Annons:
Etikettförlossningen
Läst 95923 ggr
Tina-A
2/26/12, 9:24 AM

Förlossningen - Det du önskar att du visste innan

Min inspiration av en annan tråd startar jag nu den här som går i samma tema som säkert kan vara intressant för alla gravida! :)

I den här tråden skriver vi som fött barn och här kan vi skriva om allt vi önskat att vi vetat om innan förlossningen. Det ska alltså inte vara egentliga tips i den bemärkelsen utan snarare information som MVC inte berättar, saker vi funderat på och som vi fick svar på efter förlossningen. Kanske saker om efterbörden, läkningsprocessen, krystvärkarna, värkar eller allt som har med förlossning att göra.

Vad önskar ni att ni hade vetat innan förlossningen?

I den här tråden kan du läsa om små tips inför förlossningen, som är en ganska lik tråd men samtidigt inte!

.: Dance like there is no tomorrow :.

[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]

Annons:
Tina-A
2/26/12, 9:30 AM
#1

1. Att hela grejen om att oroa sig och fundera på om man kommer bajsa på sig eller ej inte kunde spela mindre roll när man ligger och föder. Man kan få lavemang på förlossningen men ofta sköter kroppen det där själv innan. Jag märkte inte om jag bajsade under förlossningen eller inte (jag hade 2 personer med mig på förlossningen och en säger att det inte kom något varav den andra säger att det kom lite), och just där och då kunde jag inte bry mig mindre. Jag lovar. Jag var helt fokuserad på att föda barn! Tänk vad mycket oro det sparat mig om jag visste det innan.

2. Att tiden efter förlossningen ibland kan vara jobbigare än förlossningen i sig. Jag hade ingen aning om att det skulle göra så ont att sitta ner eller vara så jobbigt att gå. Hade jag vetat hur ont det gjort att sitta hade jag nog köpt en simring att sitta på!

3. Att kissa sved för mig i 8 veckor efter förlossningen och jag var inte alls beredd på det!

4. Att efterbörden inte alls måste vara så besvärlig som man ofta hör. Jag hade stora bindor de första dagarna men efter någon vecka räckte det för mig med trosskydd eftersom det bara var små miniblödningar, inget märkvärdigt alls.

5. Att krystvärkarna kan vara nästintill sköna. När jag krystade gjorde det knappt ont alls och jag var så orolig för krystningen innan, att det skulle vara hemskt. Jag frågade alla jag träffade "vad gör ondast, värkarna eller att krysta??". Jag var inte rädd för värkarna men för att krysta. Värkarna gör ont, att krysta behöver knappt kännas. Ja, förutom som att man tar i för kung och fosterland förstås, men inte smärtmässigt förän ungen är halvvägs ute, men det är ju över på några sekunder..

6. Att det kan ta lång tid innan man känner att underlivet är redo för sex. Jag kunde inte ens föra in ett finger på flera månader. När vi väl hade sex, 3-4 månader efter förlossningen, var det också svårt och tight och vi fick använda mycket glidmedel och ta det jätteförsiktigt för att det inte skulle göra ont.

.: Dance like there is no tomorrow :.

[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]

Emelie-E
2/26/12, 11:01 AM
#2

Jag hade också önskat att man hade fått veta att tiden efter förlossningen kunde vara jobbigare än förlossningen i sig. Jag hade så galet ont i mååånga veckor efteråt. Att kissa var värre än när man har uvi. Jag hade blödningar och avslag i 10 veckor. Sen är som sagt krystvärkarna inte de jobbigaste. Det är en tryckande känsla men de gör knappt ont :) Sen om man är som mig och inte tänker på vad för effekt vissa saker har, så blir man väldigt snurrig och "lullig" av lustgasen :P men den värsta smärtan försvinner iaf :) är glad över att jag klarade mig på bara lustgas.

Kickan90
2/26/12, 5:36 PM
#3

Att man var väldigt öm efter förlossningen och att det kunde kännas som att man skulle trycka ut en unge till där nere när man var ute och gick promenader ungefär upp i en veckas tid.

Att kissa sved i ca1 vecka för mig och blödningarna var det värsta för mig, verkligen ogillar att ha blödningar även om det inte är mycket så är det inte alls roligt. Att man kan ha blödningar till upp till två månader. De sydde 2 stygn på mig omifall och efter 1-2 veckor så åkte dom av.

Att det kunde gå så snabbt att man inte hade användning utav något lugnande medel inte ens lustgas.
Hann bara ta 2 andetag då och då när jag skulle försöka lugna mina värkar då dom blev super höga och sedan "dog" dom lika snabbt så då var det svårt att krysta. Vi beslöt oss för att strunta i lustgasen och barnmorskan tryckte på magen för att hålla värken uppe så jag kunde trycka, dock tryckte jag i början när värken gick upp för att jag skulle vara avslappnad i kroppen när den var som högst.

Vad som gjorde ondast, ja den frågan är super lätt då jag knappt kände av värkarna. Så svaret blir då den sista krystningen när nästan hela huvudet var ute gjorde ont men det var härligast när sambon sade nu är det sista krystningen och då struntade man i allt och bara tryckte :)

Hade sex redan 4,5vecka efter förlossningen, fungerade utmärkt men man blev lite öm efteråt. 

Att man ska till barnmorskan på återbesök ca 8veckor efter förlossningen, själv var jag där redan efter några veckor..
Kändes bra och då fick jag även ut preventivmedlet som jag åt innan då man kan äta dom när man ammar.

Att värkarna inte alls behöver kännas som en boll imagen som spänns utan att man kan få ont i ryggen vid korset.
Det fick jag, gjorde knappt ont men jag kunde ju inte sova då hela ryggen var öm..åkte in till bb och de kostaterade att jag hade värkar och var fullt öppen då hade jag bara varit uppe i 1timme från första värken.

Kan ju inget annat säga att oavsett vad jag hade önskat att jag visste innan min förlossning så hade jag nog puttat bort det ändå.
Men jag gillade min förlossning ändå och jag önskar att dom andra kommer gå lika bra :)

A Working Dog, Is A Happy Dog!!!
Medarbetare på
Rexkanin & Weight Pull..!

[SarahOhrn]
2/27/12, 3:08 PM
#4

Hur tiden efter förlossningen skulle va! Hade inte ens tänkt på det. Kunde inte sitta på flera dagar, svårt att sitta i flera veckor. Blödde igenom första dagarna, bara forsade kändes det som. Lååång tid med "mens". Eftervärkarna när man ammade. Hur svårt det är att få till amningen och hur ONT det gör! Osv…. Haha

[SarahOhrn]
2/27/12, 3:10 PM
#5

#1 Haha och jag låg och tänkte på just det medans jag krystade, om ja gjorde det eller inte. Lite svårt at avgöra men låg ohc skämdes för jag trodde det i alla falL! vet fortfarande inte och vill inte veta :P

[SarahOhrn]
2/27/12, 3:11 PM
#6

Och att man knappt kan gå efter förlossningen ja… Eller ja ryggen och magen liksom, kunde inte hålla upp överkroppen!

Sen alla som sa att man ska ha med mjuuukt toapapper och att det svider så sjukt att kissa, jag sydde rätt mycket men sved inget alls när ag kissade inte ens 10 min efter. Och mjukt papper, kom aldrig till användning. Va ju inte så man rev på där ändå utan duttade och då spelade det ingen roll om det va mjukt eller hårt papper :P

Annons:
[SarahOhrn]
2/27/12, 3:13 PM
#7

Jag tyckte f ö krystvärkarna va fruktansvärda. Inte ont men jobbiga! För det gorde ont när man tröck på och kände hur det typ knastrade i bäckenet och hur bebisen sköt fram, så ville intr trycka så när dom kom fick jag panik!

V3ritas
2/27/12, 10:00 PM
#8

Jag hade gärna velat veta att man skulle känna sig helt svag i magen, eller ja. Att man som inte har samma kraft att hålla uppe överkroppen, det kändes ju som att man satt som en hösäck, gicksom en hösäck. Ingen stor kula som håller allt uppe :-)

Medarbetare på Fjäderfä iFokus :)

Nilam
2/28/12, 1:48 PM
#9

Min mamma berättar mycket och förbereder mig för vissa saker. Som det där med att bajsa: De är så snabba på att städa bort det så ingen runt omkring hinner ens tänka på det. Dock om man väljer laxermedel så blir det mer "stökigt", alltså är det bättre att trycka ut en korv som de kan plocka bort.

#3 Blir riktigt avundsjuk när jag hör att det gick så snabbt för dig ;) Har haft förvärkar i två veckor nu och det tar på kroppen. Är orolig att jag inte kommer ha någon ork kvar när förlossningsarbetet väl sätter igång. Har också förhöjd blodtryck nu så lider av mycket huvudvärk och illamående. Min ordinarie barnmorska verkar förstå att jag föda nu, även om det är 3 veckor kvar till BF, men barnmorskan på förlossningen kunde inte förstå alls.

Tycker denna tråd var väldigt bra idé, det är bra att veta hur olika det är för alla.

Kickan90
2/28/12, 3:50 PM
#10

Ang det med att kissa så tog jag blött papper när det sved som mest och höll där de hade sytt lite eftersom det var där det sved och det hjälpte :)

#9 ja det gick riktigt snabbt men inte för snabbt ändån, så man hann med i svängarna :) Du kommer ha mer ork än vad du tror, när det väl är dags så tänker man inte på något annat mer än att bebisen ska ut.
Jag själv fokuserade inte ens på hur många som var i rummet, vad jag gjorde osv mer än att när värken började så skulle jag trycka fast var ganska fokuserad på att min sambo stod bredvid och höll handen den fick han inte släppa.
När han och sjuksköterskorna sade att det var sista krystningen så tog jag i som in i bomben så det verkligen var det sista och såån känsla det var när hon kom upp går ju inte heller att beskriva mer än UNDERBART :D

själv kände jag ingenting över hur hon trycktes ut mer än att det gjorde ont där nere och det kändes ju mer hon kom ut så att säga. (svårt att förklara) annars gick det som sagt väldigt snabbt för mig och jag själv kunde knappt använda någon lustgas den värkade inte för mig då jag mer tryckte den mot munnen än att andas tunga tag genom den så barnmorskorna sade att jag kunde lägga undan den, använde den inte förrän jag skulle sys då jag höll på svimma när de sade det då jag trodde att dom skulle komma där med en nål ^^ haha!
men det gjorde inte ont, man fick en bra bedövning som de sprutade på en där nere men den sved som tusan i början sen blev allt bara "sömningt" ^^

Även om det gör riktigt j*kla ont att föda så är det inget jag hade velat prioritera bort för det är verkligen en häftig upplevelse och även om jag tyckte att blödningarna var/är jobbiga då dom fortfarande kommer hit o dit så är det värt det :D

A Working Dog, Is A Happy Dog!!!
Medarbetare på
Rexkanin & Weight Pull..!

