Tips och goda råd

Fråga om vikt/undervikt

2016-12-20 09:25 #0 av: lillajag79

Hej. Jag är inne i vecka 12. På inskrivningen för 4 veckor sedan sa min bm att jag är underviktig och bör lägga på mig. Jag har bmi 17 bör ligga på minst 19. Väger i nuläget 46, 4. Har gått upp 1, 5 kilo lite drygt.Någon som haft samma dilemma? Jag kan ttillägga att jag äter extra mellanmål som keso+frukt med mera.

Anmäl
2016-12-20 09:33 #1 av: Smulan_88

#1 underviktig kan man ju iof vara utan att det är "farligt". BMI är lite missvisande men förstår ändå vad bm menar. Så länge du äter och mår bra och har en hälsosam inställning så tror jag inte att du behöver vara orolig.

Kilona kommer ju att komma under graviditeten och antal kilon är individuellt. Vissa personer har svårare att lägga på sig, under tiden som andra har svårt att hålla vikten. Så länge du äter och inte bantar så behöver du nog inte oroa dig. Sunt förnuft ;)

Anmäl
2016-12-20 09:56 #2 av: OlgaMaria

Du kan ju börja med multivitamin också för att säkra upp extra mot olika brister. 

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-12-20 14:14 #3 av: Aristarcos

Bebisen kräver ju mat för att växa, så du kanske kan börja försöka äta lite mer...

Anmäl
2016-12-20 15:01 #4 av: Niini

#3 Det där var en väldigt onödig kommentar..

TS jag räknas också som underviktig, har alltid varit slank oberoende vad och hur mycket jag ätit (hej snabb metabolism!). Har inte gjort något särskilt under graviditeterna, ätit som och levt som vanligt. Enda jag fick höra från bm var att det inte gör nåt ifall det kommer nåt kilo extra (sagt med glimten i ögat). Så lever du och äter normalt så behöver du inte göra så mycket.. 

Anmäl
2016-12-20 16:48 #5 av: Thiah

Här är en till underviktig. Hade bmi 16.5 tror jag(eller om det t.o.m var 17).
Jag fick höra att vi underviktiga ofta har svårt att få upp.
Jag kämpade och gick upp knappa 15kg. Fick beröm för det men så fort ungen var ute rasade allt bort :(

Joel föddes helt normal och jag har följt min egen kurva hela tiden.

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2016-12-20 16:55 #6 av: Sarah

Undervikt som inte handlar om ätstörning finns ingen anledning att oroa sig för. Bör och bör gå upp, man går upp det man går upp liksom. Varför ska man döma ngn för det. Är inte mycket att göra åt saken.

Anmäl
2016-12-20 16:56 #7 av: Sarah

Finns liksom inget egenvärde i att gå upp so och så mycket så länge man mår bra.

Anmäl
2016-12-20 17:07 #8 av: OlgaMaria

Kan bli jobbigt om man får problem med att kräkas under graviditeten, eller om man går ner mycket i vikt när man ammar. Har en kompis som hade problem med både och av detta och slutade amma efter några månader bara pga att hon blev så oerhört smal. Så olika hur amning påverkar vikten för oss, men det kan ju vara skönt att gå upp lite under graviditeten så man känner att man har något att ta av sen till amningen.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-12-20 18:45 #9 av: Roxie

#3 riktigt onödig kommentar..

Jag ör också underviktig. Är 175cm lång och väger i vanliga fall mellan 52-54kg. Har alltid sett likadan ut i kroppen och mår bra. Jag kan helt enkelt inte gå upp i vikt utan det är sån jag ska vara. BMI är otroligt missvisande tycker jag och jag är väldigt skeptiskt till att det använda som ett instrument inom vården. Jag arbetar själv som sjuksköterska.

Mår du bra och äter normalt (alltså regelbundna måltider med varierad kost) så tycker jag inte att du behöver oroa dig. Dock kan man alltid få tips och råd av en dietist om man känner sig osäker :)

// Sofia

Anmäl
2016-12-20 20:03 #10 av: Horrorpops

Tror kroppen sköter det där rätt bra själv.
Med första var jag underviktig, och gick upp 25 kilo, varav hälften var lögn i helvete att bli av med efter förlossningen.
Nu är jag "normal viktig" och har gått halva graviditeten, men bara +3 kilo.

Stirra dig inte blind på BMI, det är så missvisande så det är löjligt. Fokusera på hur du mår istället. Mår du bra och har god ork så får du förmodligen i dig tillräckligt :)

Lillan (#506006) på Furry-Paws.com
Strong Beauties Kennel

Anmäl
2016-12-20 20:31 #11 av: Smulan_88

Jag kanske är ute och cyklar.. men har hört flera smala tjejer eller tjejer med små bebisar under graviditeten som hört "ät mer så växer bebisen ordentligt".. men det kan väll ändå inte hänga ihop till fullo tänker jag.. visst bantar man så kanske inte bebisen får den näring den behöver MEN så länge man sköter maten så är det väll oftast andra faktorer som spelar in. Tänker mer på flödet i navelsträngen, är det lite sämre så blir det ju en liten bebis. Och gener borde ju också ha en stor inverkan, små förälldrar borde ju (om inte andra gener spelar in) få små barn.? Eller tänker jag fel?

Sen brukar väll barnmorskorna räkna på att en fullgången graviditet, dvs foster, vatten och moderkaka väga mellan 7 och 10 kilo. Det andra är "onödiga" kilon. Sen drar ju vissa på sig mängder med vatten/vätska i kropp och leder och drar då oftare upp mer i vikt...?

Jag har iaf upplevt att vikten inte går att kontrollera under graviditeten (inte för att jag försökt) men den skiljer sig enormt mot annars. Första 2 gick jag ner i vikt fram till v.20 typ för att sedan gå upp. De slutade jag på +14 och +16 kg (gick ner sen när de kom ut och jag ammade) och denna har jag gått upp typ 10 kg till v.15 och sen har det stannat av (19+2 idag) så kroppen sköter saker och ting utav sig självt typ..

Anmäl
2016-12-20 21:01 #12 av: TezzD

#11 Det stämmer inte faktiskt. Små föräldrar får inte små barn. Typ.
Min fd svärmor är ca 150 lång. Väldigt liten och smal.
Hennes son. (Mitt x och mina barns pappa) var 53 cm lång och vägde 4.5 kg vid födseln :-o :-P Mamman gick upp 13 kg....Bara ett exempel för att stanna skrocken hihi.
Mina barn med denna pappan var 50 cm och vägde 4 kg respektive 3.5.
Dock gick jag upp 25 och 27 kg totalt.
Men tack o lov tappade jag allt ;-)
Alla är olika. Men visst spelat gener in. Men man ska aldrig tro att bebis blir liten bara för att mamman är det. Eller vice versa. ;-)

HjärtaRosalee
SajtVärd: Änglar -ifokus
Medarbetare: barn.ifokus. 

Anmäl
2016-12-20 22:55 #13 av: JossanH

Jag blir så trött på all vikthets runt graviditet. Det viktiga borde vara att man äter och får i sig det man behöver. Hur kroppen sedan ser ut borde spela mindre roll. Jag har alltid haft en "medel" kroppstyp men fick höra med första barnet att jag "absolut inte fick gå upp något mer" när jag hade några veckor kvar, pga att jag gått upp ca 25 kg då. Kunde ju knappast sluta äta...
Har hört om andra som fått höra av bm att de varit för tjocka från början och därför inte för gå upp mer än si eller så många kilon.
Idiotiskt!!
Samma med riktigt smala personer. De kan ju inte äta konstant för att bm inte är nöjd med dennes vikt.
Avskyr BMI uträkning...

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2016-12-21 08:09 #14 av: Smulan_88

#12 men din svärmors man va han "liten", jag menar på om bägge parter är små så borde väll chansen för en liten bebis öka. En part spelar ju liksom ingen roll eftersom bebis han anlag från två parter.

Sen vad gäller bebis vikt så är det ju oändligt många faktorer som spelar in, diabetes får ju också bebisarna att öka i storlek om man inte har koll.

Har en kompis hon och hennes kille är ganska långa och även syskon och förälldrar i bägge led, deras bebis kom i v.39+4 han var 57 cm lång, och vägde ca 4 kg...

Hur som helst, alldeles för stort hysteri kring vikter. Allt som oftast vet man ju hur man ligger till oavsett om det handlar om undervikt, övervikt eller normalvikt åt något håll..

Anmäl
2016-12-21 08:09 #15 av: Smulan_88

Han*har

Anmäl
2016-12-21 10:06 #16 av: oh-la

#14, det är mer som spelar in än storlek på föräldrar. Stora barn behöver exempelvis inte bli stora vuxna och tvärt om. Genetik spelar in till viss del. Vissa föder större barn, men man kan inte dra slutsatsen enbart genom att titta på föräldrarnas storlek. Jag och min kollega födde med två dagars mellanrum. Jag och min man är långa, båda 180 cm, och borde få stora barn. Både kollegan och hennes sambo är mindre, under medellängd. Våra barn vägde precis lika mycket, 3500g och 51 cm. En annan kollega av asiatiskt ursprung, verkligen ett förkroppsligande av alla fördomar man har om asiatiska kvinnor. Jätteliten, petit, ursöt, födde två enorma barn. Den sista vägde över 5 kg.

Genetik spelar in, men inte så att man kan titta på föräldrarna och förutspå storlek på barn. Det hade ju varit praktiskt men tyvärr funkar det inte så.

Anmäl
2016-12-21 10:31 #17 av: Smulan_88

#16 Fast som kille att va 180 är ju inte precis jättelång.
Sen skriver jag att det kanske kan vara en faktor som spelar in, Och att det finns oändligt många fler.

Anmäl
2016-12-21 10:39 #18 av: oh-la

#17, det är medellångt och med tanke på att min längd är en bit över medel borde jag alltså defenitivt för ett barn som är större än kollegans där hon är 165 och han runt 170. Mina föräldrar är långa, mamma 175 och pappa en bit över 190. Vi är långa alla tre barn, men föddes runt 3200 g. Föräldrarnas längd kan inte förutspå bebisens födslostorlek.

Anmäl
2016-12-21 11:00 #19 av: TezzD

#14 jo pappan var lång. Men jag menar att det inte spelar någon roll hur stor eller liten mamman är hur stor/liten barnet blir. Är du med? :-)

HjärtaRosalee
SajtVärd: Änglar -ifokus
Medarbetare: barn.ifokus. 

Anmäl
2016-12-21 11:04 #20 av: Smulan_88

Säger bara läs på #18
En faktor och det är konstaterat.

http://www.babyhjalp.se/gravid-foster-langd-vikt

http://www.rikshandboken-bhv.se/Texter/Barnets-tillvaxt-och-mognadsperioder/Fostertillvaxt/

Anmäl
2016-12-21 11:05 #21 av: Smulan_88

"Graviditetslängden påverkar förstås födelsestorleken, tillväxten mot slutet av graviditeten motsvarar cirka 1 cm respektive 150-200 g per vecka. För överburna barn d.v.s. efter 40 veckors graviditet bromsas den intrauterina tillväxten upp. Postnatalt är den initiala längdtillväxten normalt cirka 1 cm per vecka. Huvudomfånget är vid födelsen cirka 35 cm med ett spridningsmått på 1,5 cm. Pojkar har 0,5 cm större huvudomfång än flickor. Statistiskt är födelsestorleken korrelerad till moderns storlek - stora mammor föder stora barn och små mammor små barn - men i vissa familjer är det vanligt att barnen föds stora alternativt små oavsett moderns storlek. När det gäller intrauterin tillväxt kontra vuxen längd är födelselängden i mycket högre grad än födelsevikten relaterad till vuxenlängden (Figur 2)."

Anmäl
2016-12-21 11:10 #22 av: Smulan_88

#18 du får ursäkta men erkänner att jag har svårt att släppa ämnet när jag vet att jag har rätt. 1177 säger

"Ärftligheten spelar roll. Barnet ärver ett sätt att växa från båda föräldrarna. Dessutom brukar varje kvinna föda barn i en viss storlek om barnets föds i beräknad tid efter ungefär 40 veckors graviditet. Det beror delvis på att barnets storlek anpassas till utrymmet i livmodern. Både mammans storlek och hur mycket hennes livmoder kan öka i storlek spelar alltså roll. Nyfödda barn som är små för att det varit trångt i livmodern brukar växa ifatt redan under de första tre månaderna efter födseln. Det första barnet brukar vara mindre vid födseln i förhållande till syskon som kommer efter. Ju fler barn en kvinna föder desto större brukar barnen vara när de föds.

Den vanligaste orsaken till att barnet är litet vid födseln, är att det föds innan den genomsnittliga graviditetslängden på 40 veckor.

För att ett foster ska växa bra behövs tillräckligt med näring och syre. Rökning och undernäring, till exempel i samband med anorexia, missbruk eller inflammatorisk tarmsjukdom hos den gravida kvinnan, kan göra att barnet växer sämre."

Anmäl
2016-12-21 11:11 #23 av: Smulan_88

#19 det är bara en faktor som spelar in. Förstår absolut vad du säger.

Anmäl
2016-12-21 11:36 #24 av: oh-la

#20, jag är påläst. Det jag motsätter mig är påståendet i #11 och #13 om att små föräldrar borde ge små barn. Om du läser mitt inlägg #16 ser du att jag skriver två gånger att genetik spelar in, men att man inte kan titta på föräldrarnas storlek och förutspå barnets storlek. Du skrev specifikt i #11 att du kan ha fel, men två små föräldrar ger små barn. Nej, inte nödvändigtvis säger jag, det är mer som spelar in i genetikens värld än föräldrarnas längd som vuxna. Jag har aldrig sagt att föräldrarnas längd är obetydlig, men genetik är mycket mycket mer än det du ser. Det jag vill ha sagt, och det enda jag tryckt på, är att du inte kan se på föräldrarnas längd som vuxna om barnet blir stort.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.