Jag har Endometrios och har lyckats av misstag bli gravid en gång men fick missfall. (Det var verkligen misstag då jag hade p-ring) Jag tar just Enanton. För att minska smärtan jag lever med och svälta ut endometriosen. Jag hoppas att jag kan bli gravid efter denna behandlingen. Men skam den som ger sig.

Smart, ja, varför har vi inte kommit på det tidigare. Nu har ju vi ju äntligen lyckats men kommer ändå kika in i tråden för att följa er som längtar och för att dela era tankar och funderingar :-)

Vi hade jättesvårt att bli gravida försökte i många år innan dottern kom.

Jättebra idé! Tack för att du startade tråden TanatosNyx :) Vi påbörjade fertilitetsutredning i april/maj i år och problemet ligger, som jag misstänkte, hos mig. Jag får sällan/aldrig ägglossning och har därför fått pergotime utskrivet. Förra kuren gav ingen ägglossning så nu hoppas jag att denna kur "gjort sitt" samt att det leder till en graviditet. Längtar så väldigt mycket efter en graviditet och givetvis ett barn. Fantiserar redan nu om att köpa barnvagn, babyskydd, bebiskläder mm. Är det nåt fel på mig?

#4 det tror jag absolut inte, har man bebis längtan är det klart att man även fantiserar om/tittar på bebis saker, det gjorde iallafall jag redan innan vi vart gravida. Nu när jag äntligen vart gravid törs jag inte köpa något istället, först var jag rädd för missfall, nu köper jag inget för att jag helt enkelt inte vet vad jag vill ha längre. Bebisrummet är inte heller påbörjat än och jag tycker då att det är svårt att bestämma vad man vill ha till rummet. Vi måste iallafall snart börja handla, bebis kommer ju i november förhoppningsvis :-)

#5 stort grattis till dig! Hoppas att Ert barn kommer i november, som planerat :)

En konstig fråga, men hur tidigt kan man känna av en graviditet? Har väldigt oregelbunden cykel (16-78 dagar) och vet inte om eller när jag har/haft ägglossning, men är idag på cykeldag 22. Är det möjligt att kunna känna av något redan nu eller inbillar jag mig bara, för att jag så gärna vill?

Alla är ju olika känsliga och känner olika saker, vissa känner både av ägglossning och en stickande känsla i magen när ägget fäster. Vet inte hur vanligt det är men jag känner nog inte av något av det. Bra att tänka på är ju även att alla graviditeter är unika och olika, vissa känner illamående eller andra tidiga symptom ganska snabbt och vissa får knappt några symptom under hela graviditeten.

#8 tack för svaret :) Ska på vårdcentralen idag och ta blodprov för att se om pergotime gett resultat denna gång *hoppas hoppas*. Förhoppningsvis får jag svar tisdag eller onsdag

Håller alla tummarna för att behandlingen gett önskat resultat. Får du kolla med vul vid varje behandling om det finns några mogna ägg? Hur många hade du denna gång? :-)

Tack så hjärtligt mycket :) Vi hoppas på detsamma. Jag tar bara blodprov (mellan cykeldag 21-23) för att se om jag haft ägglossning. Inget vul eller så. Det är visst väldigt varierande hur kollerna görs, beroende på var i landet man bor. Jag är 31, min sambo 34 och vi försöker få vårt första. Ingen av oss har barn sen tidigare.

Oj, vad märkligt, då finns väl risken att man kan få hur många barn som helst om man har "tur i oturen"? :-o När jag gick behandlingen var jag tvungen att göra vul för att se så att det fanns mogna ägg och för att se att det inte var alldeles för många mogna ägg :-P

Tycker också att det är märkligt. Har läst om många som gör vul, men i mitt landsting gör de tydligen inte så.. Tycker också att det är konstigt att vi "bara" blev erbjudna pergotime och fungerar inte det så ställas vi i kö för IVF. Har läst att många blir erbjudna även andra alternativ, äggledarspolning tex.

#13 oj, vad märkligt :-/ här var man tvungen att göra äggledarspolning innan, för att se att det inte var något fel där. Hade det inte fungerat efter 3-4 kurer så skulle vi få prova IVF om vi ville, men så långt behövde vi som tur va inte gå :-) Ang vul så får vi iallafall hoppas på att dom har koll på vad dom gör, även om dom gör på andra sätt i andra landsting :-)

Fick recept på pergotime för sex månader, tror jag det var (kan minnas fel). Har det inte funkat på den tiden så ställs vi, som sagt, i IVF-kö. Mycket konstigt, tycker det borde finnas mer att göra, men men.. Får jag buksmärtor skulle jag höra av mig direkt för då kan jag ha blivit överstimulerad

Vi har försökt i snart två år. Inser att vi troligen måste ta till ivf för att det ska funka men man vill ju att det ska fungera utan. Har testat att tempa mig på morgonen när jag minns men har inte märkt någon skillnad. Har haft 36.9 flertalet gånger och även veckan efter mens så verkar inte funka för mig ^_^

#16 Trist när det inte fungerar "av sig själv". Har du testat något annat än temp-metoden? Har ni börjat med utredning? Provsvaret, från måndagens blodprov, kom i morse. Inget ägglossningsvärde den här gången heller…

Jag hoppar också in här, då vi har fått tre missfall på raken. De senaste missfallet upptäcktes igår då vi skulle på rutinultraljud. Visste direkt att något var fel då hon inte sa något på flera minuter. Hon ville igentligen skicka hem mig direkt och att jag skulle vänta ut det. Men, de vägrade jag att göra då jag har varit nära döden båda de andra gångerna. Så jag bad om och få en skrapning direkt istället. Så fick en operationstid samma eftermiddag. Har så fruktansvärt ont i magen. Men iallafall eftersom vi haft tre missfall så är vi erbjudna att starta en utredning, jag skulle bara ringa till gyn och berätta att jag vill börja. Men är det någon av er som har gjort den utredningen? Jag menar jag kan ju bli gravid och fick behålla de till vecka 9 båda gångerna och vecka 12 denna gången. Och vad kostar det?? Hoppas vi får lite bättre tur alla vi som har dessa problemen att bli gravida. Styrke kram till er alla.

#17 vi har inte startat någon utredning då jag har vart seg med att ringa. Ska se om vi kan lyckas på egen hand då min man tar paus från cellgifterna. Temp metoden har jag just börjat med för jag var nyfiken hur det funkar :)

#18 Jag beklagar verkligen. Så fruktansvärt det måste kännas. Vi började vår utredning i april/maj i år. Exakt hur det går till kan jag tyvärr inte svara på då det är olika från landsting till landsting samt beroende på vad man har för problem. Vi har inte fått betala mer än för ett vanligt läkarbesök. #19 Jag hoppas du får ork att ringa och att ni får den hjälp ni behöver :)

Nja det är inte ork som saknas mer än att jag glömmer hela tiden ^_^

#18 beklagar, tråkigt att läsa. Utredningen kostar hos oss som vanligt läkarbesök tror jag och går under högkostnadsskydd, så spara kvittona. Hoppas att en utredning kan hjälpa er på något sätt @):-

Suck suck… Snart ger jag upp, tror jag. Dubbelkur pergotime gav ingen ägglossning så nästa cykel blir det trippelkur. Funkar inte det, ja då vet jag inte vad jag ska ta mig till. Ber om ursäkt för gnället, behöver bara skriva av mig.

Förstår dig, du har all rätt till dina känslor och att försöka skaffa barn utan resultat är jobbigt nog utan att de åtgärder man gör verkar resultatlösa. Nya tag nu då, håller alla tummar för att det blir ägglossning denna gång.

Hjärtligt tack densomundrar :) Dina ord värmer! Finns det någon som vet vad ett "normalt" ägglossningsvärde/progesteronvärde bör ligga på? Mitt senaste provsvar låg på 6,9, men vad är minsta värde för att det ska ge ägglossning?

Jag sätter bara en tass här. Beundrar eran ork allihopa!

Tagit min temp nu ganska kontinuerligt i en vecka och den sänks mer än öka så antar att det inte tagit denna gången heller. Funderar på att min ÄL är ganska omgående efter mens då jag märkt det på flytningarna och när jag gjorde ul av en annan anledning dagarna innan mens så märkte läkaren att äggstockarna var aktiva eller vad man ska säga ^_^

Det var då som själva f*n! Fick precis veta att min kära sambo ska bli morbror. Jag blir så förtvivlad, ledsen och besviken. Varför måste det vara fel på mig?! Självklart är jag glad för min sambos och hans systers skull.. Eller jag försöker i alla fall att vara det.. men när det känns som att "hela världen" lyckas bli gravida och inte jag då har jag svårt att känna lycka. Kan inte prata med sambon om hur jag känner, nu ikväll, då jag är på jobbet. Förlåt för gnället… behövde bara få det ur mig.

Jag och sambon försökte i lite över ett år innan vi sökte hjälp och blev utredda. Inga konkreta fel hittades så vi blev remitterade till Uppsala för IVF. Det enda dom kunde säga bar att sambon hade lite nedsatt mängd rörliga spermier men att det borde fungera ändå. I februari i år (ca 2 år efter att vi började försöka) startade vi vår IVF-behandling. Av 15 befruktade ägg återstod bara 2 efter 5 dagars odling. 1 sattes in och 1 frystes ner. Det första tog sig inte så i mitten av april sattes den sista blastocysten in och mirakulöst nog så fastnade det 😍 Är gravid i v 17 nu och är beräknad till den 31/12 ❤

#29 Grattis! Det var en lång resa ni gjort :)

#30 Tack Cilla :)

#31 Lite OT men om du skaffar Ovia pregnancy app och väljer djur som tema så kommer du vänta en liten vessla i vecka 21 :D väldigt lik en Ferret!

Jag och sambo ska börja utredning nu. Försökt i över 1 år men har även varit utan skydd/preventivmedel i över 3 år. 
Jag har mellanblödningar/spottings innan mens och jag känner på mig att det är orsaken till att jag inte blir med barn.. Var och kollade mig hos gyn för över 1 år sen pga dessa blödningar men allt såg fint ut sa dom och fick primolut nor utskrivet, som tyvärr inte hjälpte blödningarna, då jag fick dom ändå. 
Så ah nu hoppas jag verkligen vi får fram en orsak varför jag får dessa eländiga blödningar i och med utredning och om det är orsaken att jag inte blir gravid..

Dottern kom till efter 1 år och 11 månader för att vara exakt. Hade gått utredning och stod i kö till ivf, kallelsen för att påbörja ivf kom dagen efter att jag testade positivt med dottern, så vi behövde aldrig gå igenom ivf men har gjort fertilitetsutredning och inget är fel på någon av oss vi var som vår läkare uttryckte de med en glimt i ögat "inte så pricksäkra som vi trodde". Väntar nu bebis nr 2 och denna var inte planerad men inte heller oplanerad då vi inte skyddade oss utan bestämde oss för att testa säkra perioder då jag sökte skola, nu gick inte säkra perioder något bra för oss och jag kom inte in på skolan. Dotter är 1,5 år och jag är gravid i v 14 så denna gick lätt och smidigt så även om ettan är svår behöver inte tvåan vara det :)

Tack så mycket! Det var precis vad jag behövde läsa, om någon annans gravidlycka, när jag just skrivit ett inlägg om hur jobbigt det var för mig att få besked om att min sambo ska bli morbror. Än en gång, stort tack! Till alla er som stöttat vill jag bara säga stort, varmt och hjärtligt tack. Jag önskar er all lycka i framtiden. Själv så har jag länge haft på känn att det inte kommer bli några barn för mig och det verkar mer och mer som att jag har rätt i det.

#35 Vet inte om du riktade dig till mig eller till #29 men någonting som är viktig här på forumet är att vi kan dela både glädje och sorg med varandra. Denna tråden var för att dela erfarenheter/skriva sin historia endel av oss har lyckats efter mycket kämpande men har ändå vår historia att dela med oss av och ge tips och råd och framför allt stöttning till varandra. Jag vet att det känns för j*vligt när andra lyckas men inte en själv, har känt den känsla själv många gånger innan det blev vår tur att lyckas. Ingen kräver att man måste jubla över andras lycka. Om vi som haft svårt och kämpat inte får dela med oss av vår erfarenhet och råd i denna tråd hoppas jag att vår värd Tanatosnyx säger ifrån om det hörni tråden för jag tolkade TS som att vi alla fick skriva oavsett om vi lyckats än eller ej.

#36 du har tolkat det rätt och tack för ett fint skrivet inlägg. Kände att jag själv (som admin )inte visste vad jag skulle skriva men du formulerade det fint. # 35 jag är ledsen över att du känner som du gör och jag hoppas du förstår att ingen vill dig illa här. Vi stöttar, vi gläds, vi gråter och vi kämpar på tillsammans. Du får vara hur arg du vill, låt det komma ut här! Vi har en privatare sida om du vill riktigt skrika av dig, skriv bara till tanatosnyx så hjälper hon dig dit. Vi förstår, vi finns här både nu och senare.

Du har helt rätt till dina känslor bunn, inläggen var nog inte så illa menade och var nog tänkt mer i syfte att sprida hopp, vilket även förklarats här ovanför. Innan vi väl vart gravida vart jag ledsen utav att bara se en gravid kvinna eller en liten nyfödd bebis, ännu värre vart det när min syster slarvat med skyddet och blivit gravid och ville göra abort. Förhoppningsvis kommer det lösa sig för dig, alla lyckönskningar till dig! @):-

Beundrar er ork allihopa, själv håller jag på att gå under då det aldrig tar sig. 10 månader har vi försökt nu så det dröjer inte allt för länge innan vi kan få hjälp, även om jag hoppas att vi lyckas på egen hand. Ni som försökt längre, hur står ni ut?

Jag försöker inte tänka på det så mycket.

#28 jag förstår dig. Mitt hjärta höll på att brista då jag hade det som värst med smärtor av min behandling av Endometrios samt fick höra att min kille skulle bli farbror. Kände mig mest värdelös av alla i hela denna världen för att jag har denna sjukdomen som kanske inte ens gör så att jag kan få barn. (Jag har inte kunna aktivt försöka p g a mina behandlingar för att inte göra endometriosen värre och min kille bor 20 mil från mig) Så jo. Varje gång jag ser eller hör hur folk är gravida blir jag glad för dom och ledsen för mig. Det känns kan jag säga. Och jag blir mer ledsen nu då jag måste vara i klimakteriet i 6 månader. För att svälta ut endometriosen.

Hej alla!
jag har av diverse olika anledningar inte mått så bra under tid nu och därför inte orkat skriva något här. Jag är medveten om att jag överreagerade i mitt förra inlägg och jag ber tusen gånger om ursäkt för det. Jag var väldigt ledsen över beskedet och bara en kort stund efter att jag postat mitt inlägg får jag läsa om ytterligare någons gravidlycka. Det kändes som ett slag i ansiktet på mig (vilket jag absolut inte tror var menat, på nåt sätt). Detta är en fantastisk tråd och visst är det så att den är till för att glädjas med och för att stötta varandra. Grattis till er alla som lyckats jag håller tummarna för er och hoppas allt går er väl. Jag håller tummarna för alla er som ännu försöker och vill önska er ett stort lycka till. Tack för alla era uppmuntrande och stöttande inlägg och jag vill, än en gång, be om ursäkt.

#42 Som sagt innan, du är inte ensam här med sådana känslor. Vi finns här när du behöver oss så känn ingen stress över det.

#42 absolut ingen fara för min del, jag har full förståelse för din rekation och jag tror att många av oss som försökt länge iallafall har haft liknande känslor.

#42 men denna tråden är ju just till för dessa saker. Så du har ju inte gjort något tokigt som jag anser. Man får vara ledsen. Det är okej.

Stort tack till er alla för era värmande kommentarer :) En fråga, tycker ni det är fel att skaffa barn om ena partnern har psykisk ohälsa?

Så länge inte barnet riskerar att fara illa så nej.

Jag har psykisk ohälsa, ganska grava grejor. Men inget som skadar mitt barn, även om han såklart kan känna av när mamma har en dålig dag. Men sådant kommer han att möta ute i samhället också.

Tack för ditt svar #47 Jag har skrivit i ett annat forum här på iFokus och mer eller mindre blivit stämplad som dum i huvet pga att jag valt att skaffa barn trots min sjukdom.

Försök att inte ta åt dig, folk på forum har ingen aning om vem du är i verkliga livet. Vi kan bara stötta och lita på ditt omdöme. Vi har ingen rätt att döma en främling.

Kan bjuda in mig själv här också. Har tydligen pcos eller vad de heter. När man har mycket små äggblåsor men som inte släpper / släpper sällan. 😢 Förklarar varför de tog mig 3 1/2 år att bli gravid första gången (och då efter 2 missfall)

Ingen skulle ifrågasätta om man skaffar barn och har fysisk ohälsa, så varför är det tabu att skaffa barn om man har psykisk ohälsa? Det viktigaste är vad man gör med sin psykiska ohälsa. Hur väl man tar hand om sej, för det påverkat barnen. Jag medicinerar med ett neuroleptikum. Fungerar utmärkt som förälder. Inte sämre än någon annan. Mina barn märker troligen inte av min psykiatriska diagnos överhuvudtaget. Jag är närvarande förälder på alla sätt. Visst tappar jag tålamodet ibland, men vilken förälder gör inte det? Inget som går ut över barnen. Sedan finns det situationer när man med psykisk ohälsa inte kan vara en fungerande förälder. Då behöver man stöd i sitt föräldraskap!

Gällande att skaffa barn med psykisk ohälsa så beror ju det givetvis på fall till fall, hur sjuk man är med andra ord. Vet man att man kan ge och erbjuda barnet ett bra liv så kör, skit i vad andra tycker! :-) #50 tråkigt att höra men det måste iallafall vara skönt att få en förklaring till varför det krånglat? Lycka till. :-)

#52 Ja de var skönt. Kommer förhoppningvis få hjälp med det nästa besök

#53 då håller vi alla tummarna för att det ger önskat resultat :-)

#54 tack snälla ❤️ Känns som en evighet å behöva vänta ut de här först. :(

Hjärtligt tack alla fina, fantastiska, underbara människor! :) Just nu är jag så lycklig så jag vet inte vart jag ska ta vägen. En barnmorska från Kvinnokliniken ringde mig alldeles nyss och talade om att jag, efter tre tabletter pergotime, äntligen fått ägglossning! Det känns så fantastiskt! Barnmorskan sa att jag ska göra graviditetstest om tio dagar. Känns som en evighet!

#56 härligt att höra, håller alla tummarna riktigt hårt för dig nu :-)

Ni som tempar, måste det vara innan man upp hur sängen eller hur viktigt är det med just den biten?

#58 är inte insatt i hur det fungerar men rent spontant tror jag att man bör tempa i samband med att man kliver upp, det är väl vilotempen man vill åt? :-) Alltså inget jag vet utan en vild gissning

Jo :/ problemet var att hela tiden glömde av att tempa mig så det enda sättet komma ihåg var att ta den när jag är på badrummet på morgonen när jag går upp ^_^

#60 du måste tempa innan du går upp, annars hinner kroppen få "fel" temperatur

Aja får komma lära mig att komma ihåg om max 10 m till toan gör så stor skillnad ^_^

#57 Tack så hjärtligt mycket densomundrar. Det värmer verkligen 💚

Åttonde gången gillt, eller vad säger man? :P

Min cykel är rätt oregelbunden, antalet dagar på en menscykel varierar mellan 28-45. Oftast runt 30-35. Dagen för ÄL varierar jättemycket. Är idag på cykeldag 25 och är för första gången osäker på om jag ens haft ägglossning, brukar inte komma såhär sent. Bifogar en bild på min tempkurva, som förövrigt är helt crazy denna månad. Har försökt i 9 månader nu. Måste man vänta 1 år för att få hjälp även om cykeln är oregelbunden?

Får hoppa in här med, vi har varit på utredning i ett år i september. 
Vi har båda två problem, jag får sällan ägglossning, ungefär 3ggr om året. Min sambo har lågt spermieantal och dessutom är de långsamma. 

Så vi ska komma in på fetilitetsavdelningen i Göteborg när vår tid kommer då enda chansen vi har är provrörsbefruktning om man nu inte ska chansa på de 3ggr som vi kan lyckas på egen hand. Men eftersom vi väntat 2 år nu så känner vi att det inte är någon fråga om att vi kommer ta resan med allt va de innebär med provrör

#65 det bästa är ju att ringa och höra, kanske kan ni redan nu få skicka in hälsodeklaration (tror jag att det var) så att den är klar och få ställa upp er i kö på att få starta utredningen när 1 år gått, då tjänar ni ju lite tid tänker jag :-) förutsatt att det går.

#65 Säger som #67, ring och fråga. Det värsta som kan hända är att ni får vänta tills ett år har gått. Jag är också jätteoregelbunden, hade sällan/aldrig ägglossning och cykler mellan 16 och 78 dagar innan jag började med pergotime. Nu har jag en cykel på 30-35 dagar. Håller tummarna för att ni får komma tidigare. #66 Håller tummarna för att en provrörsbefruktning ska uppfylla er dröm. Stort lycka till på er resa!

Testade mig i morse och fick ett suddigt plus. Toppen om man hade clearblue ^_^ hade testlagret test och ett plus är inget att hurra över :)

#65 Om jag kände mig redo att söka hjälp så skulle jag ljuga om hur länge jag hade försökt med tanke på hur lång tid det kan ta med att få börja göra en utredning, bli klar med den och starta en behandling.

#70 tanken har slagit mig men jag kontaktade BM i samband med min sista P-pillerkarta i oktober/november ungefär så de kan ju se att vi inte försökt innan dess. :/

#69 Jag vet inte om jag missförstått dig på något vis, men jag trodde du önskade att bli gravid?

Fast att ljuga om hur länge man försökt är ju både dåligt för utredningen och inte rätt någonstans, då tar man ju en plats för någon som förmodligen har försökt i minst ett år och gör så att dom får vänta extra länge. Statistiken säger ju ändå att de flesta blir gravida inom 1 års aktiva försök, även om man har alla förutsättningar för att bli gravid är det inte alltid man lyckas bli gravid på de första försöken då det är så mycket som ska stämma för att det ska bli något av det. :-)

Nej jag hade nog haft dåligt samvete om jag ljög om en sådan sak. Tanken har såklart slagit mig, men tveksamt om jag hade vågar genomföra det :P

#73 Jo du har rätt. Rätt ska vara rätt. Nu hade vi hunnit blivit 34 innan utredningen blev aktuell så det kändes som om tiden bara rann ifrån oss. Utredningen drog av olika anledningar ut på tiden och hade jag gjort om det hade jag varit mer drivande för att skynda på det hela.

#75 ja, allt beror ju såklart på omständigheterna och uppfyller man vissa kriterier har jag för mig att man får börja tidigare? Om jag inte minns fel så var det någon som skrev att dom hade fått påbörjat utredningen tidigare pga ålder, har oxå för mig att någon fått börjat tidigare pga tidigare ställd diagnos (pcos). Det bästa är ju att alltid vara ärlig mot vården gällande utredningar, både med läget och vad som gör en orolig, för att dom lättare ska kunna hjälpa på rätt sätt. :-)

Börjar bli nervös nu. Ska tillbaka till gyn på fredag och kolla att aborten är fullbordad. Har inte blödit på över en vecka nu. Men vi bokade en tid i förebyggande. Tror de var igår morse jag gjorde första negativa gravtestet efteråt. Ska eventuellt få hjälp med ägglossning också om jag har riktig tur. Hoppas verkligen på det då jag har en väldigt dålig kropp. Skador i både rygg och fötter osv som gör vänligt stor inverkan på mitt liv. Vill inte behöva vänta för länge på hjälp då jag ska orka bära ett barn hela graviditeten plus några år efter de är fött också. Så jag hoppas verkligen på hjälp. Läkaren sa ju själv att min oregelbundna mens berodde på pcos. Har dock inte gjort några blodprover osv på det. Men ja. Har många symptom som tyder på det också. Hoppas verkligen på det här nu. Var så inställd på denna graviditet så de är fortfarande jobbigt å behöva tänka på att vi hade sån tur som lyckades denna gången och sen gick de inte vägen… :(

#77 håller alla tummarna på det bästa för er

#78 Tack snälla. De värmer ❤️

Samtalet är gjort och nu väntar jag på kallelse. För att fira detta fixade mitt huvud ett migränanfall :P