Tina-A
2/28/12, 4:23 PM
#11

Just det, hur ont det kan göra att bajsa efteråt!

Det är säkert olika från person till person men jag önskar så att jag köpt hem laxerande (stolpiller, tror de hetter dupolax eller något sånt) så jag haft det hemma. Jag fick gå efter någon vecka och köpa det istället, hade behövt det mycket tidigare. Sprack som fan där bak och blödde från alla hål så att säga, det gjorde sjukt ont. När jag köpte stolpillrerna blev det genast bättre!

.: Dance like there is no tomorrow :.

[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]

Rutan_
2/28/12, 6:54 PM
#12

Jag önskar att man fått veta mer om hur det kan bli när förlossningen inte går som man tänkt sig och hur en förlossningsdepression yttrar sig och så. Kanske hade man förstått det och sökt hjälp tidigare då.

[SarahOhrn]
2/28/12, 7:45 PM
#13

Jag trodde f ö inte det skulle göra ont alls att sy. Men helvete! Bedövningen tog inte överallt ochhon sa att det inte kunde ta riktigt överallt, så på vissa ställen sydde hon igenom utan bedövning. Då ville jag dö! Och jag vägrade lustgasen under fl och allt, så ville inte ha då heller. Men gruvar mig så för att sy nästa gång! :( Och hon höll på så länge, ville bara va klar då….

Önskar också jag visste ännu mer om förlossningsdepression…

Annons:
Nilam
3/25/12, 5:37 PM
#14

Att lustgasen gör en full som om man druckit massa alkohol! Och att man inte bara kan bajsa på sig utan också kräkas. BM sa dock att det är vanligt att kräkas pga smärtan, men jag upplevde det mer som att lustgasen fick mig att kräkas. Samma sak är det för mig om jag skulle få i mig för mycket alkohol, jag kräks och sen somnar jag. Vilket inte var det bästa under en förlossning: att somna. Då avtog mina värkar så att de blev tvugna att starta upp dem igen.

En varning tjejer - go easy on the Lustgas ;)

Önskar också att jag varit beredd på att moderkakan kan vara krånglig att få ut. Den där "mysiga första stunden" med sin bebis blev lite förstörd för mig då BM stod och pressade på min mage och bad mig krysta lite till. Blev påmind om smärtan i skrev och mage, dessutom hade jag ingen ork kvar att krysta.

För mig gjorde det inte ont att sy, kände litet sting när hon bedövade, men jag fokuserade på bebisen i mina armar och kände inte alls när hon sydde.

Tiden efter har också varit ganska obekymmersam. Inga problem att kissa, sitta eller gå. Dock har jag problem med förstoppning. Katrinplommon brukar göra susen, men har glömt att inhandla dessa.

[Sandraaa]
3/26/12, 10:26 PM
#15

Att krystvärkarna kan ta flera timmar. Jag hade krystvärkar i två timmar innan sonen kom ut. På dom flesta låter det som att det tog jätte snabbt men så är det inte alltid och det var nog det värsta med hela förlossningen tycker jag, denna väntan för som sagt jag trodde det skulle gå snabbt men jag fick krysta och krysta och dom tryckte ner honom för han låg så högt upp men till slut kom han ju :)

[Sandraaa]
3/26/12, 10:27 PM
#16

Kom på en till sak fast det gäller mer amningen.
Man läcker och det kan mer eller mindre spruta om brösten i början och hela sängen kan bli blöt haha!

[Sarah E]
3/27/12, 5:29 PM
#17

Jag önskar att jag hade vetat att epidural-bedövning kunde få värkarbetet att avstanna, vilket resulterade i att de fick öka på det värkstimulerande droppet, vilket stressade bebis och ledde till att hjärtljuden gick ner.

Att det skulle göra så fruktansvärt ont att amma de första veckorna, och att man kunde få hemorrojder efter/under graviditeten som gör gaaalet ont.

Önskar att jag innan min första förlossning hade fått veta att man kunde utnyttja tyngdkraften när man krystar (upprätt ställning). Då kanske vi hade sluppit sugklocka.

Men ändå är det värt de jobbiga momenten tycker jag <3

Nilam
3/28/12, 11:48 AM
#18

#17 Tack vare min mamma som informerat mig om mycket, så visste jag att epidural medför risker, som att förlossningen kan ta längre tid. Därför avstod jag från det. Dock verkar inte barnmorskor eller läkare informera om detta. De frågar bara "vill du eller vill du inte ha?" :/

Jo, det med amningen anade man väl att det kunde vara svårt, men att det skulle göra så ont hade jag aldrig förstått. Fick mycket sår den första veckan..

Min mamma (igen) sa att med sista barnet stod hon på knäna lutad över ryggstödet och att detta var den bästa ställningen för henne då tyngdkraften hjälpte till att förlösa barnet. Men för mig funkade det inte alls, kunde inte hitta mina muskler i den ställningen så det kändes inte bra när jag krystade. Jag varierade mellan liggandes på rygg och liggandes på sidan, då man kan gripa sina ben medan man krystar :)

[Sarah E]
3/28/12, 12:38 PM
#19

#18 Jag födde min äldsta liggande (pga sugklockan) och sen när den andra föddes låg jag ner först men fick panik då det kändes som om jag tappade all kontroll och fick ingen kraft. Så det blev knästående (som din mamma) och likadant med nr tre sen. Och nu kommer nr fyra i oktober om allt går vägen och då kör jag "favorit i repris" på förlossningställning :)

Men det finns ju många olika upprätta förlossningställningar :)

Trollhassel
3/28/12, 12:48 PM
#20

Den gudsförjätna bedövningssprayen! Jag fick det när jag skulle sys efter förlossningen och den gjorde så sjukt ont innan den började hjälpa att jag hellre skulle ha låtit bli! Sved som eld! *ryser*

Med Vänliga hälsningar

Myra Dessjack Medarbetare på Reptiler

Annons:
Rutan_
3/28/12, 9:16 PM
#21

Lägegr till: att de informerar om vilka olika ställen man faktiskt kan söka hjälp hos om man blir deprimerad. Det finns fler ställen än vårdcentralen tex spädbarnsteam. Jag fick höra talas om dem efter ett helt år, de var chockade där att jag inte fått komma dit tidigare!

carrrrrooooo
3/30/12, 5:34 PM
#22

JAg måste bara säga att detta var en mycket bra tråd! :) Vad många tips vi får som snart står inför en förlossning för första gången! Tack alla ni som delar med er av era upplevelser!  Kyss

[Sarah E]
3/30/12, 5:51 PM
#23

Förresten, har ni följt debatten om läkemedlet CYTOTEC som egentligen är en magsårsmedicin avsedd att sväljas, men som på vissa ställen används som igångsättnings-medel?

Verkar livsfarligt och kan orsaka stora blödningar och så kallade störtförlossningar där livmodern liksom krampar i panik och påverkar bebisen negativt.

De delar tabletten i "lagom" bitar och stoppar in en i slidan där den gör så att värkarna kommer igång. En tablett kostar några kronor styck medan en dos riktigt igångsättningsläkemedel kostar mycket mera.

Om jag sbehöver sättas igång sen när det är dags kommer jag garanterat att kolla så att det inte är CYTOTEC de ger mig.

I denna länken kan man läsa om några erfarenheter av denna medicin:

http://secure.familjeliv.se/Forum-2-13/m63743500-1.html

Nilam
4/2/12, 10:55 AM
#24

#23 Mina värkar avtog för att jag somnade till, så de fick sätta igång dem igen, men jag fick dropp som de sedan ökade allt eftersom tills de fick resultat. Så det kan väl inte varit CYTOTEC?

[Sarah E]
4/2/12, 5:31 PM
#25

#24 Nej, cytotec är en tablett som man stoppar in i slidan så det du fick var säkert oxytocin-dropp eller nåt liknande, som är avsett för att stimulera värkarbetet. Cytotec är magsårsmedicin.

Nilam
4/3/12, 10:32 AM
#26

#25 Usch det är ju förjävligt att de får använda detta. Till er alla som inte fött ännu - skriv in det i erat förlossningsbrev att de absolut inte får använda Cytotec!

[Sarah E]
4/3/12, 6:11 PM
#27

Mm, eller hur. I USA t ex är det förbjudet att använda vid förlossningar eftersom det anses alltför farligt.

Jag har bara återgivit info som jag läst mig till i bla DN (tror jag)och Sveriges Radio på nätet, men leta gärna info om detta själva också om ni vill läsa mera. Bra om flera läser mer tillförlitliga källor än mig ;)

Annons:
camilla85
4/5/12, 7:41 PM
#28

Jag önskar att jag hade vetat att man kunde bryta/knäcka svanskotan när bebisen skulle ut. Kunde inte sitta riktigt, gå i trappor eller så på flera veckor. Var jätte rädd inför andra förlossningen men då gick det bra och nu i sommar kommer tredje så hoppas det inte händer igen då heller.

Önskar också att jag vetat hur jobbigt det kunde vara med eftervärkar. Också en sak som jag verkligen inte ser fram emot denna gång då det sägs att de blir värre ju fler förlossningar man har =/.

Att edan kunde ta snett visste jag inte heller. Att den kan göra så man inte kan kissa så man måste ha kateterr efteråt.

Hur fruktansvärt ont det kan göra att amma i början och hur svårt det kan vara att inte få till rätt teknik.

Att förlossningen inte är klar bara för att bebisen är ute. Det ska pillas, sys (vilket gjorde skit ont), moderkakan ska ut och det ska klämmas på magen.

GabbiS87
5/20/12, 7:53 PM
#29

Bra tråd! Är mycket man inte vet märker jag. Men nu är jag nästan rädd för att få barn…huh! Vilken smärta det verkar vara efteråt :/

Tina-A
5/20/12, 7:58 PM
#30

#29: Nejdå, allt är helt klart värt det! Värt varenda minut! Det är fantastiskt att föda barn, trots att det gör skitont och att tiden efteråt är jobbigt.Jag skulle göra om allt imorgon igen utan att tveka en enda sekund, helt ärligt!

Se det som att nu vet du så mycket som många av oss andra hade önskat att vi vetat innan så man hade kunnat förbereda sig, nu kan du vara förberedd :) Då blir allt mycket lättare.

.: Dance like there is no tomorrow :.

[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]

regskylt
5/20/12, 10:21 PM
#31

Jag önskar att jag visste att EDA inte verkar på alla. Hade isåfall övervägt att låta bli då många läkemedel tar längre tid att verka på mig än normalt.
För mig tog EDA inte alls. Så det var onödigt slöseri med tid och smärta av att få den.

Jennielinea
5/21/12, 2:23 PM
#32

Otroligt bra tråd!!! Jag är inte så långt gången i min graviditet (har precis gått in i andra trimestern) och har en otrolig förlossningsrädsla som bara blir värre. Det mesta handlar om att jag inte vet tillräckligt mycket.

Det har hjälpt mycket att få läsa lite om allting som andravarit med om. De som vill dela med sig av sina egna erfarenheter i min omgivning är även de personer som inte respekterar när jag inte klarar av att höra mer. Mycket lättare att läsa:) Tack!

Rutan_
7/18/12, 1:52 PM
#33

#29 Ja jag är i alla fall mycket oroligare och räddare för nästa gång (om det över huvud taget blir nån nästa gång…) eftersom första gick så fel. Jag vill inte skrämmas men jag tycker ändå att det är viktigt att man faktiskt förstår att det inte alltid blir lätt och okomplicerat.

Tina-A
1/20/13, 10:41 PM
#34

Putt

.: Dance like there is no tomorrow :.

[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]

Annons:
JossanH
1/20/13, 11:14 PM
#35

Läste tråden - födde barn, har inget att tillägga efter det då jag ju här redan fått veta så mycket :)

Sajtvärd på Iller.ifokus

Nilam
1/21/13, 10:43 AM
#36

Man ska absolut inte vara rädd för att föda barn, det är med handen på min hjärta en helt fantastiskt upplevelse. Efterförlossningen sa min man att "vi kan adoptera nästa gång" varav jag tittar på honom som om han blivit spritt språngande galen. Jag vill göra det igen när vi är redo för ett till barn! :D Även för min man var det en underbar känsla när våran dotter föddes, men han tog det hårt när han inte kunde hjälpa mig genom smärtorna. Vad han inte inser är att han var till stor hjälp genom hela förlossningen ;)

[Tess86]
1/21/13, 11:05 PM
#37

#34 Vad kul att du puttade upp den här tråden för jag hade nog inte sett den annars, och det var en väldigt intressant, och lite skrämmande, tråd.

PogoPedagog
1/22/13, 2:27 PM
#38

jag visste inte hur lite besvär/ont man kan ha efter ett snitt. på bm låter det ofta som om det är världens undergång. hade ont i ca två dagar och var lite rörelsehindrad en veck.a bara. så ett snitt innebär inte per automatik en jobbig tid efteråt

Ketang
1/22/13, 3:10 PM
#39

Jätte bra tråd!

Jag önskar att jag visste hur fruktansvärt ont dom sista cm man öppnar sig kunde göra. Nu gick det extremt fort för mig, men dom lämnade mig ensam med min man när jag var öppen 6cm sen öppnades jag 3cm på 20min och trodde jag skulle dö. Sen kom krystvärkarna och jag visste inte alls om jag ens FICK krysta. Så när min man ringde på klockan kom det in en student som inte visste nåt så hon gick igen, medan jag försökte låta bli att krysta.I det läget önskar jag att jag hade haft mer skin på näsan och krävt att hon skulle hämtat hjälp DIREKT. Men i stället sa hon "det kommer NOG någon snart" innan hon gick igen.

Jag önskar också att jag visste att moderkakan inte alltid kommer ut smidigt. Och att "operation" är bedövning innan dom gräver ut moderkakan med händerna, vilket dom även kan göra utan "operation" på plats i förlossnings salen.

Sen önskar jag att någon hade nämnt hur sjukt mycket man kan blöda efteråt. Dom första dagarna kom det stora (och då menar jag stora) klumpar, jag blödde ganska ordentligt i tre veckor och fick gå med supersize bindor i över en månad vilket var rätt jobbigt i 35 graders värme mitt i sommaren. Man kände sig inte så himla fräsch Obestämd

PogoPedagog
1/22/13, 3:15 PM
#40

Angående #39 så är det nog bra  att känna till att man inte ska störtblöda underdygnet efter förlossningen. Jag blödde igenom ca 4-7 jättebindor(minns ej var så sjukt trött) under natten efter förlossningen. Jag trodde det var normalt och min sambo bytte bindorna åt mig så personalen had eingen koll på hur mycket jag blödde. Det visade sig ett par dagar senare när det upptäcktes att jag hade hb 63 att man inte skulle blöda så mycket:P

Så om ni blöder mycket uppmärksamma någon på det så ni får hjälp.

Nilam
1/22/13, 3:26 PM
#41

#39 Usch ja, de fick slita och trycka en bra stund innan de fick ut moderkakan på mig, det störde liksom den där fantastiska stunden när man ligger med sitt barn på magen. De bad mig att krysta lite till, men det hade jag verkligen inte lust med, barnet var ju redan ute! Jag gav en halvhjärtat liten krystning men jag var mer intresserad av min dotter ;)

Annons:
Ketang
1/22/13, 3:49 PM
#42

#40 Riktigt så mycket blödde jag inte, men jämför man med en riklig mens så var det extremt. Jag hade ju inte fått någon info alls om det så jag tyckte ju att det var snuskigt äckligt att blöda så mycket. Men "för mycket" tror jag inte att jag blödde. Mitt hb var helt ok i alla fall.

#41 Min dotter sprang dom iväg med nästan direkt så jag fick inte det där första myset. Kommer bara ihåg akupunktur nålarna i tårna (gjorde fruktansvärt ont) och att dom drog och slet i mig. Ingen bebis att fokusera på Rynkar på näsan

noir
1/22/13, 4:44 PM
#43

En fråga till alla som fött och speciellt de som upplever stora blödningar. Kollar de hb så man inte typ förblöder? Nä jag menar det är svårt att veta när man ska börja oroa sig. Har gjort en abort och då blödde jag kraftigt ett par dygn sen ebba det ut under en månandstid ungefär.

__________________________________
Medarbetare på Cornish rex ifokus
Blogg om mina två lockiga katter
http://tassarochlockar.blogspot.com

PogoPedagog
1/22/13, 8:03 PM
#44

mig kollade de inte. det upptäcktes av en slump senare. om du är orolig kan du säkert be dem kolla, det är ju ett så enkelt test.

Sarah
1/22/13, 9:23 PM
#45

Nu känner jag oxå, hell no! Jag klarar mig bra utan barn. Killen får acceptera läget och blir nog glad om han får en ny dator :P

Ketang
1/22/13, 10:04 PM
#46

#45 Du anar inte vilken kick det är att föda barn! Man känner sig som stålkvinnan efteråt! Tyvärr handlar ju denna träden om allt kletigt, kladdigt, jobbigt och smärtsamt. Läs tråden om "Förlossningen, kejsarsnitt eller vaginalt", där är vi flera stycken som berättar vilken sjukt häftig upplevelse vi varit med om som fött vaginalt Skrattande

JossanH
1/23/13, 10:30 AM
#47

Ang blod så förlorade jag minst 2,5 liter efteråt. Det var förstås inte normalt och de vägde ju bindorna i början för att se hur mycket jag förlorade. Jag sa till att jag blödde igenom så är man minsta orolig så bör man säga till och fråga vad som är normalt. Jag fick 4 påsar blod under 2 dygn. #45 oftast går ju allt bra och inga större komplikationer. Händer något oförutsett så vet man ju lite vad man har att vänta tack vare den här tråden. Jag satt också och kallsvettades när jag läste här och redan var långt gången :P men jag vill verkligen göra om det!! Coolaste känslan i världen trots att det gör så sjukt ont samtidigt :)

Sajtvärd på Iller.ifokus

[Tess86]
1/23/13, 6:49 PM
#48

Jag vet inte hur mycket jag försöker förtränga det eller inte tro på det men oavsett hur mycket jag läser så tänker jag att det gör nog inte så ont egentligen. Kanske en bra tanke att ha än så länge men jag får väl se när jag väl ligger på förlossningen vad jag tycker då :P Min mamma krossade hälbenet i sin fot för ett par år sedan och fick genomgå en ganska komplicerad operation. Hon sa att det gjorde mycket ondare efter den operationen än vad det nånsin gjorde att föda barn. Men kanske har hon också förträngt alla smärtor runt förlossning.

Annons:
Tina-A
1/23/13, 7:01 PM
#49

#48: smärtan från värkarna är en helt ny typ av smärta. När du slår dig gör det lite ont hela tiden men när du har värkar så stiger smärtan, toppar och dalar sen. Du har bara jätteont, toppen, en väldigt kort period av värken och mellan värkarna (när, om man får en paus) har man inte ont alls. Så det är svårt att jämföra med något annat. Jag upplevde inte heller värkarna som en "aj aj"- smärta som när man gör illa sig utan en helt annan typ som jag inte vethur jag ska förklara.

.: Dance like there is no tomorrow :.

[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]

Ketang
1/23/13, 9:11 PM
#50

Vissa säger att förlossningssmärta är jämförbar med gallsten eller njursten anfall. Själv har jag inget att jämföra med men håller med om att det är en helt ny smärta som inte är så lätt att jämföra med någon annan som ex att bryta benet osv. Sen är ju inte förlossningssmärta det värsta man kan utsättas för. Många jag pratat med säger att värre kan det inte bli, men det kan det självklart även om förlossningssmärta för väldigt många ligger högt upp på listan.

regskylt
1/23/13, 9:16 PM
#51

#50 gallsten är värre än att föda barn i min mening… Föda barn frå man pauser i, gallsten i ihållande Gråter

JossanH
1/23/13, 10:38 PM
#52

#48 precis så kände jag med och tänker nog lite så nu igen ;)

Sajtvärd på Iller.ifokus

[Tess86]
1/23/13, 11:22 PM
#53

#49 Men efteråt kan jag tänka mig att smärtan är mer av en aj-smärta och mer ihållande, som de som säger att de hade svårt att sitta efteråt.

