Var aktiv själv i ditt arbetssökande, hittar du något som passar, kan kanske arbetsförmedlingen stötta anställningen.

Som ovanstående skriver, om du inte själv har sökt efter jobb så bör du nog börja göra det nu. Det är viktigt att vara aktiv och skicka ut flera ansökningar i veckan, åtminstone 5 ansökningar i veckan, om det bara finns tillräckligt med arbete att ansöka till.

Jag fick åtminstone göra det samt gå inne i stan och fråga mig för. Jag fick jobb genom att gå in och fråga på ett ställe. Annars skulle jag inte haft någon chans att få några pengar och mitt sparkonto skulle blivit tömt inom kort.

Det är dessvärre så att Arbetsförmedlingen inte kan "ge" dig ett jobb. Om de uttryckt sig så att de givit dig falska förhoppningar är det givetvis mycket olyckligt. Som #1 skriver så krävs det att man själv är aktiv i arbetssökandet. Gå med i t ex LinkedIn, lägg upp ditt CV på olika rekryteringssajter osv samtidigt som du tittar på olika arbetsgivares hemsidor för att se dels om de har några lediga tjänster annonserade, dels se vem du ska kunna kontakta för att tala om för dem att du är intresserad av att arbeta i just deras företag. Det är viktigt att man motiverar varför man skulle vilja arbeta hos ett specifikt företag och vad man själv anser att man skulle kunna bidra med.

Önskar dig varmt lycka till!

Jag förstår såklart att jag måste vara delaktig i att skaffa mig ett jobb och att det inte bara kan ge mig ett bara så där. Dock innebär ung-komp att de ska vara som en mellandhand som knyter arbetsgivare med arbetstagare så jag ska få möjligheten att gå på flera intervjuer som de kallar in mig på. Detta har tyvärr inte skett som de har lovat mig. Därför det har blivit så struligt nu. Men har börjat leta jobb nu på egen hand. Tack för lyckönskningarna :)

Jag har själv PTSD eller ja förlåt Complex PTSD. Jag är gravid men är längre än dig.

Så här säger min psykolog.

1. Då kroppen behövs för att vara gravid skall en gravid patient inte genomgå en "behandling" utan dom 40 veckor som gravid. MEN så fort graviditeten är avklarad kan en lättare behandling anpassas och påbörjas. En gravid patient skall inte heller påbörja mediciner mot PTSD men man kan ge ångestdämpande om de är så att patienten påvisar ångest, panik. 
2. En "behandling" är påfrestande på kroppen och där med graviditeten.  Om patienten raden har stress i sin vardag och är tidigt gravid kan en "behandling" orsaka missfall. 

Jag var i vecka 8-12 när jag blev diagnoserad med C-PTSD. Min Överläkare sa och skrev rakt upp i min journal. Behandling är inte läge för. Men efter graviditeten kommer vi påbörja en behandling. Skulle jag behöva hjälp kan dom erbjuda mig samtals terapi med en tarapeft och då enskilt. OBS alla passar inte för grupp tarapi. De kan leda till ökad ångest mm.

Snacka med din vårdare inom psykiatrin och be om ett intyg på din PTSD för försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

Alla AF-handläggare har inte erfarenheten av PTSD människor. Samt att vi med PTSD och oxå HSP- Människor (high sensitive person) Vilket gör att vi reagerar starkt på saker som för andra är inget eller vardagen.

Om du vill snacka med någon som är i liknande sist så är du välkommen att maila mig här på iFokus.

Ang Socialen. När man bor ihop och lever ihop nu då som sambo. Så har man försörjningsansvar till varandra. Om ni hade varit rumskompisar och delat lägenhet så nej. Men sambo ja. Då har man skyldighet att ansöka tillsammans om man ska få ekonomiskt bistånd. Annars måste ni gå "isär" och göra hyreskontrakt mellan er båda mm. Där ni även ska kunna bevisa att ni inte är sambo i förhållande. Utan då tex om man bor i en 3:a så kan man bli kombo. Alltså varsitt sovrum. De finns ett hyresavtala mellan han och dig mm.

Altenativ att ni kan påvisa med juridiskt underlag att ni har delad ekonomi. Alltså allt ditt är ditt och allt hans är hans. Din inkomst är dina pengar och hans är hans. Men detta papper måste vara gjort när ni flyttade ihop.

Så socialens beslut är rätt tyvärr :(

Lider med dig. Vet vilket helvete de är och för mig har de bara blivit värre tyvärr :(

Socialen nekar de flesta för helt fel saker anser jag. Jag har gått på soc. Hade ekonomiskt bistånd. Och så fort man blir sambo eller dylikt blir partner automatiskt enligt dem försörjningsskyldig för dig. Det är helt sjukt. Spelar ingen roll om man bor på varsin ort om man är gift. Partner blir försörjningsskyldig i alla fall. Bor man på samma adress är de kört. Så de bästa du kan göra för att få hjälp av dem är att skriva dig som t.ex inneboende eller dylikt. Men eftersom dem troligtvis redan vet om erat förhållande så hjälper nog inte det heller längre.. Dem tyckte min pappa var skyldig att försörja mig när jag blev tvungen att flytta hem till honom igen för att slippa stå på gatan.. Fast jag är 22. De är också helt jävla vansinnigt. Nu sitter jag där med en idiot till far som sagt upp lägenheten och ska flytta därifrån och lägenheten ska vara tom 1 november. Så jag har ingenstans att ta vägen ens… Men de skiter socialen i också.. Helt värdelösa är dem… Då fick jag ändå höra att dem är skyldiga att hjälpa en om man har boende nu och förhindra att man hamnar på gatan. Men de skiter dem i ändå… Vilket i sin tur leder till att arbetsförmedlingen kanske måste skriva ut mig för att jag kanske inte kommer kunna gå på mina möten… För att jag och min man kommer få bo i lastbilen. Han jobbar dagligen och kommer dessutom ha snöjouren i vinter. Så jag blir låst i lastbilen nu… Kommer inte ut till bilen troligtvis. Så de är en ond cirkel. Allt pga att soc skiter i sina skyldigheter…

Ingen rolig situation du hamnat i. :( Glöm inte att kolla och registrera dig på andra jobbsajter också. Som jobbsafari, metrojobb, workey, monster osv. Brukar kännas så med arbetsförmedlingen att dom lovar tungt men håller tunt. Googla dolda jobb så kan du också få en del info och tips om hur du hittar jobb att söka.

#6 Fast det är inte hela sanningen. Soc har inga skyldigheter att ordna ett hem åt dig, det får du göra själv. De hjälper däremot till att betala sedan, EFTER du har ordnat ditt boende.

Socialbidrag är ju verkligen något man ska använda i sista hand och är man arbetslös så får man tyvärr förlita sig på att man själv söker jobb. Även om man som du är med i ett program via arbetsförmedlingen. Det är faktiskt upp till en själv att se till så det händer något, man ska inte tro att de kan trolla med knäna. Nu kanske det låter hårt det jag skriver, men tyvärr så ser verkligheten ut så!

#4 går med i specialprogram för unga med funktionsnedsättning och för min del gör inte af nått alls, har inte träffat dem på flera månader. De tvingar mig att söka heltidsjobb när jag inte klarar det så mycket att jag fick gå till läkaren å bli sjukskrivnen för att af skulle lugna ner sig med tjatet. 

De hjälper en inte som de står att de skall göra så förvänta dig inget, du skulle ha legat i själv och gjort jobbet själv tyvärr och som soc säger du kommer inte få hjälp om du är sambo. så var det för mig med innan, du har ett förhållande och då är det bådas inkomst som skall räknas i eran ekonomi, vill du ha soc hjälp måste du tyvärr flytta ut eller be om sambons hjälp, det är så det funkar idag tyvärr

Förrförra året så pluggade jag, och på sommaren pluggar man ju inte så jag fick inga pengar då. Hade heller inte sommarjobb den sommaren. Och min sambo blev arbetslös strax innan. Dock hade jag sparpengar så jag var tvungen att försörja oss med dessa pengar innan vi kunde få hjälp från Soc.

Oj vad många svar. Ursäkta att jag inte har hört av mig har haft en del saker att reda ut på senaste tiden.
Men nu har jag pratat med arbetsförmedlingen och de kan visst hjälpa mig att hitta ett jobb snarast pga min diagnos. Så det var absolut inte jag själv som skulle behöva göra allt jobb pga att jag måste ha en passande arbetsgivare pga min diagnos och graviditet. Det enda de behövde var ett läkarutlåtande från min doktor på psykiatrin. Så nu ska allting rulla på. De sa att det kunde dröja 2 veckor innan man har hittat något passande för mig. Men nu är det i alla fall igång :) 

Så ge inte upp. Hjälp finns att få!

Förövrigt låter det absurt att ens förälder ska behöva försörja en när man är 22år gammal. Var arbetslös en hel sommar efter studenten och bodde hos min mor som i och för sig är sjukpensionär. Men jag fick ett bidrag på 4000kr i månaden då.

#12: Det låter ju lovande för dig. 😃

#14 Ja, känns skönt att det finns hjälp att få. Jag vill ju verkligen ut och jobba igen :)

#13 det är bara om man pluggar på gymnasienivå. Annars är det 18 år. :)