Annons:
Etikettallmänt
Läst 2661 ggr
[Devya]
2016-12-31 07:34

Ändrad personlighet

Finns det andra här som har i princip blivit förändrad under och även efter er graviditet? Jag syftar då på ens personlighet.

Min bästa vän har verkligen förändrats. Hon och jag brukade älska att se på skräckfilmer men nu kan hon inte längre med dem efter hennes graviditet. Hon har blivit helt otroligt överkänslig att jag knappt känner igen henne mer. Hon äter dessutom sötsaker nu vilket hon i princip ALDRIG gjorde tidigare för hon avskydde allt sött tidigare. Det här finner jag dock enbart som positivt då jag själv gillar lite sötsaker nu som då.

Det känns dock otroligt konstigt att prata med henne för det känns inte som samma person alls mera. Kan man alltså få en så pass annorlunda personlighet efter en graviditet? Det avskräcker mig själv lite från att skaffa barn för jag vill inte bli en helt annan människa bara pga en graviditet.

Måste tillägga att det här är inte det enda som har ändrats utan också en annan jättestor sak men det väljer jag att inte ta upp eftersom det känns inte rätt mot min vän. Det har att göra med värderingar och principer som har totalt ändrats till  det sämre.

Annons:
Alexzandra630
2016-12-31 08:04
#1

Jag upplever att jag förändrats på så vis att jag har lättare att se saker ur andras perspektiv. Att jag fått en slags distans till mig själv. Din kompis kanske alltid haft de värderingarna men inte velat säga något. Sen visst jag äter annorlunda men det är ju inte en personlighetsförändring i mitt tycke.

[Devya]
2016-12-31 08:38
#2

#1 Nej, hennes värderingar har totalt förändrats. Jag vet för vi har diskuterat det det ofta och hon berättade hur hennes värderingar och principer har förändrats i samband med graviditeten.

Nej, matvanor är ju inte en personlighetsförändring men med tanke på allt hon har sagt om dem som äter en massa sött så blir det ändå lite mer än endast ändrade matvanor. :) Men som sagt, det här ser jag endast som något positivt.

Maria
2016-12-31 08:42
#3

Trots att det är längesedan jag fick barn så minns jag ändå förändringen jag upplevde.

Jag blev mer blödig och fick en annorlunda syn på omgivningen. Nu var det inte längre jag som var i centrum utan ett helt nytt liv som jag satte främst. Jag blev mer empatisk och blev liksom kärleksbombad av allt runtomkring. Jag upplevde naturen starkare och det kändes som om livet tagit en slags vändning.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Devya]
2016-12-31 08:51
#4

#3 Och det höll i sig?

Maria
2016-12-31 08:53
#5

Ja det höll i sig och sonen är idag 32. Jag upplevde min förändring som positiv. Jag blev mer ödmjuk kan man väl säga.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Alexzandra630
2016-12-31 08:57
#6

#2 Hon kanske inte ser det som något negativt. Det är ju bra att ni ändå verkar kunna prata om sånna saker. Du kanske kan ta upp hur du upplever hennes förändring och så kanske hon kan förklara mer för dig.

Annons:
oh-la
2016-12-31 09:08
#7

Jag tycker jag har ändrat mig en del, främst hur jag ser världen. Jag är mer rädd nu, på ett vis. Inte så att jag springer runt och är harig, men innan var jag rädd för min egen skull. Nu är jag rädd för att något ska hända henne, och den rädslan är outhärdlig på ett annat vis än de rädslor jag känt innan. Jag sätter mig också in i andras situation på ett annat vis, och är det barn inblandade kan jag bli så illa berörd som jag aldrig blivit innan. Jag vet att innan hon kom var jag så orolig över att jag inte skulle kunna älska mer än jag älskade min man, men kärleken till ett barn är något jag aldrig kunde tro att jag skulle känna. Det är som att jag blivit mer, och det finns mer kärlek. Allt blir verkligen mer, mer rädsla, mer kärlek, mer ångest. Som en ny level :P och jag älskar min man mer nu också, på ett sätt som jag inte trodde jag kunde. Säkert är det en hel del hormoner och instinkter son får mig att se saker på ett annat sätt än innan. Innan var jag alltid den viktigaste personen i mitt liv, nu skulle jag ta en kula, donera båda njurarna, lyfta en bil för min dotter. Klart det ändrar hur man tänker och ser på livet… Jag skulle dock aldrig vara utan det… Vad gäller mat. Det finns saker jag fick smak för under graviditeten, saltgurka exempelvis, som jag fortfarande gillar efter graviditeten.

[Smulan_88]
2016-12-31 11:26
#8

Man växer ju upp, på ett vis när man får barn. Och sätter sig själv i andra rummet på ett vis. Så att hon har fått barn kanske har gett henne andra värderingar i livet. Vadgäller känslighet så tror jag absolut att det kan förändras under och efter en graviditet. Jag upplever själv att jag är mer "hormonell" och känslig efter att jag hade fått mitt första barn. Vad gäller godis och sug, så tror jag att det går i vågor under livets gång ;) men om hon fick crawings och sug under graviditeten efter sött så kan det ju mycket väl vara så att hon ändrat uppfattning. Tycker absolut inte att du ska bli avskräckt från att få barn, dett är ett steg i livet där man utvecklas lite mer helt enkelt. Du är ju inte densamma som för 10 år sen… hela livet är en process ;)

Surpan
2016-12-31 12:14
#9

Jag tror inte att man blir en helt annan människa "bara" på grund av en graviditet som du säger, men naturligtvis så ändrar det ens liv och därför värderingar att skaffa barn, det är ju ett livsavgörande beslut. Så jag tror inte det är graviditeten som gör det, det är det drastiskt förändrade livet och känslorna som gör det. Livet förändras alltid, och ska man vara vänner en längre period så måste man acceptera det. Men jag har hört någonstans att de flesta människor mår bäst av att byta ut sitt umgänge var 7-10 år just på grund av att man växer om varandra i livet. Men ja, nästa gång kanske det är du som flyttar/börjar plugga/byter jobb/träffar ny partner och ändrar saker i ditt liv. Så är det lite.

/Surpan

Ceciliaolucifer
2016-12-31 12:21
#10

Jag har förändrats väldigt mkt efter graviditeten. Jag är mer känslig för intryck och händelser, är mer empatisk utåt. Dvs förr kunde jag känna ngt och rycka på axlarna åt det och på ngt sätt distansera mig. Nu kan samma situation vara väldigt känsloladdad och jag har lättare till tårar.

OlgaMaria
2016-12-31 14:36
#11

Jag tror nog att man blir lite personlighetsförändrad då man får barn. Även pappor förändras en hel del pga förändrade hormoner (om de deltar i familjelivet). Det är ganska coolt tycker jag. Att hon inte längre vill se på skräckfilm tycker jag bara är en positiv och sund förändring. Det är inga fel med att vara känslig - effekterna av det är ofta positiva, som mer empati och fokus på det väsentliga i livet. Sen kan det ibland leda till för mycket oro så att man blir deprimerad och det är såklart inte positivt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

[Devya]
2016-12-31 14:54
#12

Jag tycker det är lite tråkigt bara. Det vi hade gemensamt har vi inte gemensamt mera. Hon vill dock mycket gärna hålla kontakten med mig men det känns som vi har lyckats "delat" på oss en hel del. Åtminstone så känner jag så.

Nu bor jag visserligen i ett helt annat land än henne men det har jag även gjort tidigare och det har aldrig varit något större problem. Då vi har träffats igen så har det varit som om vi har aldrig varit isär. Nu känns det dock annorlunda.

Sen har vi ju det klassiska: Hon pratar endast om sitt barn och hur hon älskar att babydofterna osv. Det finns liksom inget annat vi pratar om än om hennes bebis just nu. Vanligtvis har jag aldrig haft problem det här med mina andra vänner som har fått barn men just nu med henne tycks det vara lite för mycket.

Jag antar att jag sörjer lite just nu över den här otroligt snabba förändringen. Jag hann liksom inte alls vänja mig vid det här och kanske jag behöver lite tid för att smälta allt.

Lyckligtvis har jag nyligen fått en annan jättebra vän som jag trivs väldigt bra tillsammans med (hon har redan barn från tidigare). Hon har redan bjudit in mig till hennes bröllop och då har vi endast känt varandra sen augusti och inte träffats så ofta men det klickar så otroligt bra mellan oss två. Så det är ju inte precis som jag blir helt utan vänner om  jag nu förlorar min bästa  vän. Det är dock bara lite trist och ledsamt över hur mycket som förändras. Jag saknar min bästa vän väldigt mycket.

Men jag måste säga att jag gruvar mig för den dag jag skaffar barn för jag vill inte alls ändras, inte sådär bara över en natt vilket verkade hända min bästa vän. Det om något skrämmer vettet ur mig. Jag gillar inte alls tanken på det. För  i och med en sådan förändring kan jag ju råka tappa vänner som  jag har klickat så bra med tidigare.. Kanske jag överreagerar just nu då jag är ännu ganska ledsen och saknar min vän.

[Devya]
2016-12-31 14:59
#13

#11 Jag förstår inte vad du menar med att det skulle vara sunt att inte se på skräckfilmer. Film som film.Jag tycker det är värre att se på romantiska komedier eftersom det om något vrider verkligen huvudet på en. :)

Skräckisar och thrillers var något som hon, jag och hennes man brukade se på då vi träffades. Vi fick bra kontakt med varandra genom att vi hade det gemensamt. Jag hade heller aldrig tidigare lyckats träffa en tjej som diggar skräckfilmer, det är otroligt sällsynt i mina umgängeskretsar så jag var ju så glad över att hittat en som jag klickade med och som jag även kunde se skräckisar och spännande thrillers med. Nu kan hon inte ens se på thrillers såsom gone girl  osv… Åh, så fjantigt av mig att vara ledsen över en sådan sak men jag kan inte hjälpa det.

Nu har jag absolut ingen jag kan se skräckisar eller thrillers med för min egen  sambo vägrar. =P 

Fy tusan vad löjlig man är… suck…

Annons:
OlgaMaria
2016-12-31 15:05
#14

#12 Många nyblivna mammor är ändå medvetna om att man kan prata för mycket om sin bebis och försöker hålla igen med vänner som inte är mammor, men alla förstår inte detta. Du kommer säkert kunna parera detta bra med dina vänner i framtiden pga dina erfarenheter. Alla blir heller inte lika uppslukade… kanske ni ska hålla kontakt lite mer sällan just nu? Hon kommer inte vara lika uppslukad för evigt. Hon är ju fortfarande den du alltid tyckt om, men såklart hon är väldigt präglad av det hon går igenom nu. Sen är det få människor man klickar bra med genom livets alla säsonger. Kanske kommer det en annan säsong i framtiden då ni klickar mycket bättre, eller så hittar du andra nära vänner. Roligt med din nya vän!! :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

[Devya]
2016-12-31 15:15
#15

#14  Jag försöker hålla mindre kontakt med henne just nu så jag inte blir för frustrerad. Jag tycker ju fortsättningsvis mycket om henne så jag vill inte att hon märker av min frustration och blir ledsen. Hon förtjänar bättre än så.

Förhoppningsvis kan vi "reconnect" igen efter en tid. Jag är ju också hennes enda vän så jag vill ju inte svika henne genom att slinka iväg helt och hållet. Jag vill finnas där för henne om hon behöver mig. Men nu tycks ju allt gå riktigt bra för henne så jag kanske då kan hålla lite mindre kontakt med henne. Vi brukar snacka med varandra varje dag annars.

Måste bara ha lite mera tålamod kanske. Jag känner att jag inte vill förlora henne. Hon är en av de viktigaste människorna i mitt liv, trots förändringen. :)

Tack, jag är väldigt glad över att ha fått en ny vän. :) Märker dock att jag inte riktigt vågar prata om henne för min bästa vän för jag vill inte att hon ska känna sig utanför. Är det knasigt av mig?

Agafia
2017-01-02 09:20
#16

Hormonförändringen i kroppen kan ställa till endel , kvinnor som är gravida kan vara egoistiska , allt ska kretsa omkring dom och magen . Pratar bara om bebisar osv. Det är helt enkelt så att ni just nu inte är i fas med varandra , ni har fokus på helt olika saker i livet nu . Så småningom hittar ni förhoppningsvis tillbaka till varandra , men hon kommer alltid prioritera sitt barn .

Elsa
2017-01-02 09:35
#17

Jag är mycket mer lättretlig och tar åt mig av minsta lilla just nu då jag är gravid! Hoppas inte det håller i sig, inte allting iallafall.. jobbigt som tusan.

Jag hoppas också att mina vänner har förståelse för det, men det tror jag.. är mest maken och kollegorna som märker av det tror jag.


JossanH
2017-01-02 10:38
#18

ja, jag har hört om folk som blivit totalt förändrade. Jag skulle inte säga att det är vanligt med en så radikal förändring men att det faktiskt sker. Kvinnor som börjar avsky sina män och slänger ut dom för att mannen inte kan göra något rätt i kvinnans ögon som exempel. Jag tror mycket handlar om hormonell obalans och för att "bli sig själv" igen så krävs radikala förändringar gällande kost och annat som kan påverka. Att man blir mer känslosam och inte längre sätter sig själv i första rummet tror jag är en mer normal/vanlig förändring. En sund förändring för att kunna ta väl hand om sin bebis. Jag kan definitivt säga att jag förändrats på många vis men jag ÄLSKAR att träffa gamla vänner utan barn och få prata om något annat än barnen. På många sätt är jag även fortfarande samma person. Jag har haft perioder under graviditeten då jag varit jättearg på min sambo. Och jag har gråtit över det och bett om ursäkt för jag VILL inte känna så men gör det ändå. Det är svårt att hantera hormonerna själv ibland.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Lojs
2017-01-02 18:00
#19

En graviditet är en stor omställning som faktiskt ofta ändrar personligheten permanent. Detta beror på att hormonbalansen aldrig blir likadan igen som den var före graviditeten. 
Vanligast är att man blir mer orolig av sig och mer omhändertagande. Jag antar att det är för att man som grottmänniska skulle bli en bättre mamma och se till att barnen och en själv överlevde. ;)

På mig själv märker jag att jag absolut blivit mer orolig av mig och tar färre risker. Till exempel så kör jag bil mycket försiktigare (har jag inte märkt själv, det är vänner som sagt) och förr älskade jag att flyga och tyckte bara det var spännande, men nu är det mest ett läskigt orosmoment. 
Jag har även mer empati för folk som råkar illa ut i film, förr brydde jag mig bara om det var djur som råkade illa ut, nu mår jag dåligt nästan oavsett vem det är (kanske inte om det är skurken),

Jag har personligen alltid avskytt skräckfilmer, men jag kan tänka mig att det absolut är en sådan sak som kan ändras av hormonförändringen.

Tydligen ska hormonförändringen kunna bli värre för varje barn man bär med, så jag kan ju förstå varför min mor är den mest nojiga och omhändertagande personen jag vet (jag är hennes fjärde barn) och jag funderar ibland på hur hon var som person innan sitt första barn.

Nu har jag inte läst studierna om det här personligen utan det är min syster som läst på om det så jag berättar i andra hand, så jag kanske förklarar lite dåligt. =)

"If someone ever says "-You don't need more aquariums." Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.

[Devya]
2017-01-02 20:22
#20

Spännande. Kanske inte så konstigt då att jag känner en del människor som  skiljer sig efter barnet har blivit 1 år om kvinnan ändrar personlighet…  oO

Annons:
Alexzandra630
2017-01-02 20:32
#21

Men alltså det är väl klart man ändrar sig när ens liv förändras så drastiskt. Min sambo ändrar sig också nu. Han prioriterar annorlunda tex. Är du exakt samma person som den dagen du fyllde 18 och räknades som vuxen? Jag är det definitivt inte. Och det gällde även innan graviditeten.

Sarah
2017-01-02 20:34
#22

Jag tror inte att du behöver oroa dig för att du skulle förändras speciellt mycket om du får barn. Jag tror att man kan bestämma själv vilken person man vill vara :) upptäcker man att man börjar bli en person man själv inte vill vara så får man arbeta med det. Kanske är det svårt, kanske inte, men är man medveten om det eventuellt problem så går det sannolikt att lösa oxå :)

[Devya]
2017-01-03 08:47
#23

#21 Det är lite väl skillnad på att ändras över en väldigt lång tid och att ändras över en natt vilket hände min vän. :) 

#22 Får se. Då jag berättade om den här tråden för min sambo och alla svar så blev han väldigt förskräckt. Han tyckte inte alls om idén att jag kanske skulle kunna förändras bara sådär och bli känsligare. :)

Sarah
2017-01-03 09:20
#24

Sen tror jag inte att folk gör slut för att kvinnor kanske blir lite mer känsliga som du säger i #20. Ja det är vanligt att par bryter upp under småbarnstiden. Men snarare beror det på annat. När det kommer barn blir problem med jämställdhet i relationer väldigt tydliga. Även om jag tycker att vi lever jämställt så ligger det ändå på min lott att vara familjens projektledare. Om jag inte har det övergripande ansvaret så funkar inte vardagen. Så är det för många kvinnor och det blir tydligt när barnen kommer. Det är inte så konstigt att man blir "känslig" då (läs irriterad). Men känslig är fel ord. Det är som att säga att kvinnor i tidigare generationer hade svagt sinne och hysteri, när de säkerligen hade goda skäl att bli upprörda.

[Devya]
2017-01-03 09:30
#25

#24 Jag säger inte att det beror på att de blir mera känsligautan pga att de genomgår en liten/stor personlighetsförändring. Det är ju många här som just poängterar att man förändras väldigt mycket då det är en stor förändring i sig att få barn. Så varför skulle inte det kunna ha en del att göra med saken? Nu säger jag inte att det är hela sanningen men det kanske kan ha ett finger med i spelet, så att säga. Det tåls ju att tänka på. Jag har aldrig tidigare ens reflekterat över det här eftersom jag visste inte att man kunde ändras så pass i samband med en graviditet. Visserligen visste jag att mycket ändras men inte precis vad och vad det berodde på.

Alexzandra630
2017-01-03 11:41
#26

#23 Alla förändras inte över en natt. Jag förstår att du är ledsen över din vän men dra inte alla över en kam… Tycker det är en tragisk åsikt du har om att bli gravid. Det är ju något fint och något man valt själv. Att gå runt och tycka synd om alla män funkar inte heller för de ändras också… Man växer ihop eller isär.

[Devya]
2017-01-03 11:45
#27

#26 Var påstår jag att alla förändras över en natt? Finns ju vissa som inte alls förändras nämnvärt.

Visst,man väljer väl att skaffa barn men man väljer väl inte en eventuell personlighetsförändring i samband med det?

Du får väl tycka att jag har en tråkig syn på saken även om du inte tycks ens veta vad min åsikt egentligen är då du bara hört en liten del av del. :)

Annons:
oh-la
2017-01-03 11:55
#28

Hos oss är det inte bara jag som ändrats. Hela familjen har ju fått en ny liten parvel att ta hänsyn till som kräver sitt utrymme. Är man van vid att bara vara två och kunna göra som man vill är det ju en liten omställning! Lägg därtill dålig sömn, ett sexliv som kanske blir lite lidande och kanske dålig kommunikation så tror jag man har anledningen till att många går isär, inte just för att den ena föräldern blir helt personlighetsförändrad. Däremot ändras ju livet lite. Det har kommit in en tredje person i tvåsamheten. En liten person som man älskar och är rädd om, oroar sig för och glädjs åt. Jag känner nog snarare att jag och min man är närmare nu än innan. Vi har gått igenom en graviditet och en förlossning ihop (för övrigt den häftigaste och mest nära upplevelse jag känt med min man). Vi har vankat på nätter, garvat oss igenom trötthet och bajsblöjor och gud vet allt. Livet förändras med barn. Inte så att allt bara kastas omkull, men den är en ny situation. Men som sagt, jag skulle aldrig byta ut det.

Sarah
2017-01-03 12:41
#29

#25 syftningsfel från in sida, menar att i #20 tas det upp som en eventuellt anledning

[Vårnatt]
2017-01-03 13:18
#30

#25 Jag tror att du underskattar människor förmåga att påverka sig själva. Om man inte tänker på vilken sorts människa man vill vara är det självklart att utvecklingen kan gå åt alla möjliga håll. Samma sak om man inte tror att man kan påverka sig själv. Hur ofta tänker du på vilken sorts människa du vill vara? Jag vet att jag, och många andra jag känner strävar efter att komma närmare det varje dag. Nu tänker jag främst i sammanhang med andra människor, men även på andra sätt såklart. Man kanske även vill bli mer omtänksam och fokuserad på sin familj när man skaffar barn? Uppenbart är det helt möjligt att välja att göra det motsatta också… 

Sen känner jag personligen att om man främst oroar sig över hur kvinnan blir med diverse hormoner så prioriterar man lite konstig. Jag skulle bekymra mig mer över barnets hälsa. Men det är ju för att jag tror att med bra kommunikation kan man lösa mycket.

JossanH
2017-01-03 19:43
#31

Klart man förändras och blir känsligare. Jag skulle säga att min sambo har blivit betydligt mer känslig sedan vi fått barn. Man får något att relatera till i filmer och böcker tex. Men det är en NORMAL process för att man ska ta väl hand om sitt barn. Jag tror inte att många tänker på att kvinnor ofta blir påverkade på liknande vis (mer känsliga, deprimerade, arga) med vanliga P-piller. Det är väl inga killar som blir avskräckta för det..?

Sajtvärd på Iller.ifokus

[GråHäxa]
2017-01-03 20:43
#32

Jag ser förändringen hos mig själv som något jätte positivt! Under graviditeten var jag nog inte så rolig att ha och göra med men efteråt har det hänt mycket bra. Jag har fått fömåga att organisera och planera som jag inte hade förut, jag har ett behov av att ha det rent och fint hemma, något som var långt ner på listan förut. Jag har fått ett mycket större intresse av att äta bra och ta hand om min hälsa och miljön. Det är saker som påverkar livet för min dotter och därför är det viktigt. Jag har gått från att vara en ganska negativ människa till att ha blivit en ganska positiv människa. Jag har nog alltid varit känslig, men jag blir mer berörd nu än innan, både av fina och hemska saker. Jag kan relatera mer till folk runt omkring mig och jag är mer tacksam en innan. Mina intressen har jag kvar men väldigt begränsat med tid att ägna åt dom just nu. Att få barn är det absolut bästa som har hänt mig på alla plan, ångrar inte en sekund. Men skulle gamla kompisar från förr träffa mig nu skulle dom kanske tycka att jag blivit personlighetsförändrad. Men det har mer med tiden att göra än att få barn tror jag.

viktoria91
2017-01-05 12:02
#33

Har tyvärr hänt många runt mig. Också undrar dem varför man inte vill träffas så ofta längre, kanske beror på att du är inte samma person längre liksom. 🤔

[Devya]
2017-01-05 16:57
#34

#31 Klart man tänker på att man blir påverkad på liknande vis  av p-piller. :) Dock är orsaken är kanske inte alltid så självklar och det kommer inte alltid pang bom, utan tar tid.

Även p-piller har lyckats sabotera en hel del förhållanden faktiskt, tro inget annat. Mina  p-piller ställde till det rejält för mig och min sambo och till slut ville han att jag skulle sluta med dem asap. Jag blev alltför grälsjuk och överkänslig med p-piller.

Intressant att höra från folks personliga erfarenheter av det här. Jag har inte hört det från den sidan, inte på det här viset. Också väldigt spännande hur många ser det som en positiv förändring och jag kan förstå varför det ses som det. :)

Jag har efter att ha skapat den här tråden pratat lite min mormor. Jag förstår nu min mamma mycket bättre. Hon har fått fyra barn och är helt otroligt överkänslig. Ringer inte jag eller någon annan av hennes barn genast upp efter att hon har ringt så tror hon genast att vi är arga på henne. Det blir otroligt påfrestande i längden. Men kanske det här kan ha något att göra med alla hennes graviditeter? Vad jag har fått höra från min mormor så var hon helt annorlunda då hon var ung och barnfri. Lite spännande att tänka på hur ens egen mamma var innan hon fick barn. :)

Annons:
Upp till toppen
Annons: