Såklart måste man inte bo ihop MEN det gör ju vardagen mkt lättare den första tiden när bebsien kan kräva enormt mkt uppmärksamhet. Vissa barn måste bäras hela tiden, ammas varje timme och sover bara en kvart i stöten det första halvåret.  Säger inte detta för att du ska skrämmas från att skaffa barn, bara så du går in i det med en realistisk bild av vad det faktiskt kan innebära. Har man tur så får man ett barn som är nöjd att ligga själv eller i vagnen och sover på natten. Efter den första jobbiga perioden kan jag inte se att det ska vara någon nackdel att inte bo ihop. 

För att få veta hur folks graviditeter och förlossningar varit föreslår jag att du läser i alla trådarna om just detta här.

Lycka till!

#1 Ah! Ja, vi klarar ju självklart att sova ihop varje natt och så, men pga min ADGD och hans Asperger så krockar vad gäller möblering och sånt och det är där det brister. Nu har jag bott hos honom i ca tre veckor och kommer bo här i två månader till då han brytit benet. Så länge vi inte bara har en lägenhet att dela på så går det hur bra som helst :D Hur mycket av ens egna barndom kan föras vidare till sitt egna barn sen? Upp till 1,5 år var jag väldigt lugnt, sov mest hela tiden. Är det något mitt barn kan ärva?

Jag har AS och har just blivit mamma och jag kan säga att jag själv skulle inte orka att vara ensam blandannat så har Ylva ibland "amma i 10 min, sova i 10 min, amma i 10 min" osv sen så har hon inte velat sova någon annan stans förutom i min el min mans famn fram tills igår då vi fick ett babys nest av min mamma.

Sen ska ni väl fråga er också om ni kommer klara av att bo ihop med ett barn om ni inte klarar av att bo tillsammans. Men nej det är inte ett måste att bo ihop (det finns ju dom som skaffar barn fast dom är ensamma) bara fördelaktigt.

inne på ett forum för folk med AS så kom man fram till att det är ca 12% risk att barnet får ett autismspectratillstånd om en av föräldrarna har det, men det var ett tag sen det kan finnas mer exakta siffror nuförtiden.

Vill man "testa" att ha barn kan man få låna en babysimulator från habiliteringen. Vi gjorde inte det men det kanske är värt att kolla upp det lite om ni vill bo separat.

Annars är mitt tips att man arbetar med sina svårigheter, ekonomin, rutiner etc fram tills ni börjar försöka för att ha så bra grund som möjligt.

När du skriver att ni tjaffsar om möblering, hur tänker ni då kring barnuppfostran? Det är ändå väldigt viktigt att man har ungefär likadana åsikter och inte tvärtemot.

Och räkna inte med att dina framtida barn blir som du var som liten. Jag och min dotter har hittills inte varit speciellt lika i vårt beteende (hon är 5 mån nu).

Jag är höggravid och särbo. Det trivs jag med. Tycker inte om samboskap alls. Känner mig kvävd. Har redan varit helt ensam i nästan 16 år med första barnet, så det skrämmer mig inte alls. Tvärtom. Ang. diagnoserna så är vissa ärftliga, men råder dig att söka upp dem i de grupperna/forum/sjukvård som kan det bättre. Det är klokt att ta reda på innan, så vet Ni vilka verktyg och stöd som kan behövas. Graviditer är individuellt. Där är det bättre att fråga kvinnliga släktingar. Fast räkna inte med att Du får likadant.

Då ni båda är aspiesar är det nästintill givet att barnet ärver det. Dock såklart inte garanterat, men risken är stor, så ni är med på det.

Jag är bokstavsmänniska (bla AS) och gravid. Mycket av mina prioriteringar vad gäller hemmet har gett vika TOTALT och andra helt nya har uppkommit i samband med graviditeten. Min diagnos ser alltså väldigt annorlunda ut idag. Jag har varit fipplig och pillrig med att ha saker på mitt vis, det har sjunkit undan i taket med att jag känner att bebisens behov och utrymme kommer på första plats. Saker som kunde ge mig totalt psykbryt förr är irrelevant nu.

Jag har hittills haft en väldigt hormonstinn graviditet, mycket humörsvängningar med gråt och depp, varvat med sprudlande glädje. Lite som att se på film faktiskt, lika överdrivet.

Jag skulle väl klara ett barn ensam om det kom till kritan, men alltså jag väljer samboskap alla gånger. Jag har förstått att jag kommer att behöva den hjälpen. Jag kommer även tacksamt att ta emot släktingars erbjudanden om lek/passning och umgänge, något jag undrade över i början hur i all världen jag skulle klara av det. Kunde man gömma sig med bebis i garderoben tro? Ja du fattar.

Min mamma och min svärfar har båda två aspergers. Och även fast de gjort sitt bästa har deras diagnoser har erbjudit vissa svårigheter. Något båda haft gemensamt har varit svårigheten att förstå barnen och deras behov, och ibland överskattat barnens förmåga att ta hand om sig själva. De har även båda varit i stort behov av egentid och att kunna ta pauser, vilket då ibland lett till att när de inte klarat mer har de helt enkelt stängt öronen och gått sin väg. Ibland ett par timmar, ibland ett dygn.

Som nämnts tidigare vore det bra om ni kontaktar någon som kan ge er råd och stöd. För en del kan det under perioder bli jättejobbigt med föräldraskap, särskilt om man är själv, och då kan barnen få vara ett par dagar hos en stödfamilj så att man hinner återhämta sig. Jag tror det kan det vara en fördel att inte bo ihop, för då kan ni ha barnen växelvis och kanske avlasta varandra.

Det är till viss del ärftligt. Om man ser till min och min killes familj så har ungefär 2 av 5 barn diagnos efter sina föräldrar.

Det är självklart att vi pratar om allt som rör graviditeten och när bebisen väl kommit. Vi pratar om detta dagligen och gjort det senaste två veckorna. Vi är väldigt lika i tankarna på uppfostran och så. Det enda vi tjafsat om är som sagt möbleringen och var saker bör och inte bör vara. Vi jobbar på våran kommunikation dagligen och jag är betydligt mer frisk mentalt idag än jag var för två år sen. Det är förövrigt inte fastställt att jag har Asperger, utan är egna spekulationer efter tester på bland annat nätet och efter att ha läst på om diagnosen. Min ADHD och ångest och Borderline känner jag bättre än mig själv så att säga :) Som sagt, detta är inget som händer imorgon, utan vill ha nägra trådar att greppa i. Ska någon dag ringa en BM och prata lite om det hela och höra med min psykläkare om mediciner och så. Känns som att vi kommer vara världens mest förberedda föräldrar någonsin haha! :D

Värt att tänka på är också den ekonomiska delen, du skriver att du är "typ egen företagare" vad innebär det? Kolla upp vad som gäller med föräldrapenning som egen osv.

Viktigt också att ni pratar igenom ordentligt hur eran föräldraledighet ska delas upp, då ni är särbos. Det är kanske lätt att planera, men en helt annan sak när det faktiskt är dags för den andra föräldern att vara ledig. Jag personligen skulle tycka det var jättejobbigt att lämna över till pappan, när man inte bor under samma tak.

Allt måste ju inhandlas dubbelt också. =)

#9 Verkligen strålande att ni förbereder så väl!🙂

#10, jag har ett oregistrerar företag. Är mer student i dagsläget faktiskt. Jag har tänkt på det med föräldraledighet och så, men inte tagit upp det med pojkvännen ännu. Vi har pratat lote om att försöka bo ihop igen ändå. Hela vårt förhållande ser annorlunda ut efter separationen vi hade i höstas. Tror jag tar honom mycket mindre för givet nu än innan. Hela mitt sätt att tänka vad gäller oss är annorlunda. Jag tänker efter mer nu än innan. Han börjar studera själv i höst också, och vi tänker mycket på det här med ekonomin och så. Självklart blir der ju en annan sak när man väl har bebisen i magen, men kan vi förbereda oss allt vi kan så gör vi gärna det. Vi vill ha så mycket kunskap som möjligt innan :) #11, ja precis :D ser det här typ som ett hundköp, haha! Man köper ju inte en hund bara rakt upp och ner och sen omplacerar den efter år för att den är defekt :( vill kunna så mycket som möjligt innan! :D försöker träffa så mycket barn som möjligt för att kunna få en uppfattning om hur det är med barn ^^ framförallt med diagnosticerade!

#12 Enligt min mamma så är föräldraskap det jobbigaste och tyngsta hon varit med om. En hundvalp var rena barnleken i jämförelse. Men det var också det bästa hon varit med om, trots alla jobbiga stunder. :)

#13 Och jag känner flera som sagt att barn skulle dem skaffa igen jämfört med hundvalp- hundvalp var mycket jobbigare! ;)

#16, sch, säg inte så! Jag kanske ändrar mig ;D