Förlossningen

Dyktekniken

2013-01-25 18:27 #0 av: Tina-A

Dyktekniken är en avslappningsmetod man kan använda under en förlossning. I den här artikeln får du läsa mer om dyktekniken.

För att lägga grunden till dyktekniken är det bra att känna till historien bakom den, hur den uppkom. Grundaren till tekniken är Cayenne Ekjordh och den tog fart efter att hon varit med om en speciell olycka;

"Vid flera tillfällen hade jag sett bodysurfare på stranden och känt mig avundsjuk. Det såg helt underbart ut. Eftersom jag var mycket mån om mitt atletiska rykte, tog jag inga som helst risker att göra bort mig inför publik. Så klockan fem en morgon, inte en själ så långt ögat nådde, gick jag ner till ”Stilla” Havet, för att testa. Vågorna var så där en cirka två-tre meter höga. Nu skulle det ske. Nu stod jag mitt i kitteln, såg vågen, började sprattla med armarna. Here We Go!!!…

NEJ! Nej. Ni anar inte, jo, ni kanske anar, men jag anade inte. På en tiondels sekund förvandlades min existens till nästan ingenting. Från att ha varit en människa förvandlades jag till ett sandkorn på en knapp sekund. Vilken transformation! Vilken kraft!

Jag hade ingen aning om vad som var upp eller ner. Ingen aning. Det fanns ingenting, absolut ingenting jag kunde göra. Genom min hjärna for en blixtsnabb tanke:

- Gör ingenting! Följ med så finns det möjligtvis en chans att du överlever.

Någonstans i mitt bakhuvud visste jag hur en våg rör sig och den logiska slutsatsen jag – sandkornet - drog därinne i vågen var:

- Om du inte gör någonting kommer vågen, kraften i sig själv att ta upp dig till ytan."  (citat från http://www.enbrastart.se/index.php?option=com_content&view=article&id=64)



Det här blev senare grunden till dyktekniken som handlar om att göra precis som Cayenne gjorde, följa med. Det finns ingen chans att fly och det är onödigt att fäkta. Genom att följa med i sin förlossning, följa med värkarna och acceptera dom snarare än att försöka komma bort från dom, är det möjligt att föda helt utan smärta (eller med väldigt lite). 99% av de som använder dyktekniken vid en förlossning upplever att det gör mindre ont med den tekniken.

 

Hur gör man?

Dyktekniken går som ni nu förstått ut på att följa med och att dyka ner i värken. Det är viktigt att ha tillit till din kropp för kroppen vet hur man gör. Den som tänker utöva dyktekniken behöver inte gå någon kurs eller på något sätt försöka "lära" sig hur man andas för andningen sköter kroppen helt själv. När man har värkar är det viktigt att inte forcera andningen och det är extremt viktigt att slappna av i hela ansiktet. Ögonlocken ska hänga, munnen vara öppen, käken avslappnad och alla muskler i hela ansiktet ska vara slappa. Även axlarna och resten av kroppen ska vara nedsjunkna, tunga och avslappnade. Den naturliga andningen i den är sinnesstämningen är en tung, mjuk, tyst och långsam andning precis som när man sover.

När en värk är på väg slappnar man av i hela kroppen, låter allting hänga och slappnar av i ansiktet och käken på en gång. Det är inte vackert, men det är effektivt. Man andas långsamt och låter värken fylla kroppen och man accepterar att värken finns där. Värkar har du för att din livmoderhals ska mjukas upp och öppnas så ju fler och mer intensiva värkar du har, desto mer händer i kroppen. När värken håller på känner man efter hur det känns och använder sinnet för att slå bort instinkten att fly för att istället möta smärtan och känna att det är okej att värken kommer, den är inte farlig. När värken är på väg mot sitt slut slappnar man av mer och mer och värkarna avslutas alltid med 2 djupa andetag. När du tar riktigt djupa andetag hjälper du kroppen att slappna av och "ladda om".


Tankens kraft

Tankens kraft är enorm. En tanke eller en känsla kan trigga ett gäng kedjereaktioner i kroppen. Känslan för rädsla gör att vi spänner våra kroppar och vi gör oss automatiskt redo att fly och det gör att värkarna upplevs som mer smärtsamma. Tanken och känslan av att allt är okej gör enormt mycket för våra kroppar som då klarar av att slappna av ordentligt.

Det är viktigt att se positivt på värkarna och se allting som en nödvändig väg att gå för att få träffa barnet. Du kan aldrig vinna kampen genom att fly så det är lika bra att kapitulera och låta allt ske och framför allt acceptera det som sker.

Värken i sig påminner om en kulle. När värken kommer smyger den sig på och stiger sakta för att efter halva vägen komma upp till en topp, värktoppen. Den här lilla, korta biten gör som ondast men väldigt snart därefter börjar värken vandra ner för kullen igen och det onda sjunker långsamt. En värk som alltså är 1 minut lång kanske bara har en värktopp på 5 sekunder. Det här kan hjälpa att visualiera medan man slappnar av för att på något sätt påminna sig om att toppen är så otroligt kort och när du klarat den är det nerförsbacke hela vägen. Tänk dig att du vandrar upp för en kulle och följ med värken i styrka. När du känner att värken är på sin topp visualierar du att du kommit till toppen för att sedan vandra ner för backen tillsammans med värken. Det hjälper dig att se att värken har ett slut. Glöm inte att avsluta med 2 djupa andetag.

 

Stöd

Det krävs ett stort mod för att inte fly när man känner smärta. Vi är vana vid att smärta är något farligt som ska undvikas men nu ska vi göra tvärt om. Cayenne som kom med metoden jämför det (bortsett från jämförelsen med att dyka) med bungy jump. Det krävs ett stort mod för att inte fly utan för att istället hoppa, eller för att istället dyka ner i värken.

Den som följer med dig till förlossningen kan stötta genom att finnas där under varje värk och påminna dig om att slappna av, släppa käken, påminna dig om att värken inte är farlig, att ni snart får träffa erat barn och annat du gärna skulle vilja höra. Speciellt på slutet kan det kännas viktigt med stöd under varje värk, när de blivit lite svårare. Att då prata dig igenom hela värken, varje värk, genom att upprepa positiva saker kan hjälpa mycket. Personen som är med kan stryka handen över din panna när du har en värk för att se till att du inte rynkar (spänner) pannan utan att du håller dig helt avslappnad i ansiktet. Om du skulle säga något negativt, t.ex. "nej!" eller "nej, det går inte!" så kan stödet påminna dig om att värken är positiv, du måste säga "ja!". Det kan göra en enorm skillnad att börja säga "ja! ja! ja!" istället för "nej! nej! nej!" när värken kommer tack vare tankens kraft. Stödet kan också påminna dig att andas ordentligt efter värken.

 

.: Dance like there is no tomorrow :.

 

Läs min blogg - www.hejtina.blogg.se

Anmäl
2013-01-25 18:34 #1 av: Tina-A

När jag låg i badet på förlossningen och fick en värk så använde jag min av dyktekniken, som genom hela förlossningen. Jag måste varit väldigt avslappnad för plötsligt utbrister sambon (mitt under en jobbig värk):

"MEN KOLLA! HON SOMNADE!"

Hahaha, åh. Jag började skratta jättemycket och värken gjorde förstås 1000 gånger ondare när jag skrattade :)

 

Förresten behöver man inte helt ligga ner när man kör dyktekniken utan den position som är skön kör man. Allt som är obekvämt tar man av och så sätter man sig eller halvligger i den position man tycker känns bäst. Viktigt att känna in kroppen!

Och i artikelkommentarerna är alla välkomna att diskutera och berätta om egna erfarenheter :)

.: Dance like there is no tomorrow :.

 

Läs min blogg - www.hejtina.blogg.se

Anmäl
2013-01-25 19:27 #2 av: [Zorita]

Åh vilken bra artikel, tack!

Anmäl
2013-01-25 19:38 #3 av: Tina-A

#2: Varsågod! Tankar och funderingar får man gärna ställa i tråden om man vill :)

Och lycka till på framtida förlossning! ;)

.: Dance like there is no tomorrow :.

 

Läs min blogg - www.hejtina.blogg.se

Anmäl
2013-01-25 21:43 #4 av: PogoPedagog

Jag använde mig av något likande och försökte vara avslappnad och accepterade. Känner igen det där med att jag såg mer avslappnad av ju värre det var haha.

Så här såg jag ut mitt under de allra värsta värkarna när jag fick krystvärkar men inte fick krysta. Det imponerade iaf på min sambo haha:)

Anmäl
2013-01-25 21:59 #5 av: Tina-A

#4: ser superskönt ut :-) starkt jobbat!

.: Dance like there is no tomorrow :.

 

Läs min blogg - www.hejtina.blogg.se

Anmäl
2013-01-25 23:45 #6 av: [Tess86]

Tack för en väldigt intressant artikel! Att bara slappna av och följa med känns som en bra inställning. Man kan inte öva i förväg och bli nervös och få en massa uppradade förväntningar utan man måste ta det som det kommer. Jag tror att det är en väldigt stressfri metod. Även om man kanske inte lyckas helt och den där nej-känslan kommer någon gång så tror jag inte att man bli orolig på samma sätt som om man har hållit på och planerat och övat inför förlossningen.

Anmäl
2013-01-26 09:05 #7 av: Tina-A

#6: men visst! :-) precis så är det, och så får man hoppas att man har någon med sig som peppar en att våga fortsätta när nej-känslan kommer. Våga fortsätta slappna av och våga fortsätta dyka.

Man kan öva på dyktekniken men då övar man ju på avslappningen så det är ju fortfarande ett avslappnat sätt att se på det hela. Har man förvärkar kan man prova att dyka på dom, eller om man bara sätter sig skitkonstigt och försöker slappna av och använda tanken för att intala sig att det är ganska skönt och allt är okej. Man får ju förstås inte sätta sig så man riskerar att göra illa sig utan bara lite obehagligt.

Vanlig meditation går också lite hand i hand med dyktekniken så man kan sitta och meditera en del och öva på att hitta lugnet på så sätt!

.: Dance like there is no tomorrow :.

 

Läs min blogg - www.hejtina.blogg.se

Anmäl
2013-01-27 20:12 #8 av: [Tess86]

Hur gör man när det är dags att krysta då? För då kan man väl inte slappna av helt?

Och hur var det för dig när du talade om för din barnmorska att du ville använda dyktekniken? Var det något hen kände till och lät dig använda? Eller var det mycket frågor och uppmaningar och sånt som störde avslappningen?

Anmäl
2013-01-27 21:11 #9 av: Ketang

Jätte bra artikel! Jag har ett önskemål dock... Finns det någon möjlighet att nåla denna artikel så den stannar längts upp? Vore super bra om man lätt hittar den när det börjar dra ihop sig för förlossning och man vill uppdatera minnet lite!

Anmäl
2013-01-27 21:11 #10 av: Tina-A

#8: Kan och kan.. Kroppen sköter så mycket själv så om du har tur har du väldigt effektiva krystvärkar och kan bara följa med och låta kroppen krysta ut barnet själv! Men oftast får man trycka på lite. Där gäller också att följa kroppen och när kroppen automatiskt krystar så hakar man på och gör det i kroppens takt, då blir det inte för fort. Krystar kroppen så trycker man på lite försiktigt och känner om det händer något. Händer inget hjälper man till lite mer och trycker hårt och ibland får man ta i skiiiithårt, det är olika beroende på hur barnet kommer ner i kanalen och hur den roterat! Min dotter fastnade med näsan åt fel håll (vidöppen bjudning) och det var en del kämpande innan hon lyckades rotera. Det gick ändå superbra och jag tyckte in det gjort ont alls att krysta.

Mellan krystvärkarna går det utmärkt att slappna av, däremellan brukar man inte ha ont!

Om man har EDA kan det vara svårt att känna krystvärkarna och då är det också svårt att följa med kroppen eftersom man inte känner vad kroppen gör. I så fall lyssnar man på barnmorskan som talar om när man har värkar och så trycker man på då..

Jag benämnde aldrig tekniken som dyktekniken utan från det att jag klev in körde jag på. När jag kände att jag fick en värk så slöt jag ögonen och sjönk ihop till en säck. Jag var inne i 12 timmar och hade 3st olika BM under tiden (skiftbyte). Den första var jättebra och sa hela tiden hur duktig jag var och hon var väldigt öppen för att föda utan medicinsk smärtlindring och peppade mig i att allt skulle funka bra. Vid skiftbyte fick jag en skitkonstigt BM som var helt frånvarande och knappt sa ett ord till mig på hela tiden och knappt var på rummet, så där var det inte heller några problem att dyka. Dock bad jag om lustgas efter några timmar!
När tredje kom var det dags att föda så hon hann bara vara med under den timmen jag krystade aktivt :)

Jag tror många är inlyssnade och om du märkbart slappnar av tror jag att de allra flesta bara hakar på och inte ifrågasätter. Annars kan man säga att man tänker använda dyktekniken och behöver stöd i det eller bara att du vill försöka slappna av genom värkarna och att du vill ha stöd i det och inte bli störd under tiden.

Jag fick i princip inga frågor alls och inga uppmaningar över huvud taget fram tills att det var dags att krysta, då började dom försöka flytta runt på mig och släpade mig till toaletten och hej och hå...

GLÖM INTE ATT KISSA regelbundet även om du inte känner dig kissnödig. Det är pest att försöka göra det med krystvärkar som jag gjorde.. Det gick inte alls och jag fick tömmas på urin, aj!

.: Dance like there is no tomorrow :.

 

Läs min blogg - www.hejtina.blogg.se

Anmäl
2013-01-28 12:55 #11 av: JossanH

#10 så olika man upplever saker ;)
Jag hade inga problem att känna när kroppen ville krysta trots eda och fick också tömmas på urin vilket jag inte kände något av (kanske pga edan?).
Försökte slappna av men det funkade inte alls för mig! Hade läst om dyktekniken men lyckades inte hålla det mer än under de lättaste värkarna som var kanske första 6-8 timmarna..

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2013-01-28 13:34 #12 av: ChristineL

Åh, så här vill jag kunna hantera värkarna! Nu när jag passerat halvvägs tänker jag mer och mer på förlossningen och vill i största möjliga mån klara mig utan smärtlindring.

Anmäl
2013-01-28 13:36 #13 av: ChristineL

#9 - Den ligger på sajtens förstasida ;) Annars kan man klicka på "Artiklar" under headern så kommer alla artiklar upp där =)

Anmäl
2013-01-28 16:22 #14 av: [Tess86]

#10 Det låter verkligen intressant det här, hur mycket kroppen faktiskt klarar av själv om man låter bli att låta hjärnan ta över :)

EDA är det enda som jag idag, så här tidigt i alla fall, faktiskt är rädd för inför en förlossning. Jag tycker att det låter mycket mer obehagligt att få EDA än att klämma ut ett barn! Som det känns idag kommer jag att säga nej till EDA så länge att det är för sent att få det, och sen slipper jag oavsett hur ont det gör :P Jag tar hellre smärta än en nål i ryggraden. Jag är inte nålrädd annars, har varit blodgivare i många år, men just i ryggraden låter hemskt.

Vad jobbigt att ha så många BM, och bli av med den som kändes bäst, men så får man ju räkna med att det blir om man får ligga länge. De kan ju inte stanna kvar på jobbet för ens egen skull.

 

 

Anmäl
2013-01-28 18:16 #15 av: PogoPedagog

#14 Du får en liten bedövningssprusta först, tror det sätts bredvid rygggraden, så det känns inte alls att dom sticker dig. Försök att gå in för förlossningen med et öppet sinne. om du bestämt dig för att klara dig utan EDA men tar en sedan kanske du känner dig besviken att det inte blev som du föreställt dig.

Anmäl
2013-01-28 19:51 #16 av: CelsiusT

#14 Du kommer ju inte att ha en nål i ryggraden, dom sticker ju med en nål men sedan sitter där bara en slang i princip. Det gör inte nämnvärt ont (det är tusentals gång värre att ha mensvärk). Har blivit stucken i ryggraden flera gånger, varav en gång så satte dom en nål som fick sitta i några minuter för att tappa ut ryggmärksvätska och det var väl värre isf än att ha en slang med bedövning. Det är ingen fara alls.

Då är jag mer rädd för vad EDAn orsakar. Har hört någon som känt sig överkörd eftersom dom inte hänger med i förlossningen pga att dom inte "känner". Även hört någon som fick besvär att krysta då själv kraften i kroppen försvann så hon fick krysta för egen kraft och orkade knappt (minns inte om hon klarade det eller om det blev snitt). Sedan har man ju även hört att EDAn kan skada bäbisen och det känns ju inte heller helt kul. Så jag känner också att jag vill i första hand köra utan, men funkar det inte så är det ju bra att det finns och jag är inte det minsta rädd för själva ditsättningen av den, däremot lite orolig för effekterna på själva förlossningen av den.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2013-01-28 19:57 #17 av: Sussi89

Jättebra artikel! Ska försöka använda mig av det till nästa förlossning :)

Som people don't understand why I talk to animals. That's okej, the animals understand . ~ Anthony Douglas Williams~

S*Winterwind

Anmäl
2013-01-28 20:11 #18 av: Tina-A

#11: jag har aldrig fött med Eda själv men har 3 kompisar som gjort det. 1 av dom kände krystvärkarna och de andra två hade ingen aning. Eda kan ju ha många negativa effekter på förlossningsförloppet så man får väga lite för- och nackdelar när man ligger där :-) men det ska komma en artikel om olika medicinska smärtlindringar också, då kommer jag ta upp det!

Men visst känner en del krystimpulsen trots Eda men inte alla.. Jag har ingen statistik att gå på men som jag förstått och hört är det vanligt att inte känna dom. Kanske lite50/50?

.: Dance like there is no tomorrow :.

 

Läs min blogg - www.hejtina.blogg.se

Anmäl
2013-01-28 20:23 #19 av: [Tess86]

#15 & #16 Det är inte smärtan för att sätta in EDA:n som jag är rädd för heller. Om jag var rädd för smärta skulle jag ju vara rädd för själva förlossningen. Nej, det är tanken på att någonting ska in i ryggmärgen, bedöva kroppen och påverka kroppen. Att man förlorar kontroll över situationen och att det kan påverka förlossningstillståndet och bebisens välmående.

Anmäl
2013-01-28 20:41 #20 av: JossanH

#19 jag ville inte heller ta edan pga alla möjliga biverkningar men till sist var det bara det kvar och kände inget när jag tog den och det var det som fick mig att slappna av och öppnades de sista 4 cm på en timme direkt då edan började verka.

Jag kände allt som hände under krystarna.

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2013-01-28 20:53 #21 av: [Tess86]

#20 Jo, jag kan tänka mig att man ibland inte har något val. Om förlossningen drar ut på tiden måste man ju till slut ta till det som hjälper.

Anmäl
2013-01-28 23:12 #22 av: JossanH

Jag har som mål att klara mig utan Eda nästa gång om vi blir gravida. Men jag tycker att det är viktigt att man inte har för starka åsikter ang hur exakt man vill ha det, för om något går åt ett annat håll så får man inte bli besviken :)

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2013-01-29 20:33 #23 av: [Tess86]

#22 Jag tror inte att jag har så starka åsikter, att jag vill eller inte vill ha det på ett visst sätt, utan jag tycker bara att det känns så otroligt obehagligt om jag skulle behöva det. Å andra sidan är jag rätt bra på att acceptera och gilla läget så skulle en BM tala om för mig att jag nog behöver det skulle det bara vara att tänka om.

Anmäl
2013-01-29 20:56 #24 av: Tina-A

#23: Ingen kan säga till dig om du behöver eller inte, det är helt och håller upp till dig. Vill du inte så tackar du nej och svårare än så är det inte. Är man bestämd på att man inte vill ha så tar man inte. I många länder finns ingen ryggbedövning men de föder barn ändå, det funkar ändå. Visst kan det vara skitjobbigt men det är klart att det går om man vill. Min förlossning var 36 timmar och det var tufft, vet många som haft ännu längre förlossningar. Men det gick och det är klart det går om man bara vill.

Dock är det viktigt att inte känna att det är ett nederlag om man vill ha medicinsk smärtlindring. Man får se det som att man gör det man behöver där och då och då kommer allt lösa dig. Behöver du ingen bedövning, okej. Känner du att du vill ha så okej. Du gör som du vill och känner just då och allt är okej :)

.: Dance like there is no tomorrow :.

 

Läs min blogg - www.hejtina.blogg.se

Anmäl
2013-01-29 21:24 #25 av: [Tess86]

#24 Nej, det är väl sant. Och i vissa fall verkar ju folk säga att de inte vill ha, och sedan ångrar de sig men då är det för sent. Men de klarar ju sig igenom de också. Man får helt enkelt ta det som det kommer, och bestämma sig där och då, som du säger.

Anmäl
2013-01-29 22:00 #26 av: Tina-A

#25: Ett bra sätt är att skriva i sin förlossningplan att man vill klara sig utan medicinsk smärtlindring "så länge som möjligt" och inte vill bli tillfrågad om det.

Då är det du själv som måste be om det om du känner att du behöver, vilket kan vara en jätteskön grej! Då prackar de inte på en massa saker man inte vill ha :)

.: Dance like there is no tomorrow :.

 

Läs min blogg - www.hejtina.blogg.se

Anmäl
2013-01-30 19:17 #27 av: [Tess86]

#26 Ja, det låter som en bra idé. Det känns nog bättre om man får fråga efter det själv än om man måste hålla på och tacka nej till olika erbjudanden.

Anmäl
2013-02-01 20:48 #28 av: oh-la

#27, om du är rädd för att någonting ska in i din ryggmärg kan du pusta ut :) EDA sätts inte i ryggmärgen, och det är inga nålar som ska in där och gojsa runt. det skulle vara fullkomlig katastrof, eftersom det då finns risk att man skadar nerverna. nej, nålen läggs så att bedövningsmedel i små doser pumpas ut i epiduralrummer, som ligger utanför ryggmärgen.

Anmäl
2013-02-01 21:16 #29 av: Ketang

#28 Du verkar ha koll. Vet du varför det heter ryggmärgsbedövning? Eller är det ett illa valt slang uttryck för epidural bedövning? Eller är det så att man bedövar ryggmärgen utan att sätta nålen där? Intressant!

Anmäl
2013-02-01 22:09 #30 av: oh-la

#29, vet mycket och vet mycket, min sambo är sjuksyrra och läser nu även till läkare och vi har diskuterat det här illa valda namnet flera gånger (etfersom jag använt det mycket :P). namnet antyder ju just det att man är inne i ryggmärgen och bedövar, och det är man inte. "epi" betyder "på" och "dura" syftar på dura mata, som är en av hjärnhinnorna. bedövningen läggs alltså utanpå dura mata som sträcker sig ner i ryggraden. det du sedan gör är att pumpa in små doser bedövningsmedel (ofta morfin) som gör att nervändarna i ryggen inte kan skicka och ta emot smärtsignaler på samma vis som innan, och hjärnan "får inte veta" att man har ont. du är alltså inte inne i ryggmärgen och gojsar runt :)

jag tror, och det är helt min egna tolkning, att ryggmätgsbedövning är ett förenklat namn som tagits i folkmun, men som tyvärr är öppet för missförstånd. precis som lumbalpunktion ofta kallas ryggmärgsprov, även om det inte alls är ett prog på ryggmärgen (vilket också skulle vara katastrof) utan ett prov på lumbalvätska, alltså den vätska som går i cnetrala nervsystemet.

ryggmärgen bedövas alltså inte i den bemärrlelsen. smärta är ju egentligen nervsignaler som går mellan nervändarna. det du gör med en bedövning är att du stoppar en del av de här signalerna från att tas upp, och då behöver du inte bedöva ryggmärgen.

kanske virrigt inlägg, ni får ursäkta mig för det. jag är långt ifrån expert utan kan bara principen :P

Anmäl
2013-02-02 08:49 #31 av: [Zorita]

#30 Vet du om det är samma bedövning som man får om man opereras i benen? Jag valde lokalbedövning för min knäoperation och fick då en spruta i ryggen, men vet inte om det är motsvarande en epi. En sån vill jag inte ha igen i alla fall pga huvudvärken jag fick efteråt.

Anmäl
2013-02-02 08:59 #32 av: Ketang

Tack för förtydligande #30! Vet du om skröna att man kan bli förlamad om dom gör minsta lilla fel är sann eller är det just en skröna? Jag tycker det låter helt galet.

Anmäl
2013-02-02 10:17 #33 av: Emelie-E

#32 Min syster blev förlamad från halsen och ner när hon hade fått eda. Varför det hände vet jag inte riktigt, kanske hon inte tålde det eller något. Men hon kunde iaf inte andas ett tag.

Anmäl
2013-02-02 11:55 #34 av: oh-la

#32, det är ju en medicin som används, och mediciner kan ju alltid ge biverkningar. finns ingen medicin som funkar på alla. sedan är det ju alltid en människa som lägger den, och även där kan det ju gå fel. vanliga biverkningar av EDA är biverkningar som normalt kopplas samman med morfin, alltså illamående, yrsel, kräkningar och sånt. i väldigt få fall kan man uppleva att man blir förlamad i benen, men förlamningar vete sjutton om man kan koppla till EDA. själva förlossningen är ju också ett slags "trauma" på kroppen, men jag vet inte att förlamning skulle komma av EDA. och är det ändå så att det finns personer som upplevt det är det ytterst sällsynt! så nej, man blir inte förlamad av minsta lilla fel. EDA är en ganska vanlig bedövning allmänt vid operationer (vilket jag tror, utan att veta, att du #31 fick. låter helt klart så). läst nånstans att runt 30% av svenska kvinnor fick EDA vid förlossning, och i Finland (eller om det var Norge) var det så många som 50-60%. hade man blivit förlamad av minsta lilla fel hade vi haft en hiskerlig massa människor i sverige som varit förlamade, och inte bara efter förlossningar, utan även "vanliga" operationer, och ibland rehab.

läggs en EDA rätt ska du bli bedövad från smärtan, men du ska fortfarande kunna gå och röra dig. man kan "tappa" krystvärkarna i vissa fall, men många känner även krystvärkar genom EDA:n och kan arbeta med dem. sedan är det som alltid en personlig upplevelse, och en förlossning är ju så mycket andra känslor att det kan vara mycket som påverkar hur man upplever det.

länkar till en sida som jag tyckte hade en bra bild i genomskärning (tecknad, så inga otäcka bilder på människor i genomskärning :P) http://www.hus.fi/default.asp?path=58,374,4060,26771,31783,31786,31826

på hur EDA sätts. stod även lite allmänt om EDA.

som sagt, jag är ingen expert på något vis, men jag tycker det är tråkigt om ett illa valt namn som "ryggmärgsbedövning" ska skapa en helt felaktig bild av hur det egentligen fungerar. det blir ju lite lättare för er om frågan kommer att ta ställning till det om man har rätt info :)

 

Anmäl
2013-02-02 12:35 #35 av: Tina-A

#29: Det heter inte ryggmärgsbedövning, det heter ryggbedövning. Ryggmärgsbedövning är bara en tråkig felsägning som spridit sig vilket får folk att tro att det är i märgen man är inne och rotar.

Ryggbedövning eller epidural heter det alltså! :)

.: Dance like there is no tomorrow :.

 

Läs min blogg - www.hejtina.blogg.se

Anmäl
2013-02-02 13:24 #36 av: Ketang

#35 Ja som sagt så misstänkte jag att uttrycket ryggmärgsbedövning används felaktigt.

Anmäl
2013-02-03 19:54 #37 av: [Tess86]

#28 Intressant inlägg, det hade jag faktiskt inte tänkt på. Men för min del spelar det ingen roll, för mig låter det lika läskigt att de ska grotta runt omkring ryggraden.

Anmäl
2013-03-15 16:25 #38 av: ChristineL

En tanke, när krystvärkarna börjar, hur gör man då? Krystar man så spänner man sig ju...

Anmäl
2013-03-15 20:42 #39 av: Tina-A

#38: I krystvärkarna ska du också följa med kroppen och inte kämpa emot. När krystvärkarna kommer är det som en kraft som sveper över en och kroppen börjar automatiskt trycka och krysta. Då hjälper man till om det behövs genom att själv med vilja ta i och krysta också, men för en del stöter kroppen i princip ut barnet själv. Man krysta när kroppen säger åt en att krysta och slappnar av när kroppen slappnar av. Man följer med kroppen!
Ett tips är att hitta musklerna man använder när man blåser ut ett ljus snarare än när man bajsar. Då kan man försöka använda dom musklerna när man krysta för de är nästan bättre än bajsmusklerna. Då kan man liksom andas ut barnet :-) nå, jag kunde iof inte det eftersom min dotter låg med näsan och fel håll och helt fastnade, jag fick ta i som fan för att få loss henne, hehe :-) men när barnet roterar som det ska går det förstås lättare!!

.: Dance like there is no tomorrow :.

 

Läs min blogg - www.hejtina.blogg.se

Anmäl
2013-03-16 09:31 #40 av: PogoPedagog

Jag fick ett bra råd av min BM under förlossningen när jag började få starka krystvärkar innan barnet kommit tillärckligt långt ner för att jag skulle få krysta. Hon sa att jag istället för att försöka hålla mig ifrån att krysta alls, vilket är supersvårt! Lite som att föröska hålla inne en kräkning när man hulkar för fullt:P  I vilket fall så sa hon att jag skulle krysta lite lätt, liksom dutta till på toppen av värken, svårt att förklara men det fungerade ganska bra. Ibland blev det lite mycket krystande ändå för kroppen gör lite som den vill i det läget.

Anmäl
2013-03-16 19:57 #41 av: Jase

Jag handskas med personer som har EDA dagligen i mitt arbete. Jag har aldrig stött på någon som blivit förlamad, men däremot får många känselbortfall. En biverkning som kan komma med EDA är en fruktansvärd huvudvärk som inte går över vad man än gör. Den beror på att nålen man sätter råkat göra ett hål i ryggmärgshinnan.

Själv hade jag inga som helst svårigeheter att känna värkarna med EDA, de var precis lika intensiva som innan förutom att den värsta smärtan blev mildare. Men jag fick huvudvärken efteråt, och den var inte nådig.

Anmäl
2014-02-20 13:07 #42 av: [WickedAlly]

Nu har jag läst artikeln flera gånger och även googlat mig blå om detta, så intressant tycker jag. Ska absolut prova detta först och främst när det är dags, längtar nästan lite tills förvärkarna börjar så att jag kan få testa. 

Tekniken fungerar väldigt bra på annan smärta i alla fall, testar så fort jag får chansen, men det ska bli intressant att se hur jag klarar av det när värkarna börjar :) 

Någon här inne som testat sedan diskussionen här tog slut och som kan bidra med lite erfarenhet?

Anmäl
2014-02-20 13:27 #43 av: CelsiusT

#42 Planerar också att testa. Det jag är mest rädd för är att jag ska bli så trött att jag inte orkar med längre. Eller att något ska hända så att jag blir rädd och därför inte klarar av att slappna av.

Tycker också det ska bli spännande att prova. Och jag håller med dig, det fungerar bra på annan smärta iaf ;P

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2014-02-20 13:34 #44 av: [WickedAlly]

#43 Jo, samma här. Speciellt eftersom det är första barnet och latensfasen kan bli lång. Så jag har bestämt att jag ska testa detta men om jag märker att krafterna börjar ta slut så ska jag be om annan smärtlindring. Fast lite orolig är jag, jag kan vara så otroligt envis så jag är rädd att jag inte ska be om annat förrän jag är helt slut. 

Anmäl
2014-02-20 13:42 #45 av: CelsiusT

#44 Känner samma sak.

Men jag försöker se det som så att dels finns det många andra sorters smärtlindring än EDA så det finns annat att prova först. Och sen ser jag det inte som ett nederlag att ta EDA om jag behöver. Jag har ju aldrig varit i den situationen förut, så jag kan ju inte vet hur det känns för mig. Jag ser EDA lite som en sista utväg, men jag ser det som en helt okej väg om jag känner att jag behöver det.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2014-02-20 13:47 #46 av: [WickedAlly]

#45 Åh, precis så känner jag också. EDA är en sista utväg men jag tänker inte tvärvägra liksom, sonens hälsa och välmående går ju absolut före mina önskemål såklart. 


Tänker mig att om detta inte fungerar så bra som jag hoppas så testar jag lustgas först och främst. Men å andra sidan kanske jag skriker om EDA redan när vi kommer in, haha. 

Anmäl
2014-02-20 13:52 #47 av: CelsiusT

#46 Tänker också så ;P Man vet ju aldrig. Men jag tänker också att innan lustgasen så finns ju faktiskt TENS, bad och en del andra icke-kemiska smärtlindringar. Jag tänker läsa på så mycket som möjligt om det innan så jag är väl förberedd. Men är faktiskt ganska inne på att testa lustgasen mot slutet, men vi får väl se. Mamma födde ju tre barn hemma frivilligt och hade inga problem med det ;P

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2014-02-20 14:02 #48 av: [WickedAlly]

#47 Ja, bad har jag skrivit med i mitt förlossningsbrev. Älskar att bada och duscha i vanliga fall så det passar nog bra hoppas jag. 

Det jag inte tänker ge mig på dock är akupunktur, jag är inte det minsta nålrädd men det känns bara så himla skumt. Kan inte sätta fingret på varför jag tycker det ens. Och inga kvaddlar, ryser bara jag tänker på det. 

Nä, tänker också på de som fött utan smärtlindring och som dessutom gjort det flera gånger. De har ju valt att göra om det liksom. Man får bara hoppas att man är en av dem som har turen att få en enkel förlossning. 

Så tänker mig något i denna stilen:
1. Dyktekniken och bad
2. Lustgas eller TENS
3. Och går inget av det och vi hinner så blir det kanske EDA, men inte om jag kan slippa. Min kropp brukar flippa ut av alla sorters bedövningar så jag är inte jättesugen på just det. 

Har skrivit att jag inte vill bli tillfrågad om smärtlindring utan vill säga till själv när jag behöver, då slipper jag i alla fall bli stressad. 

Anmäl
2014-02-20 14:36 #49 av: CelsiusT

#48 Vill inte heller ha akupunktur. Skulle nog bara stressa mig tror jag.

Min mamma hade en ganska komplicerad förlossning med min syster. Hon hamnade fel, men sånt går att rätta till med hjälp av ställningar och att trycka på magen osv. Men det drog ut på det. Mamma är stark mentalt, hon blir inte rädd. Hon har inställningen att det är naturligt att föda barn. Hon valde att göra om det med mig, och för henne finns inte alternativet att föda på sjukhus ;P

Min kropp brukar också reagera konstigt på bedövningar och det är vanligare att bedövning inte fungerar än att det fungerar. Så jag är lite skeptisk till EDA. Får dessutom alla möjliga biverkningar som går att få på alla mediciner jag tar. Så är lite rädd för biverkningar av EDA också.

Jag har som plan att jobba mycket med min mentala styrka inför förlossningen. Och vara förberedd mentalt på det som kommer att hända.

Min prioritering ser ut som din, fast jag skulle kanske sätta TENS på ettan, eller ha den som ett steg mellan dykteknik och lustgas. Är lite osäker på lustgasen också, misstänker att den bara kommer göra mig illamående, jag har lätt att bli illamående av sånt och som sagt, oftare som jag bara får biverkningar av mediciner än att det fungerar som det är tänkt.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2014-02-20 14:44 #50 av: ChristineL

Jag använde mig av dyktekniken under min förlossning, plus lustgas när krystvärkarna började, och jag har inget negativt att säga :D det fungerade kanonbra för mig, jag var hur lugn som helst, barnmorskan och sköterskorna trodde inte på mig när jag sa att det var första barnet :P

Anmäl
2014-02-20 15:05 #51 av: [WickedAlly]

#49 Stark kvinna, det är så jag hoppas att jag är under min förlossning/förlossningar.

Samma här med bedövningar. Hos tandläkaren t ex brukar de ju sätta en eller två sprutor, vänta lite och sedan fixa problemet. Efter fem-sex sprutor brukar de ge upp och fråga om vi kan köra på ändå trots att jag oftast bara är lite småbedövad och ibland knappt det. Så även om EDA mest troligt är mycket starkare så känner jag att det möjligtvis mest är bortkastad tid och resurser. 

Just det mentala jobbar jag också mycket med, läser mycket om vad som sker i kroppen under förlossningen och känner mig i dagsläget inte det minsta nervös inför vad som kommer. Jag är mest nyfiken på det hela faktiskt, främst för att jag vill se hur jag som person klarar av något sådant. Kanske får äta upp detta i efterhand men hellre det än att vara nervös innan.

Jag har läst så lite om TENS egentligen, men egentligen så skulle jag nog föredra det före lustgas också faktiskt. Blir också illamående lätt (vi verkar ha väldigt lika förutsättningar inför det här med att få barn, haha), blir alltid illamående om jag dricker lite alkohol t ex och många säger ju att det känns som att de gjort just det. 

#50 Underbart, hoppas på lika bra resultat för min del :) 
Tog förlossningen lång tid för dig? Läste att kroppen öppnar sig mycket snabbare om man klarar av att slappna och låta kroppen jobba ifred.

Anmäl
2014-02-20 15:07 #52 av: CelsiusT

#50 Har en kompis som gjorde likadant och hon var också jättenöjd. Hon sa att det viktiga är att fokusera på att slappna av och ta det lugnt.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2014-02-20 15:18 #53 av: ChristineL

#51 - 15 timmar från att vattnet gick och värkarna startade, och 5, 5 timme från det att vi kom in. Jag upplevde aldrig värkarna som särskilt kraftfulla, kanske tack vare dyktekniken ;) Däremot fick jag ligga två timmar med krystvärkar utan att få krysta då hon var så högt uppe, och det var det som var mest påfrestande tycker jag. Så fick jag lite värkstimulerande dropp på slutet, knappt tio minuter, och sen fick jag krysta och då var hon ute på några minuter. Jag tappade tidsuppfattningen med lustgasen så har ingen riktig koll där ;)

Vid första undersökningen som gjordes var jag öppen 5 cm, sen lade jag mig i badet och öppnades till 9 på en timme. Under den timmen märkte inte min man av att jag hade värkar så jag flaggar för fullt för att bada :D

Anmäl
2014-02-20 15:23 #54 av: [WickedAlly]

#53 Låter verkligen som en förlossning som man vill ha :) 
15 timmar som förstföderska är väl inte alls speciellt lång tid vad jag har förstått? Tycker man läser så olika överallt. 

Hoppas också på att kunna vara hemma tills jag är öppen såpass, främst för att slippa bli hemskickad igen faktiskt. Vi har inte så långt till förlossningen men ändå, de där 20 minuterna i bil som det tar kan ju vara skönt att slippa upprepa flera gånger om. 

Bad blir det absolut för min del om jag har möjligheten :)

Anmäl
2014-02-20 15:37 #55 av: ChristineL

#54 - Ja, det var så nära min drömförlossning det bara kunde bli :) Och jag är så glad att det startade med vattenavgång, då vet man ju liksom att man får åka in istället för att vänta på att värkarna ska bli regelbundna :P Här finns min förlossningsberättelse :) När jag läser den såhär i efterhand märker jag ju att jag trots allt missat en del, men det väsentliga är ju med. 

Anmäl
2014-02-20 15:40 #56 av: [WickedAlly]

#55 Hoppas på vattenavgång här också så att jag fattar att det startat och slipper fundera på vad jag ska göra härnäst. 

Tack, älskar förlossningsberättelser :) 

Anmäl
2014-02-20 16:03 #57 av: PogoPedagog

#53 jag som hade hört att man inte fick bada om vattnet gått, konstigt! Jag ville jättegärna bada men eftrsom vattnet gått för mig med tänkte jag att det inte var någon idé att fråga. Typiskt, för jag frös ju som en dåre hela förlossningen.

Anmäl
2014-02-20 16:29 #58 av: ChristineL

#57 - Man får inte bada hemma pga bakterier, men på sjukhuset går det bra.

Anmäl
2014-02-20 16:44 #59 av: CelsiusT

#58 Varför skulle det vara skillnad? Menar dom att dom är duktigare på att rengöra badkaren på sjukhus än jag är hemma?

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2014-02-20 16:56 #60 av: ChristineL

#59 - Du rengör ju inte efter varje dusch/bad iaf. Och jag fick vänta på att dom rengjorde badkaret. 

Anmäl
2014-02-20 18:00 #61 av: CelsiusT

#60 Kanske inte normalt sett, men när jag hade badkar så skurade jag igenom badkaret ordentligt en gång i veckan. Vet jag att jag är gravid och vill bada så kan man ju lätt göra det mellan varje gång. Men är det bara för städningen som gör att man inte rekommenderar bad hemma? Eller finns det någon mer orsak?

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2014-02-20 20:18 #62 av: ChristineL

#61 - Jag hittar faktiskt ingenting annat än infektionsrisken... Och så "lätt" att städa badkaret varje dag som höggravid vet jag inte ;)

Anmäl
2014-02-20 20:31 #63 av: CelsiusT

#62 Man har väl en kille här hemma ;P Jag menar bara att det är ju inte så svårt att tvätta badkaret, så om man när värkarna kommer vill ta ett bad redan hemma innan man åker in så borde man väl kunna få sambon att skura ur det (det vet jag att han hade ställt upp på) och då borde det väl inte vara några problem (vad jag förstått så är väl problemet först när vattnet gått så det lär ju inte bli varje dag man måste skura?). Låter konstigt då att rekommendationerna inte istället är att man inte ska bada om inte badkaret är ny-skurat.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2014-02-21 00:59 #64 av: Rutan_

Min andra förlossning var jag helt inne på så naturligt som möjligt och att slappna av. Hemma satte jag på mig tensen och hade det bra, värkarna var inte jobbiga alls trots att jag öppnat mig fem cm på kort tid. Men när vi kom till sjukhuset fick jag fullkomligt panik (på grund av den mycket dåliga erfarenheten från första förlossningen) så jag kunde inte slappna av alls. Bara grät och grät.. Barnmorskan tyckte att jag skulle ta petidin då det gör en avslappnad så det tog jag, för den paniken och ångesten jag hade gjorde det helt omöjligt att hantera värkarna. Kombinerade med lustgas på väldigt låg nivå och efter ett tag föll ett mycket behagligt lugn över mig. Efter det gick det hur bra som helst igen (men så är ju petidin även smärtstillande).

Hade tensen på tills krystvärkarna kom, då gjorde den varken till eller från så tog av den. De hävde petidinet för de trodde att bebisen skulle komma och höjde lustgasen lite. Avslappningen gick bra, fast krystvärkarna gjorde mig trött för de började så lång tid innan bebisen verkligen var på plats. Men det behövdes inget mer smärtstillande, jag bytte bara ställningar några hundra gånger så han sjönk ner och ut fick jag honom alldeles själv, till slut.

Anmäl
2014-02-21 12:37 #65 av: JossanH

#64 vad mycket sjukhusmiljön kan påverka! En släkting till min sambo födde sitt första barn på en lite alternativ klinik i England. Lugnande personal, liggande/sittande/på alla 4 på golvet, bland mjuka madrasser och täcken. Ett hemtrevligt och fint målat rum. Hon klarade sv. Förlossningen helt utan smärtstillande.
Andra barnet födde hon på sjukhus i Sverige. Var fruktansvärt tyckte hon. Var tvungen att få bedövningar och hjälp på olika sätt och vis.

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2014-02-21 20:36 #67 av: Tina-A

#65: Visst är det så! Det är till stor del därför det är säkrare att föda hemma, iaf för omföderskor. Hemmaförlossningar är lugnare och säkrare än sjukhusförlossningar om du redan fött ett barn vaginalt (och liksom fått bekräftat att det går, att bäckenet är brett nog osv..) :)

.: Dance like there is no tomorrow :.

 

Läs min blogg - www.hejtina.blogg.se

Anmäl
2014-02-21 20:44 #68 av: CelsiusT

#67 Så har jag känt, att om allt går bra nu första gången så kan jag nog vilja föda hemma om det skulle bli en andra gång. Men det beror ju helt på upplevelsen av första förstås. 

Har börjat drömma om förlossningen på nätterna, det roliga är att det går skitbra varje gång även om ingen av gångerna är den andra riktigt lik ;P Och antingen föder jag då hemma i sängen, eller i ett badkar antingen hemma eller på sjukhuset. Lustiga drömmar kan vara. Men känns ju lite bra att hjärnan är inställd på att det ska gå bra iaf, med tanke på hur stor rädsla jag hade för förlossningen innan jag valde att bli gravid (gick på samtal och försökte bearbeta det under en tid för jag vågade inte bli gravid pga förlossningsrädsla). Dock är det jobbigt att drömma om, för jag vaknar och är helt slut.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2014-02-21 21:07 #69 av: Rutan_

Jag vill inte föda hemma under några omständigheter. Hade jag varit hemma första gången så hade bebisen med största sannolikhet dött (och kanske jag med). Nu så här i efterhand så hade jag väl klarat av att vara hemma under andra förlossningen, men eftersom man inte vet det innan så vill jag inte prova heller.

Jag är mycket nöjd med all personal på sjukhuset under andra förlossningen, de var underbara allihopa och allt gick lugnt och tryggt till =)

Anmäl
2014-02-22 10:03 #70 av: JossanH

#67 problemet är ju just det att det är så otroligt svårt att få till en hemförlossning idag om man vill ha en BM närvarande.. :/ och att det är dyrt.
Jag hade önskat att det fanns bra alternativ till den traditionella sjukhusfödseln. Där man slapp sjukhussängarna, rummen och alla sladdar och teknik. Där man själv kunde känna sig trygg med att personalen inte gav varken mor eller barn saker man valt att avstå. Just nu är det det som stressar mig mest. Att de inte ska lyssna på mig då jag hört så många som fått stå på sig och verkligen vara som hökar på sitt barn.

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2014-02-22 11:45 #71 av: Tina-A

#70: svårt? Hur svårt? En jag känner födde hemma med personal, det var första barnet också. Hon sa aldrig att det var något hon behövde kämpa för speciellt. Men hon kanske bara inte nämnt det för mig. Jag vet att det finnsnågra barnmorskor som är specialiserade på hemförlossningar, men jag kan tänka mig att en faktor också är var man bor! Här i huvudstaden där jag och hon bor är det säkert lättare att tillgå..

.: Dance like there is no tomorrow :.

 

Läs min blogg - www.hejtina.blogg.se

Anmäl
2014-02-22 12:06 #72 av: CelsiusT

#71 Det finns väldigt få BM runt om i landet som går att få till en hemförlossning, men det går oftast att lösa. Sen är det dessutom dyrt och man får betala kalaset själv (förutom dom som bor i stockholms län och uppfyller vissa "krav", dom kan söka och eventuellt få beviljad ersättning för kostnaderna vid hemförlossning). 

Tycker det är oerhört tråkigt att läsa om hemförlossning och se att vi inte kommit längre än för 30 år sedan då min mamma gjorde detta. Att vi som kvinnor i Sverige inte har ett fritt val (nej jag anser inte att vi har ett fritt val då vi måste betala BM själva, jag som inte har ekonomi att klara det har inte ett fritt val vilket gör att valet bara är till för dom som har det gott ställt). 

Tycker det är konstigt, dom betalar för att jag ska föda barn på sjukhus och ta upp plats där, men om jag vill föda hemma så får jag ingen hjälp alls utan får bekosta allt själv.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2014-02-22 13:51 #73 av: JossanH

#71 precis som skrivs i inlägget ovan är det stor skillnad på om man bor i Sthlm eller inte. Det finns BM att tillgå i Sthlm och du kan som sagt få bidrag för det. Här nere i Östergötland är det en helt annan femma.. Och det blir lätt dyrt.

Håller helt med #72! Vad är det för valfrihet om man inte har råd med det?

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2014-02-22 17:20 #74 av: JeFo

Jag vill vara på rätt ställe och med rätt utrustning i fall det skulle hända något. Fött mina två med bara lustgas men skulle känna lite panik över att vara annat än på förlossningen.
Har en bit dit också.

De hinner ju knappt med att ta hand om folk på BB utan de har typ 3-4 åt gången. Så det skulle väl aldrig gå att få till med att föda hemma. Då har det bara en och det går ju inte, tyvärr.
Med pengar kommer man långt, så är det väl med det mesta, tyvärr igen.
Valet borde vara ens eget!

Har många gånger tänkt på om det var män som födde.... Då vore det nog smärtfritt 😉
Haha

Anmäl
2014-02-22 18:14 #75 av: CelsiusT

#74 Grejen är att för många är rätt ställe att vara hemma ;P Så rätt ställe för dig är kanske på sjukhus, men för någon annan är rätt ställe hemma. Vi är ju så olika. Och att föda barn är ju inte något som innebär att man är sjuk, även om vissa kan bli "sjuka" av det. Så det finns ju inget måste att vara på ett sjukhus, det går ju att ta sig dit om något händer.

Många människor känner trygghet i att vara i sjukhusmiljö. Men väldigt många människor känner tvärt om, ångest av att vara i sjukhusmiljö. Och jag tycker det är väldigt konstigt att dom som bestämmer inte respekterar det, eller egentligen borde dom ju till och med kanske gynna dom som inte vill ta upp en plats på sjukhuset. Och jag tycker det är oerhört konstigt att det skiljer sig inom landet på den här fronten.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2014-02-23 18:09 #76 av: JeFo

#75 Skrev att valet borde vara ens eget och jag skrev vad jag ville och vill.
Klart inte alla vill samma!

Men jag förstår varför man troligtvis inte kan födda hemma och det lär väl bero på bristen av personal. När jag fött har det även varit 3-4 st till på samma barnmorska. Så kan man inte göra om man föder hemma.
Tyvärr så har väl allt med pengar att göra. Allt ska vara så effektivt som möjligt!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.