Annons:
Etikettallmänt
Läst 2904 ggr
I want to belive
7/23/14, 10:39 PM

våra partners...

Är det bara min man som absolut inte verkar ha förståelse alls över att man har det tungt och träligt nu under graviditeten…? Han har varit irriterad o arg hela dagen (var uppe och spelade hela natten) och sen förstår han inte varför jag plötsligt börjar störtgråta för att han är irriterad och låter jätte arg emot mig … Även fast jag har nämnt minst 100 gånger att jag är extra känslig nu under graviditeten…

I want to belive, And I do belive, dosent matter what you others think, we already know the truthMåne

Annons:
[TanatosNyx]
7/23/14, 10:43 PM
#1

Hmm nej, tack och lov är min partner oerhört förstående och lyhörd. 🙂

PogoPedagog
7/23/14, 10:46 PM
#2

Det låter skitjobbigt! Jag skulle nog ta ett ordentligt snack med honom om jag var du, inte bara nämna hur jobbigt det är utan verkligen poängtera hur du vill att han bemöter dig nu.

Kiwikatt
7/23/14, 10:50 PM
#3

Min man har varit väldigt förstående, hjälpande och kärleksfull under hela graviditeten. Det enda är att han blir frustrerad när jag är ledsen men enda orsaken till det är att han hatar att se mig ledsen. Han har verkligen ställt upp villkorslöst under hela graviditeten med allt ifrån att komma hem från jobbet och hjälpa mig ur bilen när foglossningen varit överjäklig, knådat och masserat både öm rygg såväl som ömma och svullna fötter, åka till affären i tid och otid för att stilla mina crawings till att städa, tvätta och diska. (Jag har inte kunnat göra så mkt hemma pga foglossningen) Han har vart min hjälte under hela den här graviditeten!

Att vara stark är att falla till botten, att slå sig hårt och att sedan resa sig upp igen.

I want to belive
7/23/14, 10:51 PM
#4

2# har alldeles nyligen haft det pratet… Men han vände allt emot mig och frågade snäsigt " är det något mer du vill berätta så säg det nu ..!" Har gråtit hela dagen i stort sätt … Känns hemskt just nu .. :(

I want to belive, And I do belive, dosent matter what you others think, we already know the truthMåne

Theres
7/23/14, 11:37 PM
#5

Min pojkvän blir bara megatjurig tillbaka om jag bli irriterad på småsaker, och sen sover han hela dagarna och är skitsur för jag inte är sugen på sex. Säger att det är för jag är gravid om jag blir arg och börjar gråta över något, men då påstår han att jag alltid är sån, och samma sak gällande sexet. Tror det är han som har hormon-problem och inte jag…

golf.ifokus.se

I want to belive
7/24/14, 12:05 AM
#6

#5 jag förstår precis hur du har det… är det erat första barn ?

I want to belive, And I do belive, dosent matter what you others think, we already know the truthMåne

Annons:
CelsiusT
7/24/14, 12:55 AM
#7

Jag tror det är oerhört svårt för många män att hitta sin roll och förstå sig på sin "nya" kvinna under graviditeten. Min sambo var väldigt okänslig till en början, men ju mer vi shoppade så fattade han mer och mer hur verkligt det var och han landade mer och mer i rollen som blivande pappa och sambo till en gravid kvinna. Under sista trimestern har han varit underbar. Men vi har fått ha många lugna samtal om hur det är för mig att vara gravid och hur jag önskar att han hanterar situationen.

För många killar är det inte lika verkligt det här med att kvinnan är gravid som det är för kvinnan själv. Vi känner ju och upplever hur det är, varje steg liksom, redan i ett tidigt stadium när det inte märks på utsidan ännu. Men mannen står bara bredvid och kan inte riktigt uppleva det som vi upplever och då främst i tidigt stadium så är det nog svårt för dom att förstå och känna empati. 

Jag tror det är viktigt att inte skylla allt på graviditeten. Att inte försvara sig genom att påpeka att man är gravid, det är nog för svårt för killen att förstå. Dock så är det nog bra att dela med sig av information om hur det är för andra kvinnor som är gravida. VI läser mycket ihop jag och min sambo, och då när jag läst om hur andra kvinnor reagerar på saker och ting så känner han plötsligt igen mig i det. Han hajjar till och skrattar och säger "haha, precis sån är ju du". Och jag märker att det har gjort att han förstår bättre.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Kiwikatt
7/24/14, 7:14 AM
#8

#7 Läser ni högt för varandra då, eller hur läser ni tillsammans??

Att vara stark är att falla till botten, att slå sig hårt och att sedan resa sig upp igen.

Theres
7/24/14, 7:46 AM
#9

#6 Ja, första barnet men sjunde gången jag är gravid. Så om han menar att jag "alltid" är sån så kanske det beror på att jag har varit gravid större delen vi har varit tillsammans. Lite får han ju tänka efter liksom… Sen tror han att man ska vara nykär precis hela tiden och blir skitsur om hunden får mer uppmärksamhet än honom. Om jag liksom gick och höll honom i handen på stan tidigare samma dag är det liksom glömt ich bortblåst och hela världen rasar samman bara för han inte får ställa sig framför mig och hålla på och gosa mitt när jag äter eller lagar mat eller håller på med något. Då blir han skitsur och "du vill ju aldrig vara nära" heter det visst.

golf.ifokus.se

Theres
7/24/14, 7:50 AM
#10

#8 Problemet med min pojkvän är att han har läst att gravida har ökad sexlust någon jävla stans, och om man inte vill ha sex då? Vi har haft det 3 gånger sen jag fick veta att jag var gravid, och jag tycker det räcker. Man behöver inte ha det varje dag liksom. Jag kanske inte har lust om jag har ont i magen osv… Men det går liksom inte in…

golf.ifokus.se

vevve89
7/24/14, 8:21 AM
#11

Min pojkvän har varit småstressad men det har lugnat sig nu när vi äntligen flyttat in i nya lägenheten och det hanns med innan bebis kom. Nu är det bara småsaker kvar. Han är förstående och frågar hela tiden om jag orkar eller om jag är trött. Igår mådde jag inte helt bra och det märkte han. Klappade på magen och höll i handen. Bara att ligga tysta i soffan, slötitta på tv och hålla handen ger så mycket just nu. Sen att jag är envis och vill göra saker för att inte känna mig handikappad är en annan femma. Där stoppar han mig så jag inte lyfter för tungt osv. Vilket jag är tacksam för på kvällarna när jag ändå har ont… Är glad att jag inte har en grinig sambo!

Velinga1984
7/24/14, 8:32 AM
#12

Låter oerhört jobbigt för flera av er i tråden. Gnällde dom lika mycket innan graviditeten?

Theres
7/24/14, 8:46 AM
#13

#12 Det minns jag inte, men antagligen. Bara att jag irriterar mig mer på det nu…

golf.ifokus.se

Annons:
Niini
7/24/14, 8:58 AM
#14

Min man var nog förstående, fast då hade jag inte så himla jobbig graviditet heller.  Däremot var han ganska "off" när det gällde att läsa och inköp (undantag vagnen, där fick jag honom aktiverad). Fast det är fullt förståeligt, för kvinnan blir det verkligt på ett helt annat sätt än vad det är för mannen.

ChristineL
7/24/14, 9:27 AM
#15

Min man var väldigt förstående angående det mesta. Jag var inte så extra känslig men däremot hade gravidhjärna till tusen och var lite "dum i huvvet" och trög :P Sen hade han svårt för att jag gick så långsamt i slutet, vi är båda väldigt bra på att hålla farten när vi är ute och går i vanliga fall.

vevve89
7/24/14, 9:46 AM
#16

#15 det där med tempot är jobbigt. Vi håller oxå farten men det går inte nu. Men det går bra nu iaf. Men för ett par veckor sen va det svårare, även för mig. Gick fort tills jag fick ont. Nu drar ja lite i hans arm när det går för fort:-P

I want to belive
7/24/14, 10:34 AM
#17

Ja jag kanske får ha lite tålamod tills sista trimestern.. Men han verkar inte ens intresserad av När jag sa att man kan känna rörelserna utifrån nu på kvällarna.. Det var mer " mhmmm.." och fortsatte kolla på telefonen… Min man är också sådär att han tycker att jag inte verkar vilja vara nära och gosa etc, men han ska alltid komma o ta för sig när jag absolut inte kan .. Exempelvis när jag klippte klorna på katterna, stod o lagade mat och jag böjde mig ner lutande över köksbänken av att foglossningen satt igång , hjälpte min son med att städa rummet, då flög han på mig nästan som en kåt avlöning…. Suck . Bara o andas antar jag :P

I want to belive, And I do belive, dosent matter what you others think, we already know the truthMåne

Theres
7/24/14, 11:40 AM
#18

Blir ju inte bättre av att min gravidapp sa idag att sexlusten ökar hos många kvinnor denna veckan p.g.a ökad blodvolym (går in i V 18 idag), och jag har installerat appen på hans telefon för att han ska få mer förståelse. Men han läser ju bara det han vill läsa och glömmer bort alla "problem" man kan få som gravid. Inte för att jag har några direkte symptom, men humöret svänger väl en del liksom. Ju mer han tjatar om sex och gos, ju mer anti blir jag.

golf.ifokus.se

I want to belive
7/24/14, 11:46 AM
#19

#18 klart man tröttnar när man inte får det space man vill ha..

I want to belive, And I do belive, dosent matter what you others think, we already know the truthMåne

Praefatio
7/24/14, 12:02 PM
#20

Usch, vad jobbig flera av er verkar ha det. Min karl har varit underbar under graviditeten. Det är han iofs typ alltid men extra mycket nu. Förstående, mjuk och omtänksam. Vi har jämt haft mycket närhet och fysisk ömhet sinsemellan, så där matchar vi tack och lov för jag har varit oerhört "klängig" och behövt mycket närhet vilket jag också har fått. Han berättar varje dag för mig hur vacker jag är och bekräftar mig. Har berättat flera gånger att han är så imponerad av hur mycket jag kämpar och hur lite jag klagar trots att graviditeten varit tuff. När jag mår dåligt, har ont osv. så gör han sitt bästa för att underlätta eller bara finnas där. I början av graviditeten peppade han mig att hålla igång och kämpa, vilket var skönt, nu när jag inte ska lyfta, bära och springa så gör han allt sånt istället. Varit väldigt mån om att fixa och dona hemma så att jag slipper stressa. Vad gäller sexet så har han också varit sjukt förstående, min lust har varit nere på nästan noll och bara poppat upp då och då. Vi har haft sex när jag har velat och här om dagen sa han att "Min kropp har nog också anpassat sig, jag vill ha dig nära och mysa men är sällan kåt just nu så det gör liksom ingenting att vi inte har sex nu, det kommer tillbaka när det gör det." Det var jag orolig för innan, vi har varit väldigt sexuellt aktiva och jag var rädd att han skulle ta min olust negativt men tack och lov har det inte blivit så. Usch, vad skrytigt det lät nu… Jag är bara så jävla glad att jag slipper ha det som er som har det tufft :( När ni är som mest sårbara, vilket jag tycker att man många gånger känner sig som gravid, så behandlar era killar er som skit. Stor styrkekram, hoppas att ni hittar ett sätt att nå fram och få dem att förstå. Kan ni ta med dem till BM? Hon kanske kan nå fram på ett annat sätt, här hemma har BMs ord tagits på oerhört stort allvar.