#50 Jag har aldrig haft vare sig gallsten eller njurstensanfall, eller något jämförbart, så jag har nog inte så mycket att jämföra med. När jag tänker efter har jag nog aldrig haft särskilt ont någonstans i huvudtaget, förutom migrän. Jag har aldrig haft något sjukdom eller skada. Jag har inte ens legat på sjukhus sedan jag föddes, eller besökt sjukhus för annat än hög feber.

#52 Så du känner så även efter att du varit med om en förlossning. Det var ju en intressant infallsvinkel med tanke på att de flesta man hör om mest talar om hur ont det gjorde.

Jag såg en dokumentär om barnafödande i olika kulturer och där de påstod att om man förväntar sig att det ska göra ont så gör det det och tror man att det ska gå lätt gör det det. De visade kvinnor från någon liten by i djungeln någonstans som knappt rynkade på ögonbrynen ens när de födde barn. De sa att de hela livet fått höra att barnafödande inte gjorde ont. När de skulle föda var de otroligt avslappnade och barnet kom ut nästan av sig själv. Man får väl tro som man vill, det kan ju också vara så att de är inpräntade i att vara starka och inte visa smärta. Samma sak såg jag hos kvinnor i usa eller england som valt att föda barn hemma utan barnmorska. De ansåg att barnafödande var något helt naturligt som de inte behövde hjälp med och som inte gjorde särskilt ont heller.

[Zorita]
1/24/13, 12:45 AM
#54

Såg nånstans att de som använde en doula mer sällan använde epi eftersom de lärde in avslappningstekniker och liknande. Samma med stygn efteråt. Så visst, avslappning kan nog hjälpa. Sen är ju kroppen så fin att den hjälper till med hormoner som lindrar smärtan.

Tina-A
1/24/13, 6:44 AM
#55

Det är absolut möljigt att föda utan smärta om man använder en bra avslappningsteknik. Sinnet är brutalt starkt!

.: Dance like there is no tomorrow :.

[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]

Annons:
[Tess86]
1/24/13, 10:18 AM
#56

Är det någon av er som testat detta, att verkligen lära er en bra avslappningsteknik innan för att få ner smärtan så mycket som möjligt?

Ketang
1/24/13, 10:30 AM
#57

Smärta är ju så individuell också. Pratar man med läkare så är den knäoperation min man gjorde väldigt mycket smärtsammare än hans axeloperation. Men min man upplevde smärtan 100gånger värre när han opererade sin axel än vad han gjorde med sitt knä.

Sen vet vi ju att vissa har smärtsammare förlossningar än andra så att säga vad som är värst går ju inte.

Jag åkte till min förlossning totalt oförberedd. Jag tog det som det kom, hade inga förväntningar eller "mål" som ex att jag ville ha den ena eller den andra smärtlindringen osv. Visst sjutton hade jag ont! Det var i perioder olidligt och jag bönade att jag skulle få EDA men då var det för sent. Denna gången har jag inte heller förberett mig alls. Inga övningar osv. Jag tar det som det kommer och på något sätt tror jag att det är det bästa för mig. Kanske har min inställning gjort att jag haft en smidig förlossning då jag inte funderat så mycket på det. Jag var avslappnad helatiden och bara lät det bli som det blev.

Jag har en kompis som hade samma inställning inför sin första förlossning och det gick ungefär som för mig. När hon skulle få sin andra hade hon "bestämt" innan vad hon ville ha för smärtlindring att hon ville bada, föda på knä osv. Och när det inte gick som hon planerat så blev hon stressad och spände sig. Hennes andra förlossning upplevde hon mycket mer smärtsam än den första. Men när hon fick sin tredje åkte hon till förlossningen med värsta oron om att hon inte skulle ha någon kontroll och den förlossningen var enligt henne värst.

Tina-A
1/24/13, 12:08 PM
#58

#56: ja absolut, jag kan en väldigt bra metod som jag körde och kommer köra på framtida förlossningar om det blir. Är inte det minsta orolig :-) Med någon som stöttar, typ en doula, så blir det ännu lättare att hitta tillbaka och föda med så lite smärta som möljigt. Dyktekniken är toppen, den använde jag. Den går i kort ut på att inte lära dig några metoder eller gå andningskurser utan lyssna på kroppen för kroppen kan föda. Man andas precis som vanligt, som när man sover, och slappnar av med tankens kraft. Ska inte gå in på det mer ingående nu för jag skriver från mobilen, men tekniken ligger mig varmt om hjärtat och jag talar gärna om den i en annan, egen, tråd. :-)

.: Dance like there is no tomorrow :.

[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]

[Zorita]
1/24/13, 1:00 PM
#59

#58 Ja gör det, det låter spännande Glad

JossanH
1/24/13, 1:01 PM
#60

#53 jag tyckte det var så häftigt att jag såhär i efterhand är lite i samma stadie som innan förlossningen och att jag tror att det nog egentligen inte gjorde så fruktansvärt ont ;) #58 försökte verkligen från de första lite lättare värkarna att slappna av, sitta lugnt, inte spänna mig, andas lugnt och normalt, och det gick ju bra tills att det drog tag och blev ordentliga värkar. Klarade inte att vara avslappnad då. Hade inte heller gått några andningskurser eller liknande utan andades djupa, stora andetag under hela förlossningen- inget konstigt flämtande här inte..

Sajtvärd på Iller.ifokus

[Tess86]
1/25/13, 12:05 AM
#61

#57 Ja, jag kan verkligen tänka mig att det blir så, att om det inte går som man tänkt, och man blir stressad över det, så blir förlossningen värre. Jag tror att det är en sund inställning du har, att inte fundera så mycket i förväg, om man lyckas med det spar man nog sig själv mycket oro.

#58 Det skulle vara väldigt intressant att läsa en sån tråd :)

#60 Ja, det är häftigt. Men för dig gjorde väl kanske upplevelsen att få barn att smärtan känns iobetydlig i efterhand.

Tina-A
1/25/13, 7:36 AM
#62

#60: Vid 7-8 cm är smärtan som värst och man kan behöva någon som stöttar för att man ska fortsätta våga slappna av genom den där toppen. Jag svackade också då, men å andra sidan hade jag inget stöd alls då heller.. ;)
Mannen höll på att svimma (sjukhusskräck), min syster blev rädd och visste inte vad hon skulle göra och BM var skitdålig och sa inte ett ord till mig. Det enda som hända här var att jag började säga "aj, aj, aj, nej, nej, nej" - vilket är väldigt EMOT dyktekniken. Men jag tappade hopp.. Och inget stöd fanns där heller för att fånga upp mig. Blev dock ingen annan medicinsk smärtlindring än lustgas ändå på grund av vissa omständigheter, vilket känns bra nu. Nu vet jag att det går och jag vet nu att inför framtiden är jag mer stark i mig själv, vet vilket stöd jag kan kräva från de runt omkring och att om man bara klarar smärttoppen så är det smooth sailing därifrån! :)

.: Dance like there is no tomorrow :.

[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]

Annons:
Ketang
1/25/13, 7:52 AM
#63

#62 Ja den där centimetern från 7-8 är nära på olidlig. Det är det värsta minnet jag har från min förlossning. Då hade bm gått ut och min man trodde nog att jag höll på att dö Tungan ute Stackarn, lämnad ensam med sin fru som helt plötsligt börjar bröla som en ko och vrider sig i rena smärtor. Ibland kan jag bli lite arg för att min man lämnades helt ensam så. Även när bm var inne i rummet så fick han nästan inget stöd alls. Dom pratade knappt med honom!

[RMSLiners]
1/25/13, 12:36 PM
#64

Sätter in en tass här utifall fler skulke skriva. Ni anar inte vad det hjälpt mig att läsa det ni skrivit. Jag har så länge nu varit livrädd för förlossningen men nu ser jag framemot det istället. : D Ni är guld värda!

JossanH
2/6/13, 1:42 PM
#65

Bara för att det är lätt att bli skrämd här inne tänker jag skriva om en vän till mig som nyligen fått sitt andra barn. Hon har knappt känt sina förlossningar mer än molande mensvärk! Första gången föddes hennes barn för tidigt så de låg redan inne på sjukhuset. Plötsligt tyckte hon att det började "dra" lite i ryggen och ringde på personal som konstaterade att hon var helt öppen och fått krystvärkar. Andra barnet gick hon över tiden. Skulle in för hinnsvepning där det konstaterades att hon var öppen 3 cm och barnet låg i bra läge. Fick värkar på kvällen, inte speciellt farliga. När de åkte in tyckte hon de 2 sista värkarna i bilen kändes lite annorlunda och det var ju för att det var krystvärkar. 25 min efter att de kom dit var andra barnet fött! Hon tyckte inte ens det gjorde speciellt ont när barnen kom ut. Så det måste inte vara hemskt och smärtsamt! :)

Sajtvärd på Iller.ifokus

noir
2/6/13, 2:17 PM
#66

Vilka förlossningar men samtidigt så kan det ju bli en jobbig situation om man inte lyssnar på kroppen. Tur att allt gått bra :D Finns det någon förklaring för varför hon inte känt så mycket? Önska jag får en mindre smärtsam förlossning :D

__________________________________
Medarbetare på Cornish rex ifokus
Blogg om mina två lockiga katter
http://tassarochlockar.blogspot.com

[Zorita]
2/6/13, 2:30 PM
#67

#65 Det påminner mig om scenen i What to expect when you're expecting när den blonda tjejen nyser ut tvillingar Tyst Man kan ju hoppas!

JossanH
2/6/13, 5:45 PM
#68

#66 ingen aning.. Barnen har ju ploppat ut precis som dom ska så de har nog inte gjort någon undersökning på det :) #67 eller hur ;)

Sajtvärd på Iller.ifokus

Teja-Bea
2/8/13, 10:53 AM
#69

Tack för denna tråd! Det låter ju lite läskigt det vissa har upplevt men det är BRA att få läsa om att det inte bara är en dans på rosor!

Infon om efter förlossningen är jättebra. Jag har inte tänkt på den delen alls. Känns bra att vara lite förberedd!

Bea Jakobsson, ~www.stuteriteja.se~

Medarbetare gotlandsruss ifokus
Medarbetare ponnytrav ifokus

Annons:
Ketang
2/28/13, 6:52 PM
#70

Nu har jag inte kollat alla inlägg, men jag satt och funderade lite på min första förlossning och kom på att eftervärkarna var ganska jobbiga!

Det var inget som jag visste skulle komma så när jag fick värkar på BB vart jag jätte förvånad och visste inte hur jag skulle reagera.

noir
3/1/13, 9:35 AM
#71

#70 satt och fundera över just allt som händer efter att barnet kommit ut. Jag vet vad slm händer i ren fakta. Men nästan ingen som pratar om det. Vågar påstå att nästan nästan alla förlossnings dokumentärer som går på tv även klipper bort just slutet av förlosdningen, dvs nör barnet kommer ut. Sen får man se hur det är glada och gosar och allt är så fint. Jag skulle vilja se även när moderkaka och allt kommer ut. Det är också en del av förlossningen.

__________________________________
Medarbetare på Cornish rex ifokus
Blogg om mina två lockiga katter
http://tassarochlockar.blogspot.com

Ketang
3/1/13, 9:48 AM
#72

#71 Men visst är det så. Precis som om allt är klart så fort bebis kommit ut. Men så är det ju givetvis inte!

Jag hade problem med att min moderkaka inte kom ut och dom satte akupunktur nålar i mina tår som gjorde fruktansvärt ont, för att livmodern skulle dra ihop sig. Det pratas det sällan om, att det kan bli problem med sånt. Och att den ska vara ute inom en timme. Att "operation" innebär att man får åka till operation och få bedövning innan dom "gräver" ut moderkakan, vilket dom faktiskt kan göra på förlossningen utan bedövning. Operation låter ju i mångas öron som om dom söver en och snittar för att plocka ut moderkakan!

Efter att moderkakan kommit ut får man vila lite innan dom mer eller mindre tvingar in en på toaletten för att kissa. Har man inte kunnat kissa får man inte åka vidare upp till BB. Jag hade en bm som stod med mig inne på toaletten och glodde, hon trodde nog jag skulle ljuga om att jag kissat fast jag kanske inte gjort det :-/

När man fött barnet vill man ju inget annat än att få ha sin kropp ifred, men inte då! När man kommer till BB ska det plockas med brösten för att få igång amningen osv. Vissa på BB är ju jätte bra och frågar innan dom tar i en medan andra tar i en som om man var en mjölkmaskin som ska startas. 

Vissa är jätte svullna i underlivet och har ont och svårt att gå. Det är inte så angenämt att gå på toaletten direkt efter att man klämt ut en bebis. När man ställer sig upp eller går känns det ibland som om allt ska ramla ut och BB´s bindor är inga bindor, det är blöjor…

När man börjar få igång amningen kan man få eftervärkar och det hade jag aldrig hört talas om innan jag fick det själv. Dom var som värkarna var i början på förlossningen och det enda man får mot det är alvedon eller panodil. När jag fick mina eftervärkar kände jag lite hur orken mentalt tog slut. Ensam på rummet med en liten bebis och fortfarande inte smärtfri efter allt man gått igenom. Då kändes det inte så kul längre och man funderar på när smärtan skulle lämna en ifred!

Teja-Bea
3/1/13, 10:10 AM
#73

#72 TACK för väldigt mycket bra information!!

Bea Jakobsson, ~www.stuteriteja.se~

Medarbetare gotlandsruss ifokus
Medarbetare ponnytrav ifokus

Ketang
3/1/13, 12:09 PM
#74

#73 Det känns bara bra att kunna dela med sig av sina erfarenheter även om det kanske inte är samma för alla så kan det ju vara bra att veta om vissa saker ändå! Jag hoppas att fler delar med sig av erfarenheterna EFTER förlossningen 😃

Teja-Bea
3/1/13, 12:30 PM
#75

#74 Ja även om det kanske låter lite skrämmande så känner jag att jag hellre är medveten om en den saker som KAN hända så man inte får värsta chocken när man ligger där! 

Tack igen alla som delar med sig av erfarenheter!

Bea Jakobsson, ~www.stuteriteja.se~

Medarbetare gotlandsruss ifokus
Medarbetare ponnytrav ifokus

PogoPedagog
3/1/13, 3:14 PM
#76

Vad jag ska försöka komma ihåg/våga till nästa förlossning är att be om hjälp om natten. När jag fick min första fick jag inte sova alls i princip på fyra nätter o dagar pga förlossningen och komplikationer efteråt och amning och vård av den lille. Jag var så slut! 

Sedan fick jag komma tillbaks till bb ett par dagar till för att få blod och då tog de den lille bara en halv natt så jag fick sova lite och de hjälpte till med lite stödmatning. Det gjorde en sådan enorm skillnad att kunna slappna av och veta att han var i goda händer.

Så till nästa barn ska jag komma ihåg att man faktiskt kan be dem ta bebisen några timmar så man får vila om man inte sovit på väldigt länge!

Annons:
Ketang
3/1/13, 3:17 PM
#77

#76 Det är ju lite märkligt att dom inte erbjöd sig att hjälpa dig om du sovit så lite. Första natten sov dottern som en stock från 22 tiden fram till 9 på morgonen utan att vakna! Så jag var ju ganska utvilad. Men natten efter det var hon lite orolig och personalen erbjöd sig att ta henne ett par timmar så jag fick sova. Det var guld värt, men jag hade nog inte bett dom om hjälp.

PogoPedagog
3/1/13, 9:44 PM
#78

#77 Jag sa inget om det för jag tänkte att det var så att alla sov så lite :P Dessutom var jag så rädd att de skulle tycka jag var en hemsk förälder som ville bli av med barnet med en gång. Nu i efterhand förstår jag att det var fånigt av mig men då var jag så uppe i allt.

Kom på en sak till jag önskar att jag vetat innan: att man kan kräkas av smärtan.

 På föräldrakursen fick vi höra att det var vanligt att man kräktes när barnet passerade spinetaggarna och att man då klarat av ungefär halva förlossningen. När mina värkar satte fart hemmavid började jag kräkas av smärtan efter bara en timme så vi packade i ilfart och gav oss av. Så när vi kom till förlossningen var en timme senare var jag såklart inte redo att ploppa ut en baby när som helst som vi trodde haha. Men det hade ändå gått ganska snabbt för jag var iaf öppen 4 cm :) Så kräkningar kan komma lite när som helst under förlossningen.

fridaas
3/2/13, 12:00 AM
#79

Jag hade velat att någon berättade för mig att eftervärkarna gjorde tusen gånger ondare än krystvärkarna. Låg dubbelvikt och ingenting hjälpte under de 20min de höll på, som tur är fick jag bara 3st. Sen att mensen kan komma tillbaka redan efter 6veckor (hade avslag i 3veckor, sen kom mensen 3veckor efter det, bm konstaterade att det var mens) trots att man helammar visste jag inte heller. Att det skulle svida när man kissade var jag beträdd på, men att man inte skulle ha några som helst muskler att ta i med när man skyller bajsa kom som en chock, vilket resulterade i att jag var totalförstoppad i 3veckor, var inte kul när det väl kom ut. Tur man har en mamma som har sett det mesta i sitt jobb som sjuksköterska, så hon gav mig bedövningsalva och två flaskor glidmedel och tog hand om dottern med orden -kom inte ut fören du är färdig. Sen var det heller ingen som berättat hur ont det kan göra att amma i början, när jag sett mina släktingar och vänner amma har det sett mysigt och avslappnat ut. Men det var allt annat än mysigt och avslappnat i början, dottern sög fel först vilket resulterade i blodblåsor och vattenblåsor. Och inte fick jag använda amningsnapp för bm de dagarna jag låg på bb, vilket jag kommer göra nästa gång om det blir likadant. Är så där mysigt att sitta och bita i ett amningsinlägg med tårarna rinnande när man försöker mata ett gallskrikande barn. Sambon hittade dock en liten tub salva på Apoteket som kostade multum, men den var guld värd för den läkte bröstvårtorna snabbt, kommer inte ihåg vad den hette dock.

Med Vänliga Hälsningar Frida

Kolla gärna in Finntrolls Hembränneri på facebook och instagram.

SaraC
3/2/13, 4:09 PM
#80

Jag hade också velat veta mer om tiden efter! Man är så himla inriktad på själva förlossningen. Sedan hade jag önskat att jag läst mer om vad som kan gå fel. Allt man hör är mest si och så går det till, man tänker inte så mycket på att allt inte behöver bli normalt. Vad gör man om det inte fungerar med amningen till exempel.

Nu blev det snitt för mig och det hade jag aldrig trott, var helt inställd på att föda vaginalt. Visst hade man läst lite om kejsarsnitt men önskar jag hade tagit reda på mer ändå. Det var rena turen att min man redan innan tagit ut semester för några veckor, för jag hade aldrig klarat mig själv med bäbis och hund. Kunde knappt gå och bara att ändra ställning i sängen eller ta sig ur soffan var krångligt. 

När de bad mig stiga upp efter snittet trodde jag att de skämtade med mig. Fattade inte hur de kunde tro att jag skulle kunna ta mig upp ur sängen. Men ja, upp kom jag i alla fall. Sen tog de bort katetern och sa att jag måste upp och kissa inom några timmar. Det tog säkert en timme för mig att komma upp ur sängen, hasa de typ fem metrarna till toaletten och göra det jag skulle därinne. Att ta en dusch var inte att tänka på.. Orkade inte duscha förrän dagen efter, alltså två dagar efter snittet.

Det var så jobbigt att jag var tvungen att gå på toaletten så ofta, eftersom det gjorde så ont att resa sig och gå dit. Trots att jag hade de där enorma bindorna som finns på BB så blödde det igenom efter några timmar om jag inte bytte. 

Jag hade avslag i ungefär sex veckor och sedan kom mensen tillbaka nästan direkt efter det. Det är ganska vanligt att man får tillbaka den även fast man helammar, vilket jag inte visste.

Jag kräktes också. När jag hade haft värkar i cirka ett dygn började jag bli illamående och få frossa, det kom sedan och gick i vågor under resten av förlossningen. 

Om första tiden hemma med bäbisen hade det varit bra att varit mer beredd på att det är vanligt att små bäbisar har ont i magen och vad man kan göra för att underlätta för dem då!

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

mini2
3/10/13, 11:21 PM
#81

Jag hade velat veta mer ang. sugklocka. Jag blev förlöst med sugklocka, och visst gjorde det ont, det klart att det gjorde sjukt ont, men utan den hade jag inte klarat att föda barnet.

Viktigt att tänka på (Som jag även ska tänka på till nästa gång) är att äta ordentligt och ha med sig någon form av mat/socker osv… Visst att man inte känner för att äta när man har så ont, men man behöver verkligen energin! Jag var så slut efter 2 dagar med onda förvärkar plus en låång och smärtsam förlossning att jag inte klarade av att krysta ut honom när det väl var dags… Det gick inte och jag var så himla uppgiven.

Hur ont det än gör: Tackar gud för sugklocka och lustgas!!

JossanH
7/30/14, 2:37 PM
#82

Puttar upp en helt fantastisk tråd! :)

Sajtvärd på Iller.ifokus

MolnBlomman
7/30/14, 5:10 PM
#83

Toppentråd!

Annons:
Ria74
7/30/14, 5:47 PM
#84

Jag önskar att jag hade visst att det inte behöver göra jätteont att spricka. Fick en total sfinkterruptur av grad 4 men just då kände jag mest att "hoppsan där sprack jag nog".

Önskar att jag hade visst att förlossningen kan gå snabbt även med första barnet. Tog knappt 6 timmar från vattnet gick till hon var ute och då blev det ändå komplikationer där dom fick ta till sugklocka efter 2 timmars krystande. 

Önskar att jag hade visst hur ont det gör i brösten när mjölken rinner till och hur spända dom blir. Det gjorde mer ont än hela förlossningen tyckte jag.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

JossanH
7/30/14, 8:31 PM
#85

Jag önskar att jag hade vetat att en åtsittande bh kan ge mjölkstockning.. Och det är verkligen hemskt! Feber och jätteont!

Sajtvärd på Iller.ifokus

Marvel-lous
7/30/14, 8:42 PM
#86

Jag är oerhört glad att jag har flera systrar som har barn och som varit brutalt ärliga med allt som kan hände innan, under och efter förlossning.
Den här tråden är som grädde på moset - ju mer jag vet, desto lugnare känner jag mig, fast det har gjort att jag bävar inför perioden efter förlossningen mer än själva förlossningen i sig.

JeFo
7/30/14, 10:57 PM
#87

Jag tycker brösten varit värst med att få barn. Att läsa på om mjölkstockning är ett hett tips. Gör sååååå ont om man får en rejäl sådan 😞

[Thiah]
7/31/14, 10:29 AM
#88

Jag hade önskat att jag skulle varit mera beredd på hur snabbt värkarna kan gå från mjuka och snälla till knivhugg. Det kom som en chock och jag hann liksom inte alls förbereda mig så efter det kände jag bara panik.

jmkforlajjf
8/2/14, 7:44 PM
#89

Jag hade gärna velat veta att värkarna innan krystvärkarna är värre än döden, och hela barnafödandet över huvudtaget. Jag krystade vid varje krystvärk när dom satte igång, och det var en befrielse. Det var som att äntligen få bajsa hahaha! Att föda henne tyckte jag inte heller gjorde ont, de kändes mest skumt :P men just värkarna innan var hemska, även om jag var riktigt duktig och andades mig igenom som man skulle i åtminstone 40 timmar innan hon kom ut efter 46 ;) och som andra skrivit, jag hade gärna velat veta hur ont man kan ha down under efter hela förloppet. Samt att man inte måste känna lycka och glädje och gulligulligull på en gång, och mer information om baby blues TACK!

[Thiah]
8/2/14, 9:07 PM
#90

#89 jag kände precis likadant. Att få krysta var ju en befrielse. Enda gången jag kände ren panik då var när han satt fast halvvägs ut. Annars så kändes det myckt bättre än värkarna innan.

Annons:
JossanH
8/2/14, 9:58 PM
#91

#89 & #90 håller med! Med första var det underbart när kroppen skötte det största jobbet själv. Med andra fick jag panik när krystvärkarna drog igång för att det gjorde så ont, men när väl huvudet låg kvar nere i bäckenet och skulle ut var det bara att trycka på och ut kom hon! Första krystade jag 15 min, med andra 10 min :)

Sajtvärd på Iller.ifokus

CelsiusT
8/22/14, 9:24 PM
#92

Jag skulle vilja ha vetat att förlossningen kan starta med blödning och att man sedan kan blöda genom hela förlossningen. Hade ingen aning om att den s.k. täckblödningen som kan vara tecken på att det är på G faktiskt kan vara så stor som en rejäl mensblödning (jag trodde det handlade om lite strimmor i en flytning), och som sagt att den kan fortsätta genom hela förlossningen. Nu sa dom visserligen att jag blödde något mer än vad som räknas som normalt, dom menade på att jag nog var lättblödande. Men det var inget som dom såg som någon fara egentligen. Men jag hade ingen aning om att det kan vara så så blev lite förvånad över att behöva dras med blödning mitt upp i allt.

Jag skulle nog också vilja vetat i förväg att när man brister så lite som jag gjorde (ingenting på utsidan utan bara några små bristningar på insidan) så hade man inte behövt sy. Men min BM sydde lite bara för att, och hade jag vetat att man inte behöver sy så hade jag bett att få slippa för stygnen är rätt bökiga att ha "bara för att". 

Sen hade jag gärna vetat om att man inte brukar bajsa första tiden. Jag gick runt och oroade mig för att min mage inte skötte sig, men sen fick jag veta att man normalt sett inte bajsar på några dagar efteråt så då hade jag ju oroat mig i onödan.

Medarbetare på westernridning.ifokus

[Thiah]
8/22/14, 9:49 PM
#93

Ja det där med att magen tar tid på sig skulle jag också uppskattat att veta. Då skulle jag inte stressat och trott att jag var förstoppad direkt.

lkmf
11/8/15, 4:28 PM
#94

Vilken underbara tråd.. :)

Livet är som en chockladask men vet aldrig vad man får/ Forest Gump

[TanatosNyx]
11/8/15, 4:31 PM
#95

jag hade velat veta att man bara ytbedövas inför EDA:n och det gör vansinnigt jävla ont när dom sticker… Det var värst med hela förlossningen.

soundtrack
11/8/15, 4:45 PM
#96

#95 Oj, jag tyckte inte att det gjorde ont alls! Det kändes lite obehagligt (det knakade ju typ i ryggen…) men jag kände ingen smärta. Och då fick läkaren ändå sticka om en gång.

Anonym
Anonym
11/8/15, 5:22 PM
#97

Å herregud hur ska man ta sig igenom det här…

//Firsttimer

Annons:
Sarah
11/8/15, 5:25 PM
#98

Visst att edan inte var kul att sätta, men det var inget mot värkarna :p som att ta i ett elstängsel typ.

[TanatosNyx]
11/8/15, 5:57 PM
#99

Jag har inte hört någon som haft samma upplevelse av EDA som jag :/ alla säger att "den sattes mitt i en värk så jag kände inget"… va fan dubbel extrem smärta ju. Jag tappade det och skrek rakt ut i panik. Jag skrek att jag inte var bedövad och det gjorde svinont. Fick noll respons utan läkaren bara fortsatte. Jag hade för ont (tuppade nästan av utav smärtan) för att värja mig, annars hade jag gjort det. Efteråt tappade jag minnet från typ hela förlossningen. Det är först nu 6 mån efteråt jag minns igen. Sen fick jag höra att edan var verkningslös mot smärtan jag ville bedöva, den var bara mot värkarna, och dom var uthärdliga. Den hann aldrig börja verka ens, vips var jag helt öppen. 4cm på 15 min… Efteråt kunde jag inte gå och fick göra mr med kontrast för att kolla efter blödning/eda-skada, men det var ingen fara. Jag fick inga fysiska men efteråt.

em.nord
11/8/15, 6:03 PM
#100

Jag önskar att jag vetat att fullgångna bebisar också kan behöva vård på neo! Och att jag vågat ta reda på mer om kejsarsnitt innan. Men var övertygad om att jag skulle slippa men nope :)

Mvh Emma, Låt inte rädslan att förlora hindra dig ifrån att spela!

medarbetare på Jack Russell Terrier ifokus

emmans blogg

tnoet
11/8/15, 11:15 PM
#101

Snubblade in på den här tråden och har nu läst hela. GUD VAD BRA DEN ÄR! Hoppas fler skriver om sina erfarenheter så man kan förbereda sig ännu mera. :)

[TanatosNyx]
11/8/15, 11:35 PM
#102

kom på en till: jag önskar att jag visste att alla inte får dödsångest och vill fly från förlossningen "och skaffa hamster/hund/katt i stället". Jag trodde hela tiden att det skulle bli ÄNNU värre, fast jag var mitt uppe i det värsta. Sen när allt mojnade av och krystvärkarna kom blev jag ganska paff. 

Jag hade också gjärna velat veta HUR smärtan känns, jag visste bara att det skulle göra jävligt ont att föda barn. Man hinner fantisera ihop det rätt bra under tiden man är gravid och dras med diverse krämpor. Hade jag vetat att det var en mer kämpig kramande smärta att liksom härda ut, än tortyrplågor och dödsångest så hade det känns bättre :P

[Liinda]
11/9/15, 12:34 AM
#103

Jag hade velat veta att inte alla blir till sig och vill se sitt barn direkt den kommit ut och tycker allt är häftigt.

För mig så kändes det bara åh äntligen är det över, jag var nöjd bara att ha honom på bröstet. Jag ville blunda och vila och vara ifred och titta på honom när kraften kom tillbaka. Jag såg inte ens sambons ansiktuttryck eller att bebis var fostergeggs kladdig för jag blundade av utmattning och lättnad.

fridaas
11/9/15, 12:45 AM
#104

Nu efter att jag har fått mitt andra barn, så finns det så mycket jag skulle ha vilja vetat innan som jag tog för givet efter första. Som t.ex. hur mycket det är som kan lämnas tomt i en förlossningsjournal, jag uppfattade min andra förlossning som väldigt traumatisk även om den kanske inte var det enligt andra, men jag begärde iaf ut journalkopior, och det är så mycket som jag tycker är viktigt som det inte skrevs om i den.
Och jag hade velat veta att man kan vara fullt öppen men ändå inte få krysta för att bebisen ligger för långt upp, eller att läkare kan bli tillkallade utan att man själv får reda på det och att de kan hålla koll på både mamman och bebisen utan att befinna sig i rummet. 
Eller att det inte tillhör det vanliga att de kollar hur öppen man var 10-20min, eller det visste jag nog innerst inne kanske eftersom jag bad dem lägga av och troligtvis råkade sparka till en av barnmorskorna n'r hon inte lyssnade på vad jag ville..

Men framför allt visste jag inte att min sambo skulle bli så himla mesig och inte kunna framföra mina önskemål när jag inte kunde göra det själv. Varken under förlossningen eller efteråt åt sin mamma. Hade jag vetat det hade jag garanterat skrivit ett förlossningsbrev och tryckt under näsan på barnmorskorna och troligtvis tagit ett snack själv med svärmor, men jag litade på att han skulle fixa det, vilket han inte gjorde och det ligger fortfarande kvar ibland och gnager trots att det är över ett år sen våran son föddes.

Med Vänliga Hälsningar Frida

Kolla gärna in Finntrolls Hembränneri på facebook och instagram.

Annons:
Sarah
11/9/15, 12:50 AM
#105

Ja tiden efter var inte kul. Jag grät nog fler gånger av smärta första veckan efter, än vad jag gjorde av frustration under hela graviditeten. Men jag hade brutal hosta som drog och slet i stygnen. Samt magkramper av att det var svårt att bajsa. Xylocainsalva och laxerande ftw! Ha hemma! Det tänkte inte jag på innan, men fick då jag bad om det på bb. Bra att ha i bb-väskan annars. Önskade också att jag fattat direkt att det var ok att ta ipren efter, att det inte spelade ngn roll med amningen. Veckan efter gick jag konstant på både ipren och alvedon. Men tog två dagar innan jag fick ipren av en ny bm. Önskar också att jag tänkt på hur mycket vätska man behöver då man ska börja producera mjölk och då man ammar. Bajseriet hade funkat så mycket bättre från början om jag har fått i mig 1-2 liter mer vatten än vanligt per dag.

[Thiah]
11/9/15, 6:02 AM
#106

Ja att tiden efteråt är smärtsam skulle varit fint att veta. Att göra nr 2 var nästan lika smärtsamt som att föda. Drog själv bort ett stygn en vecka efteråt för det stacks så mycket. Sen måste jag ge en massa credd till vår bm på rådgivningen för hon berättade brutalt ärligt om anknytning, förstaD tiden med bebis och lite annat.Däremot glömde hon berätta hur jäkla nedslående det är att inte alls kunna hantera värkarna som man trott.

MamsenTramsen
11/9/15, 8:33 AM
#107

Att man kan vara HELT färdig i kroppen efteråt. Jag orkade inte ens hålla i vår dotter. Kände mig så ENORMT slutkörd, matt. Kändes som att man hade behövt läggas in! Haha!

Att man kan vara väldig svullen i underlivet och ha jätteont bara av att sitta rätt upp och ned.

Att bajseriet kan vara HEMSKT efteråt! Jag grät floder. Hemorojder och blod, blod blod… usch och fy!

Att det kan vara känslosamt att duscha första gången och upptäcka sin nya, förändrade kropp. Magen - som en geleklump och ett underliv/rumpa som är helt svullet, ömt och oigenkännligt.  Även här grät jag floder! (Sammanföll iofs med den s.k. tre dagars bluesen)

Att amningen kan göra enormt ONT (blodblåsor, sår) och vara krångligt. Vändningen kom när jag köpte amningsnapp. Thank god!

MEN trots allt detta…..det mest oväntade med förlossningen var den magiska känsla av samhörighet man får efteråt. " Vi mot världen". Helt fantastisk!  Och att sen få ta med sin underverket hem. Det överträffa alla kroppsliga mödor!


jackiejohn
11/9/15, 10:47 AM
#108

Jag hade önskat mycket mer information om prematurfödsel, frågade min bm på efterkontrollen varför de inte lämnar ut broschyr eller pratar om prematurfödsel och vård på neonatalen på deras föräldra/förlossnings kurs och fick svaret tillbaka att man inte gör detta för att inte skrämma upp blivande föräldrar..tycker rent ut sagt att det är bullshit! Jag vill mer än gärna ha all märklig information om vad som kan hända och vad neonatalen och allt annat som kan gå fel vid en graviditet/förlossning, blev inte alls nöjd över svaret så jag rekommenderade henne att ta hen en hög broschyrer och neonatalen och prematurfödsel och dela ut till de som vill ha. Hur hon gjorde vet jag inte. Jag hade även velat veta att man inte får ha sitt barn iprincip den första tiden när de är mycket förtidigtfödda. Fick se dottern som hastigast i operationssalen sen dröjde det 5,5-6h innan jag fick se henne igen fick hålla henne första gången när hon var 6,5h men då bara i ca 10minuter sen tog dom henne och jag fick åka därifrån. BB behandlade mig som luft mer eller mindre då jag inte har något barn med mig utan låg ju ensam och tog upp ett rum mer eller mindre var så fruktansvärt arg och besviken på alltihop.. När läkaren kom in efter förlossningen så sa han bara "Du hade otur, det lär inte hända igen! Frågor?" Kuratorn som kom in dagen efter ska vi inte prata om, så otrevlig och nonchalant så jag har aldrig sett på maken…! Var både fysiskt och psykiskt nedsatt länge då jag fick komplikationer efter snittet. Psykiskt kraschade jag ordentligt och har ärlighetensnamn inte hämtat mig riktigt än, går hos bvcpsykologen och har 2 träffar kvar hos henne och dottern fyller 1 år och lite drygt 1,5vecka.. Jag sökte inte hjälp förräns dottern var nästan 5 månader visserligen, jag skyller mig själv för allt som hände kring förlossningen. Men konstigt nog har jag planer på att bli gravid igen inom en snar framtid men samtidigt är jag skräckslagen för att samma sak ska hända igen..

[TanatosNyx]
11/9/15, 12:50 PM
#109

Tiden efteråt var jag beredd på, både med neo och anknytningsproblem (de brukar gå hand i hand när de tar barnet och går direkt efter födseln). Vad jag däremot hade velat veta mer om är amning och problem kring det. Jag visste bara att det förväntas göra skitont och att man skulle få dolly-partontuttar i början, men det var väl det. När jag drabbades av D-MER fattade jag ingenting. I början var jag såpass drabbad att jag kräktes rakt ut där jag gick och stod om bebisen grät. Inte sjutton kopplade jag ihop det + ångesten som vällde över mig med amningen!

[TanatosNyx]
11/9/15, 1:22 PM
#110

En sak till: i början var det väldigt läskigt att duscha, trodde det skulle svida massor eftersom det hade spruckit. Men det var inga problem alls :)

em.nord
11/9/15, 3:30 PM
#111

Amningsproblem hade jag och blev inte tagen på allvar hos bvc. Händer det nu kommer jag kräva hjälp! :)

Mvh Emma, Låt inte rädslan att förlora hindra dig ifrån att spela!

medarbetare på Jack Russell Terrier ifokus

emmans blogg

Annons:
Anonym
Anonym
11/9/15, 6:09 PM
#112

Vad är D-MER?

Hua många skräckhistorier här… 

//Firsttimer

[GråHäxa]
11/9/15, 7:39 PM
#113

Det är ju jättebra att man kan förbereda sig genom att ta reda på så mycket som möjligt. Själv får jag nog köra en annan strategi, fick panikångest av att läsa tråden 😮

Menar inget illa till er som skrivit, det är jättebra att folk delar med sig utav sina erfarenheter, Jag får bara hålla mig bortta från tråden tills efter förlossningen haha 🤪

[TanatosNyx]
11/9/15, 7:50 PM
#114

#112 D-Mer är ett fenomen som hör samman med att mjölken rinner till, under en kort stund mår man dåligt/illa, sen försvinner det igen.

[WickedAlly]
11/9/15, 9:16 PM
#115

Det enda jag nog skulle velat ha vetat om är hur oerhört ont det kan göra att bli sydd i underlivet. De två första veckorna efteråt ville jag mest dö varje gång jag skulle sätta mig. Men jag både sprack mycket och blev klippt så det är ju inte så konstigt kanske att det gjorde så ont. Men innan hade jag verkligen inte en tanke på att det kunde bli så alls. Läkningen efter mitt kejsarsnitt var trevligare faktiskt.

lkmf
5/1/16, 9:50 PM
#116

Hur lite man kunde hålla sig precis efteråt och att man kunde må fruktansvärt illa när mjölke börja rinna till

Livet är som en chockladask men vet aldrig vad man får/ Forest Gump

Pontiac57
5/1/16, 11:46 PM
#117

Jag hade velat veta att även en fullgången bebis kan bli oerhört medtagen. Jag skulle även läst på om snitt men jag var såå övertygad om att jag skulle få genomgå en vanlig förlossning. Nu i efterhand skulle jag också velat att jag tagit mod till mig och skällt på bb personalen eftersom dom inte brydde sig ett dugg om oss eftersom lilleman låg på neo. Fick första smärtlindringen 19 h efter snittet…

Destany
5/2/16, 5:30 AM
#118

Hade velat veta mer om havandeskapsförgiftning . Ingen sa nåt på förlossningen hur dåligt jag var o varför de behandlade mig som de gjorde . Var först på BB en bm satt sig ner med mig o berättade. Jag hade inga planer eller förväntningar på min förlossning o det gjorde nog att jag tycker att jag hade en bra förlossning trots allt. Jag önskar att nån hade sagt att det som gjorde ondast var när barnet kom ut. Sved som eld. Min mage fick spel efter förlossningen så förstoppad var jag inte o ont hade jag inte. Jag kände mig fräsch o blev lite chockad hur de andra inlagda såg ut. Denna gången har jag inga förväntningar heller utan bara en rädsla för havandeskapsförgiftning som jag inte vill ha igen. Vill uppleva en naturlig förlossning där vattnet går av sig själv o jag inte blir igångsatt

Annons:
Juvela
5/3/16, 11:57 AM
#119

Att det fanns ordentlig hjälp att få med amningen. Jag blev snittad och då kan ju amningen tydligen bli lite knepigare, mjölken rinner inte till lika lätt eller nåt. På neo, eller var de nu var vi hamna, fick vi hjälp med tillmatning då dottern gick ner precis på gränsen till vad som var ok de första dagarna. Tanten på BVC tyckte vi skulle fortsätta med tillmatning och kom inte med några andra tips eller förslag. Istället fortsatte vi med tillmatning och var och vägde dottern var och varannan dag på BVC de första veckorna/månaderna. Jag fick tips från en kompis om amningskliniken, som fanns på samma ställe där jag hade min förlossning, och berätta för BVC-tanten att jag ringt och bokat en tid där varpå hon svara "ja det finns ju också". Vafan! Hon visste att jag kämpade och ville få det till att funka. 😡 Varför inte informera? Sen önska jag att jag fått mer info om olika förlossningsställningar. Nu blev det att jag hängde på gåbordet i början sen blev det bara ryggliggande innan det tillslut med akutsnitt. Det olika kommer kanske mer i utdrivningsskedet (?) och så långt kom jag aldrig med dottern.

mollyt
5/9/16, 9:46 AM
#120

Hm, jag hade velat veta att det KAN gå väldigt bra också (inte bara negativa erfarenheter som oftast är vad man läser om). Jag hade en bra, relativt snabb och smidig förlossning och jag upplevde inte att jag hade läst om så många andra förstföderskor som har det.

Jag hade ju med mig en massa godis och sådant som vi aldrig hann med att äta… men det var väldigt trevligt dagen efter att se på film och äta choklad i sängen med "nya familjen" 😂❤️

Jag skulle också vilja slå ett slag för sterila kvaddar! Hej djävlar vad det brände att få dem - som getingstick - men ohoj vilken skillnad det blev när jag inte hade ont i magen efteråt! Kändes lite "gammaldags" men riktigt bra tyckte jag!

Jag var inte heller riktigt berädd på den där "slutklämmen" där moderkakan ska födas ut, haha, jag var så fokuserad på att allt bara handlade om att föda en bebis och sedan skulle det vara klart! 😉

Jag skulle också velat ha varit tryggare i amningen från början. Barnmorskan på BB-hotellet sa åt oss att ställa klockan på 04 på natten för att dottern då skulle bli ett dygn gammal och det var viktigt att hon skulle amma då … … och i min förvirring så gjorde jag som hon sa åt oss. Vilket resulterade i att jag var vaken och stressad och försökte truga i nästan 3h med bröstet med dottern som bara ville sova. Jag hann bli ledsen och stressad innan dottern då vaknade 3h senare och var hungrig och ammade ordentligt. Suck! Det blev alltså bara 3h där jag var vaken och stressade upp mig medan hon sov gott. Helt onödigt! Jag hade nog också behövt sova de där timmarna egentligen.

Fortsatt skulle jag ha velat förstå att det kunde vara svårt med amningen länge i början. Läste nu i efterhand att det ofta tar 3veckor(!) innan amningen fungerar bra och att det kan ta 8-12 veckor innan brösten är synkade med bebisen.

Intehärutandär
5/9/16, 8:27 PM
#121

Jag önskar att jag hade vetat hur vanligt det är att barn dör i magen innan/vid födsel. Då hade jag varit mer förberedd.

villavägen
5/9/16, 9:40 PM
#122

Jag önskar att jag visste mer om förlossningspsykos. Risker att drabbas etc. Såhär i efterhand är det inte konstigt att jag fick en förlossningspsykos. Sov ingenting tillslut. Led av svår sömnbrist flera månader innan förlossningen och sov inte på tre fyra dygn i samband med förlossningen. Slumrade inte ens. Och läkaren på BB skickade hem mej fullt psykotisk med ordination: drick kamomill te om du inte kan sova….

[Miiika]
5/9/16, 9:48 PM
#123

Vilken kul tråd, nu kommer jag ihåg saker som jag hade glömt bort! Typ eftervärkarna, de var jobbiga, var faktiskt obehagligt när man ammade och de kom men de gick ju över efter ett tag. Jag var orolig för att jag skulle bajsa på mig men under förlossningen var det ingen stor grej. Jag vet att jag sa "Jag kommer bajsa på mig" men barnmorskorna bara sa att det var normalt att känna så. Varken jag eller pojkvännen minns om jag gjorde det eller inte. Hämningarna släpper ju helt och håller efter en förlossning alltså:-p Fy vad ont det gjorde att stå upp dagarna efter! Jag tappade liksom luften, det kändes som att allt innehåll (organen) i magen liksom trillade ner och pressade mot lungorna. Jag svimmade nästan när jag stod upp så efter förlossningen var det sängen som gällde, dagen därefter var det rullstol och sedan gåstol någon dag med. Blödningen varade inte så länge, hade vanliga bindor ett tag när jag kommit hem men sen använde jag vara trosskydd. Efter ungefär en månad behövde jag ingenting, det är skönt att slippa! Jag var orolig för att bajsa efter förlossningen, jag var rädd att allt skulle trilla ut när man tog i men det var ju inga problem alls. Problemet var snarare att bajsa alls, på typ tre veckor bajsade jag två gånger…

[AnnaRen]
1/8/17, 10:02 PM
#124

1. Att man inte får en endaste paus mellan värkarna. Alla pratade om dom där förbaskade pauserna mellan värkarna. Var så förbannad när jag fick värkar. 😅 2. Att BB är en fruktansvärd plats att vara på. 3. Att man är livrädd för att bajsa och kissa efter förlossning. Kommer inte på något mer. Kände mig bara lurad och förbaskad.

MinnaJosefin
1/8/17, 10:53 PM
#125

Jag visste inte hur j*vla ont det skulle göra att föda ut moderkakan! Den hade ingen någonsin nämnt något om, så jag trodde att den kommer väl bara att glida ut lite snyggt efter bebisen. Jo visst. Det tog 2 timmar innan den kom ut och då kändes det som att det kom en till bebis… värkarna kändes likadant, krystvärken likaså och ja, det gjorde bara så sjukt ont..

Annons:
[Smulan_88]
1/8/17, 11:16 PM
#126

Det ingen hade sagt till mig var att första veckan va man då svullen att det kändes som om man hade en köttbit mellan benen, jag hade inte ont. Men när man skulle torka sig så hade man känslan av att dutta något annat än sitt underrede. Ingen hade heller nämnt vad fort man återhämtade sig, men svullnaden hade lagt sig efter en vecka och då hade även stygnen trillat av. (Sprack lite) detta med barn nr.2

soundtrack
1/9/17, 9:23 AM
#127

#125 jag har hört så många säga samma sak, själv har jag inte som helst minne av när/hur den kom ut. Antingen var jag fortfarande i chock och avtrubbad efter dom hemska krystvärkarna eller så hade jag sån tur att den liksom bara kom ut utan allt för mycket ansträngning.. Men efter att ha läst så mångas historier om detta nu så bävar jag lite inför förlossning nr 2 :P

MinnaJosefin
1/9/17, 11:13 AM
#128

#127 jag har hört många, däribland nära vänner, som har fött ut moderkakan ut någon som helst smärta, att det har gått väldigt smidigt. Så det är nog väldigt individuellt :) plus att jag hade krystvärkar i en timme, det tog tid innan han kom ut, mycket fram och tillbaka, så jag var nog otroligt öm också.. ska bli spännande att se hur jag upplever det vid denna födseln.

Sarah
1/9/17, 11:34 AM
#129

Jag märkte knappt moderkakan, det ska nog gå bra :)

Fien
1/9/17, 11:53 AM
#130

Jag krystade också en timme innan vår tjej föddes. Fick hålla igen i vissa värkar då mitt öppningsskede hade gått väldigt fort. Att få ut moderkakan var inga som helst problem utan jag blev förvånad över hur lätt det var.

[Nalaa]
1/9/17, 12:06 PM
#131

Vi hade en problematisk förlossning och fick prata med en terapeut efteråt, trots det såg jag (redan efter en dag) fram emot vårt nästa barn och dess förlossning:-)

JossanH
1/9/17, 1:17 PM
#132

Jag önskar så här efteråt att jag vetat lite mer vad som sker på rutin på förlossningen när jag födde första. Första kom med en massa livmodersammadragande och grejer efter förlossningen och jag tror definitivt att det stressade kroppen och gjorde den stressad och att jag därför blödde så in i Norden efter. Med andra tackade av nej till allt sådant och då gick det mycket bättre :) Önskar också jag vetat vad sen avnavling innebar med första.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Annons:
JossanH
1/9/17, 1:17 PM
#133

Och på tal om EDA så tog jag det första gången och kände i stort sett ingenting när dom satte den.

Sajtvärd på Iller.ifokus

klass_13
1/9/17, 1:20 PM
#134

#124 det där med BB önskar jag också att jag visste. Var beredd på att åka hem med sovdos när vi åkte in, blev kvar i 6 dagar istället. Rena döden. Och personalen sen! Jag önskade jag visste att det inte är alltid som sovdoserna fungerar.

mollyt
1/13/17, 9:33 PM
#135

#125 Det låter ju inte direkt så trevligt… Jag hör till dem där moderkakan liksom pluppade ut av sig själv på första värken efter att dottern kommit upp på bröstet. Jag var mest förvånad över att det skulle komma ut "något mer" för jag trodde att jag var klar när barnet var ute så att säga! 🤪

MinnaJosefin
1/13/17, 10:13 PM
#136

#135 nä, det var inte så trevligt:) förlossningen hade tagit 27 timmar, jag hade inte sovit eller ätit på 3 dygn, jag hade fått i mig lite nyponsoppa under förlossningen. När han väl kom ut var jag så utmattad så jag bara grät, visste varken in eller ut. Och sen kom aldrig moderkakan, bm hade lite knep sig för att försöka få ut den, efter 2 timmar kände jag en sån jäkla krystvärk och det kändes som ett huvud pressades ut (rejält öm antagligen). Får hoppas det inte känns så hemskt denna gången :)

Upp till toppen
Annons: