Annons:
Etikettförsta-trimestern
Läst 21475 ggr
exitingsvillemo
11/23/14, 11:24 PM

Blödning, vecka 12

När jag var på toa nyss, så var det blod på pappret när jag torkade mig.

Inga klumpar eller så, men färskt blod :( blir inge sova av i natt… Ska ringa barnmorskan så fort jag fått iväg sonen till skolan.

Fan, fan, fan (ursäkta språket) blir så jäkla ledsen, jag orkar inte mer skit nu 😭

Annons:
Aristarcos
11/23/14, 11:32 PM
#1

Kan vara moderkakan som legat över livmodermunnen, fick själv störtblödning med första barnet men allt var ok när jag var ungefär i samma vecka som dig. Ring akuten och rådgör speciellt om blödningen tilltar… Jag fick då göra ul direkt där!

exitingsvillemo
11/23/14, 11:46 PM
#2

Jag har inte ont alls, känner inget och vågar inte gå på toa igen (vill inte veta) blir ingen akut inatt iaf, tänker inte släpa upp 10-åringen och oroa honom.

Men tack för att du delade med dig att allt gick bra för dig, trots blödning. 

Som sagt, ringer mvc direkt imorgon och pratar med min barnmorska, hon är den som kommer ta min oro på mest allvar. Akuten i Gävle kommer man ingenstans med (vet från tidigare tillfällen).

Jag känner mig fortfarande gravid iaf, fortfarande smärta i brösten/bröstvårtorna och foglossning. Om det här går vägen, ska jag ALDRIG mer klaga på foglossning!!! MER foglossning till folket!

UtanStrumpor
11/23/14, 11:51 PM
#3

Massa kärlek till dig <3 

HAde ett par såna skrämsel blödningar i början av min graviditet, rädslan och paniken är hemsk.. Fick en runt vecka 12 med.. Höll sig ett par dagar och då trodde jag verkligen de var kört. Men allt såg fint ut på Vul:et vi gjorde. 

Ring dem i morgon och kolla upp så allt är bra, troligtvis är det ingen fara.  <3

exitingsvillemo
11/23/14, 11:54 PM
#4

Tack snälla <3

[Thiah]
11/24/14, 4:48 AM
#5

Hade också en rejäl blödning med klump. Trodde verkligen att det var över men nejdå. Joel frodades och mådde bra.

exitingsvillemo
11/24/14, 8:06 AM
#6

Blödningen avtog ganska snabbt, inga klumpar alls, utan rent, färskt blod. Ingen smärta.

Jag har funderat över om det kan vara min supertröga mage som ställer till det. Får ju, allt som oftast, sitta och trycka när nr två ska göras, vilket också var fallet igår. (nu får ni veta detaljer om mitt bajsande också) tänker att det kanske var ngt ytligt blodkärl som brast? Kan det bli så?

Annons:
ChristineL
11/24/14, 8:10 AM
#7

Det kan absolut vara ett sprucket blodkärl. Är du orolig ska du ju självklart kontakta mvc.

[Thiah]
11/24/14, 8:12 AM
#8

Absolut , hade själv det problemet under graviditeten. Jag försökte luska ut exakt vart blodet kom ifrån, fram eller bak liksom. Ibland kunde det likna mensen för det var så mycket men alltid från rumpan. Tog mig ett tag att förstå vart det kom ifrån, att det faktiskt kan komma så mycket och att det är ganska vanligt. Fick sluta helt med att dricka mjölk och t.ex. banan. Har fortfarande lätt för att få stopp i magen. :(

exitingsvillemo
11/24/14, 8:59 AM
#9

fast det här blodet kom från underlivet, men tänker att det kanske finns känsliga blodkärl där, som kan gå sönder om man trycker för hårt

[Thiah]
11/24/14, 9:09 AM
#10

Det kan det säkert finna . Allt är ju dessutom känsligare nu när du är gravid.

exitingsvillemo
11/24/14, 9:11 AM
#11

20 minuter kvar innan telefontiden på mvc, får se vad hon säger/tycker. Vi ska på ul på torsdag, så jag vet inte om det känns nödvändigt att åka in och göra ett nu. Avvaktar och låter bm bestämma

exitingsvillemo
11/24/14, 9:38 AM
#12

Nu har jag pratat med min BM och hon trodde inte att det var ngt farligt, eftersom blödningen varit smärt- och klumpfri och gått över fort. Satt på mig en binda igår när jag märkte det och det har inte kommit något i den. Så hon tyckte vi skulle avvakta till på Torsdag, då vi ska in på UL hos spec.mödravården.

Om det skulle börja blöda igen och bli värre, så skulle hon skicka över mig till gyn.

Så nu håller vi tummarna för att det bara var ett blodkärl och att vi får se ett litet hjärta ticka på Torsdag.

Nu ska jag lägga mig en stund, har knappt sovit ngt alls inatt…

[TanatosNyx]
11/24/14, 11:53 AM
#13

Det går nog bra :) jag blödde mycket denna grav. Sen är man känslig i v4, 8, 12 och ibland 16 för genombrottsblödning. Min moster blödde såpass tom v16 att hon inte förstod att hon var gravid. Hon hade ju "mens"! :)

Annons:
ChristineL
11/24/14, 11:59 AM
#14

Vad skönt, och jag tror det blir bra besked på ul på torsdag!

exitingsvillemo
11/25/14, 9:19 PM
#15

Fick ytterligare en blödning idag =(

Kraftig mensverk-liknande smärta. Små klumpar, kanske 2-3 mm i diameter. Blod blandat med genomskinlig slemmig flytning typ.

Nej, jag tror inte längre att det här kommer sluta bra…

[TanatosNyx]
11/25/14, 9:24 PM
#16

åh nej, fasen då 😢

exitingsvillemo
11/25/14, 11:59 PM
#17

vaknade nu av att det gör ont som f-n… Smärtan sitter på vänster sida ocg går ner mot ljumsken (äggstocken?) har inte vågat gå på toa än, sitter bara och andas igenom smärtvågorna som kommer med jämna mellanrum, konstigt att det bara gör ont på en sida dock…

[TanatosNyx]
11/26/14, 12:52 AM
#18

Sök akut! Hellre en gång för mycket. In bums!

exitingsvillemo
11/26/14, 12:57 AM
#19

Nu har jag pratat med gyn-jouren och fick prata med en jättegullig sköterska.

Vi fick tid imorgon klockan 14, hon tyckte att vi kunde strunta i att oroa oss för utomkved eftesom jag är så pass långt gången. Men fick direktnummer till henne, så jag kunde ringa om det blev värre eller om jag hade frågor.

Vill helst slippa åka in nu i natt, då jag inte vill väcka upp sonen och oroa honom i onödan. Men har tagit två alvedon nu och hoppas att det inte blir värre. Huvudsaken det inte är livshotande tänker jag.

[TanatosNyx]
11/26/14, 1:03 AM
#20

Har man tittat på graviditeten innan så man vet hur långt gången du är och att det växer rätt och inte har avvikelser? Jag hade själv smärtor till höger men inte under själva blödningen, då var det mer venusberget och livmodern som "brann". Startade med känslan av en hästspark i magen.

Annons:
exitingsvillemo
11/26/14, 1:19 AM
#21

nej vi har inte varit på ngt ul eller vul än. Detta startade som mensvärk, som sedan ökat och är nu som värkar, fast på vänster sida. Det börjar som ett mol och stegras till en skarp smärta, för att sedan klinga av, precis som en värk. Sen är det lugnt i 30-60 sekunder för att sedan komma igen.

Nu har blödningen tilltagit iaf =( inga klumpar men tjockt mörkt blod. Konstigt nog känner jag mig fortfarande gravid, bröstvårtorna är lika ömma fortfarande.

exitingsvillemo
11/26/14, 1:22 AM
#22

Nu blir det inget mer försök på bäbisfronten. Det är uppenbarligen inte meningen att vi ska få fler barn. Vad det nu är för dum-jävel som bestämt det…

Theres
11/26/14, 2:00 AM
#23

Så tänkte jag med. Missfall efter missfall. Nu sitter jag här och har 5 veckor kvar till BF. När man slutar försöka brukar det ju heta. Men jag har aldrig trott på det. Men det verkar ju stämma. Hoppas dock att det beror på något annat att du blöder, men låter ju tyvärr inte så :/

golf.ifokus.se

soundtrack
11/26/14, 7:36 AM
#24

Beklagar verkligen. Livet är inte rättvist, vissa råkar ju ut för all skit :(

[TanatosNyx]
11/26/14, 10:47 AM
#25

Hur har natten gått? Tänker på dig.

exitingsvillemo
11/27/14, 8:29 PM
#26

Natten var fruktansvärd, förlossningsvärkar och mycket blod. På gyn dagen efter, (igår) konstaterades att det inte fanns någon hjärtaktivitet hos pyret.

Fick se det lilla fröet iaf, helt perfekt, armar och ben och så lik en färdig människa.

Idag har jag varit på skrapning, då den lille inte kom ut på egen maskin, trots att livmodern kämpade på. Var allt blod kom ifrån fick jag inget svar på.

Nu blir det inge mer bebisverkstad här, man orkar helt enkelt, inte hur mycket som helst och tydligen är det inte meningen att vi ska ha fler barn.

[TanatosNyx]
11/27/14, 8:42 PM
#27

Ush och fy! Var orolig för just det du råkade ut för - att det inte kom ut själv. Är rätt vanligt när man är såpass långt gången. Något som gav mig en liten vink var när ditt socker plötsligt poppade till och blev bra, när jag läste här tänkte jag då "aha, kan det finnas ett samband" 😕

Skönt att du fick hjälp till slut iallafall, även om det såklart är fruktansvärt tragiskt, ush 😕

Något jag snappat upp bland läkare med mina långa nyfikna fladderöron är ju det här med immunisering emot fostret och hela den snurran som man inte forskat så mycket i. Kanske finns det hjälp att få, om du mot förmodan längre fram skulle börja fundera när krafterna är tillbaka? Jag förstår ju att du har din barnlängtan kvar men liksom krashat in i väggen pga allt som skett, så ville nämna det iallafall att det kanske finns medicin att prova.

Annons:
exitingsvillemo
11/27/14, 8:57 PM
#28

Sockret hade nog inget med det här att göra, då jag producerade mycket gravidhormon trots att fostret var dött. Och jag har stadigt ökat mitt insulin, så sockret har jag delat med mig till pyret precis som en vanlig graviditet. Så allt har fungerat som det ska.

Det man spekulerar i, är ju kromosomfel hos pyret. Men jag ska absolut tänka på det du skrev OM det blir fler försök framöver =)

Jag har ju tre graviditeter bakom mig, med havandeskapsförgiftning alla tre gångerna, och nu 2 missfall efter varandra. Så det är ju mycket möjligt att min kropp jobbar för att stöta bort "parasiter" som den inte tycker ska vara där.

Kommer fortsätta följa din tråd TanatosNyx, men kommer förmodligen inte skriva eller vara så aktiv här inne på ett tag. Missförstå mig rätt, jag är verkligen jätte glad för er skull, allihopa. Men just nu tycker jag bara allt är så himla orättvist… Hur mycket skit ska en människa behöva ta liksom? 

Ja, jag är lite bitter just nu…

Men som sagt, jag är superglad för alla er som får bära fram era små, alla människor bör få den möjligheten för det är ett riktigt mirakel ❤️

[TanatosNyx]
11/27/14, 9:41 PM
#29

Ah jag menade inte att din diabetes var någon slags bov, utan det var mer en lös fundering om det kan ha hänt något med graviditeten just där när sockret blev mer normalt. Men jag kan typ noll om just kombon diabetes + gravid, det var bara en fundering om "kan det finnas samband" eftersom det blev bättre. Kan ju självklart vara slump, men jag är en hejjare på att grubbla i såna där banor eftersom medicin som helhet intresserar mig. 😊

Jag tror baserat på en lustig konversation på akuten med en läkare mitt i natten en gång då jag var in med en blödning denna grav, då vi pratade om att jag var orolig över att det var missfall 2 på g, så frågade han mig väldigt rätt på "har du havandeskapsförgiftning i släkten?" och där är svaret i allra högsta grad ja. Sedan pratade han om immunisering och vad man kan göra för att behandla där. Det _finns_ medicin, så långt talade han klarspråk. Med vad och hur man får det kom vi inte riktigt in på. Så just den frågan där, i kombo med det du gått igenom + det som hände nu får mig ju att tänka just i den banan. Läser man även om hur tidiga missfall fungerar så dör ofta kromosomskadade embryon fram till vecka 6, sedan är det mindre vanligt, samtidigt som riskerna för andra komplikationer som orsak ökar. Detta står det dock inte så mycket om, jag tror att mycket bottnar i att man inte vill riskera att det drabbade paret (ffa modern) skuldbelägger sig själv/sin kropp (det som sker är ju helt bortom vad man kan påverka själv). Sen slinker ju kromosomskador igenom självklart, en del föds ju till och med med svåraste formerna och klarar sig inte.

Jag tycker du är skitstark som ändå kom tillbaka såpass tätt inpå och skrev om vad som hänt, förstår att det känns riktigt riktigt piss! Och det är det! Det är förbannat jävla orättvist på alla sätt att det skulle hända dig som redan har fått ge igenom mer skit än vad man ska behöva ta på en hel livstid. För dig är det liksom inte "bara  ett missfall" med den sorgen det innebär (missförstå inte mitt ordval, det är det väl inte för någon, men poängen..), eftersom du har mer som rivs upp på samma gång. Du har all rätt i världen att vara bitter så det osar om det. Det ÄR riktigt orättvist. Tror inte någon här inne förväntar sig att du ska orka hänga här aktivt och försöka vara trevlig och låtsas som det regnar. Du gör det du behöver och vilar i lugn och ro, det förstår vi allihopa (annars lovar jag att snärta den som inte vill förstå på näsan).

Sen hoppas jag såklart att du finner ny energi i framtiden och att det ska gå vägen om ni provar igen! Hoppet lämnar en ju inte 🙂🌺 Men jag förstår hur du känner. 

Ta hand om dig 🌺

Aristarcos
11/27/14, 10:09 PM
#30

Usch vad tråkigt, ta hand om dig !

[Thiah]
11/28/14, 6:40 AM
#31

Du har verkligen all rätt att vara bitter och ledsen. Kan inte mer än hålla med tanatosnyx ord. Vi finns här, både på denna sida och andra om du vill prata eller bara "umgås".

tjoopa
11/28/14, 6:44 AM
#32

Så himla himla orättvist 😢 Ta hand om dig och välkommen tillbaka när du känner/orkar det ❤️


Upp till toppen
Annons: