Stress under graviditet
Hej! Hur tänker ni blivande mammor om stress? Jag går nu in i v 26 och läser att barnet reagerar på det jag reagerar på - tex stress och stresshormoner. i mitt jobb är det ofta mycket snabba puckar och jag är ofta ganska stressad, även om jag försöker tänka extra på att stressa mindre för tillfället. Men att läsa dådana här saker spär ju liksom på en annan typ av stress, den stress som många gravida säkert redan känner kring välmenande tips och råd från hela omvärlden :) Därför undrar jag helt enkelt hur ni resonerar kring stress under graviditeten? Någon som haft diskussion om det med barnmorska? Vad gör er stressade alternativt mindre stressade?
Jag blev sjukskriven så stressen ökade på mina förvärkar. Hade problem från v27.
![[TanatosNyx]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det är skillnad på stress och stress. Jäkta omkring kan man göra och lita på att kroppen säger ifrån, men mår man dåligt och känner det psykiskt att man är stressad då är det dags att fixa sjukskrivning, det kan påverka bebisen och trigga förtidsbörd.
Jag fick sammandragningar pga stress i min första graviditet och blev då sjukskriven till 50%.
Jag tror man känner bäst själv om stressen är så pass stor att den påverkar negativt. Jag har fullt upp runt omkring mig hela tiden nu men jag tycker det är kul och för mig är det en slags positiv stress så jag känner inte att det är skadligt. Däremot om jag skulle få mycket sammandragningar eller andra problem skulle jag ta det lugnare och vila mer.
Så länge Du lyssnar på Din kropp så är det okej. Vi är många med utmattningssyndrom som varit gravida. Det visar sig i trötthet först och främst, lyssnar man inte då och vilar så får man fysiska symptom som huvudvärk, illamående, feber, halsont, ledvärk, tarmbesvär, blackouts, apati osv. För en del är en graviditet är det positivt i sjuldomen. Man får framtidstro igen. För andra är ett barn för övermäktigt om man inte kan duscha sig själv eller göra mat.