Annons:
Etiketthälsa
Läst 1355 ggr
Surpan
11/29/16, 9:01 AM

Spruträdsla

Jag tänkte kika lite med er.. Jag är spruträdd och har alltid varit. Just nu under graviditeten så fungerar det dock bra. Jag tar inte kapillärt prov alls så jag får en remiss till laboratoriet när det är dags för prover, och så tar jag ett emla-plåster och tar provet venöst. Ingen fara på taket.

Men nu börjar jag bli lite nervös inför förlossningen. Jag är förlossningsrädd också och de två rädslorna hör väl ihop lite. En av de stora anledningarna till min spruträdsla, som framförallt är för kapillärt prov då, är att jag vid flera tillfällen har blivit "lurad" av olika sjuksjöterskor som sagt att det inte gör ont, det gör inte ont om vi tar det i tummen istället (spoiler - klart det gör). Det här gör då att jag är rädd att bli överkörd och lurad i andra sammanhang i vården.

Nu börjar jag bli nervös över att det ska sättas dropp, kanyler och epidural under förlossningen..

Finns det fler här som är spruträdda? Om ni har fött barn - hur var det? Bryr man sig inte om sprutorna i det läget?

/Surpan

Annons:
Fien
11/29/16, 9:17 AM
#1

Jag är också spruträdd! Har tom svimmat vid ett par tillfällen… dock inte under graviditeten och numera ber jag alltid om att få ligga ner och att de pratar om något annat med mig, samtidigt som jag koncentrerar mig på att andas… (för det gör ont, och fingret är nästan värst). Jag var dock aldrig rädd för förlossningen utan var faktiskt förvånad över mitt eget lugn… tänkte mest att det måste ju göras och kvinnor har ju lyckats i alla tider… när det väl satte igång för mig gick allt väldigt snabbt! Från att vattnet gick till att vi kom in till sjukhuset med krystvärkar tog det ca 1,5 h. Jag märkte inte ens att de satte nålar i mig, jag hade bara så ont av mina värkar som hade stegrats i rekordfart så det enda jag kunde tänka var typ andas, andas, andas. Helt plötsligt var rummet fullt med folk (jag var så väck så jag fattade ingenting) men då trodde jag att nu blir det snitt… kan säga att jag hade inte brytt mig i det läget (och jag ville inte ha snitt egentligen!) Skrev också i mitt förlossningsbrev (som hann läsas först efter att tjejen var ute) att jag var spruträdd och absolut inte under några omständigheter ville ha epidural! I taxin på väg till förlossningen skrek jag att de kan ge mig allt de har (sambon retar mig fortfarande för det…). Det var min story i korta drag, från att ha svimmat av sprutor till att skrika efter dem… haha!

[TanatosNyx]
11/29/16, 9:30 AM
#2

Inte rädd, men svimmar (blodfobi) lätt. Har dock haft riktigt svår fobi som yngre, så jag lider verkligen med dig och vet vilket helvete det är.

Däremtot blev jag väldigt lurad och tog epidural…vilket har gett mig men för livet. Troligen PTSD om jag gick till någon som kan diagnosticera. Det är det absolut värsta jag någonsin varit med om. Jag hörde bara att det inte skulle göra ont, man känner inte genom värkarna och man bedövas innan. Jo det känns genom värkarna. Nej man bedövas bara i huden, och nej, narkosläkarna slutar inte fastän du skriker i panik och smärta. Nej du får inget stöd av sköterskorna som hånar en och säger "ja vad trodde du då? det går inte att bedöva i ryggraden" (underförstått jävla idiot). <-- min personliga erfarenhet. 

Droppet var en baggis, jag var så arg/fokuserad på att han skulle ut så det var bara välkommet.

Kanyler sätter dom ju inte, utan droppnålen är en supertunn liten böjlig slang :) Samma med epiduralen, det är en liten slang dom sätter in. Du kan lugnt röra dig fritt utan att "gå sönder".

tlover
11/29/16, 9:38 AM
#3

Jag är spruträdd, däremot inte lika mycket som du TS verkar det som och jag var inte förlossningsrädd heller.

Men jag märkte inte ens av att dom stack mig på BB, då fick jag ändå epidural och det blev akut snitt

Efter var det värre eftersom jag fick akut snitt så var jag tvungen att få sprutor med antibiotika ett tag och det var tänkt att jag skulle ta dom själv 😮jag svimmade nästan bara av det. Som tur är så är min man sjukvårdsutbildad så han kunde ge mig dom även om sköterskorna var emot det. Men alternativet för mig var att inte ta det eller alternativt att jag stannade på BB och dom fick ge mig det jag kunde inte sticka mig själv.

Men när man föder så är man så mitt uppe i allt att man inte märker och efter så glömmer man det 🙂

l'm back

tlover
11/29/16, 9:41 AM
#4

#2 Konstigt jag minns inget om att det gjorde ont att få epidural 🤔 men vid det laget så hade jag obeskrivligt ont, trots lustgas (dottern satt fast och dom hade gett värkfstimulerande) så jag tror nog ett hus skulle kunnat ramla på mig utan att jag skulle ha märkt det. Jag var helt borta

edit: detta vi skriver gör säkert att man blir mindre förlossningsrädd (ironi)

Men innan jag fick värkstimulerande så gjorde det faktiskt inte ont då jag hade kommit på hur man andades. Jag trodde faktiskt att det skulle göra ungefär lika ont som jag hade med värkstimulerande så jag blev först positivt överraskad

l'm back

Niini
11/29/16, 9:45 AM
#5

#4 Jag har inte heller nåt minne av att det skulle gjort ont.. Hade fullt upp att koncentrera mig på att sitta still trots att en värk om mitt i  ingreppet🤪

tlover
11/29/16, 9:46 AM
#6

#5 Samma här, kanske ska man tajma det med en värk 😃

l'm back

Annons:
Surpan
11/29/16, 9:48 AM
#7

Hm.. Jag vet inte riktigt o det var så smart för min rädsla att starta den här tråden. "Helt väck" och PTSD 😮

#2 Exakt det där är min största skräck. Att de ljuger och lurar en och sen hånar en. Eller inte lyssnar och bara står och mässar "ja, ja, det här går bra" när jag har panik. 😕

#3 Jag har vart inlagd på sjukhus förut med väldigt hög feber, och då brydde jag mig inte ett dugg om att de stack mig. Kan tänka mig att det blir så när det är skarpt läge. Men att ta sprutor själv…. ALDRIG. Då hade jag fått (krävt) att få stanna.

/Surpan

tlover
11/29/16, 9:56 AM
#8

#7 Som jag förstår så är det inte vanligt alls det som hände mig.

Jag hade ju värkstimulerande (som ska göra mer ont än vanliga värkar även enligt andra) och dottern satt ju fast och det hjälper nog intet. Många behöver inte värkstimulerande alls.

edit: innan jag fick värkstimulerande så tyckte jag rent av att det var mysigt 😊När jag lärt mig hur man andas bäst alltså

l'm back

tlover
11/29/16, 10:04 AM
#9

Litet konstruktivt tips. Börja meditera

Jag och min man mediterade varje jag minst en månad innan förlossningen och det hjälpte mig jättemycket med rädsla, smärthantering och även efter min spruträdsla. Jag har gått från att nästan svimma och min man måste hålla min hand till att till och med klara av det själv.

Jag rekommenderar Ajahn Brahms videos på youtube, både hand dhamma talks innan man mediterar (får en i rätt stämning) och hans meditationsvideos.

Försök redan nu meditera 1-2 gånger/dag (eller mer om du vill det) minst 20 min/gång

l'm back

oh-la
11/29/16, 10:17 AM
#10

Jag är fruktansvärt spruträdd. Jag svimmar. Har haft fruktansvärd ångest innan förlossningen för just sprutorna, faktiskt mer än för själva förlossningen. Väl där inne brydde jag mig inte alls. Barnmorskan och studenten sim var med var urgulliga! Jag nämnde att jag var spruträdd och dom tog mig på allvar och var lyhörda. När don satte nålen i handen brydde jag mig inte. I värkarna hade jag fullt upp att slappna av och andas, och däremellan passade jag på att återhämta mig, skoja med mannen och barnmorskan. Just där och då kändes nålarna väldigt obetydliga. Efter ett par timmar bad jag om epidural. Då var jag så himla trött, hade inte sovit på över ett och ett halvt dygn. Narkosläkaren kom in ganska snabbt, eller jag upplever det som snabbt, men tiden liksom går snabbare än den verkligen gjorde. Min man, som är sjukvårdsutbildad satte sig vid mitt huvud och bad mig koncentrera mig på honom. Då var jag så trött så jag orkade bara lyssna på honom. Han berättade precis vad som skulle hända. Epidural var något annat jag var orolig över och från början inte ville ha, men för mig kändes det ingenting. Det var bedövningen i huden som stack lite. Själva epiduralen kändes som om någon sätter ett finger mellan två kontot och trycker. Efter det försvann allt och jag kunde få sova tills krystvärkarna drog igång. Efter det fick jag ytterligare en nål, och en till epidural satt (på operation). Ingen av gångerna brydde jag mig. På bb när dom skulle dra blod och kolla hb var rädslan däremot tillbaks, så jag är inte botad :) just i förlossningen var jag så inne i mig själv och uppgiften. Plus, som sagt, urgulliga och lyhörda barnmorskor, studenter och undersköterskor! Dom var uppe dagen efter på bb och hälsade på också, och då födde jag på karolinska så man kan ju anta att dom har att göra ändå.

Aleya
11/29/16, 10:34 AM
#11

#0 men fy så elakt. Jag fick lära mig att man ska undvika tummen och lillfingret när man tar sådant prov. Samt att ta så långt från mitten som möjligt. Då gör det mindre ont. Men hemskt att dom har lurat dig så. Själv har jag undvikit att bli rädd för sprutor genom att varje gång sitta och stirra noga vad dom gör. 😂 Japp, du läste rätt. Det känns för mig mindre då. Men bäst är att ta prover själv. Då känns inget. Men jag tror att du kommer vara så inne i dig själv att det känns som den minsta skiten just då i världen. Därför är smärta bra ibland. Man bryr sig ganska lite om vad som händer kring en. Men jag skulle skriva det i förlossningsbrevet att du är rädd för stick. Och att du säger det när du kommer in.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Fien
11/29/16, 11:07 AM
#12

Precis som #11 skriver, att man är så inne i sig själv var vad jag menade med helt väck. Min enda tanke var bara andas! Jag är gravid nu igen och ska uppenbarligen in i den här sprut- och förlossningssvängen igen, det visar ju ändå lite på att det är värt det! Du kommer lösa det galant när det väl gäller!

Sarah
11/29/16, 11:32 AM
#13

Är också spruträdd men det var mitt minsta problem under förlossningen. Epiduralen var konstig, det som kändes var när de kom in i ryggen och det blev som en elstöt genom kroppen. Väldigt konstig känsla.

Annons:
RoxannaS
11/29/16, 11:41 AM
#14

Jag är också rädd. Finns inget värre (eller ja nästan i alla fall). Pratade med min barnmorska om det och sticket i fingret gick bra. Men blodproverna var värre. Men då hade jag med mig pappan till sonen som fick sitta och hålla mig i den lediga handen och prata med mig om något annat. De var bara att bestämma sig för att nu jäklar! Jag måste! På förlossningen så var det dock inte lika roligt. Kärringen lyssnade inte på vilka ådror som höll att sticka i. Hon skulle prompt sätta den vid handleden. Och jag sa skarpt ifrån. Det struntade hon i. Så 4 stick tror jag det blev. Jag var så förbannad. Jag höll på att svimma vid andra försöket redan. När den väl satt på plats fick hon linda hur många varv som helst med bandage för att jag läcker blod annars. Hade ett redigt tryck i mina ådror under graviditeten. Sticken i fingret spruta liksom rakt ut. Fick också värkstimulerande dropp. Dem var in och höjde var 20:e minut tror jag(?). Efter ett tag bad jag om epidural och lustgas. Fick ha lustgasen 20 min kanske innan läkaren kom för att sätta epiduralen. Varnade för min sena ryggrad vet jag och tyckte läkaren såg mer ut som en smurf när han kom så jag låg mest och skratta (hög på lustgasen hehe). Kände också mest som att han nöp i skinnet när han satte bedövningen först och sen epiduralen kändes mer som att han tröck omkring i ryggen med fingrarna typ. *kliar sig i huvudet* Men såhär i efterhand ångrar jag epiduralen för jag tyckte värkarna var behagligare än trycket som man kände när värkarna inte kändes längre. Så jag kan inte riktigt rekommendera den heller. Har även biverkningar av den 2 år senare. Kroppsdelar somnar lättare än vanligt, hårdare än vanligt och är typ omöjliga att väcka igen. Fick även en spruta i en muskel i höften(?) tror jag iaf. Haha. Pga att jag har en negativ blodtyp och sonen är positiv. Den kände jag inte av alls för jag hade fortfarande effekt av både lustgas och epidural när den gav mig den. Skulle behöva göra blodprov nu för att kolla bland annat hormonvärden för sköldkörteln och lite annat men har dragit ut det på tiden pga rädslan. :(


Vill du bli sajtvärd? Besök listan på sajter som söker ny värd!

Sajtvärd på Anslagstavlan, Diabetes, Djurannonser & Misshandel iFokus
Surpan
11/29/16, 11:45 AM
#15

#9 Tack för tips, ska kika lite på youtube. 🙂

#11 Ja det var helt sjukt. Hon var väldigt övertygande om att det knappt skulle kännas i tummen så jagövervägde att lita på henne. Men när jag tvekade så ryckte hon bara tag i min tumme och stack. Hon tvättade inte ens huden först.. 😕Det är  löjligt att bli så upprörd över ett stick i fingret men jag kände mig helt överkörd.

Skönt att höra att sprutorna är ett litet problem när man väl föder barn. Och skulle det bli planerat snitt så kanske man kan försöka förbereda sig på något sätt..

/Surpan

Aleya
11/29/16, 12:13 PM
#16

#15 jäkla tok. Be henne gå om omvårdnad eller sjuksköterska. Ja nu brukar man ju sällan torka fingret i vården då det varken gör till eller från. Så det är inte så konstigt. Jag som tar sprutor i magfläsket lite nu och då behöver inte spruta av. Förr sam man åt diabetiker att dom också skulle sprit av. Men det slutade dom med för flera år sedan. Det jag däremot blir förbannad på är folk som inte använder handskar då dom tar blodprovet på folk. Det är ju ren jävla idioti. Eller ännu värre, ger medicin åt folk utan handskar. Ja ja, folk får väl skylla sig själv.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Surpan
11/29/16, 12:28 PM
#17

#16 Jaha, då lärde jag mig något nytt. 🙂Jag har aldrig direkt vart orolig för det dock. Anledningen till att jag reagerade på att hon inte spritade innan var att hon hade redan spritat ringfingret där hon egentligen ville ta (men jag redan vägrat). Men ja, en jäkla tok var hon definitivt.

Det tråkiga är att jag litar på vården i helhet, och har ändå stort förtroende för svensk sjukvård. Det är bara det att jag kan inte lita på personerna som säger att "det kommer gå bra".

Jag får en sån där skräckfilms/seriemördar/galen vetenskapsman-känsla . Ni vet,  när 'den onda' låtsas som att allting är som vanligt trots att offret är typ fastspänt i en källare.

/Surpan

Aleya
11/29/16, 12:39 PM
#18

#17 så bli inte förvånad om du inte får fingret sprutat om jag säger så. Ne men jag har ju jobbat i vården och känner att du ska inte hålla på att blanda medicin utan handskar och du ska inte ge utan handskar. Och du tar inte blod från folk utan handskar för dom kan ju ha hiv eller annat. Men jag har slutat orka säga åt folk tyvärr. Men du har inte funderat på typ terapi för sin rädsla? Kan ju vara ett tips. För man vet aldrig när man måste ta sprutor själv. Men jag kan säga att när du har ont så skiter du i mycket. Det blir sekundärt.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Surpan
11/29/16, 1:47 PM
#19

Jag ska på samtal hos Auroramottagningen (för förlossningsrädda) nästa vecka så jag hoppas få lite hjälp där. 🙂

/Surpan

Upp till toppen
Annons: