Att du slutat att må illa kan ju lika väl ha att göra med att temperaturen dalat utomhus, sedan är du inte först i världshistorien att ha festat innan du visste eller rökt och de barnen har ju kommit till världen utan problem.

Ja, man kan ha fått missfall utan att veta om det. Det kallas MA (Missed abortion), och innebär att fostret dött men att moderkakan fortsätter växa och man då blöder ut det senare. Men att illamåendet försvinner betyder absolut ingenting. Det är bara att gratulera att du slipper det. Alkohol och rökning påverkar visst fostret i ett tidigt stadium. Jag tycker du ska besöka UMO eller MVC tillsammans med pappan och prata om det.

Att illamåendet plötsligt gått över är inget tecken på missfall. Jag var bara illamående till och från under v 8-10 ungefär, inte mått illa en dag sen dess och är nu i v 39. Alla blir inte ens illamående graviditet så det symtomet är inget att stirra sig blind på. Man kan missfall utan att veta om det, men det är inte speciellt vanligt så försök slappna av och inte oroa dig :) (Men jag vet att det är svårt, jag var supernojig fram tills jag gjorde UL i v 13)

Tack för svar, jag ska boka tid hos barnmorska samt någon slags kurator så fort jag kan. Är lite lugnare nu.. Men då kommer nästa oro, att jag druckit & rökt.
Vet att jag skulle må så himla dåligt om jag skulle råka få missfall, även fast det låter konstigt - nu när jag inte ens vet om jag ska behålla eller ej…
Får hoppas på det bästa.

#4 - Det är faktiskt jättevanligt med missfall, minns inte procenten, men många får missfall utan att ens vetat om att de varit gravida för det kommer ut tillsammans med mensen.

Jag läste någonstans att det var 15% av alla kända graviditeter.
Är i alla fall jätte orolig.. Deprimerad & ångest.
Äter dock som en häst, haha. Brukar verkligen inte göra det, så det kanske också är ett tecken på att jag inte fått missfall?

Jag har läst att 4 av 5 graviditeter slutar i missfall och det finns inget man kan göra åt saken. Har själv upplevt ett MA och efter det var jag så nojjig men jag försökte att inte oroa mig. Vi hade lätt för att bli gravida och det försökte jag alltid tänka på. Att om denna gång skulle gå åt skogen så har vi i alla fall lätt för att bli gravida. Jag betalade privat för ett tidigt ul just för att stilla min oro.( dock menade den läkaren på att det var ett missfall igen men det är en annan historia). Det där med att dricka innan man vet att man är gravid är nog ganska vanligt. Jag tog upp det med min rådgivare(er barnmorska) och hon sa inget om det alls.

jag har precis haft missfall, och jag fick höra att 1 av 5 kända graviditeter slutar i missfall, men mörkertalet är extremt stort, man uppskattar att minst varannan graviditet slutar i missfall, troligen mer.

I början är fostret självförsörjande via gulesäcken, det tar inte upp alkoholen förrän kring vecka 6.

Ett enstaka tecken på missfall ensamt är inget att oroa sig över, men får du fler tecken på missfall så bör du kolla upp det. 

Magkänslan man får brukar vara viktig, känner du dig ogravid så be om ett ultraljud.

1 av 5 låter bättre än det jag läst. I närmaste släkten har vi det senaste året haft 6 graviditeter som 3 slutat i missfall.

1 av 5 _kända_ graviditeter låter rätt rimligt, många vet ju som sagt inte om att dom är gravida och får tidiga missfall (=tror att det är mensen).

med kända graviditeter menas här de som kommer till barnmorskan. Dom flesta hinner aldrig dit och skriva in sig. 🙂

Jag har hunnit till barnmorskan 3 av mina 6 missfall har jag för mig. Men har varit på ultraljud 4 av dem, när jag väl börjat blöda.

Nu är det nog säkert redan någon som har nämnt det , men alkohol finns det noll tolerans emot när det kommer till graviditet. Drack du i samband med att du var medveten om att du var gravid , eller hände det bara innan märkte att du var gravid ? Jag drack också runt vecka 6. Hade ingen aning om att jag kunde vara gravid då , och idag ångrar jag det , och hjärnskador etc kan komma" senare" , så säg inte att det inte påverkade något . Du märker oftast inte att de finns nåt där inne fören v.18-20 Och nu menar jag absolut inte att klanka ner på dig ! Alla har vi rätt att vara nojiga när det gäller MF och MA. Fått MA 2 gånger… inge trevligt . Men du ska nog se att det finns en kämpe där inne, du kan ju annars Boka tid för VUL? :)

Nej jag hade ingen aning om att jag var gravid, känslan kom dagen efter (vet ej varför) så då fick mannen springa ner o köpa gravtest..
Vet inte om jag ens vågar behålla det längre, trots att jag tror jag vill, ifall alkoholen & ciggen gjort stor skada.
Men just nu är jag säker på att jag fortfarande är gravid, eller ja lite säker i alla fall.
Har den konstiga "mens"värken, är konstant hungrig och humörsvängningarna är kvar osv, dvs alla symtom utom just illamåendet.. Men det har även kommit lite idag.
Men är i en ganska förvirrande sits just nu, så får försöka tala ut ordentligt med barnmorskan/kuratorn.

Det är ganska vanligt att man har råkat dricka alkohol innan man visste, om man inte planerade barnet :)

15# exakt! Jag var på påskfest vid v.6 , idag ligger min lilla pojk o sprattlar och sparkar där inne , nästa UFC champion. Iofs så såg ju hjärna och hjärta bra ut på UL, men jag säger boka tid hos Barnmorskan och be om ett ultraljud, för även om du inte vill behålla det så måste ni även se hur långt gången du är för att bestämma vilken typ av abort som blir bäst . Jag känner på mig att det ligger en liten en där inne och har hjärtat slår för fullt . Jag tror på er

Oron kommer tyvärr följa i större och mindre utsträckning hela graviditeten. Jag blev inte övertygad att det var ngt fören första ul i v 13. Sen i v19 strax innan ul 2 var jag orolig och trodde han gått bort för mig. Var inställd på en död bebis på skärmen men icke! Han började kännas först v22. Nu 10 v kvar så andas jag av lättnad bara för han rör sig så mycket. När det avstannar lär oron komma tillbaka. Blir inte lugn fören han ligger hos oss o andas och mår bra! Då kommer väl nästa oro med alla faror ;) Välkommen till moderskap! :) Försök att prata om det. Jag sa till min sambo så fort jag mådde dåligt av oro vissa perioder. Blir lättare sen när det syns o känns :)

håller med #17 , jag var döds orolig tills första UL i v.18… efter UL så vart bebis jätte aktiv och då började jag känna sparkar , och nu är de full race .

och mina gravsymptomer gick upp o ner hela tiden, nu har dom ju försvunnit förutom ömma bröst och illamående om jag gått för länge utan mat .

Som vi sagt, måste samtala med en barnmorska eller så länge din sambo.

Tillägger att man blir inte mindre orolig när barnet är ute heller ;) Du kommer oroa dig för ditt barn hela livet.

#19 tänkte skriva samma sak :) Jag slappnade av ganska bra efter ul i v.13 och då var tiden dit ganska turbulent med misstänkt missfall och grejer. Slappnade av ännu mer efter RUL v.21. Fanns ju inget jag kunde göra som gravid egentligen, bara hålla koll så att inte fostret helt slutade röra sig.

#19 Tänkte också på det. Vänta bara till tonåren 😂

Jag hade min blötaste vecka på flera år då jag var gravid med första. Hade då förstås ingen tanke på att jag kunde vara gravid och det blev en hel del alkohol tidigt i graviditeten. Jag var precis som dig jätteorolig, men det föddes en frisk liten flicka :) Den här gången visste jag ju att jag kunde vara gravid så ingen alkohol, men var dum nog att vaccinera mig en månad innan vi gjorde barnet och läste olika bud om hur lång tid man borde vänta innan graviditet efter vaccinationen så då fick jag något att oroa mig för igen! Föddes åter igen en frisk liten flicka :) Det man kan tänka på är att om det skulle bli missfall så skulle det troligen finnas en anledning till det- tex att barnet var dåligt utvecklat/kromosomfel etc. Så har jag försökt tänka när jag varit orolig för missfall.

Jag drack också, mer än jag vanligtvis gör (är nästan nykterist) precis i början av graviditeten innan jag fick veta att jag var gravid. Inga konstigheter med bebisen nu, går in i vecka 34 idag och allt tyder på att det blir en alldeles frisk lite krabat som kommer ut.

Rädslan för missfall får vi alla gå igenom i början, det hör nog till. Jag har också läst att 1 av 5 kända graviditeter slutar i missfall. Eftersom det absolut inte finns någonting att göra åt det så är det enda man kan göra att glida med. Antingen så blir det missfall, eller så blir det det inte. Blir det missfall så är det för att embryot aldrig hade kunnat bli en bebis, utan hade grava missbildningar eller liknande.

Stress kan också få kroppen att stöta bort embryot så försök koppla bort tankarna om missfall och ta hand om dig själv istället! Njut av att vara gravid men försök, åtminstone fram till 12+6, att tänka "OM det blir en bebis…" När ni går in i vecka 13 kommer allt kännas mycket bättre!

Om du har svårt att slappna av trots goda råd kan du ju faktiskt boka tid för ett privat ultraljud och gå och titta på bebisen. Då får du göra ett vaginalt ultraljud där du kan se om hjärtat slår och så kanske bebisen rör lite på sig också :)

Jag har nu bestämt mig för abort pga flera anledningar.

#25 Tråkigt att höra, men skönt att du orkat fatta ett bra beslut. Lycka till! 🙂

Ja , alla bra beslut är bra förutom dom dåliga ! ; ) Kram på dig

Har ändrat mig och blivit osäker nu igen, tyvärr. Nästa torsdag blir det prat med läkare samt ultraljud, får se om jag kommer fram till någonting då. Avskyr att vela såhär 😐

Gör det som känna rätt i hjärtat!

Ja , gör det som känns rätt , behåller du det nu är det ju mycket lycka som väntar , men det kan även komma fler tillfällen :)

Efter ultraljudet kommer det nog vara svårt att göra abort. Hoppas du känner dig säker efter det :)

Jag får inte kolla på ultraljudet har vi bestämt, just för att göra abort.. Och dessutom är bebben mest lik en larv just nu, sa kuratorn.
I vilket fall har jag världens snällaste kurator som känns enkel att prata med, så det gör allt lättare.