Annons:
CelsiusT
7/24/14, 12:27 PM
#21

#8 Ja min sambo avskyr att läsa, så han läser inte saker ens om jag pekar på vad han ska läsa. Så jag läser högt för honom (vilket ju också gör att jag kan sålla ut lite så att det blir sånt som jag vill att han ska läsa ;P). Jag läser ju runt en massa på internet och när jag hittar något intressant så läser jag högt för honom. Antingen från telefonen när vi ligger i sängen eller från datorn när vi är uppe.

#10 Jag hade ökad sexlust i 2-3veckor, sambon var i himmelriket. Men sen avtog det och efter det har vi haft väldigt mycket mindre sex än vi annars har. Kanske lika mkt på hela graviditeten som vi annars har på en månad. Så hitta info som visar på hur sexlusten hos kvinnan under graviditeten kan vara och se till att han får den infon.

#15 Hahaha… Jag är så arg på sambon som inte fattar att jag inte fixar samma tempo längre. Jag går ju rätt långsamt nu och han pinnar på som vanligt, stackars sambon som får utskällning varje gång. Jag blir ju så stressad när han pinnar på att jag själv lätt gör detsamma och då får jag ju ont, eller blir irriterad för att det inte går och så tar jag ut det på honom.

#17 Min sambo var också lite off när jag började prata om sparkarna, jag blev rätt ledsen över det. Tjatade länge innan han verkligen började haja till och blev intresserad. Tror till o med att vi hade ett stort utbrott med storgråt innan han började visa intresse, och jag tror mest det visade intresset var för att lugna mig, kändes inte så genuint. Sen när magen började synas, så att den putade ut lite mer påtagligt, då märkte jag att han började få känslor kring graviditeten på egen hand.

#18 Ja det är rätt bra med en sambo som inte läser själv, då kan man vara lite selektiv med var man väljer att delge för info ;P 

#20 Sambon har fortfarande väldigt hög sexlust, men aldrig att han klagar över det. Är faktiskt imponerad av honom, annars i vanliga fall kan han påpeka det lite väl övertydligt om vi inte haft sex på länge. Har till o med sagt att han gärna få försöka starta mig för ibland går det, men han vill inte eftersom han vet att jag har ont. Lite tråkigt på samma gång, för även om det gör ont så kan det ju vara skönt med sex ändå. Det är ju fogarna jag har problem med, speciellt nu när jag har den här jäkla fogen mitt frampå som gör ont, den känns extremt mycket när man har sex.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Theres
7/24/14, 12:46 PM
#22

Oj vad jag klagar inser jag nu. Alltså han är ju snäll också, så ska lista lite bra saker han har gjort för att han inte ska verka som en sådan drummer. Sen är han faktiskt bara 22 år så han är kanske lite ung i tankarna. Jag är ju en del äldre så vi tänker nog inte på samma sätt. Han har betalat hela hyran och ger mig mer pengar när mina tar slut, för min lön är inte så mycket att hänga i julgranen. Han säger att jag är fin och snygg väldigt ofta. Han betalar det mesta om vi handlar samtidigt, och bjuder på mat om vi äter ute. (Fast jag var rikare än honom när vi träffades så det är väl på tiden att han bjuder igen ^^). Han går ut med hunden när jag inte orkar. Han passar hunden när jag jobbar så jag slipper betala hunddagis (okej, vi bor ihop, men det är ändå min hund, vilket han kan vara ganska bra på att påpeka de gånger han inte orkar med henne). Sen gör han säkert fler bra saker. Men hans gravidhormoner son han verkar ha åkt på nu tar ändå musten ur mig. Han sover typ 4 timmar längre än mig på morgonen. Är det inte jag ska ska vara trött liksom?

golf.ifokus.se

vevve89
7/24/14, 1:33 PM
#23

Sexlust är det rätt mkt brist på. Hade problem när jag gick på ppiller. Sexlusten är iaf bättre än då. Men nu är jag som en strandad val och får ont om jag försöker göra ngt för honom å orgasm för mig är bara att glömma. Men då och då får han ändå och skönt som fan är det men blir att avbryta om jag är för nära att komma. Lusten finns faktiskt hos mig men inge kul när jag vill göra mer men inte kan. Men inget han klagar på! :-)

Marvel-lous
7/24/14, 1:46 PM
#24

Han har hanterat det rätt bra tycker jag, har väl blivit lite irriterad ibland om jag varit gnällig men inte alls så jag inte har kunnat förstå även hans sida av saken.
Varje vecka läser han på gravidappen vad som händer med min kropp och babyn och jag visar även inlägg från olika forum på hur andra gravida har det.
Klart att han inte kan förstå helt vad jag går igenom, men han gör sitt bästa för att vara där för mig och uppmuntra mig. 
Sexlusten för mig har varit likadan som innan jag blev gravid men det känns som om hans sexlust har skjutit i höjden, hahaha.

vevve89
7/24/14, 1:50 PM
#25

Männens gravidhormoner = ökad sexlust:-P Här är det killen som har cravings och inte jag. Varje kväll frågar han vad vi ska äta.

MolnBlomman
7/24/14, 2:02 PM
#26

Min sambo är stressad och irriterad för att han fått göra så mycket hemma och att jag bara ber om hjälp hela tiden. Känns inte kul alls. Känns som om han inte förstår att jag mått dåligt och tror jag hittar på för att kunna lata mig. Vi har aldrig bråkat förut men pga detta har vi haft våra första gräl. Jag är orolig över hur det ska bli sen när barnet kommer.

[Thiah]
7/24/14, 2:25 PM
#27

#18 jag hade noll sexlust från start nästan så sambon var helt utan sex  från v. 16 typ…

Min sambo hade i början svårt men sen började det bli bättre. Han hade svårt att alls engagera sig tills det blev väldigt tydligt att Joel var där inne. Tror grabbarna har väldigt svårt att leva sig in nått så individuellt. Sen tampas dom med egna rädslor och funderingar inför graviditet och barn. Sambon erkände att han var livrädd för mig och min kropp så han drog öronen åt sig som skydd.

Annons:
Marvel-lous
7/24/14, 2:32 PM
#28

#27 Känner igen det där, han tycker också mycket som händer är läskigt. Jag har kört med metoden att "tvinga" honom göra saker för att mildra rädslan för det. I början klarade han inte av tanken på att det rörde sig i min mage, nu vill han känna hela tiden när han sparkar.
Fick honom att hålla i ett spädbarn för första gången i sitt liv, min systerdotter, och andra gången vågade han till och med mata henne med flaska.
Nu kanske inte min metod funkar för alla men det är en väldig skillnad i hans sätt att förhålla sig till gravidsaker och hela tanken på att bli pappa.

Praefatio
7/24/14, 2:40 PM
#29

#25 Här är det också killen som står för cravingsen :P Han har dessutom de typiska gravidcravingsen: lakrits, sura frukter, glass, choklad…

vevve89
7/24/14, 2:50 PM
#30

#29 glass har han cravings på hela tiden, året om:-P å ngt gott att äta på kvällarna men är mkt mer nu. Men det är kul. Han har bra ämnesomsättning så jag går ju inte upp på att han äter sånt. Även om jag äter oxå men inte i den utsträckningen som förra grav. :-D Killarna ska väl få ngt oxå. :-D

JeFo
7/24/14, 3:24 PM
#31

Min sambo har vid varje graviditet blivit stor 😛 Sympatigravid kallar han det 😁 Jag hade ökad sexlust med första. De två andra noll lust. Så det går att bli båda… Sambon har annars varit duktig på att försöka förstå mig även om det är svårt 😛

CelsiusT
7/24/14, 3:42 PM
#32

Och min sambo verkar också sympatigravid. Han har liksom jag gått ner massa kilon i vikt.

Medarbetare på westernridning.ifokus

fulifuli
7/24/14, 5:51 PM
#33

Haha, älskar att flera av er nämner sympatigravid, jag brukar kalla min sambo för det med då han blir sugen på nåt eller ovanligt trött eller visar andra "gravidsymtom". Han har varit väldigt underbar även om också har poängterat min totalt döda sexlust som jag hade de första sju månaderna. När jag gick in i åttonde började jag få tillbaka den lite och nu i nionde har jag nog rätt hög fastän man lider av värme, trötthet och att magen är ivägen. Men gissa vem som inte har nån sexlust då, jo min sambo haha, livet är allt ironiskt ibland 😛 annars har han varit väldigt hjälpsam och omtänksam, i början kräktes jag konstant och tyckte han mest var jobbig som tvingade mig dricka en massa och försöka äta fastän jag inte ville, men förstår ju nu varför med tanke på kilona mina rasade. När magen växte och nu när den är stor och rund så är han omtänksam på ett annat vis, eller hur man ska förklara det, klappar på den, pratar med den och hjälper mig med det mesta i hushållet (som han förvisso gjorde innan också). 

Samtidigt har man väl lite sämre dagar med varandra, jag blir lätt sur och gråtfärdig nu och det är väl påfrestande både för mig och honom även om han vet orsaken. Han har sagt det att innan magen och rörelser kändes så var det svårt för honom att förstå att vi väntade barn tillsammans och han har medgett att han inte alla gånger har så lätt att sätta sig in i vad jag genomgår eftersom han är en by-stander vilket jag också kan förstå.

xxmammaxx
7/24/14, 6:49 PM
#34

Stackars <3 Känner igen det där.. Jag uppfattar min kille som sur å grinig den mästa av tiden facktiskt.. Men han säger ju att han inte är det.. Han sover näst intill hela tiden och när han inte gör det så spelar han cs eller diablo med vänner.. Han använder då mick så man kan ju inte prata med honom.. Det där med sex har blitt skit knepigt.. ena veckan kan vi vara aktiva men sen kan d vara tvärdött i en månad villket jag kan tycka e frustrerande..  Och så som det är nu har det inte vart innan..

Dock så säger han typ hela tiden hur mycket han älskar mig å hur mycket jag betyder för honom.. Men det käns ju inte så.. Gråter också typ as ofta men mest för att det käns som om jag är så jävla ensam och oälskad fast ja inte är det.. Men man får väll hoppas att det går över..

Annons:
Wellcraft
7/25/14, 3:04 PM
#35

Alltså jag är nog sjukt bortskämd med min partner, nu har vi inte bestämt om vi ska behålla eller ej, men ändå.
Är i vecka 8-9 & mår total skit, kan bara äta vissa grejer annars spyr jag, konstant illamående, trötthet osv. Min lilla kille tar bussen mitt i natten för att köpa mcdonalds, bjuder mig på pizza, städar & tar hand om mig.
Jag har dock varit tydlig med i från början med att berätta vilken påfrestning en graviditet är, även nu i början av den & han är sjukt förstående trots att jag är skitsurig hela tiden. :P

Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

Marvel-lous
7/29/14, 8:02 AM
#36

Tycker synd om min syster med hennes partner som tror att det enda som händer i kroppen när man är gravid är att man "går upp lite i vikt" och därför med lätthet kan röra sig precis som förut.
Jag fick ligga inne en hel dag efter att ha varit med dem då han insisterar på att rusa runt och inte alls förstår vad foglossning innebär, eller hur det är att vara höggravid i 30+ graders hetta. 
Gjorde mig bara, om möjligt, än mer tacksam över min kille.

UlrikaHalfvarsson
7/29/14, 2:23 PM
#37

Är så himla tacksam över att ha den karln jag har! Är i 38+0 idag och han har full koll på mig, ringer och undrar vad han ska köpa med för mat hem när han åker från jobbet. Vi lär handla varje dag då jag inte får i mig någon mat om jag inte är "sugen" på det och det är inte så lätt att veta flera timmar/dagar innan. Jag är så himla rastlös och vill hitta på allt möjligt, men han vet mina begränsningar och får stoppa mig när idéerna går överstyr. Han är nästan mer bebis sjuk än mig, vill åka och hälsa på våra vänner som nyligen fått bebis mest hela tiden. Han är typ kär i min mage, kommenterar den ofta och ska känna och pussa på den ofta. Han stannar hemma för min skull när jag mår extra dåligt och bara gråter, fast han har bestämt med kompisar att dom skulle cykla eller åka cross ihop. Fast samtidigt så känner ju jag mig som en dålig sambo som inte låter honom åka iväg och ha kul, för jag vill ju att han ska unna sig så mkt som möjligt nu när han har möjligheten. Och han står ut med mig nu när mitt humör inte är det bästa av den här fina värmen, sömnbristen och alla dessa smärtor

vevve89
7/29/14, 2:43 PM
#38

Första killen frågade imorse när han smsade va "har värkarna börjat än?". Han frågar hela tiden om jag orkar göra det vi tänkt. Tror han oxå vill att bebis ska komma nu!

Velinga1984
7/29/14, 4:29 PM
#39

#36 Innan jag blev gravid så trodde min sambo samma sak, det var så de få gravida betett sig som han mött tidigare. De hade så gott som inga krämpor utan var aktiva till max. Min sambo är ödmjuk som tur är så, annars hade vi aldrig varit tillsammans, så allt eftersom min graviditet fortlöpte så fick han mer och mer kunskap. Nu blir han förvånad när tex höggravida kan sätta sig på golvet, eftersom det var något jag fick sluta med rätt tidigt pga foglossningen. Sist vi var på släktmiddag med hans systrar (som alla fått barn/är gravida) så uttryckte han något i stil med att han aldrig hade kunnat ana att man kunde bli så hjälplös och utsatt som gravid. 

Kunde du inte sagt ifrån?

Marvel-lous
7/29/14, 8:09 PM
#40

#39 De har ett barn sen tidigare ska tilläggas och min syster hade då problem med foglossning.
Han är allt annat än ödmjuk tyvärr och jag kände att det inte riktigt var någon idé att säga något - jag är relativt säker på att den människan inte kan ta in ny information. När de dock mer eller mindre sprang till bilen efteråt sa jag att de kunde rusa på men jag ville gärna inte att min rygg ska lägga av helt.

Velinga1984
7/29/14, 9:33 PM
#41

#40 Jaha, när då har han en knepig syn. Han borde testa vara gravid sjhälv med foglossning.

Annons:
gottaknowsome
7/30/14, 11:54 PM
#42

Min sambo är super, vilket jag är enormt tacksam för. Han lyssnar, tröstar mig när jag får gråtattacker och ber om ursäkt om han varit grinig mot mig (det händer ju såklart att hans humör kan tryta om jag varit supergrinig). Hade nog inte klarat av vardagen utan hans tålamod och stöttning.

xxmammaxx
8/1/14, 9:39 PM
#43

Häromdagen fick min typ panik. Han sa att han och hans son inte passar in med mig och mina två barn ja redan har. Han fick panik typ å viste inte va han ville.. trodde han skulle lämna mig.. fick massa sms om detta när jag var på jobbet. Vi väntar tvillingar. Är det någon annans kar som reagerat lika dant? han ska till läkaren nu så jag hoppas dom kan lungna honom samt ge honom nått mot sin panik.. Jag blir ju orolig när han holler på så..

JossanH
8/2/14, 9:55 PM
#44

Min sambo har haft mycket förståelse och tagit hand om och passat upp mycket på mig. Nästan så jag känt mig bortskämd, och när jag läser vad vissa av er skriver så tror jag verkligen jag varit bortskämd också! Tråkigt att vissa har svårt att förstå att det faktiskt kan vara väldigt tungt (både fysiskt och psykiskt) att vara gravid. Bara den otroliga kroppsliga förändringen som kan göra att man inte alls känner igen sig själv.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Upp till toppen
Annons: