblåsor men dem mognar och släpper sällan. Så vi har räknat med att det inte kommer bli något på ett par månader i alla fall. Trodde vi ja… Jag hade min sista mens första dag 18 december. Jag använder P-Tracker appen för att ha lite koll på läget. Enligt den så skulle jag haft ÄL (om den skulle komma) runt den 6:e januari. Den 11:e januari tror vi båda två att jag faktiskt hade ÄL. Han är väldigt insatt i hur en kvinna funkar. Hehe. Och vi hade oskyddat då. Så nu sitter jag och väntar på att få se om mensen bestämmer sig för att komma ändå eller om jag får ta mig i kragen och göra ett gravtest. Enligt appen är mensen beräknad den 20:e men de kommer ju troligtvis bli senare eftersom ägglossningen var så sen. Så jag tänkte väl vänta ungefär till den 26:e å göra test då. Men när jag väl sitter och tänker på att chansen finns att de blev något av det här så blir jag bara så nervös. Jag skulle bli så otroligt lycklig. Det skulle min kille också. Men ändå lite skrämmande. Vi hade egentligen tänkt vänta ett tag för vi har inte varit tillsammans allt för länge än. Men vi båda är som sagt med på att de kan bli något och han kommer ställa upp oavsett vad som händer. Men jag kände bara att jag behövde få ventilera lite med någon utan att behöva gå till någon jag känner och prata om det så kändes de lättare med er här inne. :) Kommer inte hoppas på att de är positivt då om mensen inte kommer. För då blir jag bara så besviken. För innerst inne vill jag så gärna bli gravid nu med min underbara pojkvän. Men förstår ändå att vi kanske borde vänta ett tag egentligen. Vi pratar om det här var och varannan dag. Just nu bor vi ihop hos honom. Jag har precis fått en egen lägenhet i en annan kommun men jag har inte flyttat in dit än då min pojkvän bad mig bo här med honom. Vi bestämde att jag skulle ha min lägenhet kvar i fall att. Men än så länge så känns allt bara så otroligt bra tillsammans med honom och vi har samma drömmar om framtiden. Men jag är ändå lite nervös. jag litar på honom fullt ut. De gör jag så de är inte därför jag är nervös. De är bara de att sist jag var gravid mådde jag så vidrigt dåligt och fick så dålig hjälp med det. 3 ggr på dropp. Förstoppning. Och alla möjliga andra tänkbara krämpor. Ville bara bolla tankarna mer er som förstår hur det är. Hoppas att jag slipper dömande ord. Vill bara få ventilera mig lite.

Annons:
Lizelda
1/16/17, 12:44 AM
#1

Hur gamla är ni och hur länge har ni varit tillsammans? Jobb? Ekonomisk buffert? Frågar då du skriver att ni egentligen inte planerat barn än på ett tag, det talar ju för att ni bör vänta…

"Be proud of your scars, they're proof of a fight you never lost."

HundarBortskänkes, Ridsport, AkvariefiskFurry Paws

Bloggar om min assistanshund på Tassa Bredvid

Anonym
Anonym
1/16/17, 1:32 AM
#2

Ett par månader. Han fyller 32 och jag 23. Han jobbar och jag väntar på en förhandling hos af för att kunna ta Körkort på lastbil alternativt lastbil och släp. Är garanterad jobb då. Jo. De är ju de jag menar. Att vi egentligen borde vänta. Men båda var med på att de kunde hända. Och jag tror helt ärligt inte att jag klarar av att göra en abort till då jag mådde så jävla värdelöst i ett halvår minst sist när jag fick MA. Och då var ju fostret redan dött. Men jag har ingen plan på att bara sitta hemma för att jag skulle bli gravid heller. Utan jag kommer fortsätta gå på af så och så så länge de går. Kan säkert fjäska med pappa lite för att kunna tjuvstarta också. Han jobbar nämligen på den skolan jag ska gå på och har hjälp brorsan med CE tidigare. Ska på möte nu den 26:e med af så får vi se om den kommit vidare i det här tills dess.

Fien
1/16/17, 5:51 AM
#3

Tror det du känner är väldigt vanligt! Att skaffabarn innebär en stor omställning i livet och det är klart att det känns omvälvande. Tror det är viktigt att man är ödmjuk inför det. Barn kommer när de kommer, resten löser sig. Du verkar ju ha en plan för framtiden i alla fall. Som du skriver så kan man faktiskt göra saker trots att man är gravid (även om vissa veckor och graviditeter är tuffare än andra). Alla graviditeter är också olika så bara för att du mådde dåligt förra gångenbehöver du inte göra det vid nästa. Sen vet du ju inte heller än om du är gravid, att man prickar ÄL är ingen garanti för att man blir gravid, det är mycket annat som ska klaffa också. Förstår att det är svårt att tänka på annat men försök verkligen att slappna av, ta det lugnt och se till att hålla dig sysselsatt med annat fram till att du kan testa/mensen kommer.

[Smulan_88]
1/16/17, 9:51 AM
#4

Vet precis hur du känner det är så stor skillnad på innan när man är i "prat stadiet" mot när man är i den fas att man faktiskt vill och "försöker" sen kan det ju alltid ta tid, men det är lite "läskigt och skrämmande" just det där när man kan vara gravid eller tillochmed är det. Det blir så mycket påtagligare. Som sagt ni verkar inte helt oförberedda, och sen är det ju en omställning oavsett vem man är eller i vilken livssituation man befinner sig. Det löser sig alltid ska du se! Sen finns det alltid någon negativ människa som tycker sig ha rätt att tycka och tänka, men det är bara att slå igen ögon/öron. Det är ett beslut som är upp till dig och din kille, och dessutom mognar man med rollen. Det är bog därför vi är gravida under ca 40 veckor, så man hinner bearbeta, planera och längta efter sin lilla bebis. Håller tummarna att ni får ett + om det är det ni vill ;)

Anonym
Anonym
1/16/17, 12:01 PM
#5

Tack snälla tjejer för svaren! Känns mycket bättre nu. :)

[Nalaa]
1/16/17, 2:41 PM
#6

Ingen har rätt att döma dig! Vi känner inte dig, bara det du skriver kan ge en uppfattning om hur ni har det. Det enda ni kan göra just nu är ju egentligen att vänta och diskutera så mycket ni vill och ventilera er emellan (eller ta ett test och utgå från resultatet)! Lycka till, vad ni nu bestämmer er för att hoppas på:-)

Annons:
Anonym
Anonym
1/16/17, 3:14 PM
#7

#6 Tack snälla. Så skönt att kunna prata med er. ❤ även fast jag inte riktigt vill gå ut med vem jag är just nu. Men de är pga att jag har bekanta här inne på iFokus. Känner att de här stannar mellan oss. Vi pratar om det. Hela tiden. Samtidigt som vi pratar om annat så återkommer vi ofta till ämnet. Så skönt att vi kan vara öppna mot varandra och prata om allt. Har aldrig känt mig så trygg i ett förhållande som nu. Han visar mig verkligen vad äkta kärlek och tillit är. Vad trygghet är. ❤

Anonym
Anonym
1/16/17, 3:24 PM
#8

#6 Tack snälla. Så skönt att kunna prata med er. ❤ även fast jag inte riktigt vill gå ut med vem jag är just nu. Men de är pga att jag har bekanta här inne på iFokus. Känner att de här stannar mellan oss. Vi pratar om det. Hela tiden. Samtidigt som vi pratar om annat så återkommer vi ofta till ämnet. Så skönt att vi kan vara öppna mot varandra och prata om allt. Har aldrig känt mig så trygg i ett förhållande som nu. Han visar mig verkligen vad äkta kärlek och tillit är. Vad trygghet är. ❤

[Nalaa]
1/18/17, 10:51 AM
#9

Det låter som att ni har ett bra förhållande och det är en bra grund att stå på, oavsett vad:-)

Anonym
Anonym
1/18/17, 11:21 AM
#10

#9 Ja det har vi verkligen. Kan prata om allt. Har diskussioner i lugn ton. Låter båda få säga sin åsikt och accepterar att vi inte alltid tycker lika. Kom på tal igår igen. Och han säger att blir jag gravid så blir jag, och då får vi ta det därifrån men han anser att sista ordet ändå är mitt hur jag än vill göra. Och han kommer acceptera det. Han vill inte tvinga mig till något. Men han kommer inte lämna mig heller. Han står för att vi kör oskyddat och risken finns. Igår kväll erkände han till och med att han är lite rädd för tanken på att bli pappa. Så vi satt och prata om det sent in på natten. Han är helt otroligt underbar ❤

Anonym
Anonym
1/18/17, 10:09 PM
#11

Upp till bevis. Är uppblåst. Så de verkar tyda på mens

Anonym
Anonym
1/19/17, 1:33 PM
#12

Vid närmare eftertanke är det nog bara magkatarren som krånglar :/

Anonym
Anonym
1/21/17, 2:25 PM
#13

Vattniga flytningar.. Vattnigare än vanligt. Brukar inte känna flytningarna så ofta. Men nu har dem varit hemska i ett par dagar. Jobbigt att vänta. Enligt P - Tracker skulle jag vara en dag över tiden på min mens just nu. Men de var ju förutsatt att jag hade ÄL den 6:e. Och de hade jag inte. Misstänkte dock att den dök upp den 11:e däremot. Så de borde väl bli runt 25:e där någonstans som mensen bör dyka upp om de inte blev något av de här. Jobbigt de är att vänta.. kan inte riktigt släppa tankarna kring det här. Var bättre när jag blev gravid första gången. Mensvärk i 4 dagar innan en kompis sa åt mig att jag var gravid och skulle göra ett gravtest. Då grubblade jag aldrig. Men blev däremot chockad av mitt positiva svar. 2 missfall innan dess. Så jag var väldigt nojig. Kommer inte bli bättre nu heller när jag även haft MA och fått gjort abort med ett foster som räknades till 6+2 men jag egentligen skulle ha varit i alla fall i 7+2 då.. :(

Annons:
Alexzandra630
1/21/17, 3:58 PM
#14

Förstår att det är jobbigt men det bästa är ju att fokusera på något annat om man kan :-)

Anonym
Anonym
1/21/17, 4:57 PM
#15

Jo de är ju det. :/

zakkris
1/23/17, 3:29 PM
#16

Att man är nervös är ett sunt beteende tycker jag. Trots att jag och mannen försökt i 2 ½ år nu så blir jag nervös varje gång trots att jag innerst inne vet att jag klarar det och vill det. Man vet ju att ens liv kan förändras för alltid det är klart man får vara nervös över det. Men tycker att ni tänker sunt och de faktum att ni bor ihop direkt är bra, ni får testa förhållandet direkt och det brukar bli positivt :)

Lev livet i ett rosa glittrande unicorn moln

Anonym
Anonym
1/23/17, 4:13 PM
#17

#16 Tack vilka fina ord :) Har ännu inte fått mens. Och gravtestet i morse var negativt. Lite tidigt än. Men de tyder ju på att jag hade ÄL när vi båda misstänkte det. Så får hålla ut ett tag till och se vad som sker. Försöker att inte tänka så mycket på det. Men misstänker att jag inombords gör det i alla fall. I 2 dagar nu har vi suttit och pratat om situationen med min lägenhet och från början ville jag inte ha den men han tyckte att jag skulle ha den kvar. Nu verkar vi ha bytt åsikt om det hela. Men de känns som att jag kommer säga upp den snart allting är liksom helt underbart mellan oss. Vi kan prata om allt. Är något jobbigt vågar båda säga det. Vill den ena inte prata just då så tar vi det vid ett senare tillfälle. Han har berättar mycket om saker som han har varit med om som han tyckte var jobbiga. Men som han vill att jag ska veta. Han har varit med i det militära i många är. Så mycket av det rör de minnena. Han gråter oftast när han pratar om det. Jag brukar trösta honom. Och han tröstar mig när jag tycker det är jobbigt. Han kan släppa allt för att komma och trösta mig istället. Han är verkligen allt en tjej kan önska sig. Han ser det som att det är vårat hem, de är våran mat, de är våra saker. De finns inget ditt eller mitt här. Vi kan även göra saker på varsitt håll. Vi kan prata med varandras vänner. Jag kan prata med vilka jag vill, mestadels är dem jag känner killar, och det stör inte honom. Samma åt andra hållet. Hans bästa kompis är tjej och det stör inte mig. Han lyssnar om jag säger nej. Han ber mig förklara när de är något han inte förstår och likadant åt andra hållet. Han säger hela tiden att om de är något jag behöver hjälp med så behöver jag bara be om det. :) Allt känns så himla bra. Jag har aldrig känt mig såhär lycklig förut. Jag har nog aldrig riktigt känt vad äkta kärlek är förrän nu heller. :)

Anonym
Anonym
1/25/17, 11:47 PM
#18

Nervositet ökar. Pratat med killen om det flertalet gånger. Han börjar också bli nervös nu. Förväntad mens från min beräknad ÄL var idag. Och inte ett tecken på att den är på G. Säkert oron som spökar om inte testet säger annat nu. Läskigt. Ska göra ett test imorgon tänkte jag till att börja med.

[Nalaa]
1/27/17, 10:45 AM
#19

Hur har det gått? :-)

Anonym
Anonym
1/27/17, 1:35 PM
#20

#19 Gjorde test senast i morse. Fortfarande negativt. Men ingen mens. Börjar undran om det är mina tankar kring det som gör att mensen flyttar sig. För jag skulle vara typ i vecka 5 nu om jag räknar från ÄL då ska de ju visa positivt i så fall. :/

Annons:
Upp till toppen
Annons: