Annons:
Etikettkänsliga-situationer
Läst 2871 ggr
klass_13
4/23/15, 11:34 PM

Hjälp!

Efter tre mornar då frukosten ej fick vara kvar, har jag nu plussat. Tisdagen efter påsk tog jag ur min hormonspiral av blandade medicinska skäl och där omkring måste befruktning skett(kort tid tycker jag). Nu är det så att jag och min sambo/fästman har olika åsikter om hur vi ska göra. Vi har varit tillsammans i två år och bott tsm i ca 1,5 år. Han har redan bestämt att det ska göras en abort, utan att prata med mig, för det är vad han vägrar - prata. Själv är jag mitt emellan men lutar mer åt att behålla det. Jag har precis fått en fast anställning efter vikariat på samma ställe. Har i flera år kämpar med depression och förlossningsdepression drabbade min farmor. Jag vet hur mycket som står på spel med ett barn men också alla tillägg som kommer med barn. Vi är 21 och 28. Är förlossningsdepression "ärftligt"? Ska jag vika mig ang abort? Behöver hjälp och råd, har ingen att bolla med i nära relation då jag vill bestämma mig först.

Annons:
jackiejohn
4/23/15, 11:42 PM
#1

Använde ni inget annat skydd när du tog ut spiralen? Tänker eftersom ni ät oens nu.. Angående hurvida förlossningsdepression är ärftligt så är svaret nej, men eftersom du brottats med depression innan så kan nu alltid nämna det för bm och be om hjälp när det känns jobbigt :) Hurvida du ska vika dig eller inte kan ingen mer än du svara på men jag tycker inte det, utan först och främst måste ni försöka diskutera han har lika mycket "skuld" och får faktiskt vara man nog att kunna diskutera med dig! Men beslutet är ditt i slutändan men han kan ju säga att han inte vill ha med barnet att göra och då får du klara dig på egen hand men beslutet är ditt, ingen kan säga gör si eller så :) Lycka till!

Valkyrija
4/23/15, 11:50 PM
#2

Säger precis som #1! :)

🌺 - Travhästen söker medisar! - BlommaSajtvärd för Nyhedendom, Stenar, Socialt stöd och Travhästen.
**Medis på Huskatter och Råttor

jackiejohn
4/23/15, 11:58 PM
#3

Dumma autokorrekt! Ser nu några fel "sittningen" ska givetvis vara "ditt i" 😁

teezan
4/24/15, 12:05 AM
#4

Han kanske bara är chockad just nu och behöver smälta det? Min kille blev rädd och föreslog nästan abort till en början, men sen vande han sig ganska snart vid tanken och blev istället glad. Din kille kanske också behöver lite tid på sig innan han kan tänka sig andra alternativ, men som redan sagts måste han ju också ta ett ansvar och ta diskussionen förr eller senare. Tänk noga igenom vad du själv vill också. Vad jag förstår av texten vill du behålla? Hoppas ni kommer överens.

teezan
4/24/15, 12:06 AM
#5

Kan tillägga att han var fullt medveten om vad vi höll på med, så reaktionen var nog mest för att vi inte var beredda eller väntade oss att det skulle ske just då.

nakizagg
4/24/15, 6:49 AM
#6

Är en tjej som haft självmordstankar, återkommande depressioner, ångest och har några personlighetsstörningar på det hela. Graviditeten har varit lugn för mig. Är nu i vecka 35.

MEN… Det betyder ju inte att den blir lugn för dig och det betyder ju inte att jag inte kommer få depression. Bara tiden kan utvisa detta. Men det har aldrig någonsin gjort att jag haft en tanke på att inte behålla barnet.

Du och killen måste dock prata. Ni måste komma fram till ett gemensamt beslut.

Annons:
Minnix
4/24/15, 9:33 AM
#7

Ni tog ur spiralen och lät bli att skydda er = Bådas förtjänst att det lilla livet finns till. Han kan inte bara smita, nu får han ju stå sitt kast och diskutera saken med dig ordentligt. Han måste ju ha några argument till varför han inte vill behålla barnet? Kan han komma med något som kan få dig att inse att han har rätt? Eller kanske du har några argument som kan få honom att tänka om? Du måste få honom att förstå att ni måste prata om det. Säg att du vill höra hans åsikter, höra hur han resonerar. Hur ska du annars kunna bestämma dig? Valet är som sagt ditt i slutändan, så om han verkligen inte vill ha barnet så måste han ju ta chansen och försöka ändra din åsikt.

Oavsett vad han säger (om han säger något) så bör du följa din magkänsla. Göra det som känns rätt för dig, för om du vill ha kvar barnet men tar bort det ändå, så kommer du nog inte att ha det så lätt tiden framför dig :/

Ang depression så var jag under behandling för extrem depression när jag blev gravid, men nu under graviditeten så mår jag väldigt bra jämfört med innan! Dock så går jag kontinuerligt hos en psykolog för dom vill hålla koll och jag är under uppsikt av läkare och har lite olika personer på mig just för att jag har ökad risk för förlossninsdepression  pga tidigare depression enligt barnmorskan. Pga detta så har vi gjort upp en plan så att jag snabbt ska kunna ta itu med detta om det uppstår efter förlossningen så om du pratar med en barnmorska så kan dom nog hjälpa dig om du vill ha en plan i förväg.

klass_13
4/24/15, 10:50 PM
#8

Tack för alla era svar. Kruxet med efter uttag av spiral är det att vi varit noga med skydd men så är det ibland. Det är väldigt lugnande att höra om er som också har/haft depression. Vi har försökt prata men får ta mer under helgen när vi träffas längre(nedrans överlappande arbetstider) men låter fortfarande som att han håller sig fast vid sin åsikt. Detta har även hänt med en av hans tidigare flickvänner och det blev abort där, jag resonerade då att det är väl "meningen" att han ska ha barn. Vad jag förstått så anser han att det är pga han vill ha ännu bättre ekonomi, men det är inget som vi egentligen har problem med heller tycker jag. När jag såg plusset så fick jag blandade känslor, dels för att ett viktigt och kanske jobbigt beslut måste tas. Men också glädje för enligt läkarna hade jag kanske inte möjlighet att bli gravid pga gammal sjukdom. Ska ta kontakt med BM på måndag och få se hur det blir. Tack återigen hörni!

villavägen
4/25/15, 10:46 AM
#9

Vissa blir bättre i depressionen under graviditeten eller så kan man försämras även om det inte är lika vanligt. Jag fick djup förlossningpsdepression under graviditeten tyvärr obehandlad som mynnade ur i förlossningpsykos. Till viss del kan det vara ärftligt enligt min läkare. Med medicinering klarade jag mej min andra graviditet. Rekommendation är som sagt att nämna det för barnmorska och om du har läkarkontakt för depression behålla den under och efter graviditeten.

Minnix
4/25/15, 11:22 AM
#10

#8 Men om du kanske inte hade chans att bli gravid pga tidigare sjukdom så är ju detta världens chans för dig? Tänk om det är din enda chans? Som han är beredd att kasta bort för sin egen skull? Nej om jag hade varit i din sits så hade jag behållit barnet hur själviskt det än låter haha :P 

Jag hoppas verkligen att det löser sig för er! Och att du följer hjärtat mer än hjärnan i det här läget ;) ang ekonomi så löser det sig ju alltid… jag kan ju säga att både jag och min pojkvän blev av med jobbet vid nyår och här sitter vi nu i v.39 🤐

klass_13
5/2/15, 11:59 PM
#11

Tänkte att ni skulle få en lägesuppdaatering eftersom ni varit så snälla och lugnat ner mig. Måste tyvärr meddela att den sista april blev det fastställt att jag hade fått ett missfall. Jag vet inte vad som är värst, att jag aldrig riktigt fick möjligheten till att göra ett val eller att sambon blev helt överlycklig. Själv är jag helt förstörd och vet inte riktigt vad jag ska göra. Få se om man orkar med nästa jobbvecka.

Sarah
5/3/15, 12:05 AM
#12

Beklagar verkligen :( sambons agerande känns fruktansvärt, hans uppgift är att stötta dig nu. Mitt ex hade svårt att förstå hur dåligt jag mådde efter min abort. En abort som han pushade för. Jag kunde aldrig förlåta honom fullt och det var en av anledningarna till att han blev ett ex.

ChristineL
5/3/15, 8:20 AM
#13

Beklagar verkligen din sambos reaktion på det hela :( I mina ögon låter det värre än själva missfallet, vilket naturligtvis också är en process att bearbeta, som sagt, du behöver hans stöd!

Annons:
Minnix
5/3/15, 1:29 PM
#14

Fy vad tråkigt :/ beklagar verkligen. Tråkigt att ditt ex inte verkar tänka så mycket längre än näsan räcker…

Upp till toppen
Annons: