Det där med näringsbristen kan jag kanske dermentera direkt. När det sker tidigt är det celldelningen som gått på tok. Det är först efter v.6 som det kan vara något annat än fostret i sig som det är fel på, men oftast är det naturliga förklaringar.

Sen är det så klart jättebra att ni ser över kosten! Det är ju viktigt det med. Glöm inte bort mannen, vad han äter påverkar spermiekvalitén.

Har du några tecken på bristsjukdomar, eller är det bara kosthållningen som oroar dig? Kan ta mig själv som exempel, har varit svårt sjuk i bulimi och ändå alltid haft bra värden. Har då haft långa perioder av svält också. (Är fullt frisk idag).

Vad beror det på att det är celldelningen som går fel då?

Kan rökning hos mannen spela in så tidigt då?

Vet ej säkert om rökning kan påverka så tidigt. 
Celldelningen är en oerhört komplex process, det är omöjligt att svara på vad exakt det är som går fel, det kan vara så mycket. Men ofta är det kromosomparen som blir defekta. Några kromosomfel känner vi ju till, trisomierna, men det är bara en liten liten del i det hela. 🙂

Svarade visst bara på hälften av ditt inlägg. Hehe.

Jag har haft problem med ätstörningar tidigare. Bulimi. Nu är det snarare något undermedvetet för jag har bara svårt för vissa maträtter. Eller snarare att jag "kör fast" på vissa maträtter. Jag inbillar mig att allt annat kommer vara äckligt. Det tillsammans med min ADHD gör att när jag står i affären och ska handla och är inställd på typ korv och mackaroner så kommer jag verkligen inte på någon annan maträtt.

Jag känner igen mig i den där rädslan, den är svår att få bukt med! 
Fostret tar det de behöver, så har du brist på något så blir det främst du själv som mår dåligt. 🙂

Rökning hos mannen spelar absolut in! Det ger dålig kvalité på spermierna. Skippa de andra vitaminerna, kör folsyra och blutsaft varje dag, rosenrot från första mensdagen och två veckor framåt.

Vad är rosenrot och var köper man det?

Varför just från första mensdagen?

om det nu inte spelar någon roll hur jag äter sådär i början vet jag inte hur länge vi ska vänta innan vi försöker. Framförallt just för att min livmoder inte gör som jag vill, haha. Nä men jag har blött så konstigt. Efter senaste missfallet hade jag småblödningar och rosa flytningar en hel månad, sen fick jag en rejäl mens. Efter det har jag haft några små blödning fram till senaste mensen. Då blödde jag bruna sparsamma blödningar en hel vecka innan jag började tokblöda typ 4 dagar som helt oförklarligt tvärt slutade och övergick i vad som verkar vara ägglossning. Samma dag som mensen bara tvärt slutade hängde det en äggviteliknande sträng efter jag varit på dass och har varit så nu i typ 3 dagar. 

Ägglossningen ska väl inte komma direkt efter mensen, eller?

Med Din adhd skulle jag starkt rekommendera att göra matschema. Sitt ned med mannen och lista mat Ni gillar och nya maträtter Ni vill prova på. (Kolla gärna i kokböcker/nätet för inspiration) En gång i veckan eller månad, beroende på om Ni ska skriva en, eller fyra veckor - så handlar Ni. Efter ett tag får Ni rutin på detta, vilket inte bara är ett måste med adhd - utan då Ni får barn.

Ett sätt att få in grönt att ha frysta grönsaker hemma. Lika mycket näring men dom blir inte dåliga. Bra att hälla i grytor osv :)

Vi har redan 2 barn. Eller ja, jag har 2 barn, ett med en annan man så äldre pojken är bara här varannan vecka.

Som sagt är det här med mat något jag kämpat med hela livet och det sitter djupt för redan i första klass slutade jag i prinip äta helt.

Jag har försökt i flera år att få till det här med maten så jag vet inte riktigt hur jag ska närma mig det här problemet längre. ingenting jag gör är hållbart då jag faller ifrån hela tiden. Men jag ska få hjälp av arbetsterapeut nu igen och bostöd och ska verkligen lägga fokus på det här med maten och försöka få till det.

Barnen får ju som tur är bra mat på skola och dagis så de är ju inte lika påverkade av detta som vi vuxna.

Ett alternativ är ju att försöka göra storkok och frysa in så man inte behöver laga mat varje dag. Försöka få hjälp någon gång i veckan av en anhörig eller vän och laga en två-tre maträtter och frys. Så sådana dagar som matlagningen av olika anledningar så finns bra mat hemma! Men det är svårt, hoppas ni får den hjälpen ni behöver ☺

#11 Mkt bra tips, så gör jag när det är svårt.
Har även fått matschema och portionsschema att ta fram när det är kris. 

Grytor som någon nämnde är super att gömma grönsaker i, samma med töex. köttfärssås. Riv i lite morötter, häv i lite svamp mm.

Bröd kan du baka och ploppa i både det ena och det andra.

Pajer går det att häva i massa nyttigheter.

Men viktigast av allt: panika inte över maten, det löser sig! Stressen runt maten är farligare tror jag. Förresten folsyra finns i fiberrikt bröd och pasta 😃 välj gärna fullkorn!

Jag förstår att du funderar kring dina missfall, men försök att inte skuldbelägga dig själv. Det är högst troligt inget ni har kunnat påverka. ❤️ Det säger jag inte för att trösta heller, utan för att det är så himla vanligt. 1 missfall drabbar de flesta par. 2 är också vanligt. 3-4 st är fortfarande normalt, även om det nog räknas som otur. Bortåt 5-6st skulle jag börja skruva på mig. 6+ skulle jag bli bekymrad. 🙂

Har ni råd kan ni ju köpa sådana där färdiga matkassar med recept i. 

Annars tycker jag oxå att ett matschema är kanon. Vi har ett som är tre veckor långt om som sedan börjar om igen. Har ni svårt att fylla ett tre-veckors-schema så kan ni väl ta hjälp av vänner/ släkt eller varför inte nätet. Det är så himla smidigt oxå att handla när man vet vad som ska ätas under veckan. Utan schema blir det lätt att man småhandlar varannan dag, med schema kan man veckohandla och spara en massa tid:)

Jag hade ju 6 missfall på raken innan det lyckades och nu är jag i V20. Efter 3 missfall så tog de bara lite prover på oss och allt var normalt, så för ca 1 år sedan började jag äta Trombyl som är blodförtunnande och hade ett jättetidigt missfall i december i typ vecka 4, men sen funkade det. Blodförtunnande för att det fanns möjlighet att det bildades jättesmå blodproppar i ådrorna som gick till fostret så det liksom inte fick något blod eller så. Äter fortfarande Trombyl och ska göra det tills jag har BF iallafall :)

Jag läste en intressant artikel i ViFöräldrar om en man som forskade på det här med upprepade missfall. Han gjorde en studie där kvinnan fick ….gaaa… kommer inte ihåg vad det var , men iaf ett vanligt smärtstillande ämne… Detta för att han misstänke att missfallen berodde på minimala blodproppar. Samtidigt gav han paren mycket omvårdnad och stöd för att se om detta påverkade. Studien var inte klar men av de som var med, som tidigare fått minst tre missfall, hade något i stil med 90% fått barn!

tack för alla era tips!

#14, vad var det för prover?

Hmm, intressant det där med artikeln.

Blodprov och kromosomprov på både han och mig.

#15 Det var säkert ASA (acetylsalisylsyra) dom fickdå. Det finns i bl a magnecyl och Treo och är samma sak som Trombyl, som Theres äter.

Är det något man kan köpa och ta själv?

Jag skulle inte rekommendera det. Man ska ju inte äta smärtstillande som innehåller ASA under graviditet normalt sett eftersom att det är blodförtunnande och därmed ökar risken för blödningar. Så såvida man inte fått det utskrivet av läkare skulle jag inte ta det.

Okej. Vad skulle ni göra i mitt fall? Skulle ni sökt hjälp eller skulle ni försöka själv en gång till först?

#6 - Rosenrot hittar du lite varstans, bla apotek eller hälsokostaffär. Man börjar första mensdagen för att det kan "få igång kroppen lite" eller vad man ska säga, och man bör inte äta det som gravid så det är ju lagom att sluta vid ÄL (=två veckor).

Stressar du mycket över det här alltsammans , vilket du verkar göra, så sök absolut hjälp direkt samtidigt som ni försöker få ordning på maten.

Har du haft tre missfall så är det väl lika skönt att ta lite prover och kolla upp, så kan du ju fråga om de tycker att du kan testa med Trombyl. Jag bad om det själv eftersom jag hade läst att det funkade, så då fick jag det utskrivet, och det funkade :)

Tack, då gör jag så. Var vände ni er först för att få hjälp?

Var inne på gyn på sjukhuset. Samma dag som jag kollade tredje missfallet med VUL så tog de prover direkt efter de konstaterat att allt var ute.

Synd att kvinnokliniken tycks ha sån himla kö just nu såhär efter sommaren. Men pratade med dom för ca 1,5 månad sedan och bad om att få en tid så väntar bara nu. Har inte fått någon kallelse än.

#28 - Då ska du veta att 1, 5 månads väntan är lite. 3-6 månader är väl mer normalt.

Tror att min väninna väntade 6 månader på att ens bli kallade och när de blev kallade så var tiden typ 2 månadet bort. Dom väntade sammanlagt 9 månader på att få hjälp med insemination.

Ja vi kanske gör ett försök någonstans på vägen men först måste min sambo sluta röka.

Långsökt tanke, men kan hans mediciner påverka spermakvalitén? Bara spånar hejvilt.

Alltså det borde de inte göra för han har nämligen problem med hypofysen så han producerar för lite manligt könshormon och får därför sprutor var tredje månad så de har ju liksom kollat på den biten redan om man säger så. Och det där med hormonerna ska inte spela någon roll heller för minsta grabben min fick vi utan problem sen han började med sprutorna.

Åh jag blir så förtvivlad. För någon vecka sedan fick en kompis en liten knodd och igår skrev en annan kompis på Facebook att hon ska ha barn. Avundsjuka är fult, men jag kan inte hjälpa det. Det är bitterljuvt för jag är ju ändå glad för deras skull, men ledsen för min egen. Visar ingenting för dom förstås.

Förstår dig! Man längtar ju dit själv så mycket. Egentligen är det ju inte missunnsamhet eller något dåligt alls, man bara vill vara där själv, och det är okej!