lite funderingar kring diabetes och graviditet m.m
Jag och min pojkvän börjar fundera på att skaffa barn. Jag har svårinställd diabetes (blandning mellan typ 1 och 2 ). Är det någon här som har diabetes och kan berätta lite om eran graviditet och förlossning? Nått särskilt som man bör tänka på? Vill veta allt :) i november -14 hade jag ett hba1c på över 80 och jag vet att det behöver sänkas innan jag blir gravid. Började på Lchf i samma veva och har fått ett mycket mer stabilt bs, och även gått ner 9 kilo i vikt. Men efter influensan för 3 veckor sedan har mitt bs börjat svänga kraftigt igen :( min diabetesläkare vill att jag går ner i vikt och får stabilt bs innan jag blir gravid. Väger nu 81kg och är 168 cm öång och läkaren vill att jag går ner minst 15 kilo. Just nu känns det som att jag är långt ifrån att kunna bli gravid. Samtidigt som jag har cellförändringar med högrisk virus (vilket kan leda till livmoderhalscancer ) och min läkare på kvinnokliniken rekommenderar att jag snart borde börja försöka bli gravid. Ursäkta om jag svamlar, jobbar natt och är väldigt trött. Men kände att jag behövde skriva av mig lite och gärna få lite tips och råd angående graviditet med diabetes med mera :)
Jag tycker du ska prata med någon som är specialiserad på graviditet och diabetes, verkar som att det krockar när du pratat med en läkare från varje sida sådär ;) LCHF har ju visat sig vara bra kost för fertiliteten dessutom och kan du hålla det och snabbt gå ner så är det ju bara att köra. Men det är ju också ärftligt, något att tänka på tycker jag…
/Christine
Jag har diabetes (typ 1 sedan 2004) och fick en son 2013. Graviditeten var inte planerad så i början var mitt blodsocker inte så bra och mitt hba1c låg på 80. Men jag lyckades snabbt sänka det så tillslut låg jag på 46. Jag hade en relativt lätt graviditet, jag började känna av foglossning runt v.18 som blev värre och värre men det vände mot slutet. Det är ju väldigt vanligt att diabetiker får stora barn, vilket var fallet för mig. Jag tror det var i v.36 han låg på +42%. P.g.a. att han var så stor skulle jag bli igångsatt v. 37+2 men det hann bli akut snitt dagen innan eftersom han inte mådde bra och inte rörde sig. När han kom ut visade det sig att han hade extremt lågt blodsocker så han fick glukosdropp, andningen var inte heller helt 100 så han fick ligga i CPAP ungefär 2 dagar. Vi fick ligga på neo i 16 dagar för att vara säker på att blodsockret var bra.
Det är ju väldigt vanligt att barn till diabetiker föds med för lågt blodsocker men för vissa räcker det med att mata regelbundet för att hålla blodsockret i schack. Det är även vanligt att dom är lite mindre utvecklade än andra barn även fast dom är födda i samma vecka. Jag har för mig att min läkare sa att om man som diabetiker är gravid i vecka t.ex. 34 så är barnet utvecklat som ett barn i v.32 hos en frisk. Men jag minns inte riktigt exakt.
Om det är något du undrar över är det bara att skriva. Jag är ju ingen expert så jag kan bara tala av egen erfarenhet. Du kanske kan ringa och fråga på specialistmödravården? Det var där jag gick men dom hade bara koll på bebisen och diabetesen gick jag till min diabetessköterska för. Men på vissa ställen vet jag att det ska finnas barnmorskor/läkare som speciellt har hand om gravida diabetiker.
Nu är jag inte jätteinsatt men min syster har Diabetes typ 1 och fick en pump under graviditeten vilket underlättade enormt, Hon hade mkt lätt att få vara delvis sjukskriven för att lättare reglera blodsockret då hon annars hade jobbat konstiga tider.
tack för svar. ursäkta jag inte skrivit tillbaka innan.. Har mått väldigt dåligt.. va hos kvinnokliniken i veckan och fick reda på att jag kommer behöva operera mig för mina cellförändringar.. hade hoppats slippa det.. åtminstone innan en graviditet.. =( väntar fortfarande på provsvar vilken grad cellförändringar är.. Är det av mild eller måttlig grad funderar jag på att tacka nej till op. och ist försöka bli gravid..
![[TanatosNyx]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ville bara dela med mig lite; min väninna är diagnosticerad med livmodercancer, trots detta kunde hon gott genomgå en graviditet före behandlingsstart. Så det behöver inte bli katastrof. 🙂
En graviditet när man har gjort en konisering (som jag gissar är aktuellt för dig?) så brukar det gå bra, men cervix kan bli försvagad av ingreppet, så det kan vara bra att vara insatt i vad det innebär redan från början. Det kan även vara lite svårare på förlossningen, ibland vill tappen inte öppna sig alls så man kan behöva snittas. Men en graviditet ska nog gå att få till trots op! 🙂
#4 Tycker inte du ska skjuta upp operation om det är lätta/måttliga förändringar.. Jag har fått konisering för måttliga förändringar och det är inget som ska drabba framtida graviditet… Sen är det bara en månad vad jag minns som man ska undvika samlag.. Men jag har iofs inte diabetes så jag vet ju inte om det är mer att tänka på då med konisering och så!
Som #5 skriver så kan man bli försvagad, men det beror på hur mycket som tas bort.. Men när de förklarade för mig, så är en första konisering ingen stor risk, det är när det börjar bli fler omgångar som man vill vänta med dom (om det går) tills man skaffat de barn man vill ha..
Ta alltid ut lyckan i förskott, för om det skiter sig så har du i alla fall varit glad fram till dess /sussa08
Tack för era svar. Även om jag inte svarat ☺ har mått väldigt dåligt sen sist psykiskt, troligtvis för jag har mycket stress runt mig just nu och också för att jag ännu inte fått provsvaren. Har den senaste veckan gråtit flera gånger om dagen för ingenting och jag vet innerst inne att det är på grund av stressen och väntan.. men idag 6 dagar innan mens får jag en lätt blödning och igår kväll spydde jag. Kan då inte hjälpa att tankarna går till att det är en nidblödning.. 4 dagar innan ÄL så sprack även kondomen!! Men tänkte inte så mycket mer på det sen.. min kommande graviditet ska ju vara planerad (pga diabetesen). Men kan ändå inte hjälpa att hoppas :)