Livet efteråt

Är något fel?? Framfall?! Hjälp!!

2017-01-07 23:43 #0 av: Nordkatt

Hej!

Kort omkringgällande information:
Det har nu gått tre månader sedan jag födde mitt första barn, och jag är 28 år gammal. Jag födde vaginalt och utan bedövning, helt naturligt med endast andning som hjälpmedel. Förlossningen krävde dock att jag klipptes två gånger, och barnet var stort 4500g och 55cm. Jag hade så obeskrivligt ont efteråt, grät varje gång jag skulle amma mitt barn. Ena klippet gick upp någon gång efter 1,5 månader med en lättare infektion i såret. Jag blev då tillsagd att bäckenbottenövningar inte skulle göras för sårläkningens skull förrän det var helt läkt. Tiden därefter fylldes av obeskrivlig ångest, pga smärtan och för att jag kände att jag inte kunde ge mitt barn den tid det behövde hela tiden. Jag bara grät varje dag för att jag var så handfallen liksom.

Nu 1.5 månader senare har jag upptäckt att slidväggarna känns nedsjunkna, och kommer mot slidöppningen. En läkare som skulle kolla läkningen på mitt sår kollade mig när jag påpekade detta, och menade att bägge slidväggarna såg bra ut. Jag försökte säga att det är i stående läge detta uppstår, men han gav mig bara ett informationsblad om knipövningar (som han nu sa var okej att göra). Men jag upplever att det blir värre och mina muskler är väldigt svaga. När jag ringde barnmorskan om att boka ny tid för koll av det läkta såret och efterkontroll efter förlossningen skrattade hon bara när jag berättade om mina problem och sa "framfall tror jag inte att du har". Vilket fick mig att känna mig ännu mer ensam i det här, och onormal. Jag skall dit till veckan för koll....

Ångesten som jag nu har kring detta problem är obeskrivlig. Jag går med vanföreställningar om att allt inombords skall falla ur mig, och tänker att jag är värdelös som människa, motbjudande och äcklig. Vid 28 års ålder "ska" man inte inte ha sådana problem. Jag är livrädd att jag inte skall kunna ha sex igen eller kunna leva som en vanlig människa i min ålder. Jag vågar knappt röra mig och toalettbesöken är rena ångestbomben (tror att allt skall trilla ned). Jag har till och från haft självmordstankar som varvas med skuldkänslor gentemot mitt barn. Jag känner mig helt och hållet förbrukad. Jag älskar mitt barn så obeskrivligt mycket!!

Till alla er med barn, förstföderskor och flerbarnsmödrar - Vad är normalt och vad är inte?! Min resa har varit för mycket. Problem efter problem, smärtor som varit obeskrivliga. Ångesten jag känner nu är fruktansvärd. Det har blivit för mycket. Jag är verkligen ingen människa som ojar mig i onödan. Jag är väldigt tålig både när det gäller smärta och känslor, i vanliga fall.

Jag hoppas att någon varit med om liknande och har information att ge mig. Man pratar ju inte om sådana här saker. Allt har alltid "gått bra". Jag vågar inte prata med min familj osv..... Jag känner mig så ensam...

Tack på förhand.
// N

Anmäl
2017-01-08 00:23 #1 av: Aleya

Jag har aldrig varit med om detta då kag slirig fött barn. Men jag känner med dig. Och du är inte ensam att inte känna dig tagen på allvar. Finns många som tyvärr lider i tystnad.

Jag skulle faktiskt fråga vad barnmorskan menar när hon säger att det inte kan vara framfall. Och om det skulle kunna vara någon annan skada.

Stor kram till dig och hoppas det löser sig.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-01-08 09:50 #2 av: Smulan_88

Så snart efter en förlossning är man väldigt svullen, sen har graviditeten varit en påfrestning för muskulaturen. Jag trodde själv att jag hade fått framfall efter min förlossning, jag fick inte ens in ett finger. Men de sa att allt såg bra ut men att jag behövde knipa. Så va med i en grupp på FB och där va tjejerna jätteduktiga att påminna och skicka ut "KNIP" meddelanden så man kom ihåg att göra detta flera gånger om dagen varje dag. Och blev helt bra.

Ett underliv förändras av en förlossning, och jag trodde mest att det skulle ha negativ effekt. (Ursäkta för kommande detaljer, ni som är känsliga kan titta bort ;))

Men "läpparna" blev mindre/kortare och musen tightare. Så både jag och partnern upplevde (efter mycket knip) att det va gynnsamt. Så kämpa på någon/några månader med mycket knipövningar, och sök igen om ditt problem kvarstår. Att väggarna blir försvagade och faller fram ska de ju korrigera om problem kvarstår.

Anmäl
2017-01-08 15:17 #3 av: teezan

Jag reagerar på att du skriver att du har haft självmordstankar, har du tagit upp det? Hemskt att man ska behöva ha så ont & må så dåligt och bli skrattad i ansiktet. Det låter fruktansvärt jobbigt för dig, någon hjälp måste ju finnas även om det skulle visa sig vara annat än framfall, du mår ju inte bra och det borde vara fokus. Hoppas du får hjälp och att det blir bättre. Kram på dig

Anmäl
2017-01-08 18:00 #4 av: MinnaJosefin

Jag tycker verkligen synd om dig, och att bm inte fanns där mer när du ringde med denna oron är bedrövligt!

Jag har inte heller just den erfarenheten som du nu går igenom, men som en ovan skrev så är ju detta fortfarande väldigt färskt och du är antagligen svullen, det kan hålla i sig länge. Du kanske ska avvakta ännu längre och se om det kanske blir bättre ändå?
Mitt tips är att ringa en bm igen och verkligen förklara din känsla och hur du mår psykiskt av detta, verkligen förklara allvaret för henne. Du ska inte behöva må såhär dåligt och det SKA finnas hjälp att få.

(Ursäkta intimiteten nu!) Efter jag fått sonen och när jag och sambon skulle ha sex första gången så kände jag mig verkligen som en hink typ... jag kände i princip ingenting och det var psykiskt påfrestande. Jag försökte och låg verkligen i med knip övningar, men jag tyckte inte det hjälpte. Tills jag fick tipset att orgasm kunde hjälpa bra, att det var samma kraftfulla och rätta knip som behövdes.. och det tycker jag har hjälpt mycket! Mycket mer än knipövningar. Jag har nu starka muskler inuti men själva öppningen är inte lika tight och kommer heller aldrig bli då det är muskler som är uttöjda. Nu är det 5 år sen jag fick sonen, och där nere blir det aldrig som det var innan, pga öppningen, men jag har lärt mig och känner att det är okej, jag har ju skapat och fått ut ett underverk därifrån! Nu är jag gravid i vecka 26 och ska snart på det igen:)

Anmäl
2017-01-10 13:14 #5 av: Nordkatt

#2 Tack så hemskt mycket för ditt svar. Det kändes skönt att läsa att symtomen visat sig hos andra också! .. Jag skall försöka hitta tråden du pratat om. Annars har jag laddat ned en app (Tät) som har inställning att påminna om att knipa. Hur många gånger per dag (om du kommer ihåg) gjorde du knipövningar?

#3 Ja för min man, som dock tycker att jag överdriver och skall ta mig samman. Det känns liksom som att alla tycker att jag överdriver, vilket får mig att känna mig jättedum. Tack för ditt svar, kram!

#4 Tack för ditt svar! Det är så skönt när någon tycker att min historia är värd att lyssnas på! Det är även skönt att höra att andras problem försvinner med tiden. Jag skall verkligen sitta ned med min barnmorska och förklara för henne mellan fyra ögon hur jag känner. Via telefon är det uppenbart ingen idé.... Vården i det här landet känns verkligen vara påväg utåt. Jag söker mig i princip aldrig till sjukvården, utan biter ihop och självvårdar i allra största mån. Så hela min förlossning och kontakt med sjukvården har varit fullständig katastrof. Jag hoppas verkligen att ingen annan råkar ut för det här...

Anmäl
2017-01-10 13:51 #6 av: Smulan_88

# så ofta jag kom ihåg men minst vid 10 tillfällen per dygn, kunde sitta och "roa" mig i reklampauserna när jag kollade på tv om jag var dålig att komma ihåg under dagen. 10 knip, 15 knip eller 20 knip. Och jag kan ju bara prata för mig själv, men tänker eftersom de säger att "allt ser bra ut", att det är det som ska till i ditt fall med. Jag fick verkligen inte in ett finger i början, jag blev livrädd!! Det tog tvästopp efter någon centimeter. Men det blir bättre, nu är det två år sedan jag fick sonen och är "som vanligt" där nere, och väntar nu ett lillasyskon. Så är och kommer att vara lika duktig att träna, för muskulaturen blir verkligen utsatt och påfrestas efter en graviditet och förlossning!

Håller tummarna att du kommer ihåg dina knip och att du snart märker av resultat! För jag förstår verkligen oron och frustrationen att inte veta! Kram kram ❤

Anmäl
2017-01-10 16:41 #7 av: JossanH

Nu tycker jag att det är jätteviktigt att få en ordentlig undersökning innan du kniper på. Känner nämligen en som kämpat sig blå efter hjälp efter hennes förlossningsskador som på pappret inte existerade. Det har muskler i bland annat slidväggen som inte kontrollerades ordentligt. Min fråga är- använde läkaren båda händerna för att kontrollera din muskulatur eller inte? Om inte så är det omöjligt att han har gjort en kontroll av dessa och du kan visst gå med problem som inte alls är normala. Och med vissa komplikationer är det inte bra att knipa för då kan du förstöra din förmåga att hålla tätt.

Känns det inte normalt för dig så bör du få hjälp. Det är så jävla fult sv vården att skratta bort kvinnors problemefter förlossningar.

Mitt absolut bästa tips är att gå med i gruppen "våga vägra förlossningsskador" på Facebook. Beskriv dina problem för dom och du lär få stöd och hjälp med hur du ska gå vidare för att få rätt hjälp och vård. Och hur du/din sambo kan undersöka dig själv för att finns eventuella avvikelser. De hör liknande berättelser varje dag.

Ta dig själv på allvar och oavsett om det faller inom den normala gränsen så är det ett problem för dig och problem ska tas på allvar!! Stor kram och stort lycka till! Ge dig inte!

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2017-01-11 20:25 #8 av: Nordkatt

#7 Tack för din information. Jag skall till barnmorskan nästa vecka (fick min tid flyttad från denna vecka pga sjuk personal). Därefter har jag sökt mig privat till specialistgynekolog. Jag får ca två timmar att köra, men just nu känns det väldigt värt det! Så jag skall dit i slutet av månaden. Peppar peppar!

Anmäl
2017-01-11 21:02 #9 av: JossanH

#8 vad bra!! Hoppas du får den hjälp du behöver ☺️

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2017-01-12 07:09 #10 av: Devya

Bra att du får det kollat så att du kan stilla din oro! :)

Jag tycker annars att det inte låter särskilt onormalt det du går igenom. Jag har ett par väninnor som har upplevt samma sak som dig men det har blivit bättre med tiden. Därför tror jag inte att det behöver vara något allvarligt alls men oberoende så måste man ju få lite ro och inte oroa sig jämt så det är jättebra att du åker iväg till en specialist! :)

Anmäl
2017-01-13 21:20 #11 av: mollyt

Vad ledsen jag blir för din skull TS! Jag blev inte klippt men sprack lite i ena läppen så att säga. Detta syddes och jag hade väldigt ont där i månader efteråt, ett tag hade jag också jättemycket ångest över detta och min man var inte så hjälpsam när han vid ett tillfälle lite uppgivet sa "tänk om det aldrig blir bättre än såhär" och det var precis så jag kände också. MEN jag vill ändå komma med lite tröstande ord om att det blev bättre - idag är det helt bra (sedan några månader tillbaka)! Dottern är 9,5 månad nu och jag känner som fler ovanstående att jag är snarare tightare nu och i övrigt som vanligt där nere (om än att ena blygläppen ser lite kortare ut enligt mig, men ärligt så vet jag inte hur de såg ut innan .....). 

Men jätteskönt att du får en kontroll till, det är värt timmarna i bilen! Stor kram på dig! Blomma

Anmäl
2017-01-14 00:31 #12 av: postmortum91

Jag trodde också att jag hade fått framkall. Tittade med en spegel och såg till min förskräckelse att något täckte slidöppningen. Gick till bm men hon sa att det är slidväggarna som sjunkit ner vilketchup är vanligt och de går tillbaka av sig själva med att knipövningar hjälper. Innan jag gick till bm hade jag också ångest och grät massor, men jag tror du kan vara lugn.

-Postnatal

Anmäl
2017-01-14 06:07 #13 av: Thiah

Jag är också klippt och för mig tog det säkert 6-8 månader innan ärret läkt bra. Ärrvävnaden var så hård i början att sex gjorde otroligt ont(mycket glidmedel och lugn takt var det som gällde). Maken kunde känna att ärret stramade.

Men efter ett år var allt som vanligt igen.

Hoppas den privata kan hjälpa dig så du känner dig bättre.

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2017-01-14 13:26 #14 av: Nordkatt

Tack alla för era svar! Det har verkligen lugnat mig den senaste tiden. Nu försöker jag vara sansad inför kommande kontrollerna.

Än en gång, stort Tack!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.