Ökar har jag aldrig hört talas om faktiskt . Bara att det minskar drastiskt vid v.13 :-)

Jag har hört att det lätt går fel när hjärtat ska sätta igång och när moderkakan ska ta över ifrån gulkroppen. Men samtidigt har jag läst på nån sida att ser man ett hjärta dunka minskar risken och på en annan att det kvittar. Så jag slutade oroa mig när Joel var två månader gammal ;)

Jag har ju varit flera vändor på akuten denna grav pga blödningar och oro då jag haft ett missfall innan. Jag har fått höra att missfallsrisken för mig nu är i princip som efter v12 då hjärtat slår och flödet i navelsträngen syns tydligt och fint. 

Det mest kritiska är som Thiah säger när hjärtat ska igång. Går nånting tokigt runt v6 kan det dröja några veckor innan man märker av det, och jag tror det är det en del sidor menar faktiskt, något annat "logiskt" finns inte att peka på.

Mitt missfall (egentligen MA har jag insett i efterhand även om vården säger MF) skedde ca v6 men kom ut först i v9 till exempel. Hade jag inte gjort VUL så hade jag väl antagit att missfallet skedde i v9.

Det är väl också pga denna vanliga fördröjning som man säger att missfallsrisken minskar när man ser hjärtat slå på VUL, det är ju inget magiskt med ultraljudsstaven direkt hehe.

Jag hade också ett missfall innan denna graviditet, så är ju extra nojig nu…

Köpte ett till gravtest i veckan bara för att kolla säkert, att den verkligen fanns där inne =) Vilket den gjorde.

Har inte ens vågat ringa mvc än, eftersom jag förra gången hann både ringa och avboka =(

Men nu på måndag ska jag ringa och ska säga till att jag vill ha ett ultraljud omg. Jag hör ju till "riskgraviditets-gruppen" eftersom jag har diabetes, så brukar ofta få göra många ul.

Min barnmorska har varit med mig i mina tidigare graviditeter, så hon vet vilken historia vi har.

2004-pojken fick jag havandeskapsförgiftning med och han kom ut i vecka 36 med akut kejsarsnitt
2006-pojken, också havandeskapsförgiftning, fast mycket mildare. Fick moderkaksavlossning i vecka 32 och födde en död liten ängel med snitt
2007-pojken havandeskapsförgiftning, fast ytterligare mer milt, Han föddes också med akut snitt i vecka 34 efter att man sett på ul, vid vanlig kontroll, att flödet inte var det bästa genom strängen och bäbis hjärtljud sjönk vid minsta sammandragning. Han fick ligga på neo i två veckor, där han drog på sig en rejäl förkylning.
6 veckor efter hans födelse, somnade han in här hemma pga akut lunginflammation, detta trots att vi varit på extra besök hos bvc just för att kolla upp honom iom förkylningen som aldrig gick över.

Så efter att behövt begrava två barn, så är man kanske extra orolig att ngt ska hända, vilket mvc borde förstå och ge mig ett tidigt ul

Åååh….. fy va jobbigt för dig/er!! Blir tårögd av att läsa detta…. Nu hoppas jag verkligen att allt går sin väg.. kram

det har varit jättejobbigt, det är därför det tagit så många år innan vi vågade försöka igen. För oss finns liksom inget "det kan inte hända igen" utan frågan vi får ställa oss har varit "om det händer igen, klarar vi av det".

Men det ska bli bra den här gången! =)

Beklagar verkligen, det är nog bland det värsta man kan vara med om. Förstår verkligen att du är extra orolig nu, men om vi ser det såhär: dom tidiga missfallen beror nästan alltid på att något går fel i utvecklingen av det tidiga embryot, ffa hjärtat är ju känsligt där i vecka 6. Detta är ju inget som kan relateras till förlusterna ni drabbats utav.

Är det havandeskapsförgiftningen som ligger bakom att det gick så illa? Eller vet man inte vad som hände? Jag frågar för egen del då jag är en högriskare själv som riskerar moderkaksavlossning pga genetisk sjukdom + havandeskapsförgiftning.