Jag har gråtit när det inte fanns västkustsallad att köpa på affären i burk, för jag ville ha det till mitt pulvermos 😃

Fick ett raseriutbrott för att karln glömt köpa gröna bönor. Mitt i natten. Inklusive tårar och följande replikskifte: "Men älskling, klockan är två på natten, gå och lägg dig igen så ska jag köpa bönor till dig imorgon!" "Du bagatelliserar alltid mina problem! Fattar aldrig vad som är viktigt! Tar aldrig mina behov på allvar!" etc. etc. Not my finest hour. :D Vaknade dagen efter och undrade om jag drömt.

Jag börjad gråta när det var lång kö i Pressbyrån när jag skulle köpa ett frimärke.

Haha! Jag gillar den med frimärket! Man måste ju se humorn i sånt här också. Om än man inte tycker det är så himla roligt just då. ;)

Jag brukade börja gråta när vi hade slut på apelsiner :P

Haha, vi barnabärare är charmiga varelser :D

Ja verkligen! =D Stackars karlar!

Grät floder och var helt otröstlig när Rasmus hade köpt blommor till mig bara för att han älskar mig. Han verkade ångra sig rätt mycket 😂

Tror kristian kommit lätt undan för jag har bara en gång varit nära gråten när han varit hemma och en gång när han inte var hemma. Annars har jag mera varit småsur för allt som inte gått som jag velat.

Jag grät när jag hörde White Lions "When the Children cry". Den blev bannlyst här hemma under graviditeten men det räckte med att jag tänkte på den! 😂

Jag grät häromdagen när jag kollade på en film om kosläpp….

Hehe skrattar gott när jag läser igenom hur tokig vi är ;)

Min dummaste reaktion måste nog vara den gången (av alla gånger!) när jag blev sur på min pojkvän över något (oviktigt såklart) men sen så började jag tokgrina för att jag kände mig så dum mot honom. Min pojkvän kommer och frågar vad som är fel, jag förklarar, han börjar skratta lite försiktigt och jag blir skit sur igen, samtidigt som jag börjar gapskratta. Det var ganska förvirrande. :)

Vi är bra charmig vi gravida 😉😎

Haha! Vilka härliga berättelser. =D

Jag började gråta över att hunden hade stulit en limpa bröd ifrån köksbänken. Och det var inte så att jag precis skulle ha en macka eller så, men jag ble lika knäckt för det ;)

Haha roliga ni är. :-) Kan nästan inte nämna nått jag inte grät över men en gång var när min pappa skämtade med mig så som vi brukar men denna gången brast jag ut i gråt och pappa vatt helt shokad då han inte sätt mig gråta sen jag var liten så han vart helt ställd och frågadr om det hade hänt nått och bad om ursäkt om han sa nått dumt och då brast jag ut i ännu mera gråt och försöker samtigt säga att jag är gravid och började flabba samtidigt som jag stortjöt och då fick han en nästan AHAMmoment. Hihi sen dess vågar han inte skämta på det lite hårdare sättet. :-)

Haha! Vilket sätt att säga att du är gravid! =D

Jag satt på balkongen och måla tånaglarna var av någon stod och ropa på någon. Manen ropa och ropa och jag störde mig mer och mer. Tillslut blev jag helt vansinnig och gick upp och skrek på manen att du får du bara tyst! Den du ropar på verkar inte vilja prata med dig! Schas på dig! En väldigt förvånad man cykla iväg och en väldigt nöjd jag återgick till att måla tånaglarna. Min sambo är väldigt chockad än och pratar fortfarande om detta dramatiska! p Jag är vanligtvis en lugn person! Haha

Jag fick världens gråtattack när gubben min ätit upp min sallad, han fick tillåtelse och allt var fint tills jag vart hungrig..

Jag hade min första gråtattack i förrgår. Jag mådde så fruktansvärt illa, så sambon frågade om jag skulle bädda ner mig i sängen så kunde han gå med hundarna sista svängen, och då bröt jag ihop, och han fattade ingenting, jag bara grät och grät. 

Sen försökte jag förklara till honom att jag känner mig så hjälplös som inte kan hjälpa till med någonting så han får göra allt själv. Då tittade han på mig och flina. "Du är dum du" sa han och gick. 🤔

När jag var gravid var jag grymt svartsjuk! Vilket jag inte alls va innan. Svarade han inte på sms när han va på jobbet så var jag bergsäker på att han träffade tjejer fast de inte ens jobbade några tjejer på hans jobb haha! Jag grät floder kan jag säga! :P

Jag flippade på pojkvännen igår när han skulle hyvla ost och det var vatten kvar på hyveln.
Blicken han gav mig var en som sa "är det här vad jag har att vänta i månader framöver?" 😂

#21 Haha klockrent, känner igen mig så mycket i det där! :)

Förra graviditeten så fick jag ett riktigt gråtanfall över en världslig sak, och det var för att sängen inte stod mot en vägg så jag kunde ha benet mot väggen.. Sambon försökte hjälpa genom att säga att vi kunde flytta sängen, men det skulle ju inte se klokt ut förstås så blev knappast bättre av det förslaget ;) Jag har annars varit ganska lugn som gravid :)

För några dagar sen började jag gråta för att min käraste hade gjort en smörgås åt mig med kanten på brödet. Det var ett litet vågat skämt från min karls sida då jag alltid lämnar sista kanten på smörgåsen, och han stör sig på det. Han fick trösta mig ett tag (då jag tydligen var känsligare än vanligt) samtidigt som han kämpade för att inte skratta åt mig.

Sen iförrgår dunkade jag ned en matlåda med köttfärssås i diskbänken så att det for köttfärssås överallt, inklusive på karln min, för att jag inte fick tina det sista i micron. (Jag var väldigt skamsen och skämdes rejält en lång stund efter, gömde mig till och med inne på toaletten en timme av skamsenhet) 😕

Jag mådde sjukt illa under hela graviditeten o de middagarna jag fick i mig o kunde behålla kan man lätt räkna på fingrarna så mina utspel var mest att jag inte kunde äta mat. Grät många gånger över det o tyckte så synd om mig när sambon åt o jag fick i mig frukt. Annars var jag arg som ett bi hela tiden.

Jag grät nån gång över att jag inte hade någon grapefruktjuice hemma. Var det enda jag kunde dricka utan att kräkas.

Jag har blivit lika känslig som under dom där första veckorna igen.. För någon dag sedan började jag gråta när sambon påpekade att jag hade missat en stoppskylt (jag har precis tagit mitt körkort och körde bakom honom för vi hade kört och hämtat hans bil) och igår bröt jag ihop över att någon stulit min tvättid. Tur att jag inte mötte någon i trappen när jag vackert fick släpa upp all tvätt igen ;)

Jag, som aaaaaldrig gråter, började gråta när jag såg en hund bli avlivad på tv i förrgår. Kanske inte bara hormoner dock, det drog upp jobbiga minnen från den väldigt traumatiska avlivningen av min förra hund för några år sedan och det tunga faktum att jag tog bort min häst i september. Fick ett ilskeutbrott på min karl här om dagen för att han inte ville baka en kladdkaka till mig. Ska tilläggas att han aldrig bakat en kaka i hela sitt liv, så hur jag ens kom på att jag skulle kräva det från början är ett mysterium men jävlar vad arg jag blev. "DU GÖR ALDRIG NÅGONTING FÖR MIG!!!!!" Haha! :D Kan skämmas rejält efter en sådan grej, för min kille är världens mest omtänksamma och gör det mesta för min skull så att kasta en sådan replik i ansiktet på honom är rätt taskigt. Tur att han tar det med ro. I övrigt är jag mest bara världens mest lättstötta människa just nu. Känner mig ständigt påhoppad. När mamma och min man var överens om att de gillade X bäst medan jag gillade Y (minns inte ens vad det gällde, glass eller något), så pep jag tårögt att de minsann ALLTID ska gadda ihop sig mot mig :'( Sånt händer heeeeela tiden. "Tycker inte du om min matlagning?!" med tårar i ögonen är väl ett rimligt svar på "Mm, god sås, skulle det inte passa att ha i lite timjan?"? :P

Det var nog när jag förra veckan svor o skrek över tvshop och tvins Säljes reklam på tv… jag var så arg över den där jävla Cerafit Stekpannan som påstod sig vara så unik för matlagning, blir så gott o nyttigt tydligen.. då skrek jag ut till min karl , "tycker du jag lagar äcklig onyttig mat ??!"han hann inte ens svara och så började jag gråta.. 10 min senare förstod jag inte riktigt vad fan jag hade gråtit över , så jag brast ut i skratt och min karl bara skakade på huvudet och suckade.

Hahaha! Älskar denna tråden, den får mig att känna mig någorlunda normal, bara lite gravid.

Åh jag håller med #30 jag blir så jätteglad över att läsa alla era reaktioner! Så fantastiskt att ni ändå verkar kunna skratta åt det sedan! :D

Haha, var på semester och bodde på hotell förra veckan och så ska jag borsta mina tänder.. Sambon borstar redan sina men den enda tandborste som finns kvar i påsen är hans. Det blev ett "alltså, du är så himla värdelös.. Hur kan du fråga om vilken som är din tandborste 3 dagar i rad och sedan ändå ta fel!!? Ge hit så jag får tvätta av den där…." Han tog faktiskt lite illa vid sig för att jag kallade honom värdelös, stackarn ;)

Skällde ut sambon efter noter häromdagen för att hunden fäller som jag vet inte vad. Som att fällandet blir bättre av skälla på honom liksom.. han var dock snäll nog att dammsuga upp all päls, men va hjälper det när det är en tjock vit pälsmatta på golvet 5min senare igen?!

Jag var ganska lugn under min graviditet, enda gången jag bliv riktigt arg på sambon var när han inte sa grattis till en utav mina vänner som precis vunnit ett lopp. 

Däremot grät jag varje gång jag såg VISA-reklamen, den med den gamla gubben som springer och blir yngre och yngre och ska hälsa på sin son/dotter som precis fått barn.

Jag tycker vi borde hylla våra män som "orkar med oss" och våra utfall. :)

Ja jag vill inte ens tänka på vad min Karl får gå igenom. Fy. Här ber jac honom om saker hel tiden. Han ställer ständigt upp. Likförbannat skäller jag på honom för att strax efter börja gråta för att jag ångrar mig och han blir helt knäckt när jag gråter! Stackars :(

Hahaha! Kan inte sluta skratta åt alla tokigheter jag får läsa här! tycker det är så härligt att ni kan bejaka det ni gör och se det roliga i det! Stackars stackars karlarna alltså! =D

Jag kastar kuddar omkring mig mitt i natten och gnäller och svär för att jag inte kan ligga bekvämt och sova längre.  Vad jag inte tänker på är att min sambo aldrig ligger skönt och sover pga dålig rygg och jag har det bara så här några veckor:P

Jag börjar gråta för allt. En söt bild, en rolig bild, en tv-reklam, att någon säger något osv osv. Alltså saker som man normalt sett inte alls behöver ha några känslor inför, men här storbölas det. Och ibland pendlar det rasande fort mellan gråt, skrik, skratt och gråt igen. Sambon hinner sällan med i svängarna.

33 Har du tästat att  Furminator  https://www.google.se/search?client=firefox-a&hs=lXE&rls=org.mozilla:sv-SE:official&channel=sb&q=Furminator&spell=1&sa=X&ei=Zg9sU4TiBsi9ygO0pIHoAg&ved=0CCgQBSgA

Funkar superbra tycker jag

#40 Ja har en sån hemma, men den gör inte mkt skillnad tyvärr, känns som man borstar och borstar men det fälls lika mkt ändå. Nackdelen med att ha en dalmatinerblandning. Dock är det lite bättre nu när hon fått b-vitamin i maten

ahh ja en hund som fäller ofta med andra ord. Så synd att de inte funkar.

Min sambo hade köpt hem en köttfärspaj till mig för att jag snabbt skulle kunna äta nåt när jag kom hem efter skolan. 

När jag väl skulle ha den hittade jag den inte i kylskåpet utan han hade lagt den i frysen varpå jag går in i tv-rummet och skäller ut honom "Varför har du lagt den i frysen när jag ändå skulle ha den idag, nu måste jag ju micra den längre och den blir jättekonstig". 

Jag lämnar honom stum och går muttrande tillbaka till micron där pajen roterar och inser vad jag har gjort. Kommer tillbaka till tv-rummet och säger med tårar i ögonen, "förlåt älskling, var inte meningen att skälla ut dig, var jättesnällt av dig att köpa paj till mig".

Idag retar han mig för det och undrar när nästa köttfärspajs-utbrott ska komma 😉

Hahaha Så härlig man kan vara =)

I helgen satt jag och bölade, bland folk, på en buss för att jag tyckte pojkvännen var kass på att komma upp om mornarna och istället för att ge honom 5 minuter så gick jag hemifrån själv.
Jösses… 🤪

min första måste bli att vända upp himmel och helvete för att jag glömde att köpa citronsaft, kom på det när jag kom hem från affären! Suck 😃 (affären ligger runt hörnet, men jag blir så j*vla anfådd så jag orkar inte gå tillbaka)

En annan lustig reaktion var när vi var ett gäng vänner som skulle grilla, och plötsligt kom jag att tänka på en låt ur filmen Frozen, och i mitt huvud så är det sambon som sjunger den. Det blev ett himla smusslande med att torka tårar utan att nån såg 😂 eller ja, sambon märkte ju direkt och skrattade när jag berättade varför jag grät.. 😊 (jag är då fröken stenhård normalt sett).

Började, för någon dag sen, storgråta över att sambon delat min pirog på "fel" håll. Vaf nu fel håll är har jag ingen aning om men grät i närmre en halvtimme över denna katastrog

Jag bad sambon att diska igår efter middagen för jag var trött i fötter och rygg, och självklart kunde han det. Efter en liten stund frågade han om jag bara kunde plocka undan den lilla disk som stog där (han var blöt om händerna) men då började jag stört grina för jag var så trött och sprang till sängen istället. Grät som ett barn!

Slog nytt rekord i löjlighet när jag grät för att min laptop är så kass och inte går att spela spel på. 🤫

Haha vilken underbar tråd! Känns kanske lite elakt att skratta åt era humör och hormonella virvellvindar men måste erkänna att det där är en av mina favorittrådar på iFokus 😂

#51 håller med!

Idag bröt jag ihop fullständigt över en menlös youtubevideo med ett gäng som skulle baka kaka medan de hade tens-apparater på sig på max-effekt så de hade spasmer. Jag vet inte varför, men jag tjöt och grät och blev heeelt förstörd! Det var ju såå synd om dem, de var ju så ynkliga och ingenting blev ju rätt liksom 🤪 (jo tjena!). Sambon bara sneglade på mig 😂 hormoner hormoner…

Detta är inte nå roligt/dumt sagt från min sida, utan från min sambos (vet att det kanske inte passar in, men det är så roligt att jag vill dela med mig av det)

Jag och sambon satt och småprata om när bebis kan börja leka med leksaker osv, varav av han säger "okej, men när öppnar den ögonen då?"

Visste inte om jag skulle skratta eller gråta, tror det blev en blandning 😃

#54 Hahaha 😂 Jag gör såna feltänk heeeela tiden. En tjej här på Gravid iFokus skrev att hennes barn växte ur mjukliften redan när hen var fyra månader. Jag utbrast: "Men gud, vilka bortkastade pengar, då hann hon ju bara använda den i två månader!" Sedan kom jag på att barn får man ta med sig hem på en gång, måste inte vänta åtta veckor… 😛 Igår stod jag och skulle välja dricka. Har under graviditeten fått jättemycket halsbränna av Coca Cola, så jag dricker det sparsamt. Hade en inre konversation med bebisen: "Såå… ska mamma unna sig Coca Cola och få halsbränna? Jaaa, det ska hon! Husse går nog och köper Losec sedan!" Vet inte om jag dissade min man eller mitt ofödda barn mest… 😃

#55, haha, husse! Den var bra 🤪

#54 Helt underbart! 😂

#55 Ha ha ha! Hur bra som helst! 😂

Åh, jag som var stressad och less, nu är jag på bra humör igen. Tack! 🎈

Har legat på stranden och gråtit i en timme för min "kompis" har en son som heter samma sak som min första iller. Vi tog upp saken idag på stranden när vi diskuterade barn-namn då hon också är gravid. Då påståd hon att jag hade döpt min iller efter hennes barn när illern var född 20 maj 06, jag köpte honom 21 augusti 06 och hennes son är född i juni 07. Försökte förklara det för henne, men hon bara propsade på att jag hade sagt att "jag ska köpa en iller som ska heta så" efter att hon berättat vad hon skulle döpa sitt barn till om det blev en kille. Är så arg för hon säger emot mig och blir så frustrerad. Jag hade ju haft min iller länge innan hon ens visste att hon var gravid…

Nu ska vi se, jag blev upprörd för att min  yngre bror glömde bort för en sekund att jag visst grattade honom på hans födelsedag.
Sen var det ju hela det här att jag höll på att börja böla mitt på Centralen för att killen åker iväg i en vecka. Kände mig rätt löjlig då kan jag säga. ;)

Jag låg i lördags och bölade i 10 minuter för att jag tappat bort mitt glas med vatten (som stod 3 meter ifrån mig…). Min sambo hittade mig bölandes och följande konversation utspelade sig: - Men älskling, vad är det? Varför är du ledsen? - Jag hittar inte mitt vatten, och det är varmt, och jag orkar inte leta, och jag är så törstig. - Men varför ropade du inte då så kunde jag ha hjälpt dig? - Jag vill inte att du ska tycka att jag är jobbig och värdelös som inte ens kan hålla reda på ett glas vatten. Jag kan inte bli mamma, jag kommer att tappa bort bebisen för jag tappar bort allt. Sedan bölade jag 5 minuter till medan min sambo försäkrade mig om att jag inte alls kommer att tappa bort bebisen och inte alls är värdelös. Sedan började jag garva åt mig själv. :p Min sambo är så snäll och säger ingenting om mina humörsvägningar tack och lov! Hahahaha. Tålamod som en sten!

#60 Haha där fick jag mig ett gott skratt! Här är det ganska jämna bud med att gråta. Ibland bryter killen ihop också och då funderar jag på om de var han eller jag som var gravid xD

Började gråta för mamma frågade när vi skulle ha kalas imon när min hund fyller ett. Anledningen var att jag tyckte hon brydde sig för mycket om hunden och för lite om illrarna, för hon har aldrig varit så intresserad av kalas och grejer innan.

#62 Haha, I lol'd :'D

Blev förbannad på min mamma i förrgår kväll för att vi tidigare under dagen hade pratat om namn och hon hade fått mig att komma på ett namn jag gillar jättejättemycket men som inte passar med mitt tilltänkta "tema" - och sedan gillat det jättejättemycket själv också. Jävla mamma till att deraila mig sådär, fasiken vad taskigt…? :P Tack och lov så hann ilskan försvinna innan vi sågs igår igen, tänk om jag hade skällt ut henne för det. (Fast det känns fortfarande jättejobbigt att tänka på, speciellt eftersom mannen tyckte om det också…mitt tema, då?!)

#64 Skrota temat helt enkelt 😉

#65 Men… men… Det gååår ju inte? xD

#66 Haha jo då 😃

Härom dagen fulgrinade jag när min sambo skulle åka till jobbet.

Hade varit irriterad på honom hela förmiddagen efter diskussioner om att han måste börja rensa ut gamla prylar här hemma som han inte använder…sen när jag kom på att han skulle åka och jag inte skulle se honom på hela dagen blev jag såklart jätteledsen, samt kände mig som världens sämsta flickvän. 

☺️

Igår hade jag 2 riktiga gyllene moments…

1a var när jag surfade in på gulahund.se, halvvägs genom punktlistan var jag i totalt upplösningstillstånd och stortjöt över "de stackars små liven som behöver extra utrymme i denna grymma värld". Behovet av att krama om, trösta och skydda gick nog liiiite över styr där… Ehum… 😇

2an var under kvällen när sambon tänkte sätta sig vid datorn och spela som han gör varje kväll, och jag kände bara att neeeej, den där jävla datorn va, den stjäl min pojkvän! Alltså sotsvart avundsjuka till en elpryl, så ni kan inte ana vad jag hatade den just där och då! Och det skulle minsann inte bli massa datorspelande när barnet är fött, så det så! och sådär malde tankarna på.. 

Sen slog humöret över och jag fick tusen skuldkänslor över mitt lilla (för sambons totalt omärkta) utbrott, och blev såklart gråtmild och skamsen. Apledsen försökte jag sedan be honom om att göra något tillsammans med mig i stället, typ se på film eller vad som helst… Men känslosvallet gjorde att jag fick tunghäfta, och med tårarna brännandes bakom ögonlocken tog det mig säkert 10 min att klämma fram mer än "älskling" tusen gånger. Han hann bli både förbluffad, förfärad och hjärtängslig där av minspelet att döma.. 

När jag ser att han blir orolig börjar jag ju storböla rätt ut, och mitt i allt såklart börjar jag asgarva. Då trillade poletten raskt ner hos honom "aha, det är en SÅN kväll i kväll alltså".. Hehe 🤪 sen började han fnissa först halvkvävt, men när jag också skrattade så asgarvade han åt mig 😃 Till slut lyckades jag klämma fram att jag inte ville att han skulle spela den kvällen och givetvis fick jag hela hans uppmärksamhet resten av kvällen. 😍

Kanske inte så roligt att läsa återberättelsen men där och då var det verkligen skrattvarning 😉

#69 Haha, just så där går ofta mina tankar kring sambons spelande:)

#69 Hahaha jag känner igen det där! Har samma problem här! Jisses dessa hormoner är ju hemska xD

Jag grät när jag fick se vår katt, han blev på något sätt äckligt söt när jag var gravid och då grät jag floder för att han var söt. Förklara det någon?!😇

Börja också vid ett tillfälle böla när min man skulle starta högtryckstvätten och tvätta bilen. Min tanke var "NEEEJ, för fan… bilen lilla". Min man försökte så gott han kunde hålla tillbaka skrattet när han trösta mig och förklara att bilen måste bli ren, vilket bara fick mig att böla mer. 🤔

När vi åkte in till förlossningen med andra barnet så började jag nästan gråta för att jag överväldigades av känslor för första barnet :)

Jag har varit rätt lugn humörmässigt (än så länge). Diverse små utbrott pga ingenting har dock min käre fästman fått utstå, tur han är lugn och fattar att det mesta inte kommer från mig egentligen ;) Hade ett riktigt svagt ögonblick för ca 2 veckor sedan, fick ett utbrott under natten vilket ledde till storgräl då även sambon var skittrött (hade jobbat massor). Slutade med att han sov på soffan medan jag hade en skitjobbig natt då jag fick springa och kräkas x antal gånger :(( Iallafall så börjar han jobba rätt tidigt och kommer hem kring 11-12 och hittar mig på toaletten storgrinade och hulkande - det var såå fruktansvärt synd om mig just då har typ fobi för att spy och jag hade ju inget annat val än att kräkas när magen vände sig ut och in…. Stackarn blev direkt väldigt orolig och undrade hur det var fatt varpå jag brölar "-Jag vill inte nå mer buhuhu! " Stackars karl, natten innan har jag skällt ut honom och så får han börja med att trösta mig så fort han kommer hem